Slowplay

[noname13]

Jag älskar fällor och slowplay men turn och/eller river har en tendens att ta min till synes klockrena björnfälla och sätta den rakt över ansiktet och sen sparka mig i pungen och ta alla mina pengar, även om det inte ligger några uppenbara drag på bordet lyckas dealern med detta för ofta.

 

Jag har fått nog och försöker nu bara slowplaya om det inte finns en enda out som kan spräcka min monster.

 

Vilka lägen slowplayar ni i, är det värt att försöka lirka ut det där sista bettet mot att riskera en pung spark från rivern?

[spyse]

Slow-spelar nästan aldrig, händer kanske 1 hand på 500 att jag gör det.

 

en klassiker är när jag får QQ UTG floppen kommer 24Q (rainbow) jag checkar fi bettar, sedan kommer Q på turn han bettar och jag höjer, han ställer och visar upp KK. Vad jag försökte säga? Inte värt att slowspela på min nivå då dom flesta förväntar sig att man ska göra det med sina monster och då gör jag motsatsen.

[frekje]

Jag slowspelar nästan aldrig, har åkt på för många beats tidigit i karriären när jag gjort det. Bara om jag är övertygad om att jag har den bästa handen, säg att jag floppar fyrtal eller en monsterkåk, alternativt nutflush. Då kan jag slow:a i början, men precis som spyse så blir allt som oftast en check-raise på turn. Men höga kort preflop vill jag ha in så mkt deg som möjligt i tidigt skede.

[Kenny_Roger]

Beror lite på vad man menar med att slowplaya, men med t ex AA kan jag syna en flopphöjning för att sedan pusha turn för att få ut maximal value av motståndaren.

Regelrätt slowplay gör jag desto mer sällan. Har en hyfsad mängd marker åkt in i potten pre-flop kan jag tänka mig att trappa, men är den limpad/minihöjd försöker jag nästan alltid vinna en stor pott och bettar.

 

Ett fall där jag till slut tvingats erkänna för min kompis att slowplay är bättre är med en öppen triss när man spelar low-limit. Bettar man den på floppen är det få personer som är kapabla till att höja med skräp (för att jag "borde" vara tom) utan folklägger sig nästan alltid. Bettar man däremot turn glömmer folk ofta bort trissen och betalar glatt av.

[spyse]

Ett fall där jag till slut tvingats erkänna för min kompis att slowplay är bättre är med en öppen triss när man spelar low-limit. Bettar man den på floppen är det få personer som är kapabla till att höja med skräp (för att jag "borde" vara tom) utan folklägger sig nästan alltid. Bettar man däremot turn glömmer folk ofta bort trissen och betalar glatt av.

 

Intressant då jag upplever motsatsen Vart spelar du?

[Kenny_Roger]

Jag spelar på Everest Poker. Vanligtvis är det inte särskilt svårt att få action, men då man på parade floppar oftast bara kan ha triss eller tvåpar (och det endast finns ett kort kvar som ger någon en triss) finns det inte så många legitima händer ute. Då är det ofta bättre att låta folk träffa turnen eller betta handen åt en.

En stor anledning till att checka i det här läget är också att man inte nödvändigtvis vill spela en jättepott bara för att man har en triss. Har man K5 och brädan kommer KK8 är iaf jag nöjd med att plocka upp en medelstor pot, hamnar vi båda all in är jag nästan alltid slagen. Av denna anledning brukar jag slowplaya öppna trissar men bomba "gömda" set.

[Dirt]

Igår spelade jag en 10 platsers sit n go. Jag spelar heads up och har ett smärre underläge mot en relativt aggressiv spelare. Jag sitter med 22 på handen och han har Q4s, floppen drar 28T regnbåge. Han checkar och jag bettar strax under pot, han synar.

Turn ger en 9, potentiellt flush och stegdrag alltså. Han gör ett potbet och jag svarar med att ställa in, han synar och drar en J på river. Skulle jag spelat en sådan hand annorlunda på något sätt? I mina ögon spelade jag den rätt och att han träffar sin hålstege på rivern är ju tämligen osannolikt.

