Gå till innehåll

Dagboken B2B-kan-dra-åt-helvete

HataB2B

Av HataB2B
i Arkiv Dagböcker

 Share

Recommended Posts

  • Svars 4,8k
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Popular Days

Top Posters In This Topic

Popular Days

Klyka Advanced Member

Klyka

Postad
Postad
Någon som vet ngn boss site med rake back över 30 % förresten gärna med VIP-shop?

 

Naturligtvis är HataB2B endast intresserad av att höra om siter som ger samma rakeback till alla spelare. Han vill ju naturligtvis inte att någon ska bryta mot forumets regler angående RB-snack i denna hans dagbok. ;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad
redbet...har ju en b2b och en boss ...Spelar man på boss får man 30% rb har jag för mig

 

Jag lirar just nu på redbet, men de aporna vägrar höja min rake back över 25 % om jag inte först "bevisade" för dem att jag spelar mkt på deras site.

 

Tack för länken Djens!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad
Så går det om man inte är på msn.

 

Varför ska du spela på just boss hata?

 

Jag hittade helt oväntat en good streak där (jag brukar utnyttja redbet för snabb överföring direkt till mitt bankkonto, men de har infört något absurt krav på att man ska spela på siten för att få ta ut avgiftsfritt).

 

Edit: det var under detta påtvingade spel jag hittade good streaken...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad
Hur kan vi gilla omaha?

 

Det är en fråga som sällar sig till livets stora frågor: Var kommer vi ifrån? Finns gud? Varför gillar nekrofiler att kopulera med lik? Varför spelar jag omaha? o.s.v.

 

Personligen är jag övertygad om att det är illa dold masochism. Någonstans djupt därinne så gillar man att bli utdragen av runner runner stege, våldtagen av lågt färgdrag och slutligen förnedrad med ett fyrtal uppkört i anus.

 

De senaste dagarna har det varit texas för mig och jag kan helt ärligt säga att mitt liv har blivit betydligt tråkigare (dock mer vinstgivande - men pengar är ju inte allt...)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
Pastafazool Advanced Member

Pastafazool

Postad
Postad
Eftersom jag bara blir utdragen inatt så får det bli ännu en historia ur mitt liv. Håll till godo = )

 

Hatas äventyr på Casino Cosmopol i Göteborg del 1:

 

Bakgrunden till historien är följande: Året är (om jag inte minns fel) 2004. Jag har under två dagar varit på besök hos min då pluggande syster i Göteborg.

 

Det är söndag och jag har nyss käkat en brakmiddag på avenyn med syrran. Självfallet är jag sjuhelvetes spelsugen efter två dagars uppehåll och syrran måste ju ändå plugga så jag ger mig av i ensam majestät mot casinot.

 

Väl där så ska jag bara visa upp mitt pass (min enda leg vid den tiden).

 

- Öppna det försiktigt, säger jag till den lilla söta brunetten i kassan eftersom id-delen nästan lossnat.

 

- mm, svarar hon samtidigt som hon rycker upp passet så att det så klart helt lossnar.

 

- Men va fan! Jag sa ju till dig...

 

- Berra, ropar hon (har glömt namnet, men skit samma) och vinkar till sig vakten.

 

- Kan jag släppa in honom när passet ser ut så här?

- Ja, det kan du, svarar jag irriterat.

- Nej, säger den stora vaktlunsen.

- Men skojar ni? Hon pajar mitt pass och nu släpper ni inte in mig?

- Vi får inte släppa in folk med trasiga pass, säger vakten.

 

Eftersom det är uppenbart att han rabblar en utantillramsa så inser jag att jag inte komma någon vart med honom.

 

- Kan ni tillkalla er chef?

- Du kommer inte in med ett trasigt pass, återupprepar vakten för tusende gången.

- Jo, du har sagt det...

 

Efter tio minuters dividerande kommer så slutligen chefen:

 

- Hej, är allt jag hinner säga innan den brunhårige chefen tystar mig.

 

- Först måste jag höra vad mina anställda har att säga.

 

När den söta idiotblondinen säger att jag gav henne ett söndrigt pass blir jag förbannad:

 

- Du pajade ju passet! Jag sa ju till dig att öppna det försiktigt, men du ryckte upp...

