kfluffie Postad 11 Januari , 2006 Rapport Postad 11 Januari , 2006 Hej! kollade länken - stämmer det att du är 14 år gammal? Just den där länken är gammal. Han är 15 nu och får köra moped och håller på att odlar mopedmusche. Det konstiga med han är att man inte riktigt vet hur hans gedigna skrivartalanger har blivit så bra fast i så låg ålder men troligtvis har det att göra med samma "symptom" som t.ex. Beethoven att han var ett musikaliskt geni så är Parre ett Skrivar-geni. hatar såklart skolan ^^ tjejer är viktigare Ackja ... En Ragger utan dess like!
parre Postad 11 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 11 Januari , 2006 Ja, som ni säkert har insett så är det självklart jag som står bakom den numera klassiska (?) sidan parre.webb.se - trots allt så är jag bara 14 (15?) år gammal, spelar CS och bor i Sköldinge (eller var fan det nu var). Vidare så HATAR jag skolan men gillar tjejer (woo, där försvinner ev. rykten kring min sexuella läggning!) samtidigt som jag tycker det är tufft att länka till min egen Lunar (*kjamizz*) och till en generator av falska personnummer. Vidare så har jag plötsligt blivit smal och finnig. Och 14 år gammal. Och flyttat ut i bushen. Det är sjukt hur ens personlighet kan förändras över några dagar. På tal om fjortisar, ni som inte sett/känner till Knappnytt - det måstemåstemåste ses! (Tack till fröken Esperit som var först med att spamma ner min MSN med länkar till Knappnytt. Känner mig nästan lite taskig över att inte ha tänkt på att sprida Knappnytts budskap till folket genom denna dagbok tidigare, kom att tänka på det först idag). Knappnytt 1 handlar om Darin (gay! GAY! GAAAY!) och hoppande intressesmurfar, Knappnytt 2 handlar om fjortisar (innehåller bl.a. en oförglömlig cover på Mejas 'All about the money'). Just det, huvudpersonen är en cynisk och bitter katt som dricker Vodka Explorer. Och är dryg mot allt och alla. Knappnytt 1 - Om Darin! Knappnytt 2 - Mot fjortisar! Seriöst. Om ni läser denna dagbok och vägrar kolla dessa länkar (om ni inte redan sett dom). Fan, då blir jag riktigt besviken. Och sviken. Humorn är stor i dom, jag lovar. På tal om inget så har jag återupptagit en nyttig (?) vana - promenera hem från jobbet. Hittills denna vecka har dock vädret varit urkasst, så jag har gett upp halvvägs och hoppat på tunnelbanan vid Centralen, men ändå något. Promenera i ett mörkt och vinterkyligt STockholm är skönt. Idag skippar jag nog promenaden dock, känns som om risken är ungefär 93,4% (med tanke på min ENORMA tur) att bli träffad av ett fallande isblock. Synd, annars är det ju varmt och behagligt ute. Men jag vågar fan inte chansa. Vet inte om jag skrivit om min nära-dödenupplevelse som jag hade i december. Skulle dra till Söderbiljarden, typ stans skabbigaste biljardhall, på Hornsgatan och dricka lite bira, maskinera lite JV, kanske slaska lite krog-BJ och/eller spela biljard. Kommer på att jag inte har kontanter på mig. Lösning? Bankomatklonken! Stegar segervisst fram till bankomaten på gatan jag går på.. Rosenlundsgatan, tror jag. Urk, bankomatfan stängd. Måste gå ett kvarter till höger på Hornsgatan för att komma till nästa bankomat. Jaja, det är väl ingen fara, tänker jag. Ungefär halvvägs hör jag en fetingduns, kollar till höger - ca 50cm ifrån mig hade ett jättestort isblock fallit ner. Har jag otur och det träffar mig så dör jag, har jag tur svimmar jag väl bara och klarar mig med kraftig hjärnskakning. Alltså. Okej, dör jag så dör jag. Shit happens. Men vad fan. Jag hade alltså kunnat dö på grund av att Nordea stängt sin jävla bankomat? Alltså, hur jävla bra är det på en skala? Äkta Murphy. Dö på grund av en stängd bankomat! Jag hade kanske inte klagat om jag hamnat mitt i en eldstrid mellan två gäng och dött en heroisk hjältedöd när jag räddat en fager ungmö undan beskjutningen, men seriöst - ett fucking isblock i huvet? På grund av Nordea? Fy fan, säger jag bara! Hade bara varit för sjukt. Ska man dö ung borde man i alla fall ha rätten att klonka en spektakulär död! Isblock i huvudet. På grund av Nordea. Det är fan en gråare Svenssondöd än hjärtattack vid 82 års ålder. Yuck! Ryser när jag tänker på det. Annars då? En av världshistoriens största pokermatcher går av stapeln på lördag: Parre vs Bengan - The Big Boy Showdown! Vi ska spela HU, tror vi kom överrens om en serie på sju matcher. Dealer's Choice. Jag ska dock vara nykter, vilket kan vara en nackdel. Men jag har ju egentligen vit månad nu, så ingen sprit för Parre. Egentligen borde ju alla svenska pokertidningar skriva om denna matchernas match; pokerresultat.org/pf.nu borde ha liverapportering och något företag borde sponsra vinnaren (mig alltså) i diverse livecashgames och turneringar på Sviten. Just det, matchen kommer såklart spelas på Sviten. Får se om jag kliver ner och hälsar på folket där innan lördagen, kanske - om jag har lust/orkar. Ska dock inte spela något. Kanske Monopol/Schack i och för sig, men inget om pengar. Mer annars då? Jag vet inte, ska nog förflytta mig hemåt strax. Är lite småhungrig, kanske läge att ta en lunch också. Mår annars helt okej, har fan visat oerhört stark karaktär som passat på alkohol hela två dagar i rad. Hmm. Vad ska man göra idag då? Sova följt av läsa/skriva/softa/se film låter lockande, kanske toppa det med en kort visit på Sviten? Eller umgås med folk? Vet inte. Vi får se. Fan, längtar redan till fotbollsäsongen. Ett fullsatt Söderstadion, ett utspelat Skansen. Guld. Så vi avslutar med en härlig Bajenklassiker: Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv på min sida (Kenta - Just idag)
Bisox Postad 11 Januari , 2006 Rapport Postad 11 Januari , 2006 passa dig derra...jag ska köpa ut dig
parre Postad 11 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 11 Januari , 2006 Javisst, klart man ska ner till Sviten och snacka skit ikväll. Sen ska jag spela lite HU-slask mot Micke också, måste börja jobba på min plusstatistik mot den grabben! Kan ju liksom inte missa Svitens första öppningsdag 2006 spelmissbrukare som man är!
