Gå till innehåll

Jennez i Las Vegas 2007


Jennez

Recommended Posts

Jahapp, dags att starta bloggen.

 

Jens Jadbäck heter jag och jobbar för Betway.com. Jag är nu i Las Vegas för fjärde gången, andra gången med Betway.

 

20070704055438.jpg

Om ni ser mig i Vegas får ni gärna komma fram och hälsa.

 

Tidigare år har jag bl.a skrivit för Expressen och First Poker. I år blir det dock Betway för hela slanten. Kommer dock att hjälpa till lite med spelarintervjuer till poker.se-bloggen.

 

Lite bakgrund för er som inte känner mig:

Jag är 27 år gammal och bosatt i Lund. Jag har nyligen kommit hem efter knappt ett år i London. Jag bor tillsammans med min flickvän Sara, rottweilern Timon och katten Selma.

Jag har spelat poker i ca fyra år och spelade ”seriöst” i knappt ett år då jag försökte livnära mig på sit and go turneringar. Det gick ganska bra men några miljoner blev det inte. Paralellt med detta skrev jag också för First Poker och drev Lund Poker Club. I samma veva som klubben lades ned började jag jobba för Betway.com och flyttade till London där jag trivdes bra men jag saknade naturligtvis sambon där hemma.

Vad som händer framöver i mitt liv håller jag lite öppet, eventuellt blir det flytt till hufvudstaden pga jobbet.

 

Jag är i grunden en turneringsspelare och suger rätt hårt på cashgame. Jag har bland annat vunnit Full Tilts söndagsturnering samt en hel del andra mindre turneringar online. Live sträcker sig klonkarna till hemmaklubben samt en och annan ITM på mindre sidoturneringar under EPT.

Las Vegas är min otursstad nummer ett. Det går inte att vinna här. I år känns det dock som att jag har en mer avslappnad inställning till pokern. Jag hinner inte och orkar inte bry mig om bad beats och fiskiga utdragningar. Får jag tid över så lirar jag lite, det får gå som det går helt enkelt. Jag känner mig också rätt avslappnad gentemot hela ”Vegas-grejen”. Det är ingenting som är ”wooow” längre och förhoppningsvis kan jag istället plocka ut guldkornen åt våra kvalspelare och åt er som läser bloggen.

 

Vad händer i Las Vegas?

Huvuduppgiften är att ta hand om våra fyra kvalspelare samt våra två proffs Karin Lundgren och Kenneth Gregersen. Det blir en del eget bloggande samt lite praktiska göromål med de som bloggar på Betway.com.

 

Jag ska försöka övervinna min rädsla för Stratosphere och dess läskiga karuseller och försöka hitta på så mycket kul det bara går.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vad har hänt hittills?

Här börjar väl den riktiga bloggen antar jag.

 

För ett par veckor sedan övertalade jag min gode vän PianoPer att hänga med hit till Vegas. Som tur var hade hans kompis Göran klonkat en resa så han följde efter lite tvekan med han också. Min flickvän skulle egentligen också följt med men hon fick tyvärr inte semester. Jag lät då PianoPer få bo i mitt halvtjusiga dubbelrum på Flamingo mot att han bloggar på Betway.com.

 

I måndags körde Göran och PianoPer ned från Skövde och jag mötte upp dem i sommarstugan där det var tänkt att vi skulle övernatta. Någon sömn blev det dock inte. Planen var att stanna uppe hela natten och sedan sova på planet. Cashgame hela natten och sedan iväg till Köpenhamn för första flighten till Atlanta.

 

Problemen började redan i Lund då vårt tåg var försenat i ca 20 min. Det var dock ingen fara på taket då vi hade goda marginaler. Väl i Köpenhamn fick vi inte checka in eftersom vi inte hade adressen till Flamingo där vi skulle bo. Vi drog en rövare och uppgav en adress som vi faktiskt kände till; Göran skulle bo på Imperial Palace så där fick även jag och PianoPer officiellt lägga våra hattar.

 

Vi kom iväg till Atlanta där vi skulle byta flyg för att fortsätta till Las Vegas. Vi hade två och en halv timme på oss att ta oss igenom passkontrollen samt hämta och checka in våra väskor. Gott om tid alltså – trodde vi.

Göran stod före mig i passkontrollen dit vi hade köat i drygt en timme. Utan att höra vad som sades blir han plötsligt bortledd av en beväpnad konstapel. Det kändes ganska obehagligt men samtidigt ser ju inte Göran särskilt Al-Qaida-mässig ut så jag oroade mig inte alltför mycket.

