Jag känner precis igen mig, fast då gällde det ett online spel utan pengar inblandat. Det blev bara roligare och roligare desto duktigare jag blev och desto mer kontakter jag fick med människor i spelet. Vilket slutade med att mitt sociala liv utanför datorn i princip dog....att min flickvän stannade kvar under denna period är helt otroligt. Nu när jag ser på det med distans så märkte jag inte problemen eftersom jag inte kände mig asocial eftersom jag fick mitt sociala behov tillgodosett genom spelet.
När det var som värst spelade jag lika mycket som ett heltidsjobb samtidigt som jag jobbade heltid och tränade fotboll....som ni förstår..familj och vänner fanns liksom ingen tid till.....men till slut så började jag tröttna på spelet och succesivt spela mindre och mindre och tog mig ur det.....vilket jag är glad för idag.....nu har jag massor av erfarenhet av hur det är att vara beroende.
När det var som värst så satt jag hela dagarna på jobbet och surfade på forum och skrev ner tränings och taktikupplägg för kvällens spelande.
Sen när jag kom hem från jobbet så gick jag direkt in till datorn och satte på den innan jag tog av mig kläderna så att datorn var uppstartad och klar när jag var redo att spela.
Nu har jag börjat spela online poker för ett litet tag sen och tycker det också är superkul....jag är den personen som behöver utmaningar hela tiden, och med det bagaget jag har så kan jag alla signaler när ens hobby gått från kul till beroende. gränsen är hårfin och beroendet kommer fort om man inte i tidigt stadium sätter upp "regler" för hur mycket tid man vill lägga ner och var på prioriteringslistan din hobby ligger.
När du börjar säga nej till flickvän/barn/jobb/ för pokerns skull, då är det dags att ta ett break.
Hälsningar
/sportnisse