slowboy Postad 11 Januari , 2006 Rapport Postad 11 Januari , 2006 Tror du kommer bli besviken på fotbollen i år Parre grån inte för mycket när Hammarby åker ner och Gulder går till Änglarna :
parre Postad 12 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 12 Januari , 2006 Heads-up Derra vs Parre = 3 - 0 lol! Ja, så hånet ska börja. Vi kan ju börja med årets bästa syn: I en pott som raisats preflop kommer floppen KTx med två ruter. Parre checkar, Derra betar 1000, Parre checkraisar all-in, Derra synar. Parre: QT Derra: T7 Efter att sjuan kom på turn hävdade Derra att det var en bra syn... De andra två matcherna räknas knappt, jag försökte multitable:a HU vid livespel, det gick inge bra. Men även fisken har ju tur ibland. Har mycket att göra på jobbet, längre uppdatering följer nog ikväll. Min och Mickes HU-batalj tog slut kring 01 med resultatet 10-9 i matcher till Micke. Jag klagar inte så mycket eftersom jag efter sju spelade låg under med 6-1... Höjdpunkten var helt klart vår andra Texas FL-match som tog ca 3 timmar innan jag stod som obestridbar segrare. Att se Mickes min efter att jag set:ar river med 77 (cappat preflop, cappad flop, ett bet åker in på turn) och får in sju bets (!) när det ligger två stegar ute och fisken har topp och bottentvå gjorde hela slitet värt. Som sagt, längre uppdatering följer. Bengan såg förresten oerhört taggad ut inför lördagen, synd bara att hans illusioner kommer krossas snabbt. Jag har redan erbjudit honom revansch efter hans kommande snöpliga förlust, får se om han orkar fortsätta efter den första förnedringen. Förresten: har lyckats hålla löftet om min vita månad. Drack bara Ramlösa igår. WOOO!?!?
derra Postad 12 Januari , 2006 Rapport Postad 12 Januari , 2006 Att min syn med mellanpar var bra sa jag mer för att försöka tilta dig lite, synen var inte jättedålig men frågan är vad jag slår när du stoppar in. Men eftersom jag inte sätter dig på en kung hoppas jag att min kicker står alternativt att du har JQ eller färgdraget (som jag satte dig på). Det känns som att du lika gärna kan stoppa in där med draget eftersom det blir för dyrt för dig att syna ned. Glöm inte min monsterfold med toppar A när du hade fångat runner runner flush på river. Var ju typ handen innan..
parre Postad 12 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 12 Januari , 2006 Äsch, orka jobba. Är fan skittrött efter ca fem timmars sömn; så går det om någon tiltnisse man lirar mot väljer Texas FL... Skulle ju komma hem tidigt, runt midnatt, och sova i alla fall lite mer än vanligt. Men jag är ledig imorrn, så då kan jag sova till jag vaknar i alla fall. Satsar på att inte vakna innan 12 i alla fall. Var ju då nere på Sviten igår och slaskade HU mot Micke (och Derra). Som jag skrev – 10 segrar för MiCCCCael och nio för mig. Helt okej resultat då Micke efter sju matcher hade mig både på jättetilt och ledde med 6-1. Torskade 3-0 mot Derra men ingen av de matcherna räknas (första pga utköp, andra två pga multitabling). Din syn med T7 är nog inte jättefel, har för mig att du hade rätt mycket investerat och behövde syna ca 2000 för att vinna 7500 eller något sådant – du får ju bra odds givet att jag en viss % av gångerna har t.ex. färgdrag eller tiltställer med bottenpar (med QJ leder jag även om du har odds att syna). Passen med topparet var lite sick. Någon av oss, tror det var derra, höjd pre och jag synar med 87 ruter. Floppen kommer typ Akx med en ruter, jag check-synar. Turn kommer en till ruter, så jag har outs och skiter i bluffen, derra checkar bakom och ger mig gratiskortet. På rivern sitter färgen, jag checkar, derra betar 1000, jag ställer för kanske 2500 till. Han stekfoldar, sa att han satte mig på tvåpar. Lite smått tiltat! Vad ska man säga om våra HU-matcher? Vet inte, vi spelade så sjukt mycket händer så jag har svårt att minnas några specifika. Vi slog i alla fall nytt rekord i längst match – tror vår andra FL-match varade ca 3 timmar. 25 big bets var och vi kämpar i 3h... sick! Det var skitjobbigt och tiltat när korten inte kom och man missade och betalade av, men när korten kom var det skitskoj. ”Det kommer alltid på turn”, ”MEN! Hur kan du sätta backdoorfärgen IGEN?”, ”Jaja, jag betalar väl av då” var rätt vanliga kommentarer från min motspelare. Jag spelade ju knappast bra, men mitt riverspel var ibland okej – fick in typ sju bets på rivern när Micke hade Q2 på en Q2367-bräda eller liknande och jag rivrade setet med 77, fick in nio (om jag minns rätt?) bets med KQ på 89TTJ-brädan mot den nakna damen och lite sådant slask. Jag fegade dock ur en gång med AA på xxxxJ-bordet, jag synade bara Mickes fyrbet, borde fembetat, då hade jag nog fått in 6-7 bets i alla fall (han hade AJ). FL var i alla fall sjukt tiltat. Vann 4-0 i Crazy Pineapple också, tre NL och en PL. Minns att jag synade ner hela vägen med AA mot floppat tvåpar och träffade rivern, sen fick jag in degen med AA och ledde hela vägen en gång, sen någon