Studerat i 2år snart, behöver nystart på livet..

[Inuit]

Prolog:

Gick gymnasiet och bodde hemma hos föräldrarna tills för drygt 1.5 år sedan då jag flyttade och började på universitet. Har inte mått särskilt bra under tiden, har haft ångest över framtiden och har aldrig trivts med studentlivet eller staden jag bor i, känner ingen livslust, tappat initiativförmåga etc. Känner att jag inte gjort något som känns meningsfullt hitills, bara pluggat och mått dåligt..vill börja "trivas med mig själv" som jag gjorde innan om ni förstår..

 

Nog om detta. Jag skulle behöva förslag på vad jag skulle kunna göra nästa år, att gå kvar är inget alternativ...kanske har ni egna erfarenheter.

Vill bryta min negativa spiral.

[jon123]

Ut och res, upptäck världen, träffa nya människor!

[Waggho]

Låter ganska mycket som en depression. Nedstämd, initiativlös och med en känsla av meningslöshet utan att du (vad du nämner) har varit med om någon utlösande faktor (ex anhörigs bortgång).

 

Beställ en tid på vårdcentralen och berätta om dina problem. Det finns hjälp att få. Oavsett hur tråkig studentstad du har hittat ska du inte behöva må så här.

 

För att få en uppfattning om läget (ersätter självklart inte läkarbesöket), gör ett depressionstest. T ex detta:

 

http://www.med.nyu.edu/psych/screens/depres.html

[Rooney]

Ut och res, upptäck världen, träffa nya människor!

 

Att dra ut och resa helt själv kan vara rena självmordet i en sådan situation...

[mrghost]

Prolog:

Gick gymnasiet och bodde hemma hos föräldrarna tills för drygt 1.5 år sedan då jag flyttade och började på universitet. Har inte mått särskilt bra under tiden, har haft ångest över framtiden och har aldrig trivts med studentlivet eller staden jag bor i, känner ingen livslust, tappat initiativförmåga etc. Känner att jag inte gjort något som känns meningsfullt hitills, bara pluggat och mått dåligt..vill börja "trivas med mig själv" som jag gjorde innan om ni förstår..

 

Nog om detta. Jag skulle behöva förslag på vad jag skulle kunna göra nästa år, att gå kvar är inget alternativ...kanske har ni egna erfarenheter.

Vill bryta min negativa spiral.

 

Vilken stad och vad för något har du pluggat?

[Sniffe54]

Hade samma problem när jag gick på högskola. Är väl indvidullet vad som är bästa lösningen så klart. För mig var det bästa att flytta hem till mamma och pappa få tillbaks tryggheten och nu har jag ett simpelt jobb som vaktmästare men trivs utmärkt med det. Jag mår inte alltid på topp men det har jag aldrig gjort heller.

[Inuit]

Jag har haft samtalskontakt med psykolog tidigare men känner just idag att jag inte alls är motiverad att ta upp det igen, samtidigt som att ångesten uppträder mycket mer sällan numer.

Ang min studieort så kan jag väl säga att det är en av de större studentstäderna.

Resultat på studierna har varit det minsta problemet under den här tiden, har haft väldigt mycket tid över vilket har också varit ett problem då jag inte kunnat fylla tiden med något meningsfullt.

I sommras körde jag budbil, bodde hemma och kände att ett sånt jobb gav mig så mycket mer än studierna och tillvaron här. Säger kanske en del..

 

Att komma iväg och få perspektiv på saker och ting kanske vore kanske bra, att ge sig ut själv, nej det skulle jag inte klara då jag inte är särksilt social heller. Isf vore det bättre att åka till något man har fast, typ jobb eller vad som..

[QuantumSatis]

Låter ganska mycket som en depression. Nedstämd, initiativlös och med en känsla av meningslöshet utan att du (vad du nämner) har varit med om någon utlösande faktor (ex anhörigs bortgång).

 

Beställ en tid på vårdcentralen och berätta om dina problem. Det finns hjälp att få. Oavsett hur tråkig studentstad du har hittat ska du inte behöva må så här.

 

För att få en uppfattning om läget (ersätter självklart inte läkarbesöket), gör ett depressionstest. T ex detta:

 

http://www.med.nyu.edu/psych/screens/depres.html

 

Jag måste säga att du det här är torra, gamla klichéer. "...ska inte behöva må så här." Men han gör ju det, och förmodligen är det inte särskilt långsökt heller... "utan någon utlösande faktor"... Va? Det är väl hur tydligt som helst att det finns minst en utlösande faktor, ingen akut utlösande faktor nej, men so what?. "Det finns hjälp att få" Ok, hjälp? Från vårdcentralen? Varför utgå från att han har en psykisk störning när han klart och tydligt förklarar att han är nedstämd eftersom han inte trivs med sin nuvarande situation?