Medan jag står och lämnar mina fingeravtryck och svarar på allehanda dumma frågor kommer PianoPer igenom. ”Bra, han letar väl upp Göran” tänkte jag då. Rätt vad det är ringer passkontrollanten på en vakt och även jag blir bortförd. Jag får sitta och vänta i en liten väntsal innan poliskonstapel nummer tre kommer och ska förhöra mig. Jag hade ju inget att dölja men lite obehagligt var det allt. Han ville att jag skulle räkna upp alla gånger jag varit i USA och det landar på ca sex gånger om man räknar med de gånger jag har mellanlandat där. Därefter var jag tvungen att räkna upp de exakta datumen då jag satt fot på amerikansk mark – och snabbt skulle det gå!

Man måste ju ha sett ut som att man bluffade med 3 hög på en fyrfärgad bräda där man stod och kallsvettades och försökte svara artigt och snabbt på sin bästa skolengelska samtidigt som man inte fick glömma bort att avsluta varje mening med ”sir” (man har ju sett Full Metal Jacket).

 

20070704060958.jpg

Jennez blir utfrågad av US immigrations

 

Efter en del olustiga frågor om hur mycket jag tjänar och mina exakta arbetsuppgifter (där jag ljög eftersom jag vet att de inte gillar onlinebolag; snuten foldade) så fick jag lämna rummet.

Tidigare har jag alltid känt att jag har haft förståelse för de hårda reglerna för inträde till USA och att om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. Jag har ändrat uppfattning. Jag upplevde hela scenariot som väldigt integritetskränkande och vissa frågor kändes helt onödiga och ställdes antagligen bara för att få mig ur balans eller för att skrämma mig. Usa är kanske den nya Sovjet-staten?

 

Planet skulle avgå om 20 minuter och vi var i fel ände av flygplatsen. Det blev en snabb tur med tåg och sedan språngmarsch och vi hann precis! Bagaget hade vi enligt instruktion dumpat i en hög med ca 100 andra väskor så det var en coinflip om det skulle komma fram. PianoPer trodde stenhårt på att väskorna skulle komma fram samtidigt som vi till Vegas. Jag trodde motsatsen och $10 från oss båda satsades.

 

Naturligtvis vann jag sidebetten då våra väskor mycket riktigt var spårlöst borta vid ankomst till amerikas lekplats.

Vi var trötta, hade varit vakna i nästan 40 timmar, så efter att vi hade rapporterat bagaget som försvunnet så satte vi oss i en taxi och åkte till Flamingo.

Vi gick in i närmaste klädbutik och handlade det nödvändigaste. Det blev dyrt som f*n men det enda vi ville var att ta en dusch (inte tillsammans alltså) och få rena kläder på oss. Jag var så övertrött att jag tog det hela som ett skämt. Jag köpte ett par snygga jeans men där tog seriositeten slut. Eftersom jag visste att jag inte skulle behöva gå omkring i de här paltorna särskilt länge så köpte jag en stenful beige skjorta med stora kragflärpar och ett par Elvis-brillor. Är man i Vegas så är man.

 

Efter lite kroppsvård mötte vi upp min chef Micke som anlände 1,5 timme efter oss. Vi gick över gatan till Caesar’s Palace och käkade ngn form av kött. Jag var nästan spyfärdig av trötthet så jag gick hem och lade mig.

 

Klockan 6 i morse vaknade man, pigg som en lärka. Vårt bagae hade kommit och allt såg ut att ordna sig. I väntan på att de andra skulle komma upp så lirade jag lite cashgame mot ett gäng trötta, men nyktra, amerikaner. Bustade $200 och sen gick jag upp på rummet igen, där jag nu sitter och skriver detta.

 

Ikväll kommer kvalspelarna och vi har lite praktiska förberedelser att ta itu med idag. Nu drar jag bort till Rio och dubbelkollar så att inköpen är gjorda och att alla namn är rättstavade.

 

PS. Kameran är på laddning så snart kommer det upp lite egna bilder! D.S

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

4th of July!

 

Igår var vi inte glada. Det var ju trots allt amerikas födelsedag så då kan man väl hoppas på lite service mind från casinopersonal? Icke sa nicke. Vi kunde inte få ut pengar utan att betala hutlösa avgifter. Jag var ju smart och växlade allt cash innan jag åkte men våra ”tjänstepengar” blir en dyr historia ser det ut som.