annan gång skyfflar vi preflop och min KK träffar nötkåken på floppen och Micke drar dött. Omahan var också lite småmaskin, särskilt Omaha8 där jag stoppar in med 2367 på KTA4-bordet och MISSAR? Sjukt! Varför kan inte femman komma liksom? Rigg! Spelade kasst och var på megatilt från start, men känns ändå skönt att hämta in 1-6 till 9-10 i matcher. Kan ju inte börja året med att gå fem back mot tiltmicke... När Micke ledde 10-7 i matcher ledde jag i alla fall med 5-1 i backdoorfärger, så lite skills hade man i alla fall. Fan, just det, än så länge håller löftet om min vita månad, men fan vad ölsugen jag var igår. Så jävla jobbigt med helg. Jag vet att jag inte kommer dricka om jag hänger på Sviten, men jag har inte råd att spela och jag kan inte (vill inte, får inte) låna pengar heller, och hänga där utan deg och spelmöjligheter känns ju sådär lagom kallt. Vad FAN ska jag göra imorrn? Är ju liksom ledig och allt. En vanlig fredag hade man ju kunnat vakna vid 12, chilla lite, käka lunch, avnjuta en efter-matenbira runt tre och sen köra på. På lördag blir det ju HU-matcher mot Bengan så det är lugnt rent alkoholmässigt, men fan, morgondagen blir jobbig. Vet ju också att jag skulle må så jävla skönt av en småfylla och lite öl. Men samtidigt vet jag ju också att jag skulle säkert drabbas av jättebakfylla, supa ner mig igen dagen efter och sedan sitta där med min monsterångest. Måste fan hålla mitt löfte, EN gång i livet. Annars är jag ju rätt bra på att lova saker jag inte håller; för bra... Kommer ju säkert må jättebra både psykiskt och fysiskt om jag håller det, får väl tänka så istället. Min lever och hjärna behöver verkligen en paus, efter mitt sträcksupande under jul/nyår så är det fan dags för en vila – annars tror jag på fullt allvar att jag riskerar att bli för alkad för mitt eget bästa, och då blir jag antingen tvungen att sluta helt eller dö, och jag vill varken eller. Dessutom vill jag ogärna spendera alla min dagar i en jävla dimma fylld av ångest, sömnlöshet och sådant. Har tillräcklig med allmän bitterhet, livsångest och cynism i mig för att jag ska slippa att spä på den med sprit/drogrelaterad ångest. Kommer säkert lösa sig om jag håller mig nykter dock! En gång i livet... Får väl göra något som jag inte är bra på – tänka positivt. Jag kommer inte stå aspackad på Sviten och fråga alla om lån i flera timmar i sträck. Jag kommer inte vakna på måndag morgon med en känsla av att alla hatar mig och att allt är emot mig (jag kommer alltså bara tro att 90% hatar mig och är emot mig). Jag kommer inte leva i ett töcken av bedövningsmedel. Jag kommer komma ihåg vad jag har sagt och gjort. Jag kommer vara minst lika trevlig, rolig och social. Jag kommer... Ähh, orka vara positiv. Livet suger fet hästballe, men vafan. Livet utan sprit lär väl vara lika kul som att bli påsatt av en häst i röven, få ändtarmen perforerad och dö, spetsad på en hästs åderpåle. Som någon i Washington hade dött. DET är fan ett ännu värre sätt att dö på än av ett isblock i huvudet... Var i alla fall roligt att glida ner till Sviten och träffa alla tiltnissar man inte sett till på ett tag. Kommer definitivt bli fler besök framöver.. Sjukaste potten igår måste förresten varit när fem pers ställer in på floppen i femkorts omaha hi/lo. Nicklas tiltar hem main pott med tvåpar (!) och får 7500 totalt (!!). Hur sjukt är inte det? Sjukaste var nästan att det låg färgdrag ute, men om jag förstod det rätt så hade ingen (!!!) färgdraget. Vad säger man – grattis! Det är fan skills att undvika så många outs som alla hade kombinerat mot dig, you deserve it Nicklas! Appropå McDonald’s – försöker i möjligaste mån undvika att käka där då jag tycker att maten är skabbig och man blir hungrig igen typ en timme senare oavsett hur mycket man äter, fast när man läser i tidningarna idag om den 77-åriga läkaren som skrev ut narkotikaklassade preparat på McDonald’s Slussen så undrar jag fan om man inte ska börja äta där oftare. Det är ju den perfekta kombinationen i dagens stressade, nyliberala och globaliserade samhälle – fet, sockerrik mat som man inte blir mätt av toppat med lite ångestdämpande piller för att orka med livet. Kan inte gå fel. Ronald McDonald delar ut knark till alla barnen. Typ. Men jag vet inte, lugnande vågar jag nog aldrig ta. Minns när jag bröt foten, tror det var när jag gick i nian. Fick lite smärtstillande utskrivna, tror de innehöll någon form av svagt morfinderivat. Nobligan tror jag de hette. Man är ju inte dum, ganska snabbt märkte jag att ordinerad dos dödar smärtan, men om man tar dubbel ordinerad dos så kan man må hur bra som helst, bedövad, flummig och bara le, trots att man ligger i sängen med gipsat ben. Tyvärr (?) märkte min kära mor att jag visst käkade upp pillrena alldeles för snabbt och slängde dem. Den dagen var fan hemsk, jag minns fan hur dåligt jag mådde, hur jag bara låg rörelsehindrad och miserabel på sängen. Värre än någon som helst baksmälla. Farliga