 

En ung kille som tröttnat på sin livssituation när han inte längre trivs med att plugga i en tråkig stad behöver inte mediciner eller nån svettig tant att prata med. Han behöver det han själv säger, att bryta sin negativa spiral, en nytändning, att ha roligt. Tyvärr har jag inget bra tips att ge eftersom jag inte känner honom.

 

Att börja trassla in sig i psykologiska behandlingar i alla dess former när problemen är yttre och inte inre, gör mer skada än nytta. De yttre problemen ska inte flyttas in i han själv och skapa skuld och självförakt, de ska lösas.

[Bimpi]

Ang min studieort så kan jag väl säga att det är en av de större studentstäderna.

 

Vad tror du om att byta skola till en på en mindre ort? Inbillar mig att det är bättre sammanhållning där bland studenterna. På så vis kanske du blir på bättre humör! Annars tror jag att ett studieuppehåll skulle göra dig gott! Speciellt eftersom du inte verkar ha gjort någonting mellan gymnasium och universitet. Själv gjorde jag lumpen och jobbade lite innan jag började på universitetet så jag vet inte hur det är att gå direkt till universitet från gymnasium. Men vad jag hört så lessnar många av de i förtid.

Lycka till!

[Inuit]

Jag måste säga att du det här är torra, gamla klichéer. "...ska inte behöva må så här." Men han gör ju det, och förmodligen är det inte särskilt långsökt heller... "utan någon utlösande faktor"... Va? Det är väl hur tydligt som helst att det finns minst en utlösande faktor, ingen akut utlösande faktor nej, men so what?. "Det finns hjälp att få" Ok, hjälp? Från vårdcentralen? Varför utgå från att han har en psykisk störning när han klart och tydligt förklarar att han är nedstämd eftersom han inte trivs med sin nuvarande situation?

 

En ung kille som tröttnat på sin livssituation när han inte längre trivs med att plugga i en tråkig stad behöver inte mediciner eller nån svettig tant att prata med. Han behöver det han själv säger, att bryta sin negativa spiral, en nytändning, att ha roligt. Tyvärr har jag inget bra tips att ge eftersom jag inte känner honom.

 

Jag håller i stort med dig, men man ska inte underskatta vikten av samtalsstöd och medicin, något som jag provat och dämpade ångesten. Men som du säger, jag behöver göra något konkret åt situationen!

[EmWi]

Well, jag vet inte men jag känner väl lite samma sak, men jag hade en utlösande faktor av att farsan fick cancer och trillade av pinn. Ett jävla tryck på unga idag att man skall lyckas. Och gör man inte det så är man ju rätt dålig människa. Blir du inte jurist, systemvetare etc etc så ... jaha, hej då.

 

Sedan att plugga i städer som sthlm, lund, uppsala gör det inte bättre som en innan var inne på. Man möts ju ganska snabbt av press att va med på allt på en gng. Tror också det kan vara en ide att kolla upp en mindre ort, typ mittuniversitetet. Man umgås mer otvingat med varandra där. Jag vet för jag har läst både i sthlm, uppsala och Mittuniv.

 

Svårt att få hjälp tror jag. Oftast är det bara massa logiskt psyk snack och sedan lite piller. Försök känna efter vad du tycker skulle vara kul, och testa det trots att det är jobbigt så kanske du hittar fler vänner och kanske kanske blir det roligare sedan.

[Bubba123]

Pluggat 3år i uppsala. Skulle nog säga att det är min lyckligaste period hitills i livet. Men det beror ju självklart mkt på slumpen, vilka kompisar man träffat osv.

 

Tror den största anledningen till olycka generellt är ens umgänge. Finns inget som får en att känna sig så ensam som när man känner sig ensam bland "vänner". Mitt tips är att åka dit där du har dina bästa vänner. Vad man gör spelar nog mindre roll för lyckan.

[Inuit]

Well, jag vet inte men jag känner väl lite samma sak, men jag hade en utlösande faktor av att farsan fick cancer och trillade av pinn. Ett jävla tryck på unga idag att man skall lyckas. Och gör man inte det så är man ju rätt dålig människa. Blir du inte jurist, systemvetare etc etc så ... jaha, hej då.

