Hoppar av skolan, tar pokern som ett seriöst jobb!

[Colderose]

Jag tycker mig se en klar attitydskillnad vad gäller studiernas viktighet om man jämför svenska "idrottsmän" och amerikanska dito.

Jag har ingen aning om hur idrottare i olika länder ser på det hela, orsaken att jag reagerar är att jag sett rätt många diskussioner med de kända namnen i poker och de hävar förvånansvärt ofta ur sig saker som är helt absurda vetenskapligt sett och ger ofta ett rätt obildat intryck. Inte för att en universitetsutbildning nödvändigtvis hjälper särskilt mycket för att förstå vetenskap, särskilt inte saker som statistik och metodik, så de kan ju ändå ha ett par år på universitet under bältet trots att de suger jättehårt på estimera saker som väntvärden i turneringar.

 

Jag har 4 års universitetsubildning och har också svårt att estimera väntvärden i turneringar...

[Hjort]

Nej, för det började med att jag argumenterade för att HSP borde bli obligatoriskt och att man sedan skulle väga betygen och HSP-resultat samman vid urvalsprocessen till högskolan. Jag ansåg då att man vid vägningen skulle lägga tonvikten vid HSP-resultatet men absolut inte bortse helt från betygen.

Tja jag tycker att ett generaliserad eller specialiserad (á L-SATS i USA) examen/testning antagligen är ett bättre alternativ än det nuvarande betygssystemet så det kan jag ju vara med på.

 

Jag har 4 års universitetsubildning och har också svårt att estimera väntvärden i turneringar...

Ja, men förhoppningsvis så hävdar du inte benhårt att du har cirka 10 inköp i väntvärde i en given turnering, att du haft otur om du missat tio finalbord eller att AKo är favorit all-in preflopp mot AKs.

[Colderose]

Jag har 4 års universitetsubildning och har också svårt att estimera väntvärden i turneringar...

Ja, men förhoppningsvis så hävdar du inte benhårt att du har cirka 10 inköp i väntvärde i en given turnering, att du haft otur om du missat tio finalbord eller att AKo är favorit all-in preflopp mot AKs.

 

 

Hmmm..... Nä, något sådant skulle jag aldrig hävda... *tänker*

[fluffy_ferret]

Du kommer inte kunna dra in 100 dollar på 40 min på 0.5-1 NL i längden.

 

Förutsatt att du spelar 4 bord så skulle det motsvara ca 47BB/100. Det är inte genomförbart.

[Bjorn_]

Edit: Jag grävde lite kring det hela och det verkar som du har rätt. Jag kan ha blandat ihop hsp med hsp+arbetslivserfarenhet. Fel av mig alltså, för de som håller räkningen.

 

Arbetslivserfarenhet ger jag inte speciellt mycket för som ett generellt urvalskriterium. För vissa utbildningar kan det vara relevant men för många utbildningar kan det snarast vara en nackdel genom att man hunnit glömma bort vissa nyckelkunskaper från gymnasiet. (Äldre ingenjörstudenter har t.ex. ofta problem för att de glömt bort gymnasiematten.)

 

 

Vilket också stämmer rätt väl in med min intuition och personliga erfarenhet. Jag känner antagligen rätt många fler 20.0:or och 2.0:or än de flesta andra (många kompisar på läkarutbildning, och jag har själv läst en del på "svåra" utbildningar) och jag känner inte någon 20.0:a som har haft några egentliga problem med studierna men 4 stycken 2.0:or som strulat ordentligt.

 

Om man tänker lite grann så inser man ju att det ingår en rejäl portion 2.0:or i maxbetygsgruppen men att det omvända inte gäller eftersom människor med maximalt betyg på gymnasiet inte är särskilt motiverade att göra högskoleprovet. Dessutom så mäter ju betygen väldigt viktiga faktorer för studieframgång som ett endagstest inte kan mäta, alltså uthållighet, förmåga att skriva uppsatser, intressera sig för tråkiga saker under längre tid och annat. Dessutom så kan 2.0:orna ha negativa personliga egenskaper såsom stark benägenhet för depressioner eller liknande som torde vara så gott som helt uteslutet från gruppen som maxat betygen på gymnasiet.

 

För de flesta utbildningar så är det i urvalssammanhang rätt ointresant att titta på de med toppresultat efterssom de givet sökandetrycket ska komma in ändå. Håller dock med om att sannolikheten att någon som har 20.0 i betyg skriver ett toppresultat är ganske hög.