grejjer det där, särskilt för någon med dokumenterad beroendepersonlighet som jag. Överhuvudtaget så går jag och droger inte så bra ihop, nu när jag är inne på detta spår kan jag lika gärna dra lite fler knarkanekdoter som jag varit med om (OBS: allt i denna dagbok som handlar om olagliga aktiviteter när naturligtvis bara fiktion och påhitt). Cannabis är väl den enda drogen som jag aldrig haft problem med och som jag verkligen gillar, även fast jag röker väldigt sällan. Men i min glada ungdom, typ när jag var 17-18, experimenterade jag en del. Jag minns första gången jag tog amfetamin (eller så var det metamfetamin, vem bryr sig). Var hemma hos en polare ute i Djursholm, vi hade vart på krogen. Runt 03 – snortsnort. Jag orkar inte beskriva euforirushen, hur bra man mådde, hur mycket skit man snackade, hur härligt själva ruset var. Dagen efter fick jag rätt mycket ångest över en hel del saker. När vi var som högast ville vi såklart ha mer. En bra kompis till mig var vid denna tidpunkt tjackpundare, fast hon bodde ute i Grisslehamn. En annan polare, som varken druckit eller drogat den kvällen, var med. Han hade haft körkort i 2 veckor. Vad gör vi? Bränner ut mot Grisslehamn. E4:an norrgående, vi kör väl kanske i snitt 200km/h, toppar på runt 240, till Norrtälje och sedan kanske 150-160 km/h vidare mot Grisslehamn. Med en nisse som haft körkort i någon vecka... Smart? Nej. Hur som helst, vi plockar upp henne. Hon ska möta en langare i närheten av Norrtälje, så vi åker dit. De möts, hon hoppar in i hans bil (som såklart var stulen fick man senare veta), vi följer efter ner till någon avlägsen strand, de drar i sig hans sista tjack – var sin fetinglina. Sedan ska vi dra och fixa mer. Vi följer efter pundaren och min kompis. Åker runt på småvägar, stannar vid något ödsligt vägskäl mitt i bushen. Hon och pundaren säger åt oss att vänta och åker in på en liten sidoväg mot något hus. Vi väntar, väntar, väntar. Lite senare kommer de tillbaka, men hade ej lyckats få tag på något. Som tur var så skiter vi nu i att försöka fixa mer utan drar hem till polaren istället. Senare fick vi höra att de hade lyckats krocka bilen vid Globen efter x timmars desperat letande och fått fly till fots, men det hade visst löst sig. Dagen efter vid 14-15 (har såklart ej sovit) ska jag ta mig hemåt. Får skjuts till Danderyds tunnelbana, men där börjar jätteparanoian. Jag går ner på perrongen. Alla stirrar på mig. Vet de? Vad vet de? Hur vet de? Vad vill de mig? Fan Parre. Du är bara hög, du har avtändning. Du har läst om tjacknojja. Fan. Vad vill han? Helvete. De vet. Lugn, du har AT – det går över. MEN SLUTA STIRRA. Fan. Jag kommer torska. Lugn, det är bara drogen. Det går öv... helvete, kan tåget komma? Tåget kommer. Jag är så övertygad om att alla vet, att alla ser, att de i smyg ringer polisen som kommer ta mig. Låtsas sova mellan varje station. Så fort tåget saktar in så tittar jag panikslaget ut, kollar efter väktare. Repeat enda fram till Zinkensdamm, där jag vid tillfället bodde. Som tur var kom ingen väktare, hade väl antagligen freakat... Kommer till Zinkensdamm. Tar hissen upp istället för trapporna – mindre risk att någon ser mig, att någon märker. Mindre folk där hissen åker upp. Kommer upp på gatunivå. Usch. Bländande ljus. Fan. Inte mycket folk. Har de gillrat en fälla? Var gömmer de sig? Vilka är det egentligen? Bara snuten? Fan. Parre, LUGN. LUGNA DIG. Det är bara en drog, det kommer gå... Fan. Okej. Hem, snabbt. Inget väsen, gå normalt. Nej. För snabbt. De kan se. Sakta in. Lugn. LUGN! FAN. Varför gjorde jag så mot mig? Mitt liv är förstört, de kommer ta mig. Helvete. Jag sitter i skiten. Går hemåt. Precis när jag kommer in i Skinnarviksparken ser jag en polisbil svänga in på min gata. HELVETE. Jag är körd. De listiga jävlarna, de vill vänta ut mig där jag inte kan fly, de ska plocka mig i hemmet. Fan. Morsan och farsan lär döda mig. Helvete. Och snuten. Fan. Kuratorer, skit. Helvete. Jag är körd. De fick mig. NEEEJ. Fan. Det finns fan ingen utväg. De har säkert berättat för föräldrarna ändå. Fan, då är det kört vad jag än gör. Ingenstans att fly. Fan. Nu har jag fuckat upp på allvar. Varför? Varför var jag så dum? Helvete. Dra. Fly landet. Fan. LUGN, det är BARA en DROG. Dra. Härifrån, fly! Nej. Jag är trött. Så trött. Jag orkar inte mer. Nu är det slut. Jag ger upp. Jag går in på min gata. Den är tom. Ingen snutbil syns. Jag kommer hem. Säger hej till mor och far. Läger mig i en bädd av ångest, misär, rusande tankar och paranoia. Tjackavtändning. Det är fan bland det värsta jag upplevt. Fan, detta blev så långt så jag inte hinner med fler anekdoter. Trots att jag inte drogat spec mkt i mitt liv så har jag nog med material för att skriva en halv bok om mina knarkupplevelser...
MJ Postad 12 Januari , 2006 Rapport Postad 12 Januari , 2006 Detta är den enda pokerdagboken värd namnet. Har bara läst sista inlägget men nu blir det resten av dagboken när jag kommer hem.
