Odrägliga barn!!!

[rosjon]

Trodde alla visste att man som småbarnsförälder har som uppgift att jävlas med alla andra som inte har barn. Jag går alltid ut och handlar med mina ungar när de är som tröttast och när det är som mest folk i affärerna eftersom jag älskar att störa andra. Och ett restaurangbesök är inte komplett om inte åtminstone ett annat sällskap lämnat lokalen i i vredesmod. Jag hoppas alltid att jag stör andra så mycket som möjligt, ungarna är ju ett utmärkt hjälpmedel. Trevligt att se att mitt jobb har gjort någon nytta och att många stör sig på småbarnsföräldrar och deras barn. Vill gärna tro att jag dragit mitt strå till stacken.

[Jennez]

Hur ställer ni er till barn på bröllop då? Har vid ett flertal tillfällen bevistat bröllop där brudparet i sin inbjudan önskat en barnfri ceremoni i kyrkan och detta har väckt en hel del ont blod hos vissa i bekantskapskretsen.

Anser själv att om brudparet önskar tystnad, lugn & ro under ett av sitt livs största ögonblick så ska de väl få det..?

 

Jag håller helt klart med dig här.

 

Min sambos syster har nyligen fått barn och nu ska flickan döpas. Jag kommer själv inte att närvara vid ceremonin då jag är motståndare till dopet. Det är mitt val. Min svägerskas val att döpa sitt barn är hennes. Jag respekterar inte det valet men jag har inget annat val än att acceptera då jag inte kan göra så mycket åt det. Detsamma borde gälla för exempelvis barnfria bröllop. Man behöver inte gilla brudparets önskan men det är bara att acceptera att det är deras val.

 

Som kuriosa kan jag berätta att jag och min sambo en gång bjöd in till en barnfri fest. Detta var inte för att vi inte gillade de barn som eventuellt skulle komma utan för att vår hund är rädd för barn och därför markerar skarpt om ett barn kommer för nära. Vi vill inte utsätta varken hund eller barn för detta och eftersom festen skulle hållas hos oss och det även är vår hunds bostad så valde vi att låta vår hunds behov gå före vänners barns behov.

Detta skapade irritation hos en av vännerna som har två barn. Hon blev sur på riktigt och fick för sig att vi inte gillade hennes barn trots att vi klart och tydligt meddelat grunden till vårt beslut. Detta är ett drag som är ofta återkommande hos föräldrar. De har ”rätt” att släpa med sig barn överallt och de går före alla andras behov på något sätt.

 

Hade jag haft barn hade jag naturligtvis gjort och offrat allt för dem men så länge det inte gäller större saker än en ensataka fest eller allmänhetens välbefinnande så hade jag både respekterat och accepterat andras ovilja (oavsett anledning) till umgänge med mina barn.

[Jennez]

Trodde alla visste att man som småbarnsförälder har som uppgift att jävlas med alla andra som inte har barn. Jag går alltid ut och handlar med mina ungar när de är som tröttast och när det är som mest folk i affärerna eftersom jag älskar att störa andra. Och ett restaurangbesök är inte komplett om inte åtminstone ett annat sällskap lämnat lokalen i i vredesmod. Jag hoppas alltid att jag stör andra så mycket som möjligt, ungarna är ju ett utmärkt hjälpmedel. Trevligt att se att mitt jobb har gjort någon nytta och att många stör sig på småbarnsföräldrar och deras barn. Vill gärna tro att jag dragit mitt strå till stacken.

 

Om det är din inställning så tycker jag inte att du ska gnälla på mig när jag motsätter mig din verksamhet och saboterar tillbaka så mycket jag kan och vågar.

[LuckyStar5.1]

Känligt ämne men ett bra ämne.

 

Jag väljer dock inte att äta på köpcentrat mer än kanske en korv för jag klarar inte av att äta när det är massa ungar överallt som skriker och snorar.

 

Har inga barn och antagligen därför ...blir alltid nervös när det är för många ungar omkring mej.

 

Jag och sambon va på ett china hak för ett par veckor sedan... precis när vi beställt kom det in en familj på 4 st barn med föäldrar och trots att hela lokalen (nästan) var tom så skulle dom sitta bordet närmast oss.

Vi flyttade på oss och efter ett par minuter kom morsan och snäste åt oss för att vi flyttade på oss

 

Tror att dom flesta "barnlösa" håller med om att barn i för stor mängd (mer än 1) är påfrestande.

Jag orkar fan inte ens hällsa på Syrran som har 3 st ...blir en snabb kaffe och sen vill jag bara bort !