 

Är dock inte helt inkörd på de nya betygen, hur vanligt är egentligen 20.0 jämfört med 5.0 från den gamla skalan? Om jag minns rätt så fanns det i min årskull från studenten (ca 160 teknister och 60 naturvetare) endast en som hade 5.0 och antagligen under tio med 4.7 och över.

 

 

 

 

 

 

 

Ett exempel på hur systemet missbrukas, och som man bör tänka på om man vill läsa en hårt konkurrensutsatt utbildning med naturbehörighet är att komvux- och gymnasiebetyg räknas in i ens snitt, medan behörigheter på naturvetenskapliga basår vid högskolan inte gör det. Vill man maximera sin chans att komma in på läkarprogrammet så bör man därför läsa enklast möjliga gymnasieutbildning för att få ett högt snitt och sedan komplettera med ett naturvetenskapligt basår vid en högskola, där det räcker med godkänt i alla ämnen för att få behörighet med bibehållet högt snitt.

 

Detta förutsätter ju att man har lättare för de andra ämnena. För en sådan som mig som fick slita rätt ont för en trea i svenska och tvingades plugga en hel del för hyffsade betyg i SO ämnena men utan större ansträngningar hade femma i fysik, kemi och matte låter det som en dålig strategi.

 

 

I övrigt så invänder jag starkt mot att den akademiska kunskapen man får på gymnasiet skulle vara särskilt användbar för poker eller något vanligt förekommande yrke. Möjligen med undantag för naturvetenskap så är undervisningen av så låg kvalité att den rätt lätt kan ersättas genom att helt enkelt läsa några böcker på egen hand. Om man nu inte haft den extrema turen att ha haft en väldigt kompetent lärare, vilket pga yrkets status torde vara i det närmaste obefintligt.

 

Tycker faktiskt det man lär sig inom språkämena är ganska viktigt. Min förmåga att uttrycka mig i skrift var när jag började gymnasiet och utan undervisning och stöd hade jag defenitivt inte kunnat få upp den till acceptabel nivå vilket jag anser är rätt så användbart i de flesta yrken.

 

Rent allmänt är jag också (med ett fåtal undantag) rätt nöjd med de lärare jag haft. De hade gärna fått pressa mig mera så här i efterhand men det känns mer som en brist i utbildningskulturen än med de enskilda lärarna.

 

/Bjorn

[Hjort]

För de flesta utbildningar så är det i urvalssammanhang rätt ointresant att titta på de med toppresultat efterssom de givet sökandetrycket ska komma in ändå.

Har du ju förstås rätt i, jag är nog givet mitt umgänge och studier lite ovan att tänka på att det finns folk som vill läsa utbildningar med lägre antagningspoäng än typ 1.8. Jättefel av mig.

 

Är dock inte helt inkörd på de nya betygen, hur vanligt är egentligen 20.0 jämfört med 5.0 från den gamla skalan? Om jag minns rätt så fanns det i min årskull från studenten (ca 160 teknister och 60 naturvetare) endast en som hade 5.0 och antagligen under tio med 4.7 och över.

Det borde vara rätt mycket vanligare iom att betygen inte är relativa och man kan gå små, enkla utbildningar, samt att lärare i allmänhet antagligen är för snälla än för elaka i jämförelse med en normalfördelad betygssättning samt att man helt enkelt kan "grinda" upp betygen på komvux. Jag känner väl ett tiotal personer med maxbetyg iallafall och jag tror att det rent allmänt är så på de riktiga högtrycksutbildningarna är så att alla rakt av har maxbetyg.

 

Detta förutsätter ju att man har lättare för de andra ämnena. För en sådan som mig som fick slita rätt ont för en trea i svenska och tvingades plugga en hel del för hyffsade betyg i SO ämnena men utan större ansträngningar hade femma i fysik, kemi och matte låter det som en dålig strategi.

Ja det är ju klart, men jag vågar gissa att nästan hela befolkningen har lättare att få höga betyg i svenska eller engelska än i matte/fysik. Oavsett så visar det ju rätt tydligt på en brist i systemet, även om det så klart är en mycket större brist att kurser med relativt högt prediktionsvärde för akademisk framgång är lika mycket värde som fluffkurser med lågt prediktionsvärde (jag har en kompis som hade "kafékultur" på gymnasiet, vilket i stort sett går ut på att fika).

