Spelar bort för mycket tid!

[lumor_]

Jag är ny på forumet och även färsk som pokerspelare, 33år och tvåbarnspappa. Jag började spela Texas Holdem low limit över nätet för ca 4 månader sedan.

Min första klient var Ladbrokes, där jag självfallet gick minus som den fisk jag var. Läste på lite och kollade in vilka klienter som ansågs ha sämsta motståndet. Mitt val föll på Party och Pacific där det verkade finnas betydligt värre tomtar än jag.

Nu har jag spelat varje dag sedan jag började. Mest kvällstid eftersom motståndet verkar sämst och det passar minst dåligt för min familj då. Jag håller mig strikt till limitborden 0,5/1 och 1/2. Kör även några av de billigare multi table turneringarna. Jag har gått plus ca 4000kr totalt under de här månaderna.

 

Själv uppfattar jag mitt förhållande till pokern som tämligen sunt, pokern isolerad that is. Jag kan sätta gränser för vilka limitar jag spelar, byter bord om motståndet verkar för tufft/inte passar min spelstil, har blivit, om inte jättebra, så i alla fall skapligt bra på att fatta när jag är på tilt.

Det är m a o inte det att jag förlorar pengar eller att jag mår dåligt av själva spelandet som är mitt problem. Pokern är helt enkelt för rolig. Den tar för mycket tid från mitt umgänge med familjen. Alltför många gånger har jag upptäckt att min flickvän gått och lagt sig och kommer på vi knappt växlat ett ord till varandra på hela kvällen. Det ska tilläggas att hon inte är förtjust i att jag spelar poker om pengar.

 

Nu har jag satt upp regler för mig själv:

Inte spela när barnen är vakna. Vi ska ha tid för varandra.

Inte spela när min flickvän vill umgås.

Bara spela varannan dag.

Vara uppmärksam på mina tankar kring poker de stunder jag inte spelar och känna efter om det känns jobbigt på något sätt.

 

Kommer väl att skriva lite här om hur det går.

 

Någon annan som känner igen sig på något sätt?

[jna]

Visst känner jag igen mig. Det blir att kompromissa på ett eller annat sätt. För min del handlar det om att i huvudsak spela när hon har annat för sig, typ kollar på Dr Phil . På helgerna gäller det att inte sitta uppe hela natten så att jag orkar vara aktiv på dagarna. Inte populärt att komma att läga sig vid sjutiden och inte orka göra något dagen efter .

[x31xx]

Jag är ungefär samma sits som du (barn på deltid för mig), spelade också för "mycket" förut. Själv blev jag uppslukad av pokern i ett par månader.

 

Märkte att mitt sociala liv blev lidande så jag bestämde mig att spela max 3 kvällar i veckan. Blev ganska fort mindre "besatt" och spelar nu när lusten faller på vilket i perioder betyder ingen spel alls. För mig har detta varit mycket positivt både socialt och bankrullemässigt. (spelar bättre när jag verkligen är sugen).

 

Lycka till!

[lumor_]

Kan väl tillägga att det inte känns som ett jättestort problem just nu men att jag känner att det kan bli det om jag bara fortsätter. Att riskera separation på lång sikt är lite väl high stakes för mig. Förstår också att mina problem är ganska fjuttiga i jämförelse med hur illa det har gått för en del andra. Tror dock att det här "småberoendet" är väldigt vanligt och att en del av oss som är där riskerar att utveckla värre beteenden om vi inte är uppmärksamma.

[jna]

Jag skulle tro att det är samma typ av beroende som för dem som spelar dataspel dygnet runt. De verkar finnas två typer av pokerberoenden. Dels de som har svårt att hantera pengarna (spelmissbruk) och dels de som tycker det är så kul att spela att de inte kan låta bli, vilket kan få sociala konsekvenser trots att man inte förlorar pengar.

 

Det är sant som du säger, det är nog bra om man tänker efter då och då för att det inte ska gå för långt.

[gertlind]

Vi är ganska lika du och jag (-barnen). Jag började spela förkanske 3 månader sedan och är plus på 3 siter jag har konto, inget stort men dock plus.