[Kape]

Min sambos syster har nyligen fått barn och nu ska flickan döpas. Jag kommer själv inte att närvara vid ceremonin då jag är motståndare till dopet. Det är mitt val. Min svägerskas val att döpa sitt barn är hennes. Jag respekterar inte det valet men jag har inget annat val än att acceptera då jag inte kan göra så mycket åt det. Detsamma borde gälla för exempelvis barnfria bröllop. Man behöver inte gilla brudparets önskan men det är bara att acceptera att det är deras val.

 

Som kuriosa kan jag berätta att jag och min sambo en gång bjöd in till en barnfri fest. Detta var inte för att vi inte gillade de barn som eventuellt skulle komma utan för att vår hund är rädd för barn och därför markerar skarpt om ett barn kommer för nära. Vi vill inte utsätta varken hund eller barn för detta och eftersom festen skulle hållas hos oss och det även är vår hunds bostad så valde vi att låta vår hunds behov gå före vänners barns behov.

Detta skapade irritation hos en av vännerna som har två barn. Hon blev sur på riktigt och fick för sig att vi inte gillade hennes barn trots att vi klart och tydligt meddelat grunden till vårt beslut. Detta är ett drag som är ofta återkommande hos föräldrar. De har ”rätt” att släpa med sig barn överallt och de går före alla andras behov på något sätt.

 

Puh, jag var osäker på graden av ironi, levling, empatibrist och förstånd innan detta inlägg kom. Som många andra så har jag också en respekt för den person som jag ser bakom dina inlägg men ett tag var jag osäker efter att ha läst inledningsinlägget och något till, men nu kom poängen äntligen fram med önskvärd tydligthet.

 

Trots detta ställer jag nu till med ett upprop som kräver åldersgräns, lämplighetsintyg, certifikat, licens, grundutbildning, psykologitest eller nånting för att få en del personer att inte sprida dynga på internetforum! Flera personer har med total brist på empati, förstånd, människokärlek visat att de inte borde få skriva på ett internetforum. De som inte har egna barn kan uppenbarligen inte förstå vilken ilska, besvikelse, frustration, sorg och rädsla som en del av de påhopp ni gör mot föräldrar och barn i denna här tråden frambringar hos en förälder.

 

Det borde framgå att OP är ironi men i skriven form är det inte alltid tydligt. Saken är den att för föräldrar är deras barn det viktigaste i deras liv och att se dem bli angripna av skribenter på ett internetforum skapar enorma känslor. Väx upp, vakna eller lås in er i en garderob ni som inte kan få in detta i era huvuden.

 

PS Jag håller med Jennez i sak att föräldrar bör ta hänsyn till sin omgivning och jag tror att de flesta försöker göra det. En del lyckas inte eller har tveksamma sätt att lösa uppkomna situationer på. Ja, jag är förälder och skulle inte ta med mig mina barn på en barnfri tillställning men jag skulle heller aldrig kräva att alla med dålig andedräkt, pipig röst, fula skor eller whatever hålla sig hemma från t.ex. IKEA. Dock undviker jag borde med och utan barn i följe vissa platser/tider för att inte råka ut för det som Jennez beskriver.

[matte med slice]

Jag är så jävla trött på sånt här. Varför ska småbarn och deras föräldrar få bete sig hur som helst? Man förväntas har förståelse för allt de äckliga ungarna gör. Föräldrar som envist tar med sig sina barn ut på allmän plats borde enligt lag vara hänvisade till speciella restauranger, affärer, biografer, ja allt. JAG vill inte lida för att någon såg barn som det högsta syftet i livet! Man borde kunna anmäla föräldrarna för förargelseväckande beteende, misshandel, vållande av kroppsskada osv. Visst, det kan man ju men ingen hade ju tagit en på allvar.

Idag har jag verkligen lidit av dessa ungjävlar (eller snarare ignoranta föräldrar) och jag undrar bara varför jag förväntas acceptera ammande morsor och skrikande barn på allmän plats?

 

 

Sicket j***vla gnäll för 15 minuter på byn. Kom hem hit en helg så kommer din högsta önskan vara att få komma tillbaka till det där köpcentrat :mrgreen:

[#LOUDmouth#]

Det borde framgå att OP är ironi men i skriven form är det inte alltid tydligt. Saken är den att för föräldrar är deras barn det viktigaste i deras liv och att se dem bli angripna av skribenter på ett internetforum skapar enorma känslor. Väx upp, vakna eller lås in er i en garderob ni som inte kan få in detta i era huvuden.

 

Nja, jag håller med en del av er andra om att ironin inte direkt var glasklar s.a.s. Jag trodde som sagt snarare på att han skrev i affekt efter en skitdag i största allmänhet.