 

Sedan att plugga i städer som sthlm, lund, uppsala gör det inte bättre som en innan var inne på. Man möts ju ganska snabbt av press att va med på allt på en gng. Tror också det kan vara en ide att kolla upp en mindre ort, typ mittuniversitetet. Man umgås mer otvingat med varandra där. Jag vet för jag har läst både i sthlm, uppsala och Mittuniv.

 

Svårt att få hjälp tror jag. Oftast är det bara massa logiskt psyk snack och sedan lite piller. Försök känna efter vad du tycker skulle vara kul, och testa det trots att det är jobbigt så kanske du hittar fler vänner och kanske kanske blir det roligare sedan.

 

Att tillslut ta en examen och klara av att "bli något" är inget jag oroar mig för utan vägen dit och att jag kommer sluta tom och olycklig.

Att plugga någon annanstans är inget alternativ just nu iaf. Jag känner att jag är Tvungen till ett avbrott.

 

Fler förslag, erfarenheter eller vad som är välkomna.

[kompiserik]

Prolog:

Gick gymnasiet och bodde hemma hos föräldrarna tills för drygt 1.5 år sedan då jag flyttade och började på universitet. Har inte mått särskilt bra under tiden, har haft ångest över framtiden och har aldrig trivts med studentlivet eller staden jag bor i, känner ingen livslust, tappat initiativförmåga etc. Känner att jag inte gjort något som känns meningsfullt hitills, bara pluggat och mått dåligt..vill börja "trivas med mig själv" som jag gjorde innan om ni förstår..

 

Nog om detta. Jag skulle behöva förslag på vad jag skulle kunna göra nästa år, att gå kvar är inget alternativ...kanske har ni egna erfarenheter.

Vill bryta min negativa spiral.

 

 

Mycket prat med psykolog. Kanske har du en annorlunda barndom som du kan berätta för honom om? Låt honom konkretisera vad det är som gör att du mådde bättre förut men sämre nu.

+ Hitta partners att ha intimitet med. Om du är hetrosexuell och tjejerna dissar dig för att du är tråkig kan du fara till Thailand ett par svängar. Det viktigaste är att du får mysa någorlunda regelbundet så ska du nog se att livet är värt att leva. Sluta att tänka så mycket på andra, koncentrera dig på dig själv. Huvudsaken att du får kul och skönt.

[nils_anders]

Tror man måste hitta sin egen grejj, som känns meningsfull att uppnå resultat inom, inte bara plugga eller göra nåt annat för det är det som förväntas av en.

 

Läs lite böcker inom självutveckling.

 

Förstår inte vad en syster ska göra egenltigen, skriva ut nåt antidepp? Är inte sånt skit i de flesta fall bara att kringgå problemet.

[Pey]

Vill inte försöka analysera dig mer än nödvändigt eftersom jag vet så lite om dig, men har varit lite i din sits och tror att du skulle må bra av ett miljöombyte.

 

Ta ngt slött jobb under en termin, eller läs en kurs som ser rolig ut bara för skojs skull. Kanske i en annan stad. Med lite tur kommer du råka ut för samma sak som mig - hamna i ett umgänge där du känner dig uppskattad och där du har roligt. Det är där allt ligger som jag ser på det, att få riktiga vänner. Känner du redan att du har kompisar du verkligen är trygg och har roligt med tycker jag du ska försöka flytta närmre dem.

 

Inser att jag är lite captain obvious med denna posten, men har som sagt själv mått rätt dåligt och blivit uppdragen ur det utan att göra något speciellt för att förtjäna det. Häng på när någon schysst snubbe frågar om du vill käka falafel och dricka Sofiero efter jobbet/skolan lixom, och låt det bära vart det vill.

 

Tror helt klart det kommer ordna upp sig bit för bit för dig, men tills dess har jag inga bättre råd än dessa. Hang in there mate.

[EmWi]

Vill inte försöka analysera dig mer än nödvändigt eftersom jag vet så lite om dig, men har varit lite i din sits och tror att du skulle må bra av ett miljöombyte.

 

Ta ngt slött jobb under en termin, eller läs en kurs som ser rolig ut bara för skojs skull. Kanske i en annan stad. Med lite tur kommer samma du råka ut för samma sak som mig - hamna i ett umgänge där du känner dig uppskattad och där du har roligt. Det är där allt ligger som jag ser på det, att få riktiga vänner. Känner du redan att du har kompisar du verkligen är trygg och har roligt med tycker jag du ska försöka flytta närmre dem.