 

Försöker också ha en sund inställning till mitt spelande. Spelar aldrig cashgames bara turneringar, 2,5 och 10dollars.

 

Har provat cashgame 2 ggr, helt urmjölkad. Fick jobba hårt vid turneringsborden för täcka upp.

[sportnisse]

Jag känner precis igen mig, fast då gällde det ett online spel utan pengar inblandat. Det blev bara roligare och roligare desto duktigare jag blev och desto mer kontakter jag fick med människor i spelet. Vilket slutade med att mitt sociala liv utanför datorn i princip dog....att min flickvän stannade kvar under denna period är helt otroligt. Nu när jag ser på det med distans så märkte jag inte problemen eftersom jag inte kände mig asocial eftersom jag fick mitt sociala behov tillgodosett genom spelet.

 

När det var som värst spelade jag lika mycket som ett heltidsjobb samtidigt som jag jobbade heltid och tränade fotboll....som ni förstår..familj och vänner fanns liksom ingen tid till.....men till slut så började jag tröttna på spelet och succesivt spela mindre och mindre och tog mig ur det.....vilket jag är glad för idag.....nu har jag massor av erfarenhet av hur det är att vara beroende.

 

När det var som värst så satt jag hela dagarna på jobbet och surfade på forum och skrev ner tränings och taktikupplägg för kvällens spelande.

 

Sen när jag kom hem från jobbet så gick jag direkt in till datorn och satte på den innan jag tog av mig kläderna så att datorn var uppstartad och klar när jag var redo att spela.

 

Nu har jag börjat spela online poker för ett litet tag sen och tycker det också är superkul....jag är den personen som behöver utmaningar hela tiden, och med det bagaget jag har så kan jag alla signaler när ens hobby gått från kul till beroende. gränsen är hårfin och beroendet kommer fort om man inte i tidigt stadium sätter upp "regler" för hur mycket tid man vill lägga ner och var på prioriteringslistan din hobby ligger.

 

När du börjar säga nej till flickvän/barn/jobb/ för pokerns skull, då är det dags att ta ett break.

 

Hälsningar

 

/sportnisse

[Machista]

...gick jag direkt in till datorn och satte på den innan jag tog av mig kläderna...

 

Du skulle inte kunna tänka dig att utveckla det här lite...

[sportnisse]

...gick jag direkt in till datorn och satte på den innan jag tog av mig kläderna...

 

Du skulle inte kunna tänka dig att utveckla det här lite...

 

Tyvärr, detaljerna behåller jag för mig själv

[babyface10]

kan förstå hur du känner, nu har jag lite lyx??? av att bo själv och vara 20 år och spela 10 h om dygnet. Undra hur det ska gå men just nu går det bra och jag får se hur länge jag kommer spela, ska försöka begränsa det

 

Det låter på dig som om när flickvännen vill då ställer du upp, men helst vill du sitta vid datorn? eeh så skulle jag också vilja ha det!

 

Hon skulle kunna ligga på soffan och få nån present och pengar när hon behövde det.

 

snurrigt inlägg ignorera

[tony103]

Tjena lumor! jag känner igen mig till 110%.Jag är en 37årig 2 barnsfar som också spelar för mycket, jag har också satt upp liknande regler inte spela när barnen är vakna, eller när min flickvän vill umgås.Till och med spelmässigt känner jag igen mig, jag spelade på lads och expekt och gick ständigt back ett par tusen i månaden,men sen bytte jag till partypoker och framför allt till fixed limit, då vände det uppåt lite så nu har jag ca 800 dollar på kontot och har inte satt in pengar på ett par månader.Lycka till lumor!!

[lumor_]

Trevligt med så många kommentarer redan!

Jag bestämde mig för att det är lika bra att börja följa de nya reglerna genast. Idag är alltså första pokerfria dagen på några månader. Pokerfri så till vida att jag inte spelar något. Jag har tänkt mycket på poker och läst en del i ämnet.

Lite jobbigt känns det (och lite onödigt att låta bli nu när ändå resten av familjen sover) men det är inget som jag inte klarar. Det känns förstås lite bra att kunna hålla reglerna och som x31xx skrev kommer det antagligen bli roligare i morgon när jag byggt upp lite sug.