 

Ok, jag är förvisso inte förälder själv men jag kan garantera att jag aldrig skulle reagera på ett foruminlägg i mängden så till den milda grad att jag höll på att gå upp i limningen. Hur provocerande skrivet det än må vara var det inlägget allmänt hållet. Jag har svårt att se hur det kan anses vara ett angrepp. Att reagera så kraftigt på inlägg på ett forum får åtminstonde mig att bli lite rädd för hur hur samma person/personer tacklar faktiska konflikter.

 

Om man inte kan läsa mellan raderna och inse att andra människor faktiskt inte är onda bara för att dom inte är lika förtjusta i barn som man själv så ligger problemet hos en själv. Och det är väl det som diskusionen faktiskt handlar om, att alldeles för många föräldrar verkar ha tappat all sans och förnuft och tycker att deras barn ska vara välkomna överallt/när som helst och hur som helst.

 

Självklart är det starka känslor men ytterst handlar det om hänsyn. Som t.ex. det faktum att många mammor inte fattar att jag inte upskattar att få tuttar uppslängda i ansiktet i tid & otid. Men men, det var ot men ändå inte.

 

Hos oss vuxna finns det vedertagna outtalade regler för hur man uppför sig och vad man inte utsätter andra för. Varför ska inte det gälla alla och varför blir det sånt jävla liv bara för att man inte uppskattar barn?

 

/#LOUDmouth#

[Kape]

Nja, jag håller med en del av er andra om att ironin inte direkt var glasklar s.a.s. Jag trodde som sagt snarare på att han skrev i affekt efter en skitdag i största allmänhet.

 

Ok, jag är förvisso inte förälder själv men jag kan garantera att jag aldrig skulle reagera på ett foruminlägg i mängden så till den milda grad att jag höll på att gå upp i limningen. Hur provocerande skrivet det än må vara var det inlägget allmänt hållet. Jag har svårt att se hur det kan anses vara ett angrepp. Att reagera så kraftigt på inlägg på ett forum får åtminstonde mig att bli lite rädd för hur hur samma person/personer tacklar faktiska konflikter.

OK, det kan tolkas som ett "fan vad less jag är, var ska jag skriva ner det?-inlägg" men dock med tydlig överdrift vilket brukar känneteckna ironi.

 

Vad gäller hur man reagerar så är det kanske svårt för dig att förstå men det borde inte vara svårt för någon att förstå att det är känsligt att angripa någons barn i skrift. Det är betydligt värre än skämt om din mamma och liknande.

 

Sen tror jag inte att det är OP i sig som en del reagerar på utan en del kommentarer efter det. Där kommer allt ifrån att ha någon form av apartheid för barn, föräldraprövning, inlåsning av barn i förvaringsfack, o.s.v. Ingen av de som skriver skulle förhoppningsvis vara redo att gå ut publikt med liknande åsikter får man hoppas men de är enormt provocerande och det är därför som det blir "livat". Personer som sa åt mig "live" att jag aldrig borde få ta med mig barnen på restaurang bör nog ducka innan meningen är fullbordad. De vet inte hur mina barn och jag fungerar på restaurang! Jag tycker för övrigt att kärringar från Östermalm med 1,5 dl parfym i håret inte borde få gå på restaurang, då har jag hellre en pip-rökare som bordsgranne!

 

För övrigt tycker jag att detta är en typisk bra off topic-tråd kring ett ämne som berör mig också. Jag tiltar som förälder också på idioter som tror att man använder en barnvagn/butiksvagn som "plog" i trängsel eller de som tycker att man bara ska låta barnen skrika tills de inte längre orkar pipa!

[Bossebo]

Vad kostar det att bli medlem i Hjort fan-club?

Det blir nog gratis för dig, ingen medlemmsavgift för de under 16 år.

[#LOUDmouth#]

Vad gäller hur man reagerar så är det kanske svårt för dig att förstå men det borde inte vara svårt för någon att förstå att det är känsligt att angripa någons barn i skrift. Det är betydligt värre än skämt om din mamma och liknande.

 

Med risk för att bli tjatig så är det ju det Jennez inte gör. Hur du kan få en allmän hållen "gnällsalva" till angrepp på någons barn övergår faktiskt mitt förstånd och jag hopas och tror att jag inte är ensam om att inte förstå det.

 

Sen tror jag inte att det är OP i sig som en del reagerar på utan en del kommentarer efter det. Där kommer allt ifrån att ha någon form av apartheid för barn, föräldraprövning, inlåsning av barn i förvaringsfack, o.s.v. Ingen av de som skriver skulle förhoppningsvis vara redo att gå ut publikt med liknande åsikter får man hoppas men de är enormt provocerande och det är därför som det blir "livat".

