FreePlopp - En pajkastares dröm

[FreePlopp]

Shalom!

 

Utdrag från Wikipedia

"Shalom (שָׁלוֹם) är ett hebreiskt ord som betyder "fred", men som kan ha varierande innebörd, som "hej" och "adjö"."

 

Just ordet Shalom sätter prägel på den dagbok som nu öppnar sitt första blad. Jag kommer säga både "Hej", "Adjö" och även "Fred" i detta första inlägg, därav detta tjat om Shalom. (Jag är inte arab eller liknande, men för att bryta en lång trend så snor Jag en sak från araberna, och inte tvärtom.) Den var låg.

 

--------------------------------------------------------------------

 

Det känns som att livet springer ifrån mig fast att jag är så ung. Jag har gjort en del tama försök att sätta saker i rullning, och framförallt i rätt riktning, under en lååång tid. Jag har dock alltid hankat mig fram med nöd och näppe, men nu får det vara slut med det här. Att ljuga för andra runt om kring om hur allt egentligen står till i mitt liv är en sak...Men att ljuga för sig själv är fanimej värre. Jag är en smart grabb i mina bästa år, men ändå känner jag mig som en 35-åring som har suttit på samma stubbe i hela sitt liv och varit nöjd med detta. Ibland har han gett sig ut på äventyr, men innan han ens har påbörjat utflykten så vet han till 100% att hela helvetet kommer gå åt skogen.

 

Jag tog mig mod att rannsaka mig själv för min mor och far. De har länge undrat vad som gick snett, varför skolan helt plötsligt blev ett minne blott så fort jag flyttade till min första, egna, lägenhet. "Är det pokerns fel?" Vi kom fram till att det inte gjorde det. Efter många liknande frågor så kom vi fram till att mitt stora ego ställer till det lite för mycket. Även min inställning till livet ger en skev bild av verkligheten många gånger. Livet är inte en dans på rosor. Jag har försökt att intala mig själv detta alltför många gånger och tänkt "Jag är nog ändå en av den skara som tillhör Räkmackegänget." Kanske är det så. Jag orkar inte ta reda på det längre, Räkmackan tar kål på mig snart, och det är inget jag vill.

 

Så fort ett nytt projekt dyker upp i mitt liv så är det och enbart DET som gäller för stunden. När det senare blir tråkigt efter någon månad så lägger jag det åt sidan och hoppar på något nytt. Det är nog lite därför jag inte blivit något större nummer inom pokern. Folk säger att jag är en talang. En opolerad och otålig sådan.

Jag tror inte det är ren lathet som ligger och lurar, utan det är bara att Räkmackan tar överhanden så fort jag ska göra något. Jag ser $$$ innan jag ens har påbörjat något. Blir ett projekt för krångligt och helt enkelt tråkigt, så är $$$ för långt borta, och whipps är vi inne på nästa projekt.

 

Jag vill inte göra första inlägget för långt för er läsares skull, så därför lägger jag ner för denna gång. Jag vill sluta fred med mig själv och mitt ego. Jag vill säga "Hej då" till mitt gamla liv och "Tjena-hejsan!" till mitt nya. Jag drar mig tillbaka till mitt barndomshem i några veckor för planera mitt liv. Därefter åker jag till Malta för en välförtjänt semester. Trivs jag så kanske jag stannar kvar. Om inte så blir det planering för nästa år iom studier. Det känns som att skolbänken är mitt rätta element, i varje fall just nu. En pokerspelare som studerar låter faktiskt helt okej.

 

Shalom!

[slowboy]

Underbart att du är tillbaka =), du skriver fruktansvärt bra.

[jkkman]

grym text. gj o gl!

[kingsofcards]

nice gl

[DrClemetnz]

lycka till

[philosoraptor]

Hur gammal är (du)?

[FreePlopp]

Underbart att du är tillbaka =), du skriver fruktansvärt bra.

 

grym text. gj o gl!

 

nice gl

 

lycka till

 

Tack så mycket. Värmer.

 

Hur gammal är (du)?

