Gå till innehåll

Cleburnes idealsamhälle (Avdelat)


Cleburne

Recommended Posts

Det låter ju helt orimligt. Ska en 60-årig förälder få döda sitt 40-åriga barn? Eller ska barnet kunna komma undan döden genom att bevisa sin egen försörjning? Vad händer om barnet kan försvara sig handgripligen, ska det vara tillåtet, eller måste man ta döden när den kommer?

 

Det du kanske tycker är hårklyverier anser jag visa på den totala orimligheten i ditt förslag. Att bara säga "jag har ingen fast gräns" är att smita undan frågan.

 

Ja, det blir lite hyckleri när samma argument kan användas för att förbjuda aborter helt.

 

 

Samhällsekonomiskt är ju skattefinansierade vägar överlägset eftersom utnyttjandegraden är så mycket högre. Men det förutsätter ju att man tillåter skatt.

 

 

 

Du undviker återigen frågan. Jag ska formulera mig så direkt det går:

 

Accepterar du ett tvingat skatteuttag eller inte?

 

Återigen, det har jag redan svarat på. Läs resten av tråden så kanske du inser det. Men okej, jag kan väl upprepa mig själv för 324:e gången. Ja, ett visst skatteuttag är nödvändigt för att finansiera saker som rättsväsende och försvar, men återigen, det enda man ska använda skattemedel till är saker som individer inte kan klara själva. Påtvingad välfärdsutjämning är skadligt för individer och skadligt för samhället i stort.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 490
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Tänk efter lite, snälla.

 

Dito.

 

Eftersom du totalmissar olikheterna kan jag ju nämna att om du skulle lika öppet kritisera en standardslavägare på detta vis hade du vid detta laget legat på mage i sjuksängen. Har svenska staten straffat dig för dessa kritiska åsikter? har de någon juridiskt möjlighet att göra det?

 

Kan vi lägga ner jämförelsen med plantagerna i USAs sydstater före 1860-talet nu?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Känns det inte lite som att alla lirare har snöat in och total fastnat för cleburnes åsikter om NÄR en människa är en människa och upp till vilken exakt ålder man har rätt att avliva en människa???

 

Kan ju inte bara vara det som är intressant? (även om man uppenbarligen kan ha många olika åsikter i denna fråga)

 

Hur ser drömsammhället i övrigt ut?

Vad ska skatterna gå till, eller kanske mer intressant: vad ska vi inte längre betala för som vi gör idag? Sjuuuuuuuuuuuuuka summor går ju idag till typ långtidssjukskrivna, eller arbetslösa.

 

Ska det finnas något som helst bidrag till arbetslösa i ditt sammhälle? (hoppas inte)

Ska arbetsgivaren tvingas betala för sjukskrivningar?

 

Hur tänker du?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Skitsnack, och det är du säkert medveten om. Vi befruktningen så finns där en komplett samling DNA-gojja (23 kromosoer från den eventuella mamman och lika många från den potentielle pappan). Att dessa 46 kromosomer dock ska lyckas bli en välutvecklad liten person som ploppar ut 9 månader senare är långtifrån säkert. Under de tolv första veckorna sker ett otal celldelningar och embryot har en febril kontakt med ett flertal enzymer som kollar upp så utvecklingen går åt rätt håll. Exempel, om embryot missar att producera ett speciellt enzym under en viss, kort, period så reagerar mammans kropp med att stöta bort embryot, s.k spontanabort.

 

Läkarexpertisen kan idag "rädda" foster som är runtikring 20-22 veckor gamla om jag inte missminner mig (fostret i min sambos mage är idag ca 23 veckor och skulle därför ha en viss chans att klara sig om det av någon orsak skulle behövas plockas ut). Men, samtidigt så är risken att det tillstöter komplikationer med att "rädda" så tidigt "födda" otroligt stor och det är i princip open and shut case att barnet skulle lida framtida men.

 

När är det då värt att rädda ett barn/foster? HÄnger det samman med hur man ska definiera "liv"? Jag tycker iaf det och jag är medveten om att många håller med mig (och är emot det, bland annat du Cleburne). I mitt tycke uppstår liv (och därmed försvinner också rätten att abort) då fostret är såpass välutvecklat i mammans mage att det kan överleva utanför mammans kropp utan att för den sakens skull lida risk för framtida men. Dvs, jag tycker att läkarvetenskapens kanske har gått lite för långt idag. Är det moraliskt riktigt att rädda ett barn till världen om man med säkerhet kan säga att det inte kommer att kunna leva ett hyggligt normalt liv.

