Inuit

Tränar gör jag dagligen på gym, vilket är den ända fritidssysselsättningen jag har. Inte äns framför datorn trivs jag, har tex inte laddat ner en mp3låt på ett halvår..utan det blir tv:n när man kommer hem.. Någon press från föräldrarna har jag aldrig kännt heller, tvärtom, dom har alltid ställt upp, enda barnet som man är..är nog föresten en av anledningarna till att jag idag är så harmlös. Psykolog har jag klarat av sen innan, var inte därför jag startade tråden utan för att få tips på konkreta saker jag kan göra eller uppleva nästa år!

Att tillslut ta en examen och klara av att "bli något" är inget jag oroar mig för utan vägen dit och att jag kommer sluta tom och olycklig. Att plugga någon annanstans är inget alternativ just nu iaf. Jag känner att jag är Tvungen till ett avbrott. Fler förslag, erfarenheter eller vad som är välkomna.

Jag håller i stort med dig, men man ska inte underskatta vikten av samtalsstöd och medicin, något som jag provat och dämpade ångesten. Men som du säger, jag behöver göra något konkret åt situationen!

Jag har haft samtalskontakt med psykolog tidigare men känner just idag att jag inte alls är motiverad att ta upp det igen, samtidigt som att ångesten uppträder mycket mer sällan numer. Ang min studieort så kan jag väl säga att det är en av de större studentstäderna. Resultat på studierna har varit det minsta problemet under den här tiden, har haft väldigt mycket tid över vilket har också varit ett problem då jag inte kunnat fylla tiden med något meningsfullt. I sommras körde jag budbil, bodde hemma och kände att ett sånt jobb gav mig så mycket mer än studierna och tillvaron här. Säger kanske en del.. Att komma iväg och få perspektiv på saker och ting kanske vore kanske bra, att ge sig ut själv, nej det skulle jag inte klara då jag inte är särksilt social heller. Isf vore det bättre att åka till något man har fast, typ jobb eller vad som..

Prolog: Gick gymnasiet och bodde hemma hos föräldrarna tills för drygt 1.5 år sedan då jag flyttade och började på universitet. Har inte mått särskilt bra under tiden, har haft ångest över framtiden och har aldrig trivts med studentlivet eller staden jag bor i, känner ingen livslust, tappat initiativförmåga etc. Känner att jag inte gjort något som känns meningsfullt hitills, bara pluggat och mått dåligt..vill börja "trivas med mig själv" som jag gjorde innan om ni förstår.. Nog om detta. Jag skulle behöva förslag på vad jag skulle kunna göra nästa år, att gå kvar är inget alternativ...kanske har ni egna erfarenheter. Vill bryta min negativa spiral.

felpost