 

21 år. Tror aldrig jag gått ut med åldern innan. Folk har väl chansat på "runt 20-årsåldern", p.g.a. av mitt svängiga humör.

[Tuxxah]

Schyst läsning, denna kommer följas! GL!

[FreePlopp]

Jag tog mig tid att läsa igenom en hel del inlägg som jag har postat genom åren. Säger två ord; Sinnesförvirring och personlighetsklyvning.

Antingen är det mitt temperament som sätter ton i mina inlägg eller så tänker jag olika från dag till dag. Vissa inlägg är rent av barnsliga, andra helt korkade och de allra flesta klart onödiga. Vill inte på något sätta försöka ta tillbaka mina argument och åsikter som luskat sig fram, utan helt enkelt hylla mig själv som årets konstigaste människa.

 

Om ett år så kanske jag tycker att detta inlägg är lika avskyvärt som en del andra inlägg jag postat. Jag ska försöka hålla mig "ren" och tydlig i mina inlägg i fortsättningen. Inte leka och ha mig, utan vara tydliga från början. Det gäller inte bara en sådan simpel sak som en dagbok på PF utan i själva livet. Det känns som att jag är den ende med mitt tänk. Så är det inte. Jag är bara dum nog att ställa upp på scen och blotta mig för helt okända, men även i fortsättningen kända människor. Den bjuder jag på.

[döfiskdö]

Gaaah lägg ner pokern och satsa på en karriär i frigolitpingis istället...

 

Kommer vara den stora sporten till OS 2012

[döfiskdö]

Hur gammal är (du) ?

 

(Varför)(?)(?)

[FreePlopp]

Gaaah lägg ner pokern och satsa på en karriär i frigolitpingis istället...

 

Kommer vara den stora sporten till OS 2012

 

Redan tröttnat på frigolitpingis. Har redan gått mina stora matcher mot dig. Kom även ut som segrare ur dessa vill jag minnas.

[Klyka]

Glglgl, detta är ett intressant Db-koncept!

[döfiskdö]

Redan tröttnat på frigolitpingis. Har redan gått mina stora matcher mot dig. Kom även ut som segrare ur dessa vill jag minnas.

 

Hu 4 rollz?

[nordkvist]

Duktig skribent som sagt, lycka till =)

[FreePlopp]

Detta är på något sätt ingen hidden brag eller liknande, men det känns som att jag behöver framställa lite fakta om min fråga ska få de svar jag behöver.

 

Jag hade precis sex för några minuter sedan. Med mitt ex. Hon gick precis hem, och jag tog mig då en funderare efter "det hela" och kom fram till detta. Det spelar förresten ingen roll att det var just mitt ex jag hade sex med, denna fråga anbelangar alla de flickor jag någonsin har varit med.

Som de allra flesta människor som törstar man efter sex, i olika grad förstås. Ta mig som exempel; Har jag inget bättre för mig i några veckor så blir det åtminstone ETT sexuellt samkväm, om det så är med mig själv eller med någon/några andra, om dagen. Är det fullt upp så glöms sexet bort, konstigt nog. Hur som haver. Efter att jag fullbordat min stund och jag har flushat ner papper/kondom/lakan eller whatever i toalettstolen så förändras mitt beteende abnormt. När jag är som mest sugen på sex så kan det flöda en massa SMS med texten "Vad gör du? ;)", eller Msn-konvar likt "Ready for a quicky? :P". Det finns liksom ingen ände på vad jag kan göra för att få mig lite sex. Om jag misslyckas med att få ragg så avslutar jag det hela själv, och precis en sisådär 5-10 sekunder efteråt så känner jag mig skamsen. "Varför skrev jag sådär? Hur ska hon tänka om mig nu? Nu kan jag aldrig mer prata med henne." Jag skäms och känner mig bortgjord helt enkelt, men tänker alltid. "Fasen vad skönt att slippa ha en brud här nu när jag skäms och inte orkar med något eftergull." Efter detta så bestämmer jag mig snabbt för att aldrig göra om detta mer NÅGONSIN.