 

- Gjorde du det, frågar chefen.

- Nää, svarar brunetten och gör en sån där dumfånig stureplansmin mot chefen som betyder: 'om du inte tror mig så är alla dina chanser att jag någonsin suger din kuk förstörda'.

 

Som ni läsare nu förstår är alla mina skepp brända. Chefen vill ha sitt oralsex och subban vägrar medge att hon klantat sig. Trots att jag påpekar att de kan ringa malmö och fråga vem jag är och att jag varit på casinot i göteborg ett tiotal gånger så vägrar han prompt ge med sig.

 

Det sista jag säger är att förbannat misstag, men jag kan såklart inte hålla käften: Jag lovar dig er en sak. Jag kommer att komma in på det här casinot ikväll vare sig ni vill eller inte era djävla pajasar.

 

- Lycka till med att skaffa nytt pass på en söndag, säger någon då jag sliter upp dörren och ger mig ut i det evigt blåsiga Göteborg.

 

 

Raseriet växer inom mig. JAG VILL, MÅSTE, SKA IN IKVÄLL maler inom mig.

Hela vägen hem till syrran planerar jag än det ena sättet än det andra hur jag ska lura mig in.

 

Väl hemma hos syrran är planen färdigutvecklad:

 

Jag ska limma ihop passet och förklä mig.

 

Syrran tycker förstås att det är överdrivet av mig, men hon vet att jag är nästan lika envis som hon själv så hon låter mig hållas då jag rotar igenom alla klädesplagg hon har för att hitta plagg som är annorlunda mot de jag har på mig.

 

Eftersom det skiljer tusen storlekar mellan oss så finns det bara ett plagg som ens går att få på: en polotröja i fårull som hon fått av en galen släktning på Gotland.

 

När jag fått på mig tröjan som är så tight att det jag har svårt att andas så går jag in i badrmmet för att förändra min frisyr. Jag tvingar med hjälp av daxwax in håret in en för plågsamt ful bakåtkammad frisyr.

 

Jag är hyffsat nöjd med min omvandling, men fortfarande saknas det där lilla pricket över i:et. Av en slump hittar jag ett par gamla runda stålbågade glasögon som syrran har som prydnad i ett fönster.

 

En titt i spegeln ger mig ingen vacker syn: jag ser ut som en slemmig drag queen-variant av propagandaministern Goebbels. Dock känner jag knappt igen mig själv och det är trots allt ett gott betyg.

 

Tio minuter senare stiger jag in i spårvagnen. Hela vagnen glor på på mig som om jag vore en utomjordling. Den obligatoriska alkisen, som alltid befinner sig längst bak i vagnen som går mellan majorna och city, avbryter sin oändliga, mumlande utläggning om hur staten har förrått alla arrrrrrrrbetare (och f.d. alkoholiserade hamnarbetare i synnerhet). Jag bryr mig dock inte nämnvärt om deras blickar: Revanschlustan är på topp och jag känner mig som en hemlig agent i en sextiotalsrulle.

 

Till slut är jag tillbaka vid casinots portar. Efter fyrtioåtta djupa andetog och tolv tvivel på om det verkligen är värt risken att åka dit bestämmer jag mig för att gå till handling: Självsäkert stegar jag in på casinot. Vakterna i dörren reagerar inte. Väl därinne så upptäcker jag till min stora glädje att de har bytt ut den ursprungliga kassörskan.

 

Den nya tittar visserligen på mig misstänksamt, men absolut inte igenkännande.

 

- Välkommen till casino cosmopol, säger hon med spelad trevlighet i rösten.

- Taaack, säger jag triumferande och stiger i i casinot.

 

Två steg in upptäcker jag till min stora förskräckelse att apvakte Berra som tidigare djävlats med mig står och samtalar med en kollega. Det är tydligt att han lägger ögonen på mig när jag passerar och jag kan riktigt känna hur hans tröga hjärna försöker komma fram till en slutsats.