Amerikanerna är trevliga men de är också väldigt konstiga. ”Nej, vi ringer inte utlandssamtal härifrån.” Då blir man ju nyfiken på vad anledningen till det kan vara, är linjen spärrad för utlandssamtal i händelse av terrorattack kanske? Är det månne en säkerhetsrisk att ringa till Sverige?

”No, we just don’t do it.”

 

När man sedan förklarar att samtalet skall gå till en bank och att vi ska föra över hiskeliga summor pengar, går det minsann bra att ringa! Det visar sig att oviljan till att ringa utlandssamtal bottnade i att personen i fråga inte visste hur man slog ett utlandsnummer. Grattis på födelsedagen USA!

 

Efter att ha muppat runt i tjänsten halva dagen var det dags för en liten break. Jag, Micke, Göran och PianoPer samlade ihop oss och begav oss mot Planet Hollywood för en liten turnering. Innan den började laddade vi upp med en hamburgertallrik och ett par öl på det tevliga stället Margaritaville.

84 deltagare tror jag visst att det var i turneringen. Ett hav av fiskar och dumhuvuden. Bad beatsen haglade över mig – tilten var total. Lyckligtvis fick jag badbeata tillbaka och var snart tillbaka med en bra stack igen. Tilten släppte dock inte och jag spelade dåligt, dåligt, dåligt. Snart var jag ute.

Göran var en av de första att få lämna turneringen. Strax innan hade han varit i pengarna i en turnering på Flamingo. Hybris-tilten hade nog slagit till. Både Micke och PianoPer klarade sig fint i turren och PianoPer fick till och med casha lite drygt $200. Ba jobbat Per!

 

När jag hade åkt ut drog jag tillbaka till hotellet för att jobba lite. Då ringer Oskarsson, en forumit som jag träffat i London i våras. Han var hungrig så vi drog än en gång till Margaritaville.

20070705055600.jpg

Oskarsson på Margaritaville

 

Efter denna lilla utfykt begav vi oss mot hotellpoolen där vi spenderade ett par timmar. Kvällen började närma sig och hettan var inte längre olidlig. Efter att ha legat i vattnet en stund kändes det nästan kallt i luften när man gick upp. Det var trots att över 30 C så vi behövde dock inte frysa i mer än två sekunder.

20070705055707.jpg

Elvis-Jennez i sin nya fula skjorta vid poolen

 

Sedan var det dags att hämta upp Betway-gänget. Danskarna blev lite försenade så det var ett gäng trötta svenskar som fick höra om planerna för vistelsen. Jag försökte fatta mig kort för att de skulle få komma i säng. Klockan var trots allt 22.30 innan vi var klara. Själv stöp jag i säng som en klubbad oxe och lyckades äntligen sova ut! Nu hoppas jag att jetlaggen är någorlunda under kontroll.

Tok-Mackan envisas med att ringa. Det sjöslag som det innebär att umgås med honom och Terror-Tommy skjuter jag helst upp tills alla våra kvalspelare är inköpta och vi har allt under kontroll. Jag får stå ut med Tok-Mackans glirningar tills dess helt enkelt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

5:e Juli

 

Idag var det registreringsdags. Det tog lite tid att få ut kontanterna så det blev frukost på cashier-disken. Man kände sig som en luffare när man stod där mitt i casinot med en frukostbricka....

Jag mötte upp spelarna på Rio och vi tog ett par öl i väntan på chefen och pengarna. Till slut dök han upp med 10 runda plastbitar, värde $50k. Jag försökte fota dem men det blev inte bra så ni ni får ha lite fantasi.

 

På väg ner mot registreringen körde jag och Karin Lundgren lite craps. Feg som jag var bettade jag bara $25 i första kastet. Torsk naturligtvis. Sen tröttnade Karin och bettade $100 så då slängde jag in mina resterande $75 också. Jag trodde att vi vann på 4 men tydligen dubblade vi och lite till när tanten fick en 8:a. Klonk och adjöss. + $55.

 

Därefter kom vi ner till registreringen. Det var bara att ställa sig i kön och vänta.

 

20070706075335.jpg

Fr.v Annika, Ola, Kenneth och Karin i registreringskön

 

Det tog inte så farligt lång tid och efter ca 35 minuter var allt klart. Samtliga spelare kör dag 1b. Efter vårt lilla äventyr på Rio var det fria aktiviteter fram till kl 17 då det vankades buffe’ och sedan poolparty. Hem och sova.

