Gå till innehåll

Hälsning från Joel


Kontextus

Recommended Posts

Ätti dä!

 

Gugges! Gugges!

 

*ding ding ding ding*

 

Kommer du ihåg hur det var förra vintern, kommer du ihåg alla stjärnor o strutar, kommer du ihåg när du var på ett jättekalas?

 

*ding ding ding ding*

 

Kommer du ihåg hur det var förra sommarn, kommer du ihåg hur du bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ätti dä!

 

Gugges! Gugges!

 

*ding ding ding ding*

 

Kommer du ihåg hur det var förra vintern, kommer du ihåg alla stjärnor o strutar, kommer du ihåg när du var på ett jättekalas?

 

Kommer du ihåg hur det var förra sommarn, kommer du ihåg hur du bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

 

watyz5.jpg

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Måste bara fråga; är det Joel Bitar vi snackar om här, eller?

 

/confused

 

*edit* Hoho,

Yes sir! :-P. Tråden syftar egentligen till att diskutera huruvida det programmet gav "normala" barn en bättre och naturligare uppfattning om mongolider eller snarare bekräftade bilden av dem som väldigt udda? Jag tyckte själv att programmets introsång var det enda som inte var tråkigt och meningslöst. Hur många småbarn tror ni var roade av att se en utvecklingsstörd pojke springa runt på dagis eller leka i sandlådor? Som om de inte själva gör det varje dag.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tror inte att programmet hade någon direkt genomslagskraft på den tiden. Då tror jag nog att En annan del av Köping har haft en positivare effekt vad gäller att beskriva personer med funktionsnedsättning och deras vardag.

 

Joel Bitar har ju snarare blivit en pastich som vi sjuttiotalister driver med...

 

Men det var kul att se Joel igen ;-)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Grejen med Joelbitar är ju att programmet så tydligt visar vilken makt socialkärringarna hade i Sverige på den tiden. Man trodde att det skulle öka förståelsen för förståndshandikappade men det enda man lyckades med var att skapa en humorserie som istället för förståelse skapade ännu mer utanförskap för de med Downs syndrom. På köpet lyckades man skapa ett öknamn för alla som heter Joel.

 

I samma veva skapades "myten" om ett bögregemente på Gotland. Det var bara delvis sant, då det endast skapades ett enda kompani för homosexuella. Projektet lades ned efter knappt ett år då det av förklarliga skäl inte föll så väl ut. Undrar om det var samma socialkärring som kom på det.

 

70 och 80-talet var fullt av sådana här puckade ideer från statens sida. Ta till exempel filmen "Stockholmsnatt" som Paolo Roberto medverkade i. Den var en del i en antivåldskampanj och visades i alla högstadieskolor i landet. Resultatet? Alla kids som hade sett filmen gick ut och roundkickade lyktstolpar och i värsta fall varandra. Misshandelsfallen steg med några miljoner procent.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Grejen med Joelbitar är ju att programmet så tydligt visar vilken makt socialkärringarna hade i Sverige på den tiden. Man trodde att det skulle öka förståelsen för förståndshandikappade men det enda man lyckades med var att skapa en humorserie som istället för förståelse skapade ännu mer utanförskap för de med Downs syndrom. På köpet lyckades man skapa ett öknamn för alla som heter Joel.

 

I samma veva skapades "myten" om ett bögregemente på Gotland. Det var bara delvis sant, då det endast skapades ett enda kompani för homosexuella. Projektet lades ned efter knappt ett år då det av förklarliga skäl inte föll så väl ut. Undrar om det var samma socialkärring som kom på det.

 

70 och 80-talet var fullt av sådana här puckade ideer från statens sida. Ta till exempel filmen "Stockholmsnatt" som Paolo Roberto medverkade i. Den var en del i en antivåldskampanj och visades i alla högstadieskolor i landet. Resultatet? Alla kids som hade sett filmen gick ut och roundkickade lyktstolpar och i värsta fall varandra. Misshandelsfallen steg med några miljoner procent.

Så sant. Joelbitar blev tyvärr mest betraktat som lyteskomik. Se bara på http://www.hamsterpaj.net där det finns en film som parodierar programmet. Jag måste erkänna att både jag och brorsan garvade friskt åt den ;-). Jag är 73:a och var nog 12 när Stockholmsnatt kom. Visst sparkades det på stolpar och ett o annat huvud efter den "coola" filmupplevelsen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...