thestonk

Jaha, här tog hata och stal de tvenne ting jag tänkt föra upp på agendan (nackskott på den som frekvent använder ordet agenda i dagligt tal. lemlästning för den som gör citationstecken med fingrarna i luften samtidigt). Kul med dagbok. Med mindre tennis blir det roligare, tennis har inte varit skoj sedan Chanda Rubins dagar.

Spelade ni kläd-Guitar Hero? Öh...så Jennez var påklädd i jämförelse?

Nästa gång jag går på en herrtoalett ska jag inhalera frukterna av våra gemensamma ansträngningar. Tre djupa andetag genom näsan kommer förvissa mig om att bouqueten är överlägsen motsvarande på damernas. Denna skillnad i luftburna aromer finns det tyvärr ingen förklaring till, det bara är så.

Fjutta eld på tre ändar, när ett rep brunnit fjutta eld på den fjärde? Lynch!

Plötsligt vill jag lyncha GruGloG När är det natt?

Uhh... det enda jag är säker på just nu är att jag kommer vara en av de sista kvar. Så mycket kan jag styra. Men vilka fasen är ni andra? Jag vill lyncha TotalFarsa.

Ha! Du fjäskar för den enda hela byn (utom den återstående mafioson) litar på. I förra omgången röstade min maffiakompanjon på att jag skulle lynchas. Taktiskt röstande kallas det, serru... nu börjar vågskålen tippa över här.

Varför är du så hätsk - och framför allt så tidig i dina lynchavsikter? jag hade bestämt vem jag skulle rösta på, men nu...hmm.

Byborna lynchade en man som efterlyste polisen. Det är ju ett tvärsäkert bevis på att den personen inte är polis, eller hur?

Njae, den som visade sig vara lagens man efterlyste ju själv polisen i tråden, så jag misstänker att han inte visste om sin roll själv och därmed inte undersökte någon... och Jennez som erfaren lekledare vet att han inte kan vara säker på ett smack i första omgången. Ergo: han pratar stor tjurmocka.

Mina kondoleanser till carabinierin, som av misstag råkade hängas. Jag har aldrig varit med om en mer lyckad undercover-operation. Maffiabeteende från början till slut och total tystnad, när några enstaka ord hade kunnat rädda sheriffens skinn. Sorgligt, men i princip oundvikligt i rådande situation.

Inget att snacka om. Ingen dagsskildring, inga dansband. Lika säkert som universum är uppbyggt av endimensionella strängar, lika säkert är mitt uttalande. Hörom mitt lockrop! JENNEZ TILL GALGEN. När jag för ett par veckor sedan i godan ro satt inbegripen i ett kortspel på en därför avsedd statlig inrättning hörde jag ett kväkande. Jag smög upp 4Jo. Vad värre var: mellan korten såg jag en grosshandlare stå utanför repen med en öl i handen. Det var därifrån det kom. Herr Total Guttural. Jag trodde inte mina ögon. Var det... nej, fel ända av landet. När jag nästa gång tittade upp var han borta. Nu inser jag sent omsider att han var utsänd med ett uppdrag. Avsändare: Maffian. Jag säger som Elvis: return to sender. Ciao ciao, capo di tutti stronzi. Ja, jag vill alltså lyncha Jennez.

Jag ändrade min röst, som sagt. Då räknar jag till 5 st ola, fel?

Jag är indifferent mellan jennez och gdaily, vilket jag tidigare utvecklat ett resonemang kring. I snöd galenskap tar jag min kappa och vänder den efter vinden för att få någon till galgen. Jag upptäckte nämligen att utöver den nordpreussiska samlingen är också hela min tyska 1800-talssamling med Jvg-stämplade postkort försvunnen! wtf, som man säger. Jag ändrar min röst och säger: Jag vill lyncha ola/gdaily.

Citerat av humoristiska skäl. Varför har Jennez inte bidragit till dagens diskussioner?