 

Hursom, jag tycker att du Cleburne har rent hemska åsikter om föräldrars rätt att abortera sina barn godtyckligt. Och kom inte med nån skit om att jag inte är upplyst eller på annat sätt inskränkt och att jag är hjärntvättad att tänka på ett visst sätt. Du har banne mig det mest elitistiska språkbruk jag någonsin sett här på pf.

 

 

När är det värt att rädda ett foster? Hela min poäng är ju att det inte är jag som ska bestämma det. Det är du som förälder som bestämmer det. Jag har absolut inget att säga till om när det gäller ditt liv och vill ha ett samhälle där man respekterar att man inte har rätt att fatta moraliska beslut åt andra. Är det rätt eller fel att knarka? Det får du avgöra själv. Så länge ditt eventuella narkotikamissbruk inte skadar andra får du göra precis som du vill. Jag påstår självklart inte att du är missbrukare, det var bara ett exempel. Själv är jag rabiat narkotikamotståndare, men enbart när det gäller min egen kropp.

 

Vad gäller det fetmarkerade stycket:

 

Innebär det att du vill förbjuda aborter helt om en sisådär tio-tjugo år? Då kommer ju med största sannolikhet utvecklingen ha gått så långt att ett befruktat ägg kan överleva utanför sin mammas mage.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Okej, så man kan inte diskutera politik om man inte har färdiga lösningar på varenda liten detalj. Hmm, hur kunde man ens börja stifta lagar? Jag menar, det var ju knappast så att man hade lagboken färdigskriven i huvudet redan innan man började. Det handlar inte om "jag tänkte inte på det" utan "det är inte relevant för diskussionen". Visst kan det vara kul att diskutera detaljer, men om man enbart ska göra det blir diskussionen rätt meningslös.

 

Jag nöjer mig med planerna i stora drag. Skattefrågan (du vill lägga den på en minimal nivå så att staten kan fungera, det har vi rett ut vid det här laget) och individens ansvarsfråga för sitt eget och avkommans liv är väl delar i ett större pussel.

Ge oss några grovt ritade skisser.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Känns det inte lite som att alla lirare har snöat in och total fastnat för cleburnes åsikter om NÄR en människa är en människa och upp till vilken exakt ålder man har rätt att avliva en människa???

 

Kan ju inte bara vara det som är intressant? (även om man uppenbarligen kan ha många olika åsikter i denna fråga)

 

Hur ser drömsammhället i övrigt ut?

Vad ska skatterna gå till, eller kanske mer intressant: vad ska vi inte längre betala för som vi gör idag? Sjuuuuuuuuuuuuuka summor går ju idag till typ långtidssjukskrivna, eller arbetslösa.

 

Ska det finnas något som helst bidrag till arbetslösa i ditt sammhälle? (hoppas inte)

Ska arbetsgivaren tvingas betala för sjukskrivningar?

 

Hur tänker du?

 

Jag har skrivit rätt mycket redan om skatter, arbetshus, bidrag m.m., men lite mer skadar väl inte.

 

Själva grundprincipen bör vara att skattmedel enbart skall användas till saker som individer inte klarar själva. Alla är ansvariga för sin egen försörjning och det innebär alltså att vi plockar bort allt vad socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag, studiebidrag o.s.v. heter. Läs gärna vad jag skrev om arbetshus för att fånga upp helt utslagna individer.

 

Bidrag till arbetslösa? Nej, självklart inte. Visst kan man ha kvar frivilliga arbetslöshetskassor, men det ska inte tvångsfinansieras. Samma princip gäller i stort sett allt annat. Om människor vill gå samman och starta t.ex. en skola får de ju göra det. Det är själva tvånget som jag protesterar mot, att man tvingas subventionera saker.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ja, det blir lite hyckleri när samma argument kan användas för att förbjuda aborter helt.

 

Som sagt, gränsen vid födseln är bra mycket tydligare och logisk än vid en given ålder.

 

För övrigt missade du återigen frågorna jag ställde:

 

Kan en 60-åring döda sitt 40-åriga barn?

Är det försörjningsmöjlighet som avgör om ett barn får dödas, eller något annat?

Har ett barn rätt att försvara sig mot dödandet?

Varför gäller inte individens frihet också rätten till liv?