Hade det trevligt med flickvännen under kvällen. Vi spelade sällskapsspel (Blokus som jag f ö rekomenderar alla som gillar spel som är lätta att lära sig men som har ett klurigt djup), drack te med skorpor och diskuterade lite politik.

 

Ja, sportnisse du har rätt, det liknar nog mer datorspelsberoende än "hasardberoende" eller vad man ska kalla det. Hade själv en period under min ungdom när jag spelade Civilization (första spelet i Sid Meiers underbara serie). Då sumpade jag studierna och förstörde förhållandet med dåvarande sambon.

 

babyface10, inte för att vara taskig men tror du inte att det finns en viss risk att du fortsätter att bo själv om du spelar 10h/dygn. Det blir ju inte så mycket tid över för att träffa någon menar jag.

I det korta persektivet är det väldigt skönt och avslappnat att bara sitta framför datorn, så därför sitter jag helst här. Däremot vore det oerhört smärtsamt att vakna upp någon gång på ålderns höst och inse att man snöat bort hela livet på att spela FPS, spela poker, läsa andras hand histories och annat slösurfande.

Funderar på att införa skärmförbud för mig själv några dagar i veckan faktiskt men det får bli ett senare projekt...

[Kidder]

Detta börjar bli tråden för 30-40 åriga pappor med 2 barn som slits mellan familjelivet och pokern. Själv är jag 35 och har 2 små barn och en fru som accepterar med viss tveksamhet mitt lirande. Jag tycker själv att jag har distans till mitt spelande och har nu efter en lyckad månad dragit ner på liret en del och det går bättre än nånsin. 3-4 dgr i veckan bara kvällstid när barnen har somnat och man tillgodoser alla parter på ett hyfsat sätt. Stoppa undan en peng när det gått bra och gör nåt kul hela familjen eller bara du och hustrun, det fungerar för mig för det mesta.

[psykologen]

Beroende behöver inte vara negativt i sig utan det negativa uppstår när det det blir riktigt problematiskt. Jag tror mer att beroendet uppkommer av olika betingningsprocesser än sociala då det är kickarna som eftersträvas. Jag känner absolut igen det där med dataspel och dylikt. sen jag började med pokern så tycker jag data och tv spel har blivit tråkigt. Jag kan tänka mig att det är likadant för de som började lira dataspel online för några år sedan. Omöjligt att gå tillbaka. Till en stor del handlar det om belöningar man får via spelandet.

 

Adrelanin, pengar och tillfredställelse när man lyckar fånga en fisk och dra ur han ur en turnering. Jag kommer ihåg när jag fick AA i en större turnering nyligen. Händerna bara skakade på grund av allla kemikalier som sprudlade i kroppen när jag la upp strategin för hur de skulle spelas.

Jag tror inte det är så svårt för de flesta att avänja sig vilket vissa här har påpekat. Inom betingningspsykologi så kallas de exstinction (orkar inte kolla hur det stavas). Har man barn och så så är det viktigt att bara spela vissa dagar som kanske helger eller dylikt. Då blir det inte problematiskt. Har man inte ett ansvar så tycker jag att man kan ta en day off ibland.

[lumor_]

Aj då, jag har redan brutit mot regeln att inte spela när barnen är vakna.

Skulle ju bara kolla saldot på Party men "råkade" kolla lite bland borden och hittade givetvis snabbt ett riktigt tomtebo som var allt för lockande.

Den enda hand som jag var egentligen var med i hade jag 78s och floppade trips i sjuor med sen position. Resten av floppen saknade struktur för steg- eller färgdrag men innehöll något högt kort som någon kunde träffa. Härlig känsla just då.

Spelade inte särskilt länge och berättade genast vad jag gjort för flickvännen men det var ändå ett litet nederlag. Jag har lyckats sluta sluta helt med rökning och snus så det borde vara en baggis att bara minska spelandet.

Nåja, i kväll får jag spela utan samvetskval och skärpa till mig i morgon.