 

Tycker faktiskt det man lär sig inom språkämena är ganska viktigt. Min förmåga att uttrycka mig i skrift var när jag började gymnasiet och utan undervisning och stöd hade jag defenitivt inte kunnat få upp den till acceptabel nivå vilket jag anser är rätt så användbart i de flesta yrken.

Ja, det kanske är mig det är fel på, jag lärde mig i vart fall mer på egen hand och hade egentligen ingen större behållning av litteraturen eller undervisningen än att helt enkelt läsa saker på egen hand. Det kanske är så att befolkningen i allmänhet inte delar den synen på det hela.

[Waggho]

Är dock inte helt inkörd på de nya betygen, hur vanligt är egentligen 20.0 jämfört med 5.0 från den gamla skalan? Om jag minns rätt så fanns det i min årskull från studenten (ca 160 teknister och 60 naturvetare) endast en som hade 5.0 och antagligen under tio med 4.7 och över.

 

Det går ju inflation i de nya betygen, det är fler och fler som får 20,0 varje år (om det inte har vänt på sista tiden) och de är betydligt fler än de med 5,0 från gamla systemet.

 

Jag vet inga exakta siffror, men jag är ganska säker på att över hälften av de som söker till läkarprogrammet med 20,0 lottas bort (och jag tror att det är fler än så). Sökande med 2,0 från HP lottas dock bort i mycket liten omfattning om alls (det händer att folk med 1,9 kommer in. Dessutom är det dubbelt så många (har jag för mig) som tas in via betyg än som tas in via HP.

[baller]

Inte för att vara en partypooper, men tråden har spårat ur och handlar nu mer om betygsystem, studieresultat osv.

 

Kanske läge att dela av diskussionen???

[psykopaten]

jj

[Phew]

Högskoleprovet är ju helt värdelöst att använda som grund för intagning till universitet. För det första är det ju allmänt kännt att språkliga färdigheter övervärderas i förhållande till matematiska. Om antagningen till tekniska/naturvetenskapliga utbildningar skulle baseras på hsp i större omfattning, så skulle vi nog få se ännu fler som hoppar av under första året. Det är ju redan illa nog som det är! Sen är det ju så att minst lika viktiga egeskaper som ämneskunskap och allmänbildning, för att klara en lång universitetsutbildning är disciplin, tålamod och envishet. Dessa egenskaper går ofta hand i hand med höga betyg, men mäts överhuvudtaget inte av hsp.

[variance_beta]

Högskola/Universitet är en drömtillvaro om man har någorlunda lätt för studier.

 

Vad kan vara bättre än sovmorgon varje dag, långlunch + shopping på stan varje dag, stort umgänge, drösvis med vackra kvinnor på "jobbet" och ett mycket rikt utbud av intressanta förfester??? Och som en ren bonus får man även en gedigen utbildning som kan visa sig guld värd om bara den där förbannade Börje Ekholm någon gång får upp ögonen för ens gudabenådade talang.

 

Enda nackdelen är att sparkontot går ganska varmt.

[Loveless]

Högskola/Universitet är en drömtillvaro om man har någorlunda lätt för studier.

 

Vad kan vara bättre än sovmorgon varje dag, långlunch + shopping på stan varje dag, stort umgänge, drösvis med vackra kvinnor på "jobbet" och ett mycket rikt utbud av intressanta förfester??? Och som en ren bonus får man även en gedigen utbildning som kan visa sig guld värd om bara den där förbannade Börje Ekholm någon gång får upp ögonen för ens gudabenådade talang.

 

Enda nackdelen är att sparkontot går ganska varmt.

 

Shopping på stan varje dag? Du måste haft/ha en fin sidoinkomst för att klara av det som student. Knappt man hade råd med 5:- kaffet på kåren en gång om dagen....

Sparkontot däremot var iskallt, konstant på minus....

Skulle dock aldrig kunna tänka mig att inte ha spenderat 5 år på högskolan, dessutom är lånet avbetalat om 10 år.

[variance_beta]

Vi är visserligen på ett pokerforum, men shopping betyder inte enbart att köpa nya totalt helt smaklösa Versace-skjortar a´la svensk pokerelit, utan kan betyda t.ex. en bukett tulpaner a´39 kronor...

 

Tycker sällan man ser så mycket "fattiga" studenter... bortskämda medelklasskids tycks det dock inte råda någon brist på...