 

Återigen, det har jag redan svarat på. Läs resten av tråden så kanske du inser det. Men okej, jag kan väl upprepa mig själv för 324:e gången. Ja, ett visst skatteuttag är nödvändigt för att finansiera saker som rättsväsende och försvar, men återigen, det enda man ska använda skattemedel till är saker som individer inte kan klara själva. Påtvingad välfärdsutjämning är skadligt för individer och skadligt för samhället i stort.

 

Ja, du har skrivit att ett visst skatteuttag är ok, men du har också skrivit att det inte är det (slaveri, stöld etc). När du säger emot dig själv får du faktiskt acceptera att man kräver klargörande.

 

Men då håller du alltså med om att det inte finns någon allmän princip som säger att skatt som fenomen är fel, utan att diskussionen endast gäller skatteuttagets storlek och vad pengarna ska gå till?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag nöjer mig med planerna i stora drag. Skattefrågan (du vill lägga den på en minimal nivå så att staten kan fungera, det har vi rett ut vid det här laget) och individens ansvarsfråga för sitt eget och avkommans liv är väl delar i ett större pussel.

Ge oss några grovt ritade skisser.

 

Frågan, i den mån det ens är en fråga, är alldeles för generellt ställd. Jag försöker besvara det mesta här, men det här funkar inte. Det finns inget att besvara. "Berätta om hur du ser på livet" liksom, var ska man börja? Det är inte särskilt intressant.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Frågan, i den mån det ens är en fråga, är alldeles för generellt ställd. Jag försöker besvara det mesta här, men det här funkar inte. Det finns inget att besvara. "Berätta om hur du ser på livet" liksom, var ska man börja? Det är inte särskilt intressant.

 

Det är ju heller inte intressant/relevant att säga att vi ska ha fem, kanske tio procents skatt och man inte kan visa hur mycket av dagens skatt som går till handikappstöd och liknande som du vill ta bort.

Om detta innebär tio procentenheter av dagens skatt så blir det ju 10 procentenheter "över" i ditt drömsamhälle.

Vi utgår från de cirka 30 % skatt som de flesta löneslavar avpiskas.

Bättre att räkna ut detta och sedan komma med ett förslag. Siffrorna finns ju.

 

Vad jag menar med att jag vill se lite av fortsättningen är att annars tar diskussionen slut här när alla sagt vad de tycker om aborten/skatterna. Skulle kännas tomt nu när jag börjat intressera mig för tankeexperimentet.

Du verkar ju inte vara typen som bara slänger ur sig. "Jag vill sänka skatterna."

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Kul tråd faktiskt. För att inte dra på mig massa vrede av vänsterextremisterna måste jag iaf ändå säga att "Beskyddarsamhället" vi lever i och som cleburne hatar, är idiotiskt. Som att skratta moder natur rätt upp i ansiktet.

 

I hur många miljoner år som helst så fick det naturliga urvalet sköta vem som kom långt, fick bäst partner etc. Mänskligheten och alla arter evolverade och blev bättre.

 

Sen kom människan. Se vad som hände. Ärligt talat tror jag själv jorden skulle må jättebra om typ 98% eller något av alla människor dog. Förslagsvis på något sätt som gjorde att svagare gener utkonkurrerades. Dvs gärna genom svält, intelligenskrävande vardagar, styrkekrävande vardagar, utseendekrävande vardagar, där bra gener favoriserades helt enkelt.

 

Jag säger inte att vi ska genomföra det, jag säger jorden (som vi totalförstör) och människan skulle må bättre av det.

 

Världen just nu är ju bara fel och jag tror på total anarki inom kanske 20 år. Vi kanske ser början redan nu, krigen i mellanöstern, USAs kollaps, Peak oil, Peak mat (?) Peak befolkning jorden klarar etc.

 

Cleburnes samhälle reser många etiska frågor och jag håller inte med om allt, men det skulle hjälpa jorden och få människor att ta tag i sina liv.

 

... eller varför inte ha synen att människan ÄR del naturen och inte på något sätt skild från den. Sättet vi, och samhället, har utvecklats strider inte mot evolutionen, utan är evolutionen i arbete. Människan är ett socialt djur där den 'starkaste överlever' inte betyder den individ som dödar och kopulerar mest vinner. Du och jag delar i princip på alla gener och det är det naturliga urvalet i stort som sedan leder till förändringar i människan. Dessutom finns det inget 'bättre' i evolutionen som är en blind process. Du tycks inte ha någon koll på hur gener och evolution fungerar - det finns inga 'bra gener' som säger att alla som haft såna skulle få det bättre. Dessutom är påståendet att 'jorden' skulle må bra eller dåligt bara larvigt - det är nåt som vissa människor anser. Det kan vara så att jorden 'totalförstörs' av människans påverkan genom miljöförstöring men det är bara vissa arters miljö (och roll i naturen) som förstörs. Insekterna, som redan nu dominerar världen, kanske hejar på en sådan utveckling så att de kan dominera ännu mer. Det är evolutionen i arbete.