 

Tycker att det är trevligt att tråden kommit att bli ett ställe för pappor att berätta om sina erfarenheter och sätt att tackla eventuella problem.

 

Håller med om att beroende inte behöver vara något negativt. Vi är t ex beroenda av föda. En person som inte är beroende av sina medmänniskor är djupt tragisk tycker jag. Beteendet blir dåligt/sjukt först när någon far illa av det. Så långt har det inte gått för mig men jag vill hålla mig medveten om risken för att det kan komma att bli så och kunna genomföra åtgärder för att minimera den risken. Extinction (antar att det innebär total avhållsamhet) kanske är lättare än att minska beteendet, eller vad tror ni?

[richardd]

Hmm detta väcker lite gammla känslor. Kommer ihåg när jag var 13-16 år (18 nu) och var sjukt insnöad i CS världen, ingenting annat existerade under en period och jag tvingade mig att vara med mina kompisar. Om man kollade på nån film så längtade man bara tills den var slut så man kunde gå och spela osv. När jag tänker tillbaka på den tiden nu så är jag riktigt glad att jag la ner den "livstilen" och kan inte förstå hur man kunde göra så mot sig själv. Och nu sitter man här och hänger på kvällen och spelar ca 2-6 H per dag, mönstret känns igen, fast inte i samma skala. Tror en stor skillnad är att jag inte har någon direkt umgänges krets inom pokern, jag har ingen "klan" här. Jag tar studenten nu till sommarn och planerar och leva på pokern ett år, fast man kanske borde skaffa ett riktigt jobb istället.

Jag tror det är bra att sätta upp vissa tider när man ska spela, dock så vet jag att jag ALDRIG skulle klara det.

[Kidder]

Beroende behöver inte vara negativt i sig utan det negativa uppstår när det det blir riktigt problematiskt. Jag tror mer att beroendet uppkommer av olika betingningsprocesser än sociala då det är kickarna som eftersträvas. Jag känner absolut igen det där med dataspel och dylikt. sen jag började med pokern så tycker jag data och tv spel har blivit tråkigt. Jag kan tänka mig att det är likadant för de som började lira dataspel online för några år sedan. Omöjligt att gå tillbaka. Till en stor del handlar det om belöningar man får via spelandet.

 

Det här med dataspel är ju klockrent, har spelat HL2 nu i 6 månader lite då och då utan att tycka det är speciellt upphetsande. Jämför man med innan pokern är det helt klart skillnad då man kunde sitta timmar precis som med pokern. Men som sagt nåt beroende eller problem har det aldrig varit och jag hoppas det håller sig så...

[argenius]

edit

[Kidder]

Jag är 23 år , pappa till en 2-åring och her en till på väg. Mitt problem är inte min fru utan att jag känner själv att Pokern tar för mycket tid. Spelar på säkert 5-6 siter , har konton överallt. Började spela för kanske ett år sen och spelar enbart NL0,25-0,50, är fortfarande inne i lärlingsperioden , har sammanlagt gått back men har vunnit o plockat ut pengar när jag har behövt. Mitt problem är att jag andas o drömmer poker. sitter på pokerforum o lusläser alla trådar sitter o spelar poker 10 timmar om dagen, men då kanske 5 timmar av dom är på jobbet. Frugan blir lite halvsur om jag är på grinigt humör om det har gått lite dåligt, men hon blir inte sur att jag sitter o spelar poker eftersom att det börjar vända och det har gett henne lite kläder o smått o gott. Det jag vill säga med det här är att jag tycker att tiden inte räcker till. Jag vill bli fullblodsproffs (lär ju ta ett par år.) samtidigt som jag vill ha ett stabilt o tryggt förhållande. Jag vill kunna spendera tid med min fru titta på tv, lira tvspel/sällskapsspel etc. Men det är svårt eftersom att jag har ett 9-5 jobb och sen så ska det lekas med grabben , sen ska han nattas o då är kl 2100. Vet inte riktig. Ville bara skriva av mig lite.. Tack för Pappa tråden lumor_.