 

Förmodligen är det så att det är dom efterföljande "lustigkurrarna" som retat upp folk mest men ....... det är om möjligt ännu konstigare. Det borde knappast vara en överraskning för en van internetanvändare att nätet är favoritarenan för lustigkurrar, troll etc. och deras oneliners. Inte heller borde det vara en överraskning att folk är plumpare och grövre i munnen och drar saker till sin spets på en sån avpersonifierad arena som internet är. Att inte kunna ta en kommentar om att kedja fast ungar för vad den är säger minst lika mycket om den som reagerar så starkt som om lustigkurren som fällde kommentaren.

 

Personer som sa åt mig "live" att jag aldrig borde få ta med mig barnen på restaurang bör nog ducka innan meningen är fullbordad. De vet inte hur mina barn och jag fungerar på restaurang! Jag tycker för övrigt att kärringar från Östermalm med 1,5 dl parfym i håret inte borde få gå på restaurang, då har jag hellre en pip-rökare som bordsgranne!

 

Självklart är det så att många (förmodligen majoriteten) av alla barn är väluppfostrade nog eller har tillräckligt hänsynstagande föräldrar för att vistas i det "allmänna rummet". Men det finns alldeles för många föräldrar som inte ens verkar fatta att det är ett problem att deras "ungdjävlar" beter sig som vildar. Det är den bristen på insikt hos en del som jag tycker är skrämmande. Det verkar som att barn i mångas ögon är heliga och minsann alltid ska vara välkomna överallt oavsett situation och individens lämplighet för detta. Dessa heliga kor ska också få göra i princip vad dom vill för "dom är ju bara barn". Om jag eller någon annan t.ex. påpekar det olämpliga i att någons barn står och gräver i plockgodiset med snorkladdiga fingrar borde denna någon vara mogen nog att stå över all stolthet och prestige och inte skälla ut budbäraren.

 

För övrigt tycker jag att detta är en typisk bra off topic-tråd kring ett ämne som berör mig också. Jag tiltar som förälder också på idioter som tror att man använder en barnvagn/butiksvagn som "plog" i trängsel eller de som tycker att man bara ska låta barnen skrika tills de inte längre orkar pipa!

 

Jag tillhör ju faktiskt dom som gilllar barn och t.o.m. längtar efter egna och inser att banden mellan förälder-barn är galet starka och att man som förälder gör vad som helst för det som är det absolut viktigaste i ens liv. Helt ärligt kan jag säga att jag är nästan hundra på att mina åsikter inte hade varit nämnvärt annorlunda om jag faktiskt hade varit förälder själv.

 

Kan kanske vara av godo att alla skitnödiga förädrar slutar curla framför sina ungar och istället öppnar ögonen för omgivningen.

 

/#LOUDmouth#

[rosjon]

Trodde aldrig jag skulle se en hundägare hoppa på småbarnsföräldrar, jag menar hundägare har väl samma uppdrag som vi småbarnsföräldrar. Störa genom att ta med sin blöta hund på tunnelbanan, lämna avföring efter sig på gatorna, låtsas att hunden är en människa genom att behandla den som sitt barn. Till och med jag som vet vad ni håller på med kan bli lätt störd av att man lägger ner tid och pengar på ett djur så dumt som en hund och sedan dessutom går runt och pratar med det som om det kunde förstå ett dyft av vad ägaren pratar om. Otroligt listigt. Smart drag att skylla på att hunden var rädd för barn, måste retat gallfeber på de flesta.

[Verbal__Kint]

Jag tycker feta människor inte skall få visa sig ute, de äcklar mig.

[Aeis]

Jag tycker feta människor inte skall få visa sig ute, de äcklar mig.

 

Feta människor som tar halva din sittplats på flyget då?

[TotalFarsa]

Vilket ju till viss del var det jag ville åstadkomma. Jag gillar dig TF, jag tycker att du i grund och botten har vettiga åsikter men när det kommer till just detta exemplet är du verkligen ”hemmablind”.

Är man hemmablind för att ämnet råkar ligga en varrmt om hjärtat? Är man därmed diskad från att kunna föra en någorlunda sansad diskussion? Du behöver inte svara, för till viss del har du ju rätt

 

Just det här enögda resonemanget var det jag ville åt. Du representerar inte riktigt de extrema åsikter jag egentligen ville gräva fram men du får duga i brist på annat. Det du i princip säger, om jag nu inte missuppfattat dig, är att man kan bete sig hur som helst mot vem som helst så länge handlingen inte är olaglig.