Ny dag kommer och en lättja sprider sig, vi är igång igen med raggandet helt enkelt. Denna gång får jag napp, nuppar och ligger där i sängen och tänker bara "FAN! FAN! FAN! VARFÖR? NU MÅSTE JAG UMGÅS MED HENNE OCKSÅ." Dock så har jag alltid en plan i bakfickan. Att jag ska iväg "tidigt" på morgonen, eller att jag har lovat en polare att dyka bort på direkten...o.s.v.

 

Är det NÅGON här inne som känner likadant? Börjar bli tokig. Det är lite därför jag inte klarar av förhållanden. Tänk er samma scenario fast att man MÅSTE umgås med bruden efteråt.

[MikeTime]

Nu bokar du in sista helgen i januari! Du tillhör en av dom pf:are jag vill träffa irl ffs!

Gl med nya db´n.

 

Angående att mysa efteråt: jag blir superpigg efteråt och sambon supertrött. Perfekt imo. Då kan jag läsa en bok eller surfa istället för att ligga och svettkramas!

[slowboy]

Ehhhm angående ditt flickvänsscenario dilemma, är jag en hemsk hemsk människa om jag skippar "eftergull" brukar mest sätta mig vid datorn, det är iofs pga att man inte gör det på kvällar nuförtiden =) Men ärligt , jag tror inte så många tjejer vill ligga sked efteråt ;$

[Jennez]

Är det NÅGON här inne som känner likadant? Börjar bli tokig. Det är lite därför jag inte klarar av förhållanden. Tänk er samma scenario fast att man MÅSTE umgås med bruden efteråt.

 

Jag har nog aldrig känt så. Inte för att jag är särskilt pigg på att "svettkramas" som någon så träffande uttryckte det men med åren har man lärt sig (ngt klyschigt) att sex med ngn man verkligen vill ha är SÅ mycket bättre än random. Och då ger det ena det andra. Då har man inget emot att ligga kvar och snacka lite skit efteråt.

 

Jaja, jag vet, det dryper av "sex utan kärlek är..."-klyschan men vad fan, då får jag väl leva i klyschan då.

 

Sen å andra sidan så kan jag väl säga att jag var likadan i din ålder. Eller inte likadan, för jag hade fast förhållande då, men jag känner igen mig i att sex var så jävla viktigt på den tiden. Det är viktigt nu också visserligen, men inte alls på samma sätt.

Man är väl mer mogen som det så vackert heter, mer säker i sig själv, och man behöver inte den bekräftelsen som sex ger i samma utsträckning.

 

Haha, hade jag läst det här inlägget skrivet av ngn 30-åring för 10 år sedan hade jag nog inte kunnat greppa det. Men iaf, någon kanske läser det och finner ngt nöje i det. Fy fan, jag börjar bli gammal. Fast det har sina fördelar det också. Man behöver till exempel inte fundera på och vela kring vad man vill göra med sitt liv eftersom man förhoppningsvis redan har hittat sitt kall.

 

Nog svamlat nu. Men den här dagboken kändes lite filosofisk så jag tyckte det passade.

[FreePlopp]

Nu bokar du in sista helgen i januari! Du tillhör en av dom pf:are jag vill träffa irl ffs!

Gl med nya db´n.

 

Angående att mysa efteråt: jag blir superpigg efteråt och sambon supertrött. Perfekt imo. Då kan jag läsa en bok eller surfa istället för att ligga och svettkramas!

 

Man tackar, eller vad man ska säga...Roligt att folk uppskattar mitt liv mer än jag själv gör. Du får nog fräscha upp mitt minne angående sista helgen i januari dock. Är det någon forumturnering eller liknande månne?

 

Ehhhm angående ditt flickvänsscenario dilemma, är jag en hemsk hemsk människa om jag skippar "eftergull" brukar mest sätta mig vid datorn, det är iofs pga att man inte gör det på kvällar nuförtiden =) Men ärligt , jag tror inte så många tjejer vill ligga sked efteråt ;$

 

Jag menar mer brudar generellt. Behöver inte vara någon flickvän man har at the moment. Det känns som så fort en tjej visar minsta intresse till sex, exempelvis på krogen, så planerar jag direkt en flyktväg likt. "Ska du med hem till mig och mysa? "Jovisst, men jag ska upp tidigt imorgon så du vet, jag kryper nog till sängs hemma i varje fall." Det är oftast ingen som tar illa upp, de känner säkert igen scenariot, men det börjar bli en dålig vana. Det är som att det är JAG som bestämmer när knullet ska gå av stapeln, ta slut och sedan swisch - back to reality så fort man har tömt påsens sista droppar. Lite egotrippat helt enkelt.