MrAnton Postad 12 Januari , 2006 Rapport Postad 12 Januari , 2006 Nu står inte heller jag ut längre - har läst din dagbok under en längre tid utan att själv haft varken orken eller viljan att replikera - fram tills nu. Du är ett fascinerande väsen Parre, detta har du vid det här laget säkert insett, om än kanske inte förstått varför, som du om och om igen ofta påpekar i dina texter, och framförallt i dina mörkare stunder. Jag vill med det här försöka förmedla den känsla dina texter frambringar hos åtminstone en av dina läsare, och jag vill gärna tro att andra uppskattar ditt stoff av ungefär samma skäl som jag. Först och främst handlar det väldigt lite om exakt VAD du gör, förutom att du tillbringar din tid med samma "nöjen" som många av oss andra - sprit och poker - vilket givetvis förenklar identifieringsprocessen för läsaren. I ditt dagboksinlägg den 9e börjar du själv ifrågasätta vadan detta intresse för dig springer fram ur, och jag kan försäkra dig om att din ängslan är helt obefogad. Jag kan inte tänka mig att någon normalt funtad person finner dina skriver så fängslande för att de skrattar ÅT dig, att de själva känner sig bättre i jämförelse, eller något annat i den stilen. Nej, tvärtom, de lider med dig, och gläds med dig, om vartannat. Inte för att de känner medlidande i gängse mening, utan för att de gläds åt att folk, i det här fallet du, vågar sätta ord på _deras_ känslor, vågar uttrycka den ångest och det missnöje de själva känner allt som oftast. Du är vårt medium Parre, i en värld fylld av egoism, elitism och machojargong, kryddat med en i hög grad introvert befolkning, är din öppenhet och din uppebara känsla för nyanserna i vardagens tunga lunk ett frisk fläkt. Vi vågar inte öppna oss i allmänhet, och i synnerhet inte "IRL" (utom möjligen för personer av det motsatta könet), trots att så många av oss inte vill annat än få släppa ut all jävla frustration över vår ensamhet, vår håglöshet och vår hopplöshet. Du sätter ord på våra känslor, når oss på djupet med din vardagspoesi. Som du mycket riktigt oroar dig över skulle intresset för ditt stoff förmodligen avta om du helt slutade att växla mellan positivism och världs/självhat; då blir du helt plötsligt inte mer än en total och fullkomlig cyniker som ingen vill kännas vid. Frekvensen mellan positiva och negativa inlägg är heller inte relevant; om det så vore 1:10 så skulle det fortfarande vara av intresse, och vet du varför? Jo, det är ditt _hopp_ som engagerar. Det mänskliga i att hela tiden, om än med stundtals långa mellanrum, ändå återfå hoppet, om så för en dag, är oerhört lätt att förlika sig med. Utan hoppet förlorar du din mänsklighet, och i samma vända dina vänner och de i jämförelse inte alls lika viktiga åhörarna på internet Men jag vill inte gärna tro att du någon gång passerar in i det totala mörkret, jag tror inte det är du, det vore att ge upp på livet och på dig själv. Så länge du bara visar en tendens till en strimma av hopp då och då kommer du fortsätta fascinera både oss och dina riktiga vänner. Du skriver att du inte förstår varför folk står ut med dig, hänger med dig och uppenbarligen uppskattar ditt sällskap? Det är mycket enkelt - du verkar vara en godhjärtad människa ända ut i fingerspetsarna, och en ytterst emotionell sådan, en person man verkar kunna nå på djupet, och det är endast sådana som man i slutändan kan betrakta som _nära_ vänner. Jag vet ju förstås inte hur frispråkig du är "irl", men jag gissar på att om någon annan bjuder till så drar inte du ihop dig som en mussla du heller, jag tror helt enkelt att folk vågar prata med dig för att du på så många plan känns såpass mänsklig som du gör, och att de känner en trygghet i att du, om ngn, kan förstå desperation, ångest och kval. Förlora för guds skull inte hoppet, och jag kan bara hoppas att du fortsätter skriver i din eminenta dagbok framöver, jag önskar att fler människor med samma fallenhet för att beskriva känslor och tankar vågade göra det. Tvärt emot många andra är jag dock skeptisk till idén med att börja skriva för pengar, i den form som uttryckts här. Din kreativitet springer ur ditt behov av ett medium för att bearbeta dina egna tankar; således bör det att skriva på begäran innebära en viss risk att du förlorar din glöd. Du skulle självklart säkert kunna tjäna pengar på ditt skrivande - varför inte som krönikör där du får skriva om precis vad du vill (som exempelvis Hakelius i Aftonbladet), eller genom en stor blog där du indirekt tjänar pengar på besökare eller något dylikt. Så länge du i ditt skrivande inte känner någon press, inte behöver oroa dig för någon censur och där du inte blir styrd i ditt skrivande är jag övertygad om att allt du skriver kommer att fortsätta behålla sin närmast trollbindande kraft. Din dagbok är en slags nutids-Ulysseus, en redogörelse för varje tanke, varje steg och varje handling under en stundtals av världens bekymmer ansatt människa mitt ibland oss, och tack vare din förmåga att på ett medryckande sätt beskriva din vardag för oss kan vi leva oss in, och framförallt, som sagt, känna igen oss precis i de tankemönster du beskriver. Hatten av för Parre. (Hade för övrigt inte läst de två sista sidorna i dagboken när jag skrev det här, och läste nu precis på slutet lite hastigt igenom ditt senaste inlägg, det om tjack-upplevelsen. Sällan har jag läst något så träffsäkert som din beskrivning av en AT på skiten. Fullkomligt klockrent. Ska läsa igenom det i lugnare takt när jag checkat de två sista sidorna nu.) Mvh Johan, Stockholm. Ställer mig bakom Johan och lyfter på hatten. Fantastisk dagbok. Underbart
richardd Postad 12 Januari , 2006 Rapport Postad 12 Januari , 2006 Japp den är ! Eller igentligen, men otroligt skön och läsa när man är lite deppig. Första jag gjorde idag efter storbacket. Keep it up!
jacobmal Postad 13 Januari , 2006 Rapport Postad 13 Januari , 2006 Nebbis, har du gått under nicket Nebboas förut?