 

Vi körde på Flamingos buffe’ vilken tyvärr var ganska kass. Det blev dock lyckat ändå eftersom jag utmanade Karin om $100 i ett bilspel som stod utanför entren. Jag körde som en gud och krossade henne totalt. +$100.

Efter käket drog vi iväg till Flamingos poolområde som sägs vara det bästa i Vegas. Vi lapade lite sol och drack billiga Foster’s pints. Sedan var det dags att hoppa i vattnet. Efter lite slappande i pölen såg vi ett gäng ungar i varierande ålder som spelade volleyboll. Jag och danskarna (jag är ju nästan dansk) tog ena sidan av nätet och svenskarna tog den andra. Vi regerade planen och krossade svenskarna samt ungarna (varienrande åldrar, 6-10 år).

 

Det blev snabbt upp till rummet för ytterligare ombyte och därefter mer festande. Vi gick direkt till O’Sheas som ligger vägg i vägg där vi drack en del öl och spelade lite Three Card Poker. Jag plussade $5 (efter att ha stejkat norrlänningen Greger med $20). När det roliga var slut på O’Sheas drog vi vidare till Imperial Palace som var det enda casinot i närheten med en Karaokebar. Jag var först upp.

 

20070706080154.jpg

Jennez sjunger Suspicious Minds....

 

20070706080233.jpg

Karin Lundgren visade sig vara en fisk på fotografering

 

Hasse körde rocklåtar rakt igenom. Vi lyckades dessutom fixa Dancing Queen i duett som Frida och Agneta med strutsboa och hela kittet. Vi sjöng illa men man måste ju marknadsföra Sverige på alla sätt man kan.

 

Lite senare anslöt PianoPer och Göran efter att ha spelat kval till Main Event. De klarade sig tyvärr inte men PianoPer visade upp sin musikaliska begåvning.

 

20070706080531.jpg

PianoPer sjunger paradnumret I’ve got you under my skin

 

20070706080623.jpg

Random brud stryper en katt (det lät verkligen för j*vligt)

 

20070706080707.jpg

PianoPer bjuder upp till dans

 

När vi hade roat oss med Karaoke i några timmar tröttnade vi och gick tillbaka till Flamingo där det vankades NL $1-2. Karin backade och backade medan jag plussade $70. PianoPer och Göran lirade FL till tidig morgon med okänt resultat.

 

Idag blir det lite småplock med tröjutdelning och lite ”vanligt” jobb.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

På begäran kommer här en liten side-blog på Tok-Mackan och Terror-Tommys äventyr.

 

De har varit i Vegas sedan drygt en vecka innan vi kom. De reste från Stockholm och skulle naturligtvis festa till det lite innan de begav sig. Tok-Mackan vaknar nästa morgon med en stor bula i skallen och minnesförlust. De hade självklart v arit i slagsmål och åkt på däng. Som om inte det var nog så hade de blivit gripna av farbror blå och blivit förhörda på stationen. Tydligen stämde signalementet in på ett par bankrånare som var lösa.

 

I vegas var det dags för ytterligare en monsterfylla för de bägge primaterna. De minns inte riktigt hur det gick till men de står plötsligt utanför en maskeradaffär iförda en gorilladräkt respektive en kycklingdräkt, $250 fattigare.

Planen var att överfalla en tredje polare som för tillfället spelade cashgame på ett intilliggande casino. De beger sig iväg iförda sina kostymer. Tyvärr misslyckas överfallet då de blir tagna av vakten och till råga på allt är de också utelåsta från sitt rum.

 

Fortsättning lär följa....

 

20070706082058.jpg

Kommentarer överflödiga....

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

6:e juli

 

Dags att summera dagen. Jag gick upp ganska tidigt trots gårdagens sena aktiviteter. Fick en hel del jobb gjort. Vid 12 kommer PianoPer och Göran upp på rummet och vill dra iväg och käka. Jag hänger på.

Flamingos buffet var ganska taskig så vi gick över på Bill’s vägg i vägg (f.d Barbary Coast). Vi behövde fet mat pga bakfyllan. Tyvärr var det ca 20 min väntetid till deras Victorian Room. Vi gick ut i värmen och över till Bally’s. På vägen dit stötte vi ihop med Karin som hakade på. Från Bally’s slentrade vi över till Paris som enligt Karin skulle ha bra käk. Tyvärr var köerna även där milslånga. Hotellet var dock fantastiskt! Små franska gator med kullersten och ett stort torg med blå himmel och små creperier och annat trevligt.