Det där kan vara det mest omotiverade påhoppet i maffiaspelets historia. En total ignorans av regelverket för att föra fram ett lynchbudskap? Jag står fast vid det jag sade igår, om popquee är oskyldig har Jennez gjort bort sig: först genom att haspla ur sig anklagelser (som var tvärsäkra igår, men helt gripna ur luften idag) och sedan genom att försöka bluffa till sig läkarskydd. Med det citerade inlägget i åtanke framträder dessutom maffiakompanjonen i all önskvärd gnistrande dager. Hör ni rösterna på gatan? Jag snappade upp budskapet, men förstod inte vad David hade med detta att göra förrän senare. Jag var på väg till stadens konditori för att införskaffa en karlsbaderlängd. När jag såg butikens vaniljhjärtan smälte mitt gottsugna inre. "Ursäkta? Ett vaniljhjärta och en kaffe, också, tack." "Vad för slags kaffe?", sade damen bakom disken och pekade på en skylt. "Jag skulle vilja ha en stor kok." "Ja, det förstås. Men ville du beställa något?" Efter några missförstånd och ordväxlingar fick jag till slut min påse med karlsbaderlängden, kaffekoppen och vaniljhjärtat. Jag drack upp kaffet och tog vaniljhjärtat i handen, varefter jag spatserade ut genom dörren tryggt balanserande på min promenadkäpp av pärlemortäckt malackabambu. Staden visade upp sig från sin bästa sida denna morgon. Solens strålar lyste upp himlen bättre än ett 1950-tals atombombprov i Nevadaöknen. Jag tog genvägen över gräset för att hinna hem. Jag tittade mig hastigt över axeln. Mina tankar kretsade kring den bräkande skåning som försökt överfalla mig under natten som gått. Vilken tur att jag haft min eminenta promenadkäpp att parera knivhuggen med! Men vem var kompanjonen? Rummet hade fyllts av pestomarinerad skånska när attacken skedde, och i bakgrunden hade Ted Gärdestads gamla slagdänga nynnats av den andre skurken. 'Satellit, satellit, oöööoööö.' Skurk nummer två var också på väg för att hugga mig i halsen när han hade fått syn på något i min bokhylla och tvärstannat. Kanske var det min antika samling av nordpreussisk fältkorrespondens med förstadagsstämplar som fångat hans intresse? Jag var ganska viss i mina iakttagelser och kände mig trots allt trygg. Byn skulle lätt kunna rensas från dessa icke önskvärda element. Men var var polisen? Carabinieri dove c'e musica? Varför genomfördes inga utrensningar? När jag släntrade vidare över gräset snubblade jag på en kamerasladd. Jag tappade vaniljhjärtat, vilket jag krampaktigt hållt i handen, och det flög i en vid båge och landade på marken fem meter framför mig. Det smäckra degskalet krossades långsamt och något rosa/rödfärgat ploppade ut ur bakverkets innanmäte. Jag rusade fram för att se vad det var och stupade på vägen handlöst i gräset. När jag öppnade mina ögon såg jag mellan grässtråna framför mig vad vaniljhjärtat hade innehållit. I gräset låg ett avhugget öra. "Get the f**k out of here, we're f**king shooting a f**king movie here, you f**k! Heineken f**k!" Jag tittade förvånat upp. Någon ryckte i kamerasladden som trasslat sig runt mina ben. En kameralins kom ålande genom gräset. En karamellkoloriserad clown de kallade sandman...John Blund...zZzZzz Jag somnade på plats, i ett filmteams våld. Men från drömmarnas rike når min röst ändå ut: Du fick din chans. Nu tar vi revans. Jag vill lyncha Jennez.

Jag kan inte sluta skratta.

