Without doubt... Problemet är att denna typ av idioti (inte tilt) alltid kommer i samma läge: jag har spelat bra eller riktigt bra ett par dagar, men sovit för lite. Sömnbristen ger ett litet, men förödande, uns av likgiltighet som gör att jag tycker det är värt risken.
I denna stund glömmer jag bort hur jävligt det är att vara semigul samt den gång jag förlorade med top set 14 gånger i rad
Låter som härligt, underbart galenskap! Får man lov att fråga varför du ska till denna gudsförgätna håla?