 

Vi var grisdigt hungriga och jag föreslog att vi skulle ta en taxi till Outback Steakhouse som ligger nedanför Palms. Väl i taxin kom jag på att Outback ligger nära Gold Coast där jag bodde under förra årets WSOP. Inne på Gold Coast finns ett skabbigt hak som heter Monterey Room. Maten är billig men helt ok så taxin omdirigerades till Gold Coast. Inte helt oväntat så stod det noll personer i kö till Monterey Room. Det är en riktig gammaldags amerikansk sylta med stolar längs en bardisk och likadana bås som på Seinfeld-fiket.

När vi väl fick in vår mat deklarerade PianoPer att det var den lyckligaste dagen i hans liv. Killen har en son på ett år och man får väl förmoda att sonens födelse var den lyckligaste dagen i PianoPers liv. Fram tills nu då.

 

Göran hade tappat sin kamera i en buske utanför Rio. Fråga mig inte hur det gick till eller varför. Han visste dock exakt vilken buske kameran låg i. Jag var för bakfull för att fråga närmare om incidenten. PianoPer och Göran drog alltså till Rio för att hämta kameran medan jag och Karin hoppade in i en taxi och begav oss mot Caesar’s Palace för lite cashgame. Karin övertalade mig till att spela NL $2-$5, en nivå som är lite i överkant för mig eftersom jag är en sanslös cashgamefisk. Men vad fanken, hur ofta spelar man poker på Caesar’s Palace? NL $2-$5 fick det bli.

 

20070707063049.jpg

 

Vi satte upp oss på listan och ett nytt bord startades. Jag försökte stjäla några småpotter i början men blev effektivt utspelad. Jag bytte taktik till ultra-super-tight.

Karin lirade semi-löst och gick lite upp och ner. Jag koncentrerade mig på att dricka kaffe och strawberry-milkshakes samt få massage vilket min sargade lekamen behövde efter föregående natts bravader.

Jag lyckades köpa ett par halvstora potter med fiskbetar på rivern (dvs att man betar ca 25-30% av potten för att motståndaren skall tro att man är en fisk med en bra hand som ger dem odds till att syna) men jag låg fortfarande ca $50 back efter mina stöldförsök i början av gamet.

 

Då kom plötsligt handen jag väntade på. Hade haft vansinnig korttorka i ca två timmar, inte ens sett ett klätt par på hela dagen. Jag sitter på bb och lyfter upp A-Q i klöver och spader. En snubbe i mellanposition höjer till $15, två stycken synar bakom honom och jag höjer till $40. En synar, resten lägger. Floppen kommer 7-8-Q, alla i hjärter. Jag checkar och fi tittar ned på sina kort. Hade han haft två hjärter hade han vetat det känns det som. Han bettar $100.

Jag funderar i några sekunder, sedan ställer jag in ca $400. Fi steker länge och ser först ut som att han tänker syna, sedan kasta, och till slut synar han och är iom det själv all in för ca $370.

 

Turn och river är till min lycka två låga kort i klöver. Jag misstänkte ju att han satt på nötfärgdraget eller åtminstone K högt färgdrag. Han slänger upp 3-3 med den ena trean i hjärter. Fattar fortfarande inte vad han tänkte. Jag kände att det var dags att sluta men sitter kvar ett par varv till av artighetsskäl. + $600.

 

Karin var lite halvtiltad och hade torskat ett inköp med QQ mot KK så vi bestämde oss för att enough is enough och drog tillbaka till hotellet där jag jobbade ett par timmar. Sedan åkte vi till Planet Hollywood och käkade buffe’ med vårt danska proffs Kenneth Gregersen och ett par av hans kompisar. Micke var också med. Efter att ha ätit oss proppmätta tog vi oss tillbaka till Flamingo för lite cashgame men när vi kom fram var vi så trötta att vi bestämde oss för att sova. Hela Betway-gänget lirar ME imorgon så det kan vara bra att spara på krafterna, både för dem och för mig.

 

Gonatt!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

7:e Juli

 

Idag spelar samtliga Betwayspelare utom Kenneth Gregersen som spelar imorgon. Här kommer en update efter snart 4 timmars spel.