 

Det är även intressant att det tycks finnas tendenser till evolution inom vår idévärld också (memes etc), där bara livskraftiga tankar 'överlever'. Cleburnes idéer accepteras inte av människor i allmänhet och blir därför inte normen för samhället. Självklart ändras våra uppfattningar men sett över en lång tidsperiod har människan inte tyckt som honom, och därför finns det tröst i att evolutionen sållar bort knasiga (enligt de flestas uppfattning) idéer.

 

Jag delar inte din uppfattning att världen just nu är 'bara fel' - den är som den är. Det är din pessimistiska synsätt som värderar den som 'fel'. Dina argument är dessumtom ganska banala: krig i mellanöster - funnits i princip alltid; USAs kollaps - ser bara eventuellt en ekonomisk nedgång; Peak oil - please, nämnts av amatörer/proffs sen 70talet (även av goldmans analytiker. ot, stenåldern tog inte slut på sten.); peak mat & befolkning - malthus har haft fel i 200 år nu.

 

Äh, blev ett långt skitinlägg, sry.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Okej, få se om det här hjälper. Du vet antagligen att man kan upptäcka vissa medfödda missbildningar och sjukdomar under graviditeten medan vissa inte går att upptäcka. Menar du att det är acceptabelt att abortera barn med missbildningar så länge de befinner sig i livmodern, men att det är helt förkastligt att göra det så fort de har poppat ut? Förstår du inte hur otroligt godtyckligt och omoraliskt det är? Du bestämmer vad, när och hur föräldrar får agera. Låt dem själva ta ansvar för saken.

 

Nu talar du emot dig själv här. Det argument som du använder för post-birth aborter är att handikapp skulle vara den grundläggande anledningen och sedan att det är helt ok att normala barn också kan aborteras på detta sätt. Med detta argument finns det ingen anledning att tillåta det senare, dessa har ju varit kända sedan embryo-stadiet.

 

edcit: det kursiva är inediterat för att jag tänkte snabbare än jag skrev.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Som sagt, gränsen vid födseln är bra mycket tydligare och logisk än vid en given ålder.

 

Då kan du lika gärna komma med påståenden om att det logiskt att blått är finare än gult. Det är en godtycklig gräns som du verkligen viiiiiill ska vara logisk. Att lägga gränsen vid befruktningen eller när barnet kan klara sig självt i samhället är lika "logiskt" - d.v.s. inte ett dugg logiskt. För 84:e gången, tro inte att dina värderingar är allmängiltiga och påtvinga inte dem på andra.

 

För övrigt missade du återigen frågorna jag ställde:

 

1. Kan en 60-åring döda sitt 40-åriga barn?

2. Är det försörjningsmöjlighet som avgör om ett barn får dödas, eller något annat?

3. Har ett barn rätt att försvara sig mot dödandet?

Varför gäller inte individens frihet också rätten till liv?

 

1. Det är ju bara fånigt att försöka hårddra det så där. Det vet du. Kan hålla oss till verkligheten i stället?

2. Återigen, det är inte jag som ska avgöra det och det är inte du som ska avgöra det heller. Vissa föräldrar vill inte ha barn med födelsemärken och vissa föräldrar skulle offra sina liv för att rädda ett barn utan armar och ben. Låt dem bestämma det själva.

3. Där har vi ju själva dilemmat här. Antingen har man en absolut rätt till liv och då får vi förbjuda aborter helt. Eller så sätter man föräldrarnas liv främst och ger dem en chans att slippa förstöra sina liv om de inte är beredda att göra det. Jag skulle personligen föredra alternativ två, men alternativ ett är också fullt rimligt.

 

Ja, du har skrivit att ett visst skatteuttag är ok, men du har också skrivit att det inte är det (slaveri, stöld etc). När du säger emot dig själv får du faktiskt acceptera att man kräver klargörande.