jacobmal Postad 13 Januari , 2006 Rapport Postad 13 Januari , 2006 fanns inte så mycket att säga hoppas du har kvar din sjömanskostym förresten
parre Postad 13 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 13 Januari , 2006 Stämmer utmärkt, jag som gav dig lite kritik under aliaset "MDMA" på twoplustwo också, du har inte svarat på mitt sista inlägg på den tråden! =] Nu har jag läst ditt långa inlägg tre gånger. Tack! Riktigt välskrivet, vettigt och uppmuntrande. MDMA var jag dock för feg för att ta under mina experimentdagar - vad jag fick höra om det ruset så insåg jag som tur var ganska snart att det skulle leda mig i fördärvet rätt fort (i alla fall när man läste om monsterknaprarna som käkade 20E i veckan på Bluelight, visst, extremfall, men jag tvivlade inte för en sekund att jag skulle kunna hamna där). Nu till en dagboksuppdatering. Sitter hemma vid datorn. Precis käkat. Börjar bli rastlös, har tråkigt, orkar inte se på film. Har vit månad. What to do? Att bryta den vita månaden och dricka lite öl känns sjukt lockande. Stegar ut på balkongen och röker. Det är blött. Det är blåsigt. Det är kallt (mest för att jag inte orkar ta på mig kläder, utan röker i strumpor och skjorta). Hmm. På Sviten får man i alla fall röka inne... Sätter mig vid datorn igen. Kollar highligts ur Football Factory. Tröttnar. Fan. Vad göra? Får inte dricka. Ingen alkohol. Bort med tankarna på en iskall pilsner med perfekt skumkrona. Fan. Bara en? En öl, en gång i livet? Nej. Fan. Får inte. Är jag verkligen så patetisk? Ska jag inte ens klara en vecka? Jag var ju duktig och passade på kollegans fråga, "Ska vi ta en bira?", som han ställde en kvart innan jag drog hem. Nej. Men vad fan ska jag göra? Jag mår fan inte speciellt bra; depptankarna smyger sig på mig; jag orkar bara inte. Orka må dåligt. Orka. Men ingen öl, inte den här gången. Så svag karaktär har jag inte. Och skulle jag inte sluta ljuga för mig själv? Och skulle jag inte sluta bryta löften till andra? Och skulle jag inte bli människa? Och? Och! Vem bryr sig? Nej. Fan. Vad göra? Sviten. Ja, Sviten. Sviten är alltid bra terapi, även om man inte spelar poker. Man glider in i någon sorts underjordisk värld, den så kallade riktiga världen försvinner, den, tillsammans med alla dess problem, stannar kvar utanför. Så fort Svitens pärleportar öppnas försvinner jordelivet och ersatts av något annat. Dessutom vet jag att jag inte under några omständigheter kommer bli serverad alkohol på Sviten. Kommer ner, sätter mig i baren. Köper en läsk, snackar lite skit. Börjar tilta lite barslask, men fy fan vad kall jag var. Backar rakt ut. Scoop. Scoop. T9862ss. Två höga floppar. Jahapp, där rök en tjuga till. Megamaskin. Slutar slaska bar och börjar spela monopol. Min motståndare gjorde en jättemiss: Han har det blåa (dyraste) monopolet med två hus på Norrmalmstorg. Jag har grönt och lila (alltså det innan orange) utan hus. Jag klonkar Norrmalmstorg och får pynta 12k - samt inteckna massa egendomar. Nästa varv - samma sak. Jag har praktiskt taget bara intecknade egendomar och inga pengar. Då får jag plötsligt ett erbjudande om att sälja mina monopolblockers på röd och det billigaste monopolet för 15 000. Klart jag tar det. Lyckas undvika att hamna på dyra hus ett eller två varv, så jag kan klonka hus på mitt monopol. Och på den vägen gick det... Till slut vann jag. Men hade Jens bara låtit spelet fortsätta så hade jag nästan garantitorsk - jag är tvungen att undvika hans hus kanske fyra-fem varv i rad, utan att åka på andra bakslag, för att ens ha den minsta chansen att vända. I alla fall, sätter mig i baren och hänger. Då utspelar sig följande konversation mellan mig och Shahin: S: Parre, varför är det ingen som stejkar dig? P: För att jag brukar bli full och spela bort allas pengar. S: Men du är nykter nu. P: Jo. S: Kan du spela bra poker? P: Det tror jag! S: Ok, jag stejkar dig 1900 om du hittar någon som är villig att köpa en burgare åt mig för en hundring. Jag hittar ingen, så jag sticker iväg själv. Jahapp, stejk avklarad. Vill spela på det fulla texasbordet (på det bordet det fanns plats på var variansen sjuk - JÄTTEslask), men slår mig till slut ner på ett shorthandedbord. Första handen är det övermörkat till 80. Jag höjer till 220 preflop och får en syn. Floppen kommer tre låga kort. Är lite osäker på vad Fi kan tänkas ha; väljer att checka. Fi har runt 800 bakom, ligger 550 eller så i potten. Fi checkar. Fi verkar svag; jag är i detta läge rätt säker på att han är totaltom. På turn kommer en nia och jag ställer in Fi. Han blixtsynar. Tilt. Miss-read? Vafan? Har han slowat överparet mot mig? River blank. Esshögt no good. Han hade K9. Jag vet inte - att syna för 25% av stacken med K9 känns ju rätt kallt. Men nu i efterhand klagar jag faktiskt inte. Jag knackade och fick den informationen jag ville ha, jag litade på min känsla, mina instinkter. En gång av sju träffar han nian eller kungen och får in degen när jag drar till 3 eller 6 outs, sex gånger av sju vinner jag en pott på 550. Gular till slut med Qx Jc på AQTQ-bordet; tre klöver. Fi (samma som jag dubblade upp) hade 8-hög färg. Jahapp. Ett varv tog det. Det är väl därför folk inte stejkar mig - jag vinner helt enkelt inte. Jag förlorar. Rakt ut. Konstant. (Sjukaste handen: övermörk till 80. CO, som sitter först, limpar. Jag funderar på att slå om pre med A2o från knappen men foldar istället. Fem syner. Flop: 753 (tror jag). Bet 300, CO 1000 tot, syn. Turn 2. Check, CO all-in för 1000 till, syn. River 6. CO ser lite småledsen ut. Frågar vad fi har. Fi säger Par och visar en sexa, CO's QQ står. För en pott på över 4 lax. Sick!) Strax därefter kliver jag ut från Sviten, ut i verkligheten. Kommer hem. Fan. Mår fan inte bra. Psykiskt. Druckit för mycket coca-cola så sova kommer inte på tal heller. Det är inte pengarna, det vet jag. Visst, trist att jag torskade Shahins stejk, men han har råd - annars hade han aldrig stejkat mig. Men jag tycker inte jag spelade speciellt fel så det är väl lugnt, var i alla fall inte så att jag tryckte in hela såsen på en totalbluff som var helt misslyckad. Med facit i hand så tycker jag att jag spelar AT-handen helt korrekt. Okej, vet jag att han har K9 ska jag ställa flop, men det är ju enkelt att vara efterklok. På något sätt tyckte jag hans check andades svaghet. Inga direkta tells, inga superreads, men vid livespel får man känslan ibland, instinkterna. Hjärnan som pusslar ihop alla undermedvetna pusselbitar, alla småsaker, till en read som säger "tom". Och den var ju rätt - som sagt, 6/7 gånger förbättrar inte han sin K9 och jag