 

I din sits hade jag dragit ner på spelandet, när 2:an kommer måste du absolut finnas till mer (talar av egen erfarenhet). Oftast blir det dåligt med sömn och lira lika mycket då kommer troligtvis bara att försämra ditt spel. Sätt dina mål högt men låt tiden bli lite längre innan du når dom.

[MOJJE]

är 33 och har 2 pojkar 6 o 10 år har en på väg ( början av aug ) vill väl inte på stå att jag spelar jätte mycket, men jag är en av oss som har hand om pokerklubben här ithn och bara det tar tid, så min fru är mindre nöjd.

och när jag vill slappna av så sätter jag mig vid CS och det gör ju inte min fru så mycket gladare.

men jag spelar bara när barnen sover eller är ute. och när frugan kollar på sina program.....

men visst tänker man inte längre än vad näsan räcker det är ju inte bara jag. vi är faktiskt 4 st i familjen.

men som sagt var barnen ser mig inte vid datorn längre. och jag förköker att göra så mycket som möjligt med dom innan jag skall i väg och arrangera en turnering eller cashgame i klubben.

 

lycka till alla nu....

[elvis77]

Ja här är ännu en pappa med 2 barn som har svårt att få tiden att räcka till. Barnen ser mig dock inte spela så mkt, bara ibland på Lör och söndag mornar när man vill dra in dom stora amerikanska fulla fiskarna.

 

Min dotter på 3år tycker iofs att det är roligt att stå bredvid och titta på, hon har frågat ungefär 10000ggr varför dealern inte får några kort

[Knapp_0]

Jag har en son på 14 och en dotter på 8. Om jag la av med poker så skulle jag göra något annat "eget", så jag ger inte pokern skulden. Men visst känns det som man inte räcker till allt som oftast. Är jag den enda pappan som inte smyger med pokern? Min dotter älskar att lira NLT 3-manna-turneringar hemma och även Black Jack. Hon är faktiskt duktigare än 14-åringen. Sista gången vi körde var jag den första att åka ut.

Det har faktiskt hänt att jag dragit igång en MTT på Multi åt sonen och stuckit och handlat... . Dottern tjatar ibland till sig att få spela BJ på nätet. Jag kanske gör helt fel. Men det känns ganska rätt att de har fått en avslappnad attityd till pokern och andra nätspel. För de kommer växa upp med det här runt omkring sig. Precis som Lotto och Triss. Jag tror det är viktigt att genom handling visa upp ett sunt förhållande till pokerspelandet. Precis som det är viktigt att inte sitta och fyllna till framför TV'n en fredag kväll inför barnen.

 

Jag kanske är skadad och oansvarig. Men det är riktig kul att höra 8-åringen säga "Får jag höja? Då går jag all-in"

[x31xx]

Är jag den enda pappan som inte smyger med pokern?

 

Smyger gör jag inte men sonen är 3 år... fast det är kanske dags att börja då?

"Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli" som man säger.

[Knapp_0]

Är jag den enda pappan som inte smyger med pokern?

 

Smyger gör jag inte men sonen är 3 år... fast det är kanske dags att börja då?

"Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli" som man säger.

 

Ja, tänk om det blir som i tennis och gymnastik. 13-åriga broilers som kör över WSOP.

[argenius]

Jag kanske är skadad och oansvarig. Men det är riktig kul att höra 8-åringen säga "Får jag höja? Då går jag all-in"

 

Oansvarig är du kanske inte men du ska kanske inte sätta 14åringen själv med tanke på då kan han börja lira med sina vänner o skuldsätta sig och resten kan man ju räkna ut (stölder,bråk osv...). Jag smyger inte heller men försöker att hålla det på en sund nivå, tex vaknar min son på natten när jag sitter o har flyt så sätter jag honom i knät o låter han somna om, men jag sätter honom inte framför teletubbies o går o sätter o lirar i 2 timmar. Nu är min son snart 2 år så det är ju ingen ålder , men han fattar nog mer än vad jag tror,tex om han märker att jag blir sur o grinig varje gång jag sätter mig framför datorn och det börjar blinka o ha sig, så kanske han blir rädd o på det sättet ledsen. Tycker att det är intressant att den här tråden har startats upp. Kul o höra vad andra pappor har för erfarenhet.