Jag stod på perrongen och såg tåget åka. Cikadornas gnässande ljud gav en skön sommarkänsla åt situationen. En gås vaggade förbi och nickade inställsamt. "Sluta fjäska ditt kräk.", väste jag åt äckeldjuret. "Ni kallar mig servil, min bäste herre?", sade gåsen som stannat till och vänt sig om. Jag stod som förfrusen. En gås som talade? "Aah, yeah, bring it on baby, 1-87 is the key if you're lazy", skrek jag högt så det ekade mellan stationens byggnader. Azy azy azy. "Vilket jäkla eko eko eko eko.", sade gåsen med uppspärrade ögonbryn. "Varför sade du eko fyra gånger?", frågade jag snabbt. "För att förstärka effekten av ekot i texten." Jag förstod precis vad gåsen ville säga. Popquee och Jennez var i trätomål. I denna stund kändes båda minst lika misstänkta, någon av dem måste ju vara mafioso? "Jag hoppas att någon anbringar en polygraf till edra båda...bringor. Jag vill veta vem som talar sanning och ej!" Far du med oförrätter i ditt bagage, älskade Delila? Det blir 50 dollar för övervikt. Jag gick in i stationshuset. En apparat bredvid ingången fångade mitt intresse. 50 CENT FÖR ATT SKÅDA IN I FRAMTIDEN Ah, vad fasen. Ett halvt maffiamynt kan man väl hosta upp för en tågstationsprediktion. Jag stoppade in en femtiocentare. Apparaten började spela en sång, som hämtad från en positivhalarföreställning i 1920-talets Köln. Usch. På en skärm började en filmsekvens spelas upp. "För bövelen, flytta på dig!" En golvkosmetiker knuffade undan mig från min miniföreställning. Jag gav honom en rejäl smäll på käften och återtog min plats framför skärmen. Jag möttes av meddelandet 'Naturligtvis är det han som är mafioson, eller hur?', varefter skärmen slocknade. Jag suckade högt. Jag hade missat budskapet. Istället famlar jag mentalt vidare i mörkret. Jennez...popquee...jennez...popquee. "All we are saying is give Jennez a chance." Ska jag lita på Lennonrösterna i mitt huvud? Ja, jag gör väl det. Och om Jennez har fel får han ryka imorgon. Muahahaa. Jag vill lyncha popquee.

Vill vara med!

YEAAAAHHHH. Vilket mafiosiskt samarbete! Vilken strategi! Jag trodde ärligt att Matfrid skyddade sig själv, det satte myror i huvudet på oss en aning. Och att Jegor sedan inte hann ändra sin taktiska lynchröst på mig så att mitt huvud rullade sätter jag på pluskontot, eftersom jag slapp ordbajsa ännu mer (jag hade ändå blivit lynchad nästa dag om jag klarat den dagen). Men allt annat var nästan klockrent, även om det var plan B som tog oss i mål. Härligt jobbat Jegor!

Efter en hård dags arbete återvänder man till byn, och vad skådar mitt västra öga? En lynchmobb på gatan. "lyncha stonken, lyncha stonken" Jag ställer mig snabbt på en fruktkartong. Dole bananer från Ecuador. Jag låter min hesa och sexiga stämma förgylla luften i närområdet. "Invånare! Ser ni inte det burleska i denna lynchmobb? Gå en dag i mina italienska statstjänstemannaskor innan ni dömer mig. Och framför allt, när dagen är till ända - kan ni se er i spegeln om ni befinner er i en stad totalt utan laga skydd? Man saknar inte kossan förrän båset är tomt, brukar det heta. Jag säger: Muuu. Låt er inte luras, låt inte båset bli tomt, för då har ni begått ett stort misstag. Ni har alla blivit duperade av den som kastat första stenen. För vem kastar oskyldig den första stenen? Betänk edert agerande ånyo. Stadens liv ligger i edra händer. Tjära, fjädrar och rep åt maffian!" Jag vill lyncha urmyrakeback

Bra motargument. Det hade de nog inte tänkt på!