 

Jag har nog aldrig känt så. Inte för att jag är särskilt pigg på att "svettkramas" som någon så träffande uttryckte det men med åren har man lärt sig (ngt klyschigt) att sex med ngn man verkligen vill ha är SÅ mycket bättre än random. Och då ger det ena det andra. Då har man inget emot att ligga kvar och snacka lite skit efteråt.

 

Jaja, jag vet, det dryper av "sex utan kärlek är..."-klyschan men vad fan, då får jag väl leva i klyschan då.

 

Sen å andra sidan så kan jag väl säga att jag var likadan i din ålder. Eller inte likadan, för jag hade fast förhållande då, men jag känner igen mig i att sex var så jävla viktigt på den tiden. Det är viktigt nu också visserligen, men inte alls på samma sätt.

Man är väl mer mogen som det så vackert heter, mer säker i sig själv, och man behöver inte den bekräftelsen som sex ger i samma utsträckning.

 

Haha, hade jag läst det här inlägget skrivet av ngn 30-åring för 10 år sedan hade jag nog inte kunnat greppa det. Men iaf, någon kanske läser det och finner ngt nöje i det. Fy fan, jag börjar bli gammal. Fast det har sina fördelar det också. Man behöver till exempel inte fundera på och vela kring vad man vill göra med sitt liv eftersom man förhoppningsvis redan har hittat sitt kall.

 

Nog svamlat nu. Men den här dagboken kändes lite filosofisk så jag tyckte det passade.

 

Jag är själv lite lill-gammal. Visst nu är du ju gammal på riktigt Jennez, (tolka det som du vill), men jag känner igen mig i det du säger. Det känns som att jag behöver och inte behöver sex på samma gång. Hade jag suttit på den kända öde ön i några månader utan sex så hade jag säkert klarat mig igenom det hela genom att runka. Vissa klarar inte av det, men det känns som att sex inte är så viktigt längre som du säger Jennez. Jag är ju förvisso i min Primetime, men ändå känns som att jag har gjort mitt. Det är nog för att när average Joe satt hemma och smygrunkade åt WoW i 16-årsåldern, ja, då var jag och hade det trevligt med grannen.

[FreePlopp]

Blev du den du skulle bli?

 

Jag orkar egentligen inte skriva just nu, men jag känner att det är måste innan jag glömmer bort det. På vägen hem i bilen så satt jag och morsan och diskuterade huruvida pappa är lite barnslig med saker och ting. Morsan och farsan är skilda sedan några år tillbaka, men allt är ändå lugnt och fint. De tröttnade på varandra helt enkelt. De har ändå känt varandra i 25 år och den ene kan den andra utantill och vice versa. Jag sa att farsan köpt glasögon för en stor summa pengar. Morsan replikerar med att "Det är väl bara att köpa några glasögon på ÖB för en tia om han vill läsa tidningen. (De har samma synfel, därför den självsäkra tonen hos morsan.) Eller så får han väl testa linserna igen, men det var han ju för vek för att stoppa i själv om morgnarna. Är han inte barnslig?"

 

Jag funderade en stund. Morsan har alltid varit stark och uthållig när det gäller allt. Farsan lite mer åt det mjäkiga och pedantiska hållet. Det var då jag kom på varför jag känner mig så splittrad när det gäller hur jag tänker från dag till dag. Om man mixar ihop morsans, farsans och även en del släktingars personliga drag så blir summan...mig. Jag har alltid kämpat mig igenom alla svårigheter sedan 15årsåldern, jag har alltid varit lite hård, mjäkig och pedantisk på samma gång. Jag har ärvt mina kostvanor och oändliga upplägg för projekt och planer av min morbror.