 

Inser att jag är lite captain obvious med denna posten, men har som sagt själv mått rätt dåligt och blivit uppdragen ur det utan att göra något speciellt för att förtjäna det. Häng på när någon schysst snubbe frågar om du vill käka falafel och dricka Sofiero efter jobbet/skolan lixom, och låt det bära vart det vill.

 

Tror helt klart det kommer ordna upp sig bit för bit för dig, men tills dess har jag inga bättre råd än dessa. Hang in there mate.

 

word

[Dead-Inside]

Tror man måste hitta sin egen grejj, som känns meningsfull att uppnå resultat inom, inte bara plugga eller göra nåt annat för det är det som förväntas av en.

 

Läs lite böcker inom självutveckling.

 

Förstår inte vad en syster ska göra egenltigen, skriva ut nåt antidepp? Är inte sånt skit i de flesta fall bara att kringgå problemet.

 

Jopp, däremot kan en psykolog hjälpa till att peka ut problemet/problemen och vad man kan göra åt dem.

 

Men annars skulle jag köra på de Pey sa i första hand.

[killerwolf]

thumbs up for pey!

känner du någon studieresultatspress från dina föräldrar? Även om det inte är föräldrar som pushar dig alls så kanske du känner att du måste "göra rätt för dig" ?.. och om du känner såhär så kan det vara en del av problemet för då kanske du inte upplever att du studerar för din EGEN skull?

Att studera för att du förväntas göra det och bli något är värdelöst.. du ska verkligen vilja det...... gl hf

[Bubba123]

något man heller inte ska underskatta är hjärnans kemi. Kan ju vara värt och kolla upp.

 

Ska nog inte leka för mkt med antidepressiva, men kan vara vettigt och få igång produktionen lite. Annars fungerar träning sjukt bra, kombinerat med stabil dygnsrytm och bra vanor. Jag var ganska deppig under en period i mitt liv, tog mig ur det genom mkt umgänge, träning och johannesört. Johannesörtens verkningar är jag inte 100 på, kan mkt väl vara placebo. Men upplevde iaf att det fungerade. Farsan jobbar som läkemedelsanalytiker och är ganska positiv till det som fungerande naturläkemedel. Skadar inte att testa?

 

Sen går ju livet allmänt upp och ner. Ingen fara att vara nere om hålet inte blir för djupt. Du kommer ur det! Snart är det vår

[Waggho]

Jag måste säga att du det här är torra, gamla klichéer. "...ska inte behöva må så här." Men han gör ju det, och förmodligen är det inte särskilt långsökt heller... "utan någon utlösande faktor"... Va? Det är väl hur tydligt som helst att det finns minst en utlösande faktor, ingen akut utlösande faktor nej, men so what?

Det är normalt att tappa livslusten och känna att allting är meningslöst när någon anhörig dör, vid en skilsmässa, etc. Det är inte normalt att känna så av att man tycker studierna och studentlivet är trist.

 

"Det finns hjälp att få" Ok, hjälp? Från vårdcentralen?

På vårdcentralen kan man göra en bedömning och vid behov bli remitterad till psykiater/psykolog/kurator/whatever.

 

Varför utgå från att han har en psykisk störning när han klart och tydligt förklarar att han är nedstämd eftersom han inte trivs med sin nuvarande situation?

Jag utgår inte från att han har en psykisk störning. Däremot tycker jag att det låter väldigt mycket som det, och därför tycker jag att han borde bli bedömd professionellt och inte på ett pokerforum.

 

En ung kille som tröttnat på sin livssituation när han inte längre trivs med att plugga i en tråkig stad behöver inte mediciner eller nån svettig tant att prata med. Han behöver det han själv säger, att bryta sin negativa spiral, en nytändning, att ha roligt.

Kognitiv beteendeterapi kan vara ett alternativ som handlar mycket om att bryta negativa tankespiraler.

 

Tyvärr har jag inget bra tips att ge eftersom jag inte känner honom.

Nej, och du har inte heller kompetens att utesluta att han lider av en depression.

 

Att börja trassla in sig i psykologiska behandlingar i alla dess former när problemen är yttre och inte inre, gör mer skada än nytta.

Som sagt har du varken kompetens eller information nog att avgöra i hur hög utsträckning hans nedstämdhet beror på yttre respektive inre faktorer och därför bör han bli bedömd professionellt.