Problemet med fostran etc kan eventuellt ligga i valpvalet. Jag fick lära mig en tumregel för länge sedan: välj inte den valp som kommer fram sist, och välj absolut inte den som kommer först. Och ja, jag har själv erfarenhet av misstaget. Det var en gång för över 20 år sedan, och det blev ett 24/7-jobb under väldigt lång tid för att fostra en valp som kanske inte var "tuff", utan lite puckad, orädd och tanklös (inte mig emot egentligen, eftersom jag är likadan själv - undrar hur jag var att fostra?). Förutsättningarna för fostran kan vara helt olika bara man ser på en sådan liten sak. Att gå till doktorn borde vara lugnt. Läkaren? Det är en helt annan femma

Aaah, åter hemma efter att ha försökt lönnmörda en maffiamedlem under natten. Jag fattar inte: jag, den kallblodiga maffiajägaren, lyckas plocka TotalFarsa tillsammans med byns övriga ärofulla medborgare, och så ser jag honom igen på gatan dagen efter? Hur mycket hemkörd grappa bjöd han på egentligen? Å andra sidan, om han var en oskyldig bybo förra gången så varför kom han tillbaks? För att iträda sig mafiosokostym så spelet kan gå vidare? Och varför hakar han på lynchmobben om att hänga knutsune? Jag anar ugglor i den italienska mossen. Å tredje sidan, knutsune initierar en mobb mot TotalFarsa. varför? Jag sätter mig ner för en kopp kaffe på stadens gelateria. Tankarna snurrar i huvudet. längre bort ser jag en hyperventilerande man komma springande ut ur en trappuppgång för att slänga sig på en cykel. När han klivit på cykeln exploderar han. "Såg du?", säger jag till den vackra damen vid bordet bredvid. "Goran. E normale." Efter en mindre utläggning förstår jag att det är en procedur som upprepar sig någon gång om dagen vid stadens torg. Lothar Jensen, en vän från förr, uppenbarar sig plötsligt framför mig. "Kniven, gaffeln, skeden." Jag knackar tre gånger i bordsskivan och ställer in keramiken. Det är den hemliga svarskoden för våra möten. Lothar sätter sig ner. "Warum ställde du en vas och drei kakelplattor på burdet?", undrar han storögt. "Vi sade ju att vi skulle knacka tre gånger och ställa in keramiken när vi samarbetade?" "Det var på der kasino, mein herr. Nicht hier. Samma sach gäller der kamera durch der drillenhål ins dach." "Am hotel?" "Doch. Am hotel." "Am Sonntag kocht Vati.", säger Lothar, reser sig upp och går. Jag sitter förbluffad kvar. "dubbelv te eff?", säger jag medan jag åter tittar på kvinnan bredvid. "Lothar. E normale.", suckar hon. "Fahren sie jetzt am E6?" Hon blinkar sju gånger med vänster öga. "Coinflipp 4 rollz?", viskar hon hest. "Jawohl, mein herr!", flämtar jag. "Scheisse, mein hemligkeit ist förrådd!" Jag hör hur rösten plötsligt antar en manlig ton. "Kronen oder klaven?" Jag får frågan under pistolhot. "Klaven." "Krona ist der totalesvater, klaven ist knutsune." "Aber, ich wollte gern..." Gestalten sliter av sig kvinnomasken. Jag vågar inte titta, utan stirrar ner i bordet. "Du må parafrasera mig, men hey...that's poker." Jag känner omedelbart igen uttrycksvalet. Och rösten. "Du har gjort ditt val. Nu skall du med uppbådande av alla dina krafter chikanera knutsune. Och meddela byborna följande: Om du skulle råka försvinna från staden så har deras sista hopp att identifiera banditerna försvunnit. Låt inte de mörka krafterna lura pöbeln till felaktiga illdåd." "Men Dan..." "Det är viktigt att de inser det. Sedan vet jag inte hur mycket information du får ge i spelet. Låt er inte luras!" När jag tittar upp har den gentlemannamässiga skepnaden försvunnit. Jag vill lyncha knutsune.

Om ingen annan vill ha skribentpriset så kan de väl ge det till mig? Vad får man? Något man kan ebaya? Champagnen mådde inte bra av behandlingen, förresten. Julölen...ja, den står där än.