Om det jag skrev har tolkats på det sättet så får jag väl be om ursäkt för att jag var otydlig. Får la skylla på en måttlig grad av bakisbesvär under gårdagen. Kanske bidrog till stingsligheten, vad vet jag. Jag tycker ju egentligen, precis som du, att man ska bete sig som folk ute på stan, på restaurang, i kassakön osv osv. Även jag kan bli upprörd över att en del föräldrar verkar tro att just deras guldklimp är Guds Gåva till mänskligheten och därmed ger dom carte blanche mot övriga medmänniskor.

 

Är din dotter lugn och sansad så har jag ingenting emot att sitta vid ett bord bredvid din familj. Om hon däremot skriker anser jag att det är din förbannade skyldighet att minimera störningsmomentet för övriga gäster. Enklast genom att få tyst på ungen medelst napp eller annat lämpligt verktyg eller lämna restaurangen. Jag tycker inte att jag ska behöva finna mig i att utstå gallskrik längre än (för argumentets skull) max en minut.

Merparten päron tycker nog inteh eller att det är så lattjo då den lille stämmer upp i körsång när de är på restaurang. Klart det finns otroligt enerverande undantag men jag tillhör iaf skaran som är (o)lyckligt medceten om min omgivning så det är en självklarhet för min sambo och mig att man ska försöka "minimera" oljudet. Om det är stressande för dig, tänk då på hur stressande det kan vara för mig.

 

Däremot ska det rätt mkt till för att jag ska avlägsna mig från en lokal. Allt är situationsberoende men en restaurang ligger rätt långt ner på min priolista över ställen som jag skulle lämna ögonaböj om lilltjejen skulie råka öppna munnen en stund. Någon tog upp exemplet bröllop. Självklart ska man som förälder respektera brudparets önskningar om ne lugn och fin ceremoni. Skulle de mot förmodan ändå tillåta barn så skulle jag lik förbenat lämna kyrkan med min dotter om hon skulle råka drabbas av akut skriknöd. Av ren hänsyn.

 

Vidare antyder du att jag inte egentligen hade en stor skopa ironi i mitt inlägg och att det är någon sorts efterkonstruktion för att rädda mig själv i efterhand. Skärp dig nu! Läs igenom texten en gång till! Jag brukar uttrycka mig rakt och ärligt med illa dold irritation omgärdad av en hel del svordomar men så som denna text är skriven står det väl fullkomligt klart att jag inte på fullt allvar menar det jag skriver?

Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att mitt humör var en aning influerat av lördagskvällens ölintag, kanske att jag läste in lite mer "illvilja" i ditt inlägg än vad som fanns. Som hundägare tror jag nog att du kan försåt mig till viss del. Både du och jag vet ju att en del ämnen rör upp mer känslor än andra. Hade du ondgjort dig över myrstackarnas utbredning i norrland så hade jag kanske inte brytt mig nämnvärt

Om inte så har jag misslyckats med den här texten och vill du inte tro mig så är det inte mycket jag kan göra åt det. Fråga de som inte har ”fått en nerv anslagen” så kommer du att se att de flesta inte alls tolkade det så bokstavligt som du (vilket jag iofs har viss förståelse för att du gör eftersom du är ”partisk”).

Det är lugnt, jag tror dig. Kiss and make friends?

__________________

There is no theory of evolution, just a list of animals that Chuck Norris allows to live.

[MikeTime]

Som kuriosa kan jag berätta att jag och min sambo en gång bjöd in till en barnfri fest. Detta var inte för att vi inte gillade de barn som eventuellt skulle komma utan för att vår hund är rädd för barn och därför markerar skarpt om ett barn kommer för nära. Vi vill inte utsätta varken hund eller barn för detta och eftersom festen skulle hållas hos oss och det även är vår hunds bostad så valde vi att låta vår hunds behov gå före vänners barns behov.

Detta skapade irritation hos en av vännerna som har två barn. Hon blev sur på riktigt och fick för sig att vi inte gillade hennes barn trots att vi klart och tydligt meddelat grunden till vårt beslut. Detta är ett drag som är ofta återkommande hos föräldrar. De har ”rätt” att släpa med sig barn överallt och de går före alla andras behov på något sätt.

Är själv en stor djurvän och har bl.a 3 katter och 23 höns/tuppar (inte min idé - det är sambons). Tyvärr kan vi inte ha hund p.g.a våra arbetstider men om vi haft möjlighet till det hade hundens välbefinnande kommit i första rummet när den är i sitt eget hem.

 

Tror att dom flesta "barnlösa" håller med om att barn i för stor mängd (mer än 1) är påfrestande.