 

Men då håller du alltså med om att det inte finns någon allmän princip som säger att skatt som fenomen är fel, utan att diskussionen endast gäller skatteuttagets storlek och vad pengarna ska gå till?

 

Skatt som fenomen är inte stöld. Skatt som verktyg för att förtrycka vissa och belöna andra är stöld.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nu talar du emot dig själv här. Det argument som du använder för post-birth aborter är att handikapp och sedan att det är helt ok att normala barn också kan aborteras på detta sätt. Med detta argument finns det ingen anledning att tillåta det senare, dessa har ju varit kända sedan embryo-stadiet.

 

Det där var ett exempel. Jag har redan harvat det här om och om igen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Alla är ansvariga för att försörja sig själva. Att man alltid kan hitta undantagsfall påverkar ju inte det för fem öre. Det är så typiskt dagens Sverige att haka på sig på extremfallen. Ska vi verkligen sätta upp samhällsreglerna utifrån hur 0,0000001 procent av befolkningen har det?

 

Man får väl utgå ifrån att du då anser att pga lathet leva på bidrag inte är något extremfall. Hur många är det i Sverige som lever på detta sätt?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Man får väl utgå ifrån att du då anser att pga lathet leva på bidrag inte är något extremfall. Hur många är det i Sverige som lever på detta sätt?

 

Ska jag börja rabbla upp en massa siffror nu? Vet du verkligen inte redan att antalet passiva bidragstagare är högre än antalet förlamade?

 

Det är en aning för många "märka ord", "pet om pyttesmå detaljer" och "one-liners" inlägg i den här tråden.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det verkar vara många som missar poängen här. Om Cleburn anser att livet börjar vid befruktning eller om han vill ha 5% eller 10% skatt är väl rätt ointressant. Det som skrämmer mig är att han anser att "post-birth abortion" borde vara tillåtet och att samhället bör vara uppbyggt av enbart självfinansierande individer! Konsekvenserna av ett sådant handlande skulle bl.a. bli att Sverige inte fick vara kvar i EU, utslängda ur FN, utsatta för diverse bojkotter/blockader, plundringar och eventuellt hamnade i krig och/eller inbördeskrig.

 

Hela den här tråden ser ut som ett enda stort dåligt skämt men jag tror tyvärr att Cleburne verkligen tycker att han beskriver ett idealsamhälle. Vi läser alltså tankar från en person som får många ökända diktatorer att verka humanitära!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Känns det inte lite som att alla lirare har snöat in och total fastnat för cleburnes åsikter om NÄR en människa är en människa och upp till vilken exakt ålder man har rätt att avliva en människa???

 

Kan ju inte bara vara det som är intressant? (även om man uppenbarligen kan ha många olika åsikter i denna fråga)

 

Hur ser drömsammhället i övrigt ut?

Vad ska skatterna gå till, eller kanske mer intressant: vad ska vi inte längre betala för som vi gör idag? Sjuuuuuuuuuuuuuka summor går ju idag till typ långtidssjukskrivna, eller arbetslösa.

 

Ska det finnas något som helst bidrag till arbetslösa i ditt sammhälle? (hoppas inte)

Ska arbetsgivaren tvingas betala för sjukskrivningar?

 

Hur tänker du?

 

Låter som du inte vill att en statlig myndighet skall hjälpa till att försörja arbetslösa samt långtidssjukskrivna.

 

Har du några teorier om hur man blir av med samtliga arbetslösa, dvs uppnår full sysselsättning? Om inte, hur har du då tänkt att de som står utan arbete ska försörja sig?

 

Hur ska långtidssjukskrivna försörja sig? För inte kan väl detta vara en situation som alla(som är i denna situation) frivilligt utsätter sig för, eller?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det verkar vara många som missar poängen här. Om Cleburn anser att livet börjar vid befruktning eller om han vill ha 5% eller 10% skatt är väl rätt ointressant. Det som skrämmer mig är att han anser att "post-birth abortion" borde vara tillåtet och att samhället bör vara uppbyggt av enbart självfinansierande individer! Konsekvenserna av ett sådant handlande skulle bl.a. bli att Sverige inte fick vara kvar i EU, utslängda ur FN, utsatta för diverse bojkotter/blockader, plundringar och eventuellt hamnade i krig och/eller inbördeskrig.

 

Hela den här tråden ser ut som ett enda stort dåligt skämt men jag tror tyvärr att Cleburne verkligen tycker att han beskriver ett idealsamhälle. Vi läser alltså tankar från en person som får många ökända diktatorer att verka humanitära!