vinner potten. Men jag vet inte. Tankarna rusar. Jag har lämnat Sviten bakom mig för kvällen (natten). Är ledig imorrn så jag kan sova ut. Men jag har inget att döva tankarna med längre. Ingenting finns kvar. Koffeinet gör väl säkert sitt lilla jobb i det hela. Tankarna. Jag tänker, därför är jag. Så jävla fel. Jag tänker, därför lider jag. (Until otherwise proven så tar jag copyright på det, även om det är mycket möjligt att någon annan sagt det före mig). Det. Det däremot är ett mycket mer korrekt citat. Jag tänker. På alla idioter. Folk som är dumma i huvet, pantade, korkade, som inte förstår, som inte ser sammanhang, som inte filosoferar. Som inte har rusande tankar och hjärnor på högvarv. Som lever vanliga jävla liv. Eller så är de bara en illusion som jag skapar för mig själv. En illusion; något att samtidigt sträva efter och förakta. Jag har alltid värdesatt min intelligens, min förmåga att tänka. Men. Jag tänker, därför lider jag. Finns dessa lyckliga idioter? Eller är deras existens bara en komplett illusion? Något för cynikern inom mig att bespotta; något för lyckojägaren inom mig att sträva efter? Är det helt enkelt ett Janusansikte av människans två sidor som jag har drömt ihop för att underlätta mitt eget liv? Jag fortsätter tänka. Ofrivilligt. Med tankarna kommer också skrivandet; tankeflödet är ohejdbart. Det enda, förutom rysk roulette med sprit (eftersom jag på sistone börjat må rätt kasst även full så är det lite som det; det blir bara värre), som hjälper är pokern. Pokern låter mig tänka i helt andra banor; tänka på pottodds, handdistributioner, valmöjligheter. Inte på misär. Hjärnan lika tom som jag när jag bluffar. Det är bara så skönt. Men nu finns det ingen hejd. Fingrarna rör sig; hoppar; över tangentbordet som i trance. Jag hasplar ur mig ord efter ord, mening efter mening. Men har det egentligen någon mening? För att citera Knatten: Det vet varken du eller jag. Och vad spelar det egentligen för roll? Jag är satt på den här hålan Tellus för att leva, för att göra... något. Inte fan orkar jag bry mig om någon jävla mening. Mening hit, mening dit. Jag skriver bara meningar. Det enda jag vill är fan att spela poker. Tänka poker. Då skulle jag slippa, kunna fly verkligheten. Fly in i världen av utköp, världen av pottodds. Men kommer det att hjälpa? Kommer jag inte bara att hitta nya saker, nya möjligheter, nya källor till min aldrig sinande flod av ångest? Fan. Jag bygger dammar. Lagar gamla dammar. Men de brister. Oväntat. Och utan synbar anledning. Väggarna rämnar. Brister. Ibland håller de. Temporära lösningar. Ibland sipprar lite mörker ut. Ibland brister de helt. Som nu. Ibland, oerhört sällan, skiner till och med solen. Men fan. När fan ska min jävla stora lysande sol komma, solen som torkar ut allt det mörka vattnet innanför fördämningarna? Finns det ens en sådan sol? Eller är det bara ytterligare en illusion som jag skapat för att klara av livet. Skapar jag illusioner? Är mina meningar illusioner? Synvillor? Fata morgana? Är hela mitt varande bara en enda stor jävla illusion? Men fan. Fan. Det kan inte bara vara en illusion. Skulle det vara en illusion så skulle jag må bättre imorgon. Jag skulle vakna ur mardrömmen. Vakna upp ur det här miserabla skitlivet. Vakna i en grön äng. En sommardag. Starkt lysande sol. En liten sjö. En svag vind. Solstrålar som reflekteras i sjön. Lycka runtomkring mig. Lyckliga människor. Alltså är det inte en illusion; jag vägrar tro att jag skulle skapa en så rutten illusion åt mig själv. Jag tror fortfarande, innerst inne, trots all jävla bitterhet och allt jävla mörker, att jag skulle skapa den perfekta världen. För alla. För mig. För dig. Världen. Utan problem. Utan misär. Där vår parasitliknande existens utplånats, där vi uppnåt ett sorts högre väsen, en sorts övermänniska; för trots allt så måste väl våran största uppgift vara att skapa lycka, åt oss själva, åt andra, åt alla? För vad fan ska vi annars göra? Pengar. Vem fan bryr sig? Vem fan kan inte fixa mer pengar om det verkligen knasar? Pengar är fan inte viktigt nånstans. Visst, det är roligt att kasta tusenlappar hit och dit utan att bry sig. Men fan. Lycka är inte synonymt med pengar. Fan. Vad fan ska vi annars göra? Men tyvärr är vi inte där. Vi kommer inte nå dit heller. Vi är bara parasiterande avskum som lever på andras misär och försöker öka vårat eget upplevda välstånd. Inte vårat egentliga välstånd. Inte våran lycka. Inte andras lycka. Utan vårat självupplevda välstånd. Vi är så sjukt begränsade, så sjukligt trångsynta, att det verkligen smärtar mig. Jag är sådan. Du är sådan. Vi. Sådana. Vi. Människor. Fan. Kommer ihåg. Skrev fan en dikt om detta för jättelänge sedan. Om oss; om dig; om mig. I'm acting so false telling so many lies But then again I'm only human Who are you to say I shouldn't be like me But then again You're only human We're all pathetic so why do we exist? But then again We're only human Jag vet inte. Läser den nu. Känns bara så... träffsäker. Tror jag skrivit två eller tre dikter i mitt liv, alla för kanske fem år sedan. Men de är fan bra. Skrivna på engelska, mest för att. Jag vet inte. På något sätt känns svenska så lamt att skriva lyrik på. Lamt. Lam. (Nej, inte "lejmer", "lejmurz0rz"). Förlamad. Tänker på Joseph Conrads "Heart of Darkness" (för er som inte läst den; Apocalypse Now baseras på den boken). Fan. Läste den när jag var för ung. Insåg lite av storheten. Men inte hela. Fan. Läsa om. Mörkrets hjärta. Var återfinner jag det. Egentligen? Är det jag? Är det mitt hjärta? Är jag förgiftad av så mycket mörker, självupplevt mörker, en illusion av mörker, att jag inte ens kan se mitt eget ljus? Är det du? Är det ditt hjärta? Har du förgiftat mig med så mycket mörker, må det vara en illusion eller verkligt mörker, att jag inte ens kan se mitt eget ljus? Är det vi? Är det vårt gemensamma hjärta? Har vi helt enkelt bara förgiftat varandra så till den grad att illusion och verklighet smälter ihop, att vi inte ens kan se, ens hoppas se, vårt egna ljus? Hur mår jag? Hur mår du? Hur mår vi? Egentligen? Och spelar det ens någon jävla roll? Är det ens något att bry sig om? Eller är det, för att låna ett uttryck ur Football Factory, bara "a streak of piss"? Kommer det någonsin att vända? Eller har det gått för långt för det? Blir a streak of piss till a river of piss till an ocean of piss? Hur djupt har jag egentligen sjunkit? Hur djupt har du egentligen sjunkit? Hur djupt har vi egentligen sjunkit? Egentligen? Illusion. Verklighet. Dröm. Liv. Självupplevd, skapad, påtvingad? Vad fan spelar det för roll? Egentligen?