Skulle jag ha spelat den här handen annorlunda? Bettat hårdare post flop till exempel?

[Djens]

Du skulle gått allin på flop förstår du väl, ingen idé att slowplaya ett monster för värde sent i en turnering, ALLA VET att han kommer få stegen där, iofs, lika bra att du foldar på floppen och väntar på ett fyrtal!

[Myssion]

Jag älskar fällor och slowplay men turn och/eller river har en tendens att ta min till synes klockrena björnfälla och sätta den rakt över ansiktet och sen sparka mig i pungen och ta alla mina pengar, även om det inte ligger några uppenbara drag på bordet lyckas dealern med detta för ofta.

 

Jag har fått nog och försöker nu bara slowplaya om det inte finns en enda out som kan spräcka min monster.

 

Vilka lägen slowplayar ni i, är det värt att försöka lirka ut det där sista bettet mot att riskera en pung spark från rivern?

 

För det första, poker handlar inte om att bluffa, luras och gillra en jäkla massa fällor, det handlar om att ta de besluten som i slutändan genererar mest pengar. Det är många spelare som tycker det är skithäftigt att lura sina motståndare, men ofta vinner de mindre pengar än om de betat rakt ut istället.

 

På lowlimit är det ofta menlöst att beta, då 1) de inte kommer att beta åt dig och 2) kommer att syna din bet ändå. I enstaka fall är det värt att slowspela, t.ex. när din motståndare måste få ihop iallafall ett drag innan denne synar. Spelar du mot en blufftomte kan det dock vara värt, eftersom han kommer att beta åt dig.

 

Spelar man på högre limits mot mer skärpta motståndare så är det inte heller bra att slowspela mycket, då detta tar edgen av dina bluffar. Uppmärksamma motståndare kan lätt sätta dig på ett icke-monster när du betar, eftersom de vet att du hade slowspelat en sådan hand, och du får således svårare att bluffa, samtidigt som du kan bli uträjsad med dina mediokra händer då folk återigen inte sätter dig på ett monster utan bluffar ut dig.

 

Så mot sämre motståndare: slowspela sällan. Mot bättre motståndare: slowspela sällan. Som sagt kan det vara megacooolt att lura någon, men det är väl inte därför du spelar, eller?

 

Enda gången det är bra att slowspela ofta är väl om du är en ärkepassiv callingstation, då kan du få bra betalt av dina bra händer utan att avvika från din spelstil eller signalera att du har något, men det är å andra sidan ingen spelstil jag skulle rekommendera...

[Myssion]

Ett särskilt bra exempel på när det är dödfött att slowspela är på turn när det ligger drag på bordet. Om motståndaren får ett gratiskort och missar på river, så lär du inte få några mer pengar ändå, och om han träffar på river, så vinner du inte heller några pengar.

[noname13]

Jag gillar inte direkt fällor för att luras för sakens skull utan för att få dom att tro att jag först försökte få dom att tro att jag hade en bra hand men sen så gav jag upp antingen kan man få in en check raise eller så kan jag få syna en all in på rivern jag tycker det händer tillräckligt ofta för att vara värt men då ska man som sagt ha en monster.

 

Det många som höjer för högt för att köpa potten på rivern när dom tror man inte har ngt där jag spelar.

[Verdi]

Slowplay är förkastlig annat än i undantagsfall. Speciellt med sårbara händer preflop och på floppen. Vet inte hur många limpade (!) AA som förlorat mot konstiga två-par och stegar...

 

Det är ju bättre att vinna lite än att förlora mycket.

 

Spelar man mot en aggressiv spelare och floppar en stark men väl gömd hand (som t ex ett set eller en "konstig" stege med typ 86 på floppen 754) så kan det väl kanske vara rätt att slöspela lite om det inte ligger ett farligt drag på brädan. Men spelar man mot passiva spelare så är det ens förbannade skyldighet att bygga potten tidigt. Visst, får man inte betalt på floppen så känns det tungt. Men får man inte betalt på flopen så skulle man säkert inte få betalt på turn eller river heller. Om inte man blir utdragen förstås... Och då får man inte betalt. Då är det en själv som betalar.