 

Depression är en mycket vanlig sjukdom med hög dödlighet (pga suicidrisken). Det är inget att leka med och inget att vifta bort med "ut och res!".

 

De yttre problemen ska inte flyttas in i han själv och skapa skuld och självförakt, de ska lösas.

Det finns ingen anledning att känna skuld och självförakt av att man lider av en sjukdom som har med omsättningen av signalsubstanser i hjärnan att göra, om inte såna som du säger att han ska skämmas för att söka hjälp.

[nils_anders]

Värt o nämna är oxå att det verkar komma mer o mer forskning som visar på att kosten kan spela en viktig roll.

 

Ha en bra balans mellan de fleromättade fettsyrorna omega 3 och 6 (äta naturbetande kött, milt tillagad vild fisk etc),

 

samt att äta en kost som har ett lågt GI, verkar vara bra mot depressioner.

 

Fast sanningen är väl att det snarare är det naturliga att göra och det isåfall är vår moderna kost som spökar.

 

 

Nu är jag ingen forskare, o kan inte säga med säkerhet att ovan stämmer men är ju värt att kolla upp för den som vill bota sin depression på ett naturligt sätt samt få en massa andra hälsofördelar på köpet.

 

Att vara deprimerad borde ju inte vara något evolutionen har skapat, då man sällan vill ut o sätta på massa chix i det tillståndet. Rätt intressant att så stor del av befolkningen ändå lider av det idag.

[QuantumSatis]

Waggho,

 

Anledningen till att vi tycker olika handlar bara om detta: Du tycker att det är onormalt att tappa livslusten och känna att allting är meningslös om man tycker att studerna och studentlivet är trist, medan jag uppfattar detta som en frisk reaktion.

 

Självklart är psykvården bra om man har psykiska besvär, så jag säger inte emot på den punkten. Men vad beträffar killen i fråga, tolkar (ja, jag tolkar utifrån det jag läser och ställer naturligtvis inte någon diagnos) jag det som att han behöver förändring i sitt liv.

 

Vad jag menar med att det kan bli mer negativt av att behandla detta som att det är "fel" på han själv, är helt enkelt att de yttre problemen läggs, medvetet eller omedvetet, på honom själv och jag är övertygad om att risken ökar drastiskt för att han ska få lägre självkänsla etc. vilket i sin tur bara leder till mer nedstämdhet.

 

Om en kille satt instängd i en bur skulle du inte rekommendera honom samma sak, då skulle du klippa upp buren för att på så sätt hjälpa honom. Så allt handlar bara om var man sätter gränsen för vad som är normalt och inte normalt.

[Ralph247]

Mycket prat med psykolog. Kanske har du en annorlunda barndom som du kan berätta för honom om? Låt honom konkretisera vad det är som gör att du mådde bättre förut men sämre nu.

+ Hitta partners att ha intimitet med. Om du är hetrosexuell och tjejerna dissar dig för att du är tråkig kan du fara till Thailand ett par svängar. Det viktigaste är att du får mysa någorlunda regelbundet så ska du nog se att livet är värt att leva. Sluta att tänka så mycket på andra, koncentrera dig på dig själv. Huvudsaken att du får kul och skönt.

 

HAHAHA

[lok123]

Vill inte försöka analysera dig mer än nödvändigt eftersom jag vet så lite om dig, men har varit lite i din sits och tror att du skulle må bra av ett miljöombyte.

 

Ta ngt slött jobb under en termin, eller läs en kurs som ser rolig ut bara för skojs skull. Kanske i en annan stad. Med lite tur kommer du råka ut för samma sak som mig - hamna i ett umgänge där du känner dig uppskattad och där du har roligt. Det är där allt ligger som jag ser på det, att få riktiga vänner. Känner du redan att du har kompisar du verkligen är trygg och har roligt med tycker jag du ska försöka flytta närmre dem.

 

Inser att jag är lite captain obvious med denna posten, men har som sagt själv mått rätt dåligt och blivit uppdragen ur det utan att göra något speciellt för att förtjäna det. Häng på när någon schysst snubbe frågar om du vill käka falafel och dricka Sofiero efter jobbet/skolan lixom, och låt det bära vart det vill.

 

Tror helt klart det kommer ordna upp sig bit för bit för dig, men tills dess har jag inga bättre råd än dessa. Hang in there mate.

 

Lite OT men den här meningen var ju bara för skön. Ja lite äventyr på "andra planhalvan" kanske piggar upp lite . (Jag förstår att det inte är syftat så men kunde inte låta bli.)