 

20070708012242.jpg

Annika Lundbäck 16,3 k

 

20070708012535.jpg

Karin Lundgren 21,3 k

 

20070708012639.jpg

Kasper Kirkegaard 21 k

 

20070708012906.jpg

Ola Svensson, chipleader i teamet med 26 k

 

20070708012722.jpg

Kenneth Wiik 14 k som sitter vid samma bord som....

 

20070708012815.jpg

...Norm MacDonald! Min idol från Saturday Night Live!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

7:e Juli

 

20070709014631.jpg

KLOOOOOOOOOOOOONK!!!!

 

Nej, klonkdag var det verkligen inte igår. Jobbade hela dagen på Rio och på Flamingo backade jag $300 på cashgamet. Två superbeats var det. Tänkte gå in lite mer i detalj på den andra...

Jag sitter med K-K och har höjt. Får syn av en spelare. Floppen är låg regnbåge och jag bettar och får syn. Turn är ytterligare ett obetydligt kort och jag bettar $100 vilket innebär att snubben är all in om han synar. Han steker läääänge och jag rifflar mina marker utan att titta på honom. Till slut kastar han upp två tior utan att säga ett ljud eller röra sina marker. Jag utgår naturligtvis ifrån att han vill visa en snygg laydown så jag muckar korten. skjuter han in sin markerstapel. Jag får tillbaka mina kort (som inte hade rört vid mucken) och skiter i vilket, jag leder ju stort. Han rivrar tian så klart. Hur ska han inte göra det?

Det visar sig att man får lov att visa korten hur mycket man vill i ett cashgame. Vilken j*vla bullshitregel! Tänk om mina kort verkligen hade landat i mucken? Töntigaste regeln jag har varit med om. Korten var linjen men inte helt över visserligen, but still. Tilt i kvadrat och jag fann det för gott att sluta för dagen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

8:e Juli

 

Dagen började som vanligt på Rio. Dags för Kenneth Gregersen att lira ME. Vår danske stridspilot gjorde några ruskigt bra laydowns, bl.a träffat set med A-A vs färg. Tappade ytterligare lite i ännu en liknande laydown.

 

20070709073034.jpg

Kenneth Gregersen som flög danska drottningen till Norge innan han flög till Vegas

 

Jag och Karin kände att vi jinxade honom lite dar vi stod så vi drog till NY, NY med Greger, Annika och Ola och åkte berg och dalbana. Jag hatar berg och dalbanor men jag tog mod till mig. Den var häftig men inte alls lika rälig (skånska för äcklig) som jag trodde.

Efter en lättare lunch på en italiensk restaurang bar det av hem till Flamingo igen för ombyte samt jobb. Vi samlades igen på Rio senare på kvällen och tog en fördrink på I-bar.

 

20070710093404.jpg

Karin och Ola på I-bar

 

Efter white russian race på I-bar satte vi oss till bords på det ypperliga steak houset All American som ligger på Rio.

 

20070710093753.jpg

Ola, Annika, Greger och Karin

 

Inne på All American hittade de mig till slut... Tok-Mackan och Terror-Tommy kom insnubblandes och förslog att vi skulle hänga med upp till Voodoo Lounge. Eftersom vi var lite festsugna tyckte vi att det lät som en bra ide’.

 

Efter att ha tryckt i oss vars en jättesteak begav vi oss upp mot 58:e våningen. Utsikten var fantastisk!

 

20070710094041.jpg

Utsikt mot strippen från Voodoo Lounge

 

20070710094154.jpg

Fr.v Micke och Tok-Mackan

 

Jag ville hem till hotellet och byta om innan vi drog vidare. Det bestämdes att vi skulle mötas upp lite senare. Tok-Mackan, Terror-Tommy och Micke stannade kvar på Voodoo lounge och jag hängde med Karin på ett cashgame på Flamingo eftersom Tok-Mackan & co aldrig dök upp på avtalad plats (oväntat).

 

Det var ett bra game på Flamingo och jag dubblade snabbt och satt med $400. Då raglar hela gänget in och börjar skälla på mig för att jag inte hört av mig. Batteriet i telefonen var dött vilket jag hade informerat om innan jag drog från Voodoo lounge. Hur som helst var jag inte så sugen på att dra vidare då cashgamet var ganska saftigt. Terror-Tommy erbjöd mig då 1,5 x markervärdet som jag hade framför mig för att jag skulle hänga med. Jag tog dealen och lämnade bordet med $600.

