LÄNK: Poker - A guaranteed income for life

[Hjort]

Författaren måste ju vara psykopat... det här är ju värre än American Psycho. Han beskriver hur han inser att sin "vän" håller på att torska alla pengar han har, och utan att bry sig över huvud taget om hur hans vän mår, beräknar han istället kallt hur han ska tjäna mest på situationen. Lurar sina andra "vänner" att låna ut mer pengar till killen, som blir mer och mer desperat.

Visst är det rolig och trevlig läsning?

 

Det var en av de första pokerböckerna jag läste och har präglat min moraliskt tvehågsna syn på poker ganska mycket.

 

I och för sig rolig att läsa, men det är ju synd om författaren skulle lyckas få fler att tänka i såna här banor... man ska inte köra homegames om tusentals dollar, tar fram det sämsta hos människor.

Fast egentligen, finns det någon principiell skillnad mellan attityden författaren förespråkar och att skinna folk online eller på casino?

 

Lite grann ser jag det som att han drar en attityd som är typisk för vinnande spelare till sin extrem. En viss brist på empati är en fördel i det här spelet.

[parre]

Vad är det att förfasas över?

Varför skulle han vara en psykopat? För att han visar total brist på empati vid pokerbordet?

 

Jag tycker snarare att hans approach är en av de mest rationella om ens enda mål är att tjäna så mycket pengar som möjligt.

[pnyxtr]

Nej empati är väl ingen positiv egenskap hos en pokerspelare. Att skinna folk online känns ju inte lika illa, eftersom man inte vet om de pantsätter sitt hus för att spela, eller om de spelar med pengar de kan förlora... "det man inte vet, tar man ingen skada av...". Dessutom är det svårare att känna medlidande med någon man aldrig träffat.

 

Parre, håller med om att man ska maximera sina vinster vid pokerbordet, och att lära sig tells etc är det ju inget fel på. Men när han ser hur sin vän som förlorat tusentals dollar går och pantsätter sin restaurang för att kunna fortsätta spela... en normal människa skulle väl pratat med honom och sagt att han kanske inte borde spela på ett tag. Men nej, killen tänker "hmm hur ska jag utnyttja detta till fullo... kanske kan få honom att låna pengar av sina andra vänner så jag kan vinna ännu mer". Nästa steg är väl att tipsa han att skjuta några väktare o ta en värdetransport...

 

Om man bara ser sina vänner ur ett affärsperspektiv så är man antagligen psykopat. Och var 20:e man är ju det har jag läst, kanske är överrepresenterade bland vinnande pokerspelare. Det är ju bra ur pokersynpunkt, men katastrofalt vad gäller andra aspekter i livet.

[Dollarturist]

Hehe, jo snubben är ju genomrutten. Det är väl ingen som tycker att det är speciellt schysst att utstuderat utnyttja och manipulera sina polare för maximal vinning utan några som helst hänsyn till mänskligt lidande. Det är i alla fall rolig läsning. Tycker mig ana en viss dubbelmoral hos pokerspelare när folk blir "upprörda" över att nån gör som huvudpersonen i boken. Hur många glada förlorare finns det i ett high stakes game? Hur många har inte (handen på hjärtat) skrockat gott åt den dumma jäveln som synar nötkåken med par i tvåor när man rakar in en 1000-dollarpott?

[pnyxtr]

Hittade ett tänkvärt stycke i boken, för alla er som funderar på en pokerkarriär:

 

Poker can work against the good player's self-esteem and happiness no matter how much money he wins since the source of self-esteem and happiness lies in being productive,[ 45 ] and poker is a nonproductive activity. Also, in the long run, a person will almost always earn more money by pursuing productive routes rather than nonproductive or destructive routes.

 

Furthermore, in poker, the good player must strive to surround himself with losers--with people who are constantly defaulting on the use of their minds--the opposite kind of people whom the good player could respect and enjoy. That poker is not a very satisfying or rewarding way for him to consume large, irreplaceable portions of his life.... The good player, therefore, may be the biggest loser in the game.

 

And the superior professional player is perhaps the biggest loser in poker, especially in public poker. Constantly surrounded by losers, he consumes his intelligence and time in a situation that provides a guaranteed income, but offers neither an interesting nor a productive future.

[Johan]

pnyxtr, mycket intressant.

 

Det värsta när jag läser det är att jag känner igen mig, om än inte så extremt. Självklart lånar man ut pengar till någon som egentligen inte har råd, eftersom man i längden kommer att vinna dem tillbaka.

 

Usch, blir nästan deprimerad av det

[Rah]

Spelar man poker så gör man. Det är ju bättre att ens polare förlorar pengarna till en själv än till några okända hajar på casinot.

[svempatheman]

Det är klart att man kan vara pragmatisk och tävlingsinriktad och på alla sätt ett effektivt pokerproffs utan att för den skull sakna kontakt med sin egen empatiska förmåga eller vara psykopat, som flera här verkar vara.

 

Naturligtvis förstår jag att de flesta har skrivit med glimten i ögat. Men det är väl inget oprofessionelt i att vinna stort mot någon för att sedan bidra med pengar till taxin så att stackarn kommer hem. Utan baktankar. Eller att föredra att vinna pengar av en rik oljemagnat istället för av en uteliggare. Pokern och vad som händer utanför pokerbordet är helt enkelt två olika saker.