 

Jag skyndar in i ett hörn som är fullproppar med enarmade banditer. Vad ska jag ta mig till? Jag tänker förtvivlat, men kommer inte på någon vettig lösning. Jag ruffsar till håret som tusan, drar av mig glasögonen och ställer mig vid en av banditerna och låtsas spela.

 

En minut senare känner jag en hand på min axel. Jag vänder mig om och är inte särskilt förvånad när det är en av vakterna.

 

- Du har inte blivit nekad att komma in här tidigare idag, va?

- Näää.

Vakten glor på mig som om han vill att jag ska fortsätta prata, vilket jag känner mig tvingad till:

- Du har nog misstagit mig för någon annan, säger jag och hör själv hur förbannat krystat det låter.

- Det tror jag inte. Du ska iallafall följa med.

 

Han tar ett stadigt tag om min stackars arm och går iväg med mig ut till garderoben där "chefen" står och väntar på sitt byte.

 

- Trodde du verkligen att du skulle lyckas med det här, säger han och gör en sån där viktig min som bara statsanställda är kapabla till.

 

- Det var ett trevligt besök, säger jag så spefullt och ironiskt jag förmår. Det var väldigt, väldigt snällt att ni släppte in mig.

 

- Jag ska ringa polisen och anmäla dig för urkundsförfalskning och olaga intrång.

 

- Skojar du?

 

Han svarar inte utan tar demonstrativt fram sin mobil och börja knappa in ett nummer.

 

Jag blir nu rejält orolig. Han ser verkligen inte ut att bluffa. Desperationen växer i expotentiell takt. Jag gör ett desperat försök att få honom att avbryta samtalet:

 

- Ring då. Hahahaha. Det kommer att bli roligt som fan. Hahahah. Jag har pluggat en sjuhelvetes massa mer juridik än du har.

 

Det ger effekt: Han tvekar, tar ner mobilen till höftläge och tittar misstänksamt på mig.

 

- Du kommer att framstå som en fullkomllig idiot när de kommer hit. Tror du verkligen att det går att urkundsförfalska sitt eget pass? Det måste ju t.o.m. du fatta att det inte går.(Edit: det skall påpekas att jag inte har den blekaste aning om vad lagen säger om det hela) Polisen kommer säkert hit, men när de får höra vad som hänt kommer de garva dig rätt upp i ansiktet.

 

Hans viktiga ämbetsmanna min är på väg bort och jag inser att jag nu måste lägga in den avgörande stöten:

 

- Men ta upp telefonen och ring då för helvete! Eller vill du att jag ska hjälpa dig? Ska förresten bli jävligt intressant att se vad cosmopols ledning tycker om det här.

 

Han tvekar så länge att jag det nästan är löjligt. Hans hjärna arbetar för högvarv. Det har samlats ett par nyfikna vakter omkring honom. Även ett par gäster har stannat i entrén för att bevittna denna märkliga händelse.

 

Till slut säger han:

- Du kan gå nu.

 

Vakten släpper genast taget om mig.

 

- Du behöver förresten inte komma tillbaka hit till göteborg, ropar chefen efter mig. Du är avstängd tre månader framåt.

 

När jag kommer ut ifrån casinot formligen rinner svetten om mig, hjärtat pumpar i full fart och adrenalinet rusar i blodådrorna. Jag försöker stanna och få luft i lungorna, men benen vill inte vara stilla: jag fortsätter gå framåt och bennen rycker som på en speedad narkoman.

 

Det tar en milkshake på mcdonalds nordstan ochen rejäl promenad innan mitt skräckslagna sinne är tillbaka på normalnivå.

 

Första ronden mot cosmopol GBG är över. Nästa rond, som utspelar sig ca ett år senare, innefattar både polisgripande, handklovar och övervåld. Men den historien får vänta tills vidare.

 

Ha det gott.

 

 

Första inlägget jag skriver här på pokerforum.se, måste bara skriva; LOL. Haha fyfan vilken jävla badbeat. Nu vill vi höra om ditt andra besök på casino cosmopol. Har inte läst någon mer så inte säker på om du gjort det eller inte. Ska läsa vidare nu, ha det gött och lycka till!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
 Share
Gå till ämneslista
×
×
  • Skapa nytt...