 

Terror-Tommy och Micke försvann senare på klubben och jag och Tok-Mackan drog hem. Det blev tre timmars sömn innan det var dags att gå upp och jobba....

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

9:e Juli

 

Idag var det ledig dag för spelarna och Betway hade planerat in aktivitetsdag. Uppslutningen var lite dålig men jag, PianoPer, Göran, Karin och Ola drog iväg till Stratosphere. Jag var för feg även i år för uppskjutet men vågade mig faktiskt upp i ”Insanity”.

 

20070710100046.jpg

Spyfärdig....

 

Insanity var något av det vidrigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Endast en bygel över knäna höll kvar en i stolen 300 meter över marken... aldrig, aldrig mer... Jag höll mina ögon hårt slutna under hela turen och försökte tänka på helt andra, mindre livsfarliga saker.

 

PianoPer och Göran vågade sig på uppskjutet också medan Karin och Ola var de största fegisarna som inte åkte någonting alls.

 

Väl nere i lobbyn på Stratosphere blev vi indragna i en syre-bar. Det kändes som att det behövdes för att lugna mina nerver...

 

20070710100710.jpg

Jennez inhalerar syre

 

Efter att ha blivit pålurade diverse aroma-terapi-tillbehör hoppade vi in i en taxi och begav oss mot Las Vegas Outlet. Det blev storshopping för hela gänget och min gode vän PianoPer köpte en liten present till mig; en talande Peter Griffin-figur med repliker ur Family Guy.

 

Väl tillbaka på hotellet lyckades jag vila en stund innan det var dags för cashgame på Bally’s. Hyfsat duktiga spelare och missflyt gjorde kvällen mindre lyckad. Får skylla mig själv som spelade trött och därmed vekt. Back i maskin för $200 blev det till slut. Fast det gör inte så mycket med tanke på min lysande affär med Terror-Tommy igår...

 

Imorgon är det en stor dag. Fem av sju Betway-spelare ska spela dag 2 i Main Event. Kommer att spendera hela dagen på Rio så nu måste jag sova några timmar innan det är dags...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

10:e Juli

 

Sista dagen i Las Vegas för oss och även dag 2 på Main Event. Karin, Annika, Hasse och Ola var vidare och jag fick en del att göra när jag vaknade. Jag blev försenad till starten av dag 2 pga jobb på hotellrummet och när jag kom ned till Rio hade Hasse precis åkt ut.

Dag 1 hade han ställt in i sista handen med A-K. Han hade då ca 50 000 i marker. Efter 10 minuters stekande fick han syn av J-J som stod. Han fick börja dag 2 med 12 000 och hade gått all in tre gånger under de 5 första givarna. Till slut hade någon med A-K synat hans 7-7 och floppat två ess.

Vi tog en sorgeöl innan jag begav mig ned till arenan igen. Karin låg stadigt på 20-25 000 och Ola jobbade upp sig till dryga 30 efter drygt två timmar. Annika hade åkt ut efter 40 minuter tyvärr.

På kvällen hade vi biljetter till Master Magician Lance Burton och Karin åkte ut lagom tills det var dags. Vi åkte tillbaka till Flamingo och bytte om och mötte sedan upp Kasper, Jacob, Micke, Per och Göran. Vi begav oss mot Monte Carlo i limousine och vid ankomsten gjorde danskarna ett misslyckat försök att få tag på biljetter. Vi andra satte oss på Monte Carlo’s steakhouse och åt en superb middag! Micke gjorde ett gott jobb med att välja vin.

Showen var i princip densamma som för åtta år sedan, dvs helt ok. När vi hade stått utanför teatern och förundrats över några av tricken en stund gick vi vidare till en lounge där några duktiga killar körde lite motown. Per hoppade naturligtvis in och rev av ”Semester” med Bo Kaspers på piano ackompanjerad av orginalbandet. Sjukt bra var det! Synd att man inte hade kameran med sig.

 

Efter ett par drinkar för mycket drog jag och Karin vidare till Flamingos poker room och började köra cashgame. Efter en stund dyker Tok-Mackan och Terror-Tommy upp. Som ni vet brukar det innebära monetära fördelar för min del men den här gången nöjde de sig med att gnälla för att vi inte hängde med ut och festade (det var även deras sista dag). Sura som ättika försvann de. Jag spelade hur illa som helst och torskade i lagom takt. Efter en stund dök Las Vegas största festprissar upp igen, den här gången iförda sina famösa kostymer; gorilla respektive kyckling. De slog sig ned vid bordet och samtidigt dyker två säkerhetsvakter upp (oväntat).