kfluffie Postad 13 Januari , 2006 Rapport Postad 13 Januari , 2006 Ett jäkligt långt inlägg men alltid kul att läsa ... Fråga: Är du bra på Poker om du är nykter? Jag menar, varför inte spela lite seriös nykter Poker då och då så lär du ju plussa en och annan krona? Inte kan det väl vara att du har otur hela tiden för du verkar ganska bra enligt inlägg jag har läst lite här och var på forumet ...
parre Postad 13 Januari , 2006 Författare Rapport Postad 13 Januari , 2006 Ett jäkligt långt inlägg men alltid kul att läsa ... Fråga: Är du bra på Poker om du är nykter? Jag menar, varför inte spela lite seriös nykter Poker då och då så lär du ju plussa en och annan krona? Inte kan det väl vara att du har otur hela tiden för du verkar ganska bra enligt inlägg jag har läst lite här och var på forumet ... Jag har mest otur i hela världen... Nej, men ärligt talat så är jag rätt bra nykter, så länge jag håller disciplinen uppe. Men det brukar gå bra nykter, jag låg + förra året om man räknar bort alla fyllesessioner. Helt okej + var det också. (Hur mycket jag backade på fyllan ska vi inte tala om). Jag spelar inte på nätet särskilt ofta av diverse anledningar, men jag skulle nog kunna plussa en hel del om jag skärpte mig. Live är ju svängningarna större (beroende på hur slaskigt bord man hamnar vid), men jag skulle väl säkert plussa där också om jag spelade nykter och seriöst. EDIT: Jag vet inte, de flesta tycker i alla fall att jag kan sepla bra poker nykter, kanske inte alltid, men rätt ofta. Och rent teoretiskt så är det ingen fel på mitt pokertänkande för det mesta. Othello, som skriver den excellenta PLO-dagboken här på forumet, tipsade till exempel att Ola skrivit följande (som nog är jälvigt sant): Pokerforum.nu-diskussionerna när Parre och Hjort dammar ihop i en seriös diskussion är dels underhållande, dels riktigt bra. Parre förstår sig på spelet, problemet är bara att han lämnar hjärnan hemma när han sätter sig vid spelbordet - men hans efteranalyser dagen efter brukar vara klockrena. (http://www.poker.se/fragaolalist.php?qid=522)
tim123 Postad 13 Januari , 2006 Rapport Postad 13 Januari , 2006 sry> wrong place men HYLLNING i min egen nystartade dagbok!
zeb_sthlm Postad 14 Januari , 2006 Rapport Postad 14 Januari , 2006 Parre Parre, vad ska jag säga mer än att din dagbok rockar fett. Sen så känner jag igen mig själv jävligt mkt i dig och dina tankar, för vem grubblar inte över livet och vad som egentligen är meningen med detsamma! Har tyvärr inget svar på det, men inte faaan blir det bättre ju äldre man blir, tro mig. Skillnaden mellan dig och mig är att jag är äldre än dig och att jag råkar ha en 180 cm lång, smal, blond och otroligt vacker flickvän, fråga mig inte hur det gick till för det kan jag inte svara på men hon har stannat i 4 år, skumt värre, men med min tur så är det väl över snart gissar jag. Sen så dricker jag inte i närheten av lika ofta som dig, utan kanske bara 1-3 ggr /månad men då brukar det bli ordentligt istället. Så efter din vita månad så ska vi faaan ta en riktig helkväll in i dimman och prata om meningen om livet och meningen med poker, haft ett litet break från poker då jag haft rätt lite cash mest p g a av mina jävla studier och att jag tog hösten utan CSN, fattigt värre. Kanske dags att ta tag i mina studier, du skriver att din uppsats inte kom in, vems uppsats gjorde det tror du? Min uppsats, 20 p tillika examensarbeta på Juristlinjen påbörjades för ca 10 månader och jag har inte ens kommit halvvägs än och då handlar den om poker, sjukt, eller hur, fy faaan vad patetiskt egentligen, måste ju få in den så jag kan ta ut min examen och börja söka riktiga jobb, men problemmet är att jag nog inte vill jobba med juridik, tänk om man visste vad man vill göra med sitt liv, blir så avis på dom som vet exakt vad dom vill och som lyckas ta sig dit oxå. Ibland känner jag bara för att dra ifrån allt och börja ett nytt liv i nåt annat land, typ andra sidan jordklotet, men vet inte om det skulle bli så mkt bättre direkt? Förlåt om jag tar upp plats i din dagbok med mina livsfunderingar, men men. Ska till sviten i mogon söndag och spela shorthanded turneringen och förhoppningsvis klonka in lite stålar i den. Har du vägarna förbi så vore det kul, annars får vi faaan ta den där helkvällen vid tillfälle. Har du sett att min bandyfond närmar sig 8000 kr? Rätt nöjd med det faktiskt vilket jag nog har all rätt att vara iofs. Ha det bra tills vi ses och lycka till med livet, vita måndaden osv. Vi hörs zeb_sthlm
Matteprof Postad 14 Januari , 2006 Rapport Postad 14 Januari , 2006 Jaha... Jag vill inte läsa att du slaskade bort mina gåvor vid DC 5-5 bordet igår när nästa uppdatering kommer. Hoppas stålarna kom till någon nytta Vilken dag igår, först ut på bubblan i Svitens turnering, nja eller 11 där 9 fick pris och sen ställa in mot SlaskParre med top 2 och han har naturligtvis hittat top-set.
HeyEmily Postad 14 Januari , 2006 Rapport Postad 14 Januari , 2006 Parre lirade ju riktigt stabilt på dc-bordet igår och klev ett par tusen plus iaf. Tur det efter det förkrossande nederlaget mot mig i HU-grytor .
Recommended Posts