När jag var mindre så trodde jag aldrig att jag skulle bli som morsan, farsan eller någon som stod en nära. Det känns också som att miljön har format mig rätt hårt. Hade jag fortfarande bott kvar i huset hos morsan tills nu så hade jag säkerligen studerat något fint på någon fin högskola. Istället blev det såhär, men det är ju aldrig too late för att ändra sig. Eller?

[MikeTime]

Du får nog fräscha upp mitt minne angående sista helgen i januari dock. Är det någon forumturnering eller liknande månne?

 

Repris på den här!

 

 

 

Visst nu är du ju gammal på riktigt Jennez,

 

Made my day! Wp!

[FreePlopp]

Hemmets lugna vrå. Sitter nu på mitt gamla kontor där jag började min karriär som pokerspelare. Detta rum var en tillflyktsort från vardagen. Här rullade det in i kulor. Här skulle jag stannat kvar.

Ny månad imorgon. Det betyder att jag har ett grymt spelsug inför morgondagen som enbart ska bestå av grind. Jag har ett mål som jag gemensamt har satt med min mentor. Det är att klättra upp en nivå från den nuvarande nivå jag spelar på. Det känns lite konstigt att jag aldrig, tills alldeles nyss, känner mig bekväm i mitt spel. Jag har alltid överskattat mitt spel, men efter några månaders rannsakning tillsammans med experter så har jag en lång väg att vandra tills jag sitter på de kunskaper jag behöver för att tjäna si och så i månaden. Jag klarar mig fint nu med, men det vore kul att börja spela på riktigt.

Vissa kanske tycker att jag är lite efter i utvecklingen, men poker kommer alltid förbli. Poker kommer alltid finnas. Åtminstone så pass länge tills jag har muckat min sista hand kring ett glatt sällskap vid Pärlporten.

[FreePlopp]

Ibland tror man sig veta precis vad som är bäst för en själv, och ibland även andra. Jag har trott mig veta vad som är bäst för mig själv i snart 21 år, minus barnbensåren, och ptja jag vet inte riktigt om jag är direkt övertygad om vad som är bra eller inte. Allt handlar om mognad. Jag var rätt sen i min pubertet exempelvis, och jag antar att jag inte är riktigt färdigutvecklad i min mognad om vad som är bra eller inte förens jag är kapabel till att odla ett massivt skägg gentemot det kalhygge jag har idag.

 

Det känns som att morsan ALLTID har rätt när vi tvistar om något. Det är väl bara att inse sanningen. Nästan 50 års erfarenhet slår 20 års förhoppningar med hästlängder. Man tror sig vet exakt vad som är bra eller inte. Ett exempel är en stundande resa till Malta, med avfärd på torsdag, som vi argumenterade lite om. Min ömma moder tror att jag bör vänta en stund innan jag ger mig ut på någon lång resa igen. Hon tycker att jag borde sätta mig ner och tänka igenom vad jag vill göra nästa år exempelvis. Ska jag vara ärlig så har jag inte en aning själv om vad jag vill. Vill jag verkligen fastna på Malta i ett halvår och leva loppan, åka hem tomhänt och sedan börja om igen? Visst, det är lockande, men jag undrar om det är bäst för mig själv. Jag kanske borde sitta och nöta mina händer nu varje månad under vinterhalvåret, vara glad åt det jag har och tänka igenom vad jag vill göra i vår.

På ett sätt vill jag stanna där jag är just nu och låta månaderna gå, förhoppningsvis bygga rulle, åka iväg på någon 2-veckors semester med några polare, dra några kasinorundor till CC och Köpenhamn och låta mig finna lugnet en stund.

 

Det känns som att jag ändå har mognat en del i år. Jag tänker lite annorlunda. Livet är inte en räkmacka för de flesta även om man vill att det ska vara så. Felet med mig är att jag vill göra så många saker som möjligt. Samtidigt. Det är livsfarligt för både kropp och själ, och passar man sig inte så blir det bara pannkaka av allting.