Det hela gick dock lugnt till och Terror-Tommy droppade några sköna kommentarer om äggläggning i sin gula kostym.

 

Jag skulle upp tidigt och ville passa på att få in ett par timmars sömn så jag gick upp och lade mig på rummet.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

11:e Juli

 

Vi gick upp vid 05.30 och begav oss mot flygplatsen. Kön till incheckningen var hur lång som helst. Efter ca 2 timmar var vi framme vid disken där vi blev informerade om att flyget var kraftigt försenat pga ”thunderstorms” på östkusten. Det innebar att vi missade vår connection i Atlanta men vi flög dit i alla fall, tre timmar försenade. Flygbolaget (Delta) gav oss vouchers till ett motell och vi var under omständigheterna ganska nöjda. Tills vi kom till motellet. Det var lätt det skabbigaste stället jag har sett. Medan vi checkar in kommer en gigantisk amerikan ner och skriker att han har hundskit i badkaret och att det skall städas upp fortare än fan gör upp eld.

 

Enligt indiern i receptionen (som hade värre accent än Apu i Simpsons) fanns det bara ett rum kvar på hela stället, dock med två dubbelsängar. Trötta som vi var tog vi det. När vi kom upp på rummet fanns där naturligtvis bara en säng! Mitt livs väg kantas som ni vet av idioter så när jag ringde ner fick jag följande svar av Apu:

”But it says here that there is two beds in the room.”

Jennez: “There’s only one bed.”

Apu: “No sir, it clearly says here there are two beds”

Jennez: “There is one bed, I’m fucking sitting on it!”

Jag tappade mitt lugna sinne så PianoPer fick gå ner och snacka med indiern. Till slut får han snacka med managern som ordnar ytterligare ett rum åt oss.

 

20070714044137.jpg

Ett stycke amerikansk söder. Känt för inbördeskrig och slaveri.

 

Efter en god natts sömn beger vi oss mot flygplatsen och checkar in utan problem. Då inträffar nästa katastrof; snuset är slut!

Efter några timmars lidande under tortyrliknande former hittar jag till slut en affär som säljer Copenhagen, ett amerikanskt snus som man inte kan krama. Jag spenderar den närmaste halvtimmen med att droppa kaffe i snusdosan för att göra det lite mer kramvänligt. Till slut får jag in en prilla med darriga fingrar och lugnet infinner sig. Är man junkie så är man.

 

20070714044423.jpg

PianoPer läser sin bok om Stu Ungar.

 

Under lunchen på flygplatsen anlände ett kompani amerikanska soldater från Irak. Hela ankomsthallen ställde sig upp och applåderade. Jag var tveksam till hela grejen men kriget är ju inte soldaternas fel. De behövde säkert lite uppmuntran så till slut applåderade vi med.

 

På flygplatsen klonkade jag in en fet högtalare till min sambos I-Pod samt en bärbar dvd-spelare. Lite onödigt om man har laptop kanske men batteriet räcker mycket längre i alla fall.

Nu sitter vi i gaten och väntar på flyget och fler katastrofer. Kommer vi någonsin få återse Europa?!

 

På flyget

När vi hade satt oss på flyget såg vi en svensk tjej i raden framför oss som grät. Hon och hennes pojkvän hade inte fått plats bredvid varandra och hon var otroligt flygrädd. PianoPer och Göran erbjöd sig att byta plats med dem och efter en del pusslande satt vi snart i rad och den gråtande tjejen fick sitta bredvid sin pojkvän. Då kommer en flygvärdinna och frågar vilka det är som har bytt plats. När PianoPer har förklarat alla turerna så tillägger han nöjt: ”Sådär, nu kan de lättare identifiera liken om vi störtar.”

 

13:e Juli

Planet avgick i tid och flygresan till Köpenhamn gick bra. Vi kom på tåget till Lund och därefter blev det en kortare taxifärd hem. *SOVA*

 

20070714044518.jpg

Vid bandet på Kastup

 

Dt var min blogg det, hoppas att någon har haft lite nöje av den i alla fall.

 

Spelsammafattning:

Sidebets ( Hur långt är Sverige? Vems väska kommer först på bandet? sten-sax-påse, etc): +$200

Cashgame (NL $1-$2, $2-$5): +$1400

Turneringar (endast en spelad): -$60

Idiotspel (BJ, 3 card poker etc): -$100

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...