Vet inte riktigt om jag nånsin sett mig som riktigt spelberoende, om än vi alla som hållt på med poker frekvent under en längre tid är beroende i viss utsträckning.
Slutade för att jag tappade mycket annat i livet, inte bara närhet till familj och vänner och hobbys,utan framförallt hur jag brukade fungera, känslomässigt och kognitivt. Kom underfund med att jag blivit den empatifattiga, egocentriska människa jag aldrig trodde jag skulle kunna bli.
Frågan är om det går att bryta mönstret ur det rådande "mindset" som en spelande person besitter.
Att bryta helt , och göra saker där andra egenskaper han har får komma fram och lysa kan göra skillnad.