Ja, på fel plats kan det vara påfrestande. Iofs beror det ju helt och hållet på föräldrarnas uppfostringsfärdigheter. Har ett grannpar som har två underbara barn, 4 & 7 år, och de skulle jag utan att tveka kunna ta med på restaurang utan att behöva vara rädd för att andra ska bli irriterade.

 

Det blir nog gratis för dig, ingen medlemmsavgift för de under 16 år.

Shit, då blir det till att förfalska leg igen. Denna gång åt fel håll dock.

 

Trots detta ställer jag nu till med ett upprop som kräver åldersgräns, lämplighetsintyg, certifikat, licens, grundutbildning, psykologitest eller nånting för att få en del personer att inte sprida dynga på internetforum! Flera personer har med total brist på empati, förstånd, människokärlek visat att de inte borde få skriva på ett internetforum.

Då får vi väl lägga ner pf...med tanke på hur folk betett sig på senare tid

[Kape]

Då får vi väl lägga ner pf...med tanke på hur folk betett sig på senare tid

Eller så tvångskonverterar vi ett antal konton till Flashback/Lunarstorm?

Liiiite tillspetsat var det väl min kommentar, men förståndet hos en stor del användare visar avsevärda begränsningar.

 

Note to myself: Jag måste bli bättre på att screena bland vilka trådar/inlägg jag läser...

[MikeTime]

Eller så tvångskonverterar vi ett antal konton till Flashback/Lunarstorm?

Liiiite tillspetsat var det väl min kommentar, men förståndet hos en stor del användare visar avsevärda begränsningar.

 

Note to myself: Jag måste bli bättre på att screena bland vilka trådar/inlägg jag läser...

 

Tyvärr är det väl så att anonymitet ofta är synonymt med dåligt uppförande - jämför bara med chattnivån i pokerrummen. Vissa kommentarer som skrivs där skulle resultera i åtal om olaga hot om de framfördes irl. Sedan är det väl också så att ironi ibland inte framgår på samma sätt i skriven text som det gör när man sitter runt köksbordet och munhugger.

Angående din sista kommentar - det är ju jäkligt svårt ibland att avstå från en levlande kommentar när man läser ett sällsynt dumt inlägg

[Weedobooty]

Håller med helt. Andra som inte heller få vara ute:

 

-riktigt gamla människor (45+)

-kärringar med gäddhäng

-tonåringar

-alla fula

-fjantar i kostym

-handikappade

-folk med mycket fräknar eller grov akne

-alla typer av mustascher

-folk i träningsoveraller

-såna som har husdjur

-tatuerade och piercade

-alla med fula dialekter

 

Ett brett utformat utegångsförbud skulle göra det möjligt att gå i affärer och titta på TV-spel och pokerchips i lugn och ro.

 

/W

 

(Jag är för barn. Skriker dom, är det oftast föräldrarnas fel)

[Jennez]

Trodde aldrig jag skulle se en hundägare hoppa på småbarnsföräldrar, jag menar hundägare har väl samma uppdrag som vi småbarnsföräldrar. Störa genom att ta med sin blöta hund på tunnelbanan, lämna avföring efter sig på gatorna, låtsas att hunden är en människa genom att behandla den som sitt barn. Till och med jag som vet vad ni håller på med kan bli lätt störd av att man lägger ner tid och pengar på ett djur så dumt som en hund och sedan dessutom går runt och pratar med det som om det kunde förstå ett dyft av vad ägaren pratar om. Otroligt listigt. Smart drag att skylla på att hunden var rädd för barn, måste retat gallfeber på de flesta.

 

Jag hatar även hundägare som har sina hundar lösa och låter de ”hälsa” på okända människor etc. Jag plockar alltid upp skiten och jag ser till att hålla jycken ifrån personer som uttryckligen inte ber om att få hälsa på den. Hundägare är långt mycket bättre på detta än småbarnsföräldrar även om antalet oansvariga hundägare såklart överskrider det acceptabla.

 

Min sambos farbror bor på österlen inte så långt i från en strand där han brukar promenera. I tid och otid springer det fram lösa hundar med sandiga tassar som ska ”hälsa”. Han skaffade till slut en tazer som han direkt satte i nacken på alltför närgångna hundar. Jag tycker att det är helt rätt och jag hade inte blivit arg om min hund hade fått sig en stöt i det sammanhanget. Du verkar däremot inte ha riktigt samma inställning. Nu säger jag inte att man ska tazea barn men få föräldrar kan acceptera att deras barn faktiskt är störiga (bra mycket störigare en fula människor, fula skor eller östermalmsdamer).

 

Däremot om någon kommer hem till mig så får de finna sig i att hunden springer fram och hälsar, precis som att jag får acceptera barnaskrik, spyor och bajsblöjor om jag besöker en barnfamilj. Inga konstigheter alls.

