För det första är poker knappast det första jobbet där man inte omger sig med människor på jobbet. Att det passar bara vissa är naturligtvis helt rätt men det kan väl knappast vara en faktor att fundera över? Man känner väl sig själv tillräckligt väl för att veta om det passar en eller inte. Att en karriär inom ett yrke skulle vara något slags mål att eftersträva efter behöver väl heller inte vara en självklarhet för alla.
Det osäkra i att leva som ett pokerproffs är naturligtvis huruvida man ekonomiskt kommer att klara av att livnära sig på det. Att argumentera för att man måste tjäna si och så mycket för att man väger det mot att missa en möjlighet att "göra karriär" håller jag inte med om. Om 1% av människorna klarar av att spela poker så finns det också redan 90% som vantrivs på sina jobb. När det dessutom går mot att ha en pokerkarriär i CV:et gynnar ens möjligheter på arbetsmarknaden så försvinner ju argumentet om att ha jobbat inom nåt bajs ska förbättra ens chanser senare.
Ett luddigt, dåligt skrivet, korkat inlägg. Kontentan är:
- Nej, poker lär inte passa alla. Precis som med precis alla andra yrken. Skillnaden är att man inte behöver lägga 5 år på utbildning för att sedan komma på att arbetet suger.
- Det verkar finnas någon allmän uppfattning, till och med på detta pokerforum, att jobba med poker skulle vara ett dåligt yrke bara av den anledningen av att det skulle vara osocialt. Det är ju bara dumt, antingen trivs man med det eller inte. Klarar man inte av att hålla igång sitt sociala liv ändå har man troligtvis andra problem att ta tag i...
- "Att göra karriär" är ett förbannat jobbigt och äckligt uttryck.