 

Återigen, jag förespråkar det närmaste personlig frihet man kan komma och blir jämförd med diktatorer. Jag menar, hur tar man sig från A till B i det resonemanget? Det är som om jag skulle kalla dig nekrofil om du bara vill ha sex med levande personer.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Låter som du inte vill att en statlig myndighet skall hjälpa till att försörja arbetslösa samt långtidssjukskrivna.

 

Har du några teorier om hur man blir av med samtliga arbetslösa, dvs uppnår full sysselsättning? Om inte, hur har du då tänkt att de som står utan arbete ska försörja sig?

 

Hur ska långtidssjukskrivna försörja sig? För inte kan väl detta vara en situation som alla(som är i denna situation) frivilligt utsätter sig för, eller?

 

Tja, jag har ju skrivit rätt mycket om bidragspolitik i den här och andra trådar och det skulle ta flera dagar att ge dig ett utförligt svar, men en grundregel skulle vara: Inga bidrag utan motprestation. Visst, man kan alltid hitta undantag eftersom vissa är helt oförmögna att bidra till samhället. Vad ska man begära av en förlamad person till exempel?

 

Bidrag skall aldrig vara en försörjningskälla. Varje individ är ansvarig för sitt eget liv och bidrag skall i stort sett enbart sättas in i extrema fall. I första hand bör man be om hjälp från vänner eller släktingar. Om du skulle svälta ihjäl utan hjälp ska du få hjälp (gärna matkuponger eller något sånt i stället för kontanter), men om du vill ha nya löparskor eller en tv får du betala för det själv. Har du inte råd får du vara utan eller kanske vända dig till välgörenhetsorganisationer som anordnar klädinsamlingar.

 

I stället för dagens politik skulle jag kunna tänka mig att man inför arbetshus. Om du inte kan ta hand om dig själv kan du överlämna dig själv till staten och sättas i arbete i såna arbetshus. Levnadsvillkoren skulle inte vara särskilt bra (sovsalar, långa arbetsdagar) och få skulle vilja hamna där frivilligt. Då löser man problemen med parasiter som sitter hemma, petar i navelluddet och lyfter bidrag.

 

En sak till: Om det över huvud taget skulle finnas utrymme för "bidrag" i mitt mönstersamhälle så skulle de betraktas som lån. Återbetalningsskyldighet skulle gälla.

 

.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vad gäller det fetmarkerade stycket:

 

Innebär det att du vill förbjuda aborter helt om en sisådär tio-tjugo år? Då kommer ju med största sannolikhet utvecklingen ha gått så långt att ett befruktat ägg kan överleva utanför sin mammas mage.

 

Läser du vidare i hans post efter det du fetmarkerade kan du nog gissa dig till vad han anser.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag har skrivit rätt mycket redan om skatter, arbetshus, bidrag m.m., men lite mer skadar väl inte.

 

Själva grundprincipen bör vara att skattmedel enbart skall användas till saker som individer inte klarar själva. Alla är ansvariga för sin egen försörjning och det innebär alltså att vi plockar bort allt vad socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag, studiebidrag o.s.v. heter. Läs gärna vad jag skrev om arbetshus för att fånga upp helt utslagna individer.

 

Bidrag till arbetslösa? Nej, självklart inte. Visst kan man ha kvar frivilliga arbetslöshetskassor, men det ska inte tvångsfinansieras. Samma princip gäller i stort sett allt annat. Om människor vill gå samman och starta t.ex. en skola får de ju göra det. Det är själva tvånget som jag protesterar mot, att man tvingas subventionera saker.

 

Du vill ta bort en hel del, men utökas budgetarna för de statliga myndigheter du vill behålla något? Är det rimligt att anta att de skattesatser du anser som acceptabla kommer bära upp dessa återstående utgifter?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Du vill ta bort en hel del, men utökas budgetarna för de statliga myndigheter du vill behålla något? Är det rimligt att anta att de skattesatser du anser som acceptabla kommer bära upp dessa återstående utgifter?

 

Det handlar inte om vilken procentsats som jag "anser" är rätt utan om vilken procentsats som är nödvändig för staten om den ska kunna ta hand om sina uppgifter. Och ja, man skulle satsa mer på de saker som man behåller och som är nödvändiga, t.ex. polisväsendet, men man skulle även skära bort slöseriet där. Fler poliser på gatorna, färre byråkrater.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...