 

I det aktuella fallet med festen hemma hos mig så handlade det om att jag inte ville att mina vänners barn skulle skadas. Min hund har aldrig gjort någon illa men en hund är en hund och blir han tillräckligt trängd är jag ganska säker på att han skulle bita alternativt springa över hotet. Det konstiga i den situationen är inte hunden eller jag utan föräldrarna som sätter sina egna behov före barnets.

 

EDIT: Btw åker jag aldrig kollektivt med hunden just pga att allergiker och andra människor kan uppfatta det som störande eller bli rädda även om hunden är lugn.

[FreePlopp]

Idag, på ICA Kvantum, så händer följande:

 

Jag springer lite småstressat in på ICA för att handla diverse varor. Jag vet exakt vilka varor jag ska ha, så därför håller jag ett mycket högt tempo. Mjölk, där! Toapapper, där! Gifflar, där! Ni fattar poängen. Mitt i detta forcerande tempo så rusar jag förbi en familj som har en medföljande dotter på kanske 4 år.

Ungen verkar för övrigt skrika sig till "Tigerflingor" och Bamses Chokladpudding.

Anyway...

Jag ser dem några ggr, men tänker inte så mycket på själva ungen. Precis innan jag ska göra den sista slutspurten mot kassa 2 så ser jag familjen än en gång. 4-åringen står vänd med ryggen mot mig och kollar upp mot ngt godis. Jag går förbi...MEN!

 

Till historien tillhör att jag inte har någon korg utan håller varorna i famnen så att tummarna är vid kukhöjd och även något utsprettande. Precis innan jag ska passera ungen på höger sida så vänder hon sig om mot mig med munnen precis i höjd med min vänstra tumme. Det tar ungefär 1 sekund innan jag inser att jag står med tummen inkörd i flickebarnets mun. Jag tar snabbt ut tummen igen, (ungefär lika snabbt som vid avbrutet samlag), och kollar "argt" mot föräldrarna. (Visst, det var väl inte flickans fel, men jag försökte göra det mindre pinsamt genom att på något sätt skylla på föräldrarna för det som hände.) Hon ger mig en blick och säger ngt i stil med "Men Patricia se dig för!" Jag kutar iväg med blöt tumme och splittrade tankar. Betalar snabbt mina varor och kryper ihop i ett hörn vid pantburkscentralen.

 

Kommer jag någonsin bli normal igen efter detta?

[Kape]

Idag, på ICA Kvantum, så händer följande:

 

Jag springer lite småstressat in på ICA för att handla...

 

Till historien tillhör att jag inte har någon korg utan håller varorna i famnen så att tummarna är vid kukhöjd och även något utsprettande. Precis innan jag ska passera ungen på höger sida så vänder hon sig om mot mig med munnen precis i höjd med min vänstra tumme. Det tar ungefär 1 sekund innan jag inser att jag står med tummen inkörd i flickebarnets mun. Jag tar snabbt ut tummen igen, (ungefär lika snabbt som vid avbrutet samlag), och kollar "argt" mot föräldrarna. (Visst, det var väl inte flickans fel, men jag försökte göra det mindre pinsamt genom att på något sätt skylla på föräldrarna för det som hände.) Hon ger mig en blick och säger ngt i stil med "Men Patricia se dig för!" Jag kutar iväg med blöt tumme och splittrade tankar. Betalar snabbt mina varor och kryper ihop i ett hörn vid pantburkscentralen.

 

Kommer jag någonsin bli normal igen efter detta?

För säkerhets skull bör du uppsöka psykolog för analys av dina tvångstankar kring att stoppa fingrar i oskyldiga barns mun. Av hänsyn till din omgivning föreslår jag dessutom mycket bra handhygien hädanefter och tänk på ramsan: "Ploppa, torka, spola, tvätta, aldrig toan smutsig lämna..."

[#LOUDmouth#]

Till historien tillhör att jag inte har någon korg utan håller varorna i famnen så att tummarna är vid kukhöjd och även något utsprettande. Precis innan jag ska passera ungen på höger sida så vänder hon sig om mot mig med munnen precis i höjd med min vänstra tumme. Det tar ungefär 1 sekund innan jag inser att jag står med tummen inkörd i flickebarnets mun. Jag tar snabbt ut tummen igen, (ungefär lika snabbt som vid avbrutet samlag), och kollar "argt" mot föräldrarna. (Visst, det var väl inte flickans fel, men jag försökte göra det mindre pinsamt genom att på något sätt skylla på föräldrarna för det som hände.) Hon ger mig en blick och säger ngt i stil med "Men Patricia se dig för!" Jag kutar iväg med blöt tumme och splittrade tankar. Betalar snabbt mina varor och kryper ihop i ett hörn vid pantburkscentralen.