Det känns även som att jag tänker klarare, det känns som att pusselbitarna faller på plats. Jag börjar se mönster och linjer som är logiska. Till exempel så har jag alltid varit intresserad av musik, men aldrig lagt tid på att lära mig något instrument eller att sjunga. Med tanke på att jag är född i en musiksläkt så är det lite skrämmande. Trummor är dock alltid något jag varit bra på, eller riktigt bra på. Beröm om min taktkänsla hör till vardagen och jag ångrar varje dag då jag sålde mitt trumset. Än en gång tror jag att mognad är med i bilden. Jag var nog inte riktigt redo att satsa på musik när jag var 15 bast. Det kom alltid något i vägen som störde min koncentration. Jag har alltid haft svårt för att kunna koncentrera mig en längre tid, det är nog lite därför jag inte lyckats så bra i pokern som jag skulle kunna göra. En lärare, när jag gick i sjätte klass, sa en gång på ett föräldramöte om mig att, "R har väldigt lätt för saker och ting, men när högstadiet börjar så vill jag att ni håller koll på om han lägger ner så pass mycket tid på skolan som han behöver." Detta har följt med mig i varje sak jag har försökt mig på. Mycket riktigt så hade jag även lätt för saker och ting på högstadiet, men jag struntade i att lägga ner lite extra tid för att få det extra bra och även för att få högre betyg. Jag var nöjd med VG och that's it. Så är det även i pokern. Jag har lätt för att lära mig saker inom pokern, men jag hade behövt lägga ner mycket, mycket mer timmar till att studera spelet, läsa fler böcker, studera videos m.m. T.o.m. trummorna fick lida för min lathet. Jag lärde mig att spela trummor på nolltid, men sedan tröttnade jag och började med något annat. I alla sporter som jag varit involverad i så är det likadant. Bäst första träningen, men efter ett år så ligger man efter flera meter på löpträningarna. Allt p.g.a lathet. Skärpning på det. I och med att jag vill hålla på med poker en längre tid framöver så tror jag det är dags att inse fakta, ta tag i saker och ting och låta resultaten tala för sig själva. Likadant är det med allt annat. Här ska det kämpas, MEN, jag tar en sak i taget så jag inte än en gång sitter på ruinens brant.

 

Jag ursäktar för vissa virrigheter, men jag var bara tvungen att skriva ner detta.

[Jennez]

Jag älskar den här dagboken! Antagligen för att jag känner igen mig så jävla väl i väldigt mycket av det du skriver; tankar och funderingar man själv hade i "den åldern".

 

En sak är iaf säker, och om det bara är ett råd jag har att ge dig så är det följande gubb-klyscha: Ha inte bråttom. Du är ung (omfg, JAG är ung förihelvete!), du har all tid i världen på dig. Det finns ingen anledning att skynda på och ta ett förhastat beslut. Då kommer du att bli Nisse Svensson som knegar på och tänker "det här duger" i resten av livet. Fy fan, det är min värsta mardröm btw...

Nej, ta dig tid och fundera ut vad du VERKLIGEN vill bli. Och bli det sen. Då kommer din lathet att vara som bortblåst. Du behöver ett mål att jobba mot. Och det målet ska inte bara vara en resa eller börja plugga ngt, det ska vara vad du vill bli. Forever.

 

Grejen är också att du antagligen inte kommer att kunna fundera ut vad det är, du kommer bara att snubbla över det en vacker dag.

Därför ska du ta dig tid och uppleva och prova så många saker du kan. Med andra ord: åk till Malta.

Du skriver om att åka hem och "börja om på nytt". Vad betyder det? Vad har du, om något vid 21 års ålder, byggt upp som inte skulle ta dig max ett par månader att bygga upp igen?

 

Och en annan sak också. Skit i vad din morsa tror är bra för dig. DU vet vad som är bra för DIG. Inte ens jag som allvetande vet vad som är bäst för dig. Mitt råd är helt enkelt att du ska ta reda på det själv genom att uppleva så mycket du kan.

 

Sieze the day! Det kommer du inte att kunna göra på samma sätt om tio år.

 

MVH

Klyschornas mästare Jennez