 

Kanske ordvalen som bekymrar mig mest men något i detta gör mig lite skraj

 

Kommer jag någonsin bli normal igen efter detta?

 

Förmodligen inte. Men frågan är om det spelar någon roll då du förmodligen redan "hunnit avverka en del mil" och redan är körd.

 

Tänk dig den stackars flickan som du bokstavligen sprang in i. Hon har ju hela livet framför sig. Eller hade rättare sagt

 

/#LOUDmouth#

[FreePlopp]

Förmodligen inte. Men frågan är om det spelar någon roll då du förmodligen redan "hunnit avverka en del mil" och redan är körd.

 

Tänk dig den stackars flickan som du bokstavligen sprang in i. Hon har ju hela livet framför sig. Eller hade rättare sagt

 

 

Kunde inte sagt det bättre själv!

[Saint_Bjorn]

Visst är man lättirriterad emellanåt och andra människor (eller öht varelser) är ofta störande, speciellt om man liksom jag lider av smärre asociala störningar. Knepet är att försöka hålla sig medveten om detta. Alla är inte lika, även varelser man ogillar har rätt till det offentliga rummet.

 

Själv blir jag väldigt störd av:

 

- Feta människor som vankar mitt i en gång som på bredd rymmer 3 normalbygda människor. Dessa är vanligt förekommande, speciellt i affärer.

Lösning: Det kan helt enkelt vara så att de pga sin fetma har dåligt vinkelseende och vill ha en säkerhetsmarginal för att inte välta prylar från hyllorna. Förståelse och empati lugnar alltså nerverna.

 

- Människor som sneddar. Exempel: Du går rakt fram enligt normal färdriktning. Du ser personen och personen ser dig (ger dig en hastig blick) varpå denne går in framför dig. Inte allför sällan gör de också ett tvärstopp ("jag kom på nånting") framför dina fötter.

Lösning: De saknar helt "trafikvett". Var glad att du inte mötte dem med fordon istället. Alltså; var glad att du lever!

 

- Stoppet vid entrén. Förmodligen samma människor som kör "snedden", beskrivet ovan. I det här fallet så tvärnitar de precis vid dörrarna när de gått antingen in eller ut från t ex en butik eller köpcenter. Ofta är dessa rökare eller personer med total avsaknad av orienteringsförmåga.

Lösning Rökarna: Ok, inte nog med att du (nästan) sprang in i dem och att hela din gångrytm förstördes, du får också en ordentlig kallsup av all ansamlad rök på platsen. Men se det positiva; de lär dö före dig.

Lösning Virrpannorna: Tja... Försök uppbåda lite empati bara.

 

- Fel-fil-gångarna. Enligt min egna iaktagelse så har ca 35% av Sveriges befolkning antingen fått uppfattningen att det råder total anarki på gångvägarna eller att det är vänstertrafik. Exempel: du går åt nord och möter en person som går åt syd. Du håller höger, den andre håller vänster. Personen blänger surt på dig och viker inte en tum.

Lösning för "normal" motståndare: Ta ett halvt steg in i banan, men var noga med att toucha axel mot axel. Bläng surt tillbaka.

Lösning för bräcklig eller monstruös motståndare: Byt fil! När du möter den monstruösa typen kanske du vill behålla lite heder, vilket (möjligen lite genomskinligt) löses genom att du låtsas upptäcka något intressant på andra sidan gångvägen.

 

- Lösspringande hundar, framför allt de av människoätarsort. Visst, det är husse och matte som irritationen ska riktas mot. Och ja, jag avskyr dem.

Lösning: Ta handeldvapenlicens, gå med i hemvärnet och skjut hunden på plats. Blir det tjafs så är försvaret självklart: du mötte ett livsfarligt och lösspringande vapen och kände stor fara för ditt liv. Du sköt alltså i rent självförsvar.

 

- Lösa katter i bostadsområden som gör att du inte vill ha bakdörren öppen och som pissar och skiter i barnens sandlåda. Katter är jättegulliga men var sak på sin plats. Utekatter funkar inte i bostadsområden, punkt.

Lösning: Fånga in och avliva dem så ingen ser. Gräv ned på lämplig plats.

 

- Jobbiga/korkade personer på pf.nu. Tja... beskrivning onödig.

Lösning: Ignorera.

 

Kommer inte på några fler exempel just nu.

 

Just barn däremot har jag mycket stort tålamod för (däremot finns det så klart vidriga föräldrar).

[Jimbolito]

ffs, get real..