valterego

Inte då. Du är "Judas" NU passar det minsann med dagbok

Näe, brorsan lever ju parmiddagar och hålla handen uppe i Härnösand, däremot finns syrran in mind. Jag återkommer om detta Roffe, vi kanske kan möta upp nånstans på vägen.

Jag löser det på nåt sätt. Jag vet bara inte hur. Räkna inte bort mig.

Kuken. Det har skitit sig big time med barnvakt den aktuella kvällen. Frun är bortrest och föräldrarna är på bokmässa.

I skuggan av det mycket tråkigare avskedet från Ola här på forumet tar jag och TotalFarsa avsked av vår dagbok efter ca ett halvårs sporadiskt snattrande. Ingen av oss har emellertid några avsikter för närvarande att trappa ner på någon annan verksamhet i forumet, utan gör detta enbart för att fokusera på andra saker. Undertecknad ska lägga skrivtiden på bloggen som varit en smula eftersatt under sommaren. Tack ni som har läst och kommenterat! //Erik

jävligt tråkigt IMO. Synd att en riktigt, riktigt bra och originellt initiativ faller på teknikaliteter. Hoppas stenhårt att ni får igång projektet igen. Tack för mina pengar, jag ska vårda dem väl GG.

Inte ett dugg om du har en bra sovsäck och ett acceptabelt tält som tål ev regn

Den där jädra Valterego åker nog hem till päronen och slafar nämnda kväll. Således iaf inte min knullburk på Micke T:s tomt

It aint over, even though the fat man sings....

Jag har fler refuseringar i ryggsäcken, Roffe, än du har kilon

aaaargh........jag höll på att dö av uttråkning bara av att läsa din gissning Nej, är svaret.

Gdaily & Cyntax: Bra jobbat, båda två! Håll i nu.

Jag äter chokladbitar, grekisk potatissallad, hotdogs, laxsmörgås, pannkakor. Ryggbiff är GI; jag riktigt ser hur dina kilon följer dina euros bort från dig

Det här låter ju som en utvecklad ripoff av en helt annan turnering

Precis ett sånt rum hade jag solo i Tallinn under Finnkampen då mitt rumssällskap uppgraderade till annat hotell. Briljant.

Lemmy är punk, true that. Projektrullen nu 38.10 euro.

Sluta whina. Jag har svarat.

Ingen aning. Tänkte nöta grytor ikväll.

Har faktiskt dragit en Puch Dakota i full kareta in i en järnvägsbom. Sorry för OT...

Visst är det så. Låt little rich boy få ett försprång, han är ju trots allt junior i sällskapet Själv har jag 30.90 på Tallinnkontot f.n. Återkommer efter kvällens sejour.

Du vet att du bor i Baltikum va? Men okej, jag kommer. Vet bara inte när...

Dags för en ny lunch i Stockholm snart?

4) Rancid - ...And Out Come The Wolves "Black coat, white shoes, black hat, Cadillac the boy's a time bomb" Joe Strummer-wannaben Tim "Lint" Armstrong och basvirtuosen Matt Freeman bildade Rancid i början av nittiotalet ur skärvorna av legendariska skatepunkbandet Operation Ivy. Brett Reed togs in för trummandet. Första plattan var väl i och för sig riktigt bra, men verkligen inget att lägga sig ned och dö för. Armstrong tog hand om sången och backades en smula av Freeman som redan då sjöng mer än lovligt illa. I samband med inspelningen rekryterade man en till sångare och gitarrist, Lars Fredriksen, vars främsta merit då var att han varit medlem i ett UK Subs som borde lagts ned många år tidigare. Fredriksen fick inga credits på konvolutet till den självbetitlade debuten, men vad gör det? Något år senare släpptes nämligen "Let's Go", and now we are talking. Redan i öppnande Nihilism small det. Skivan är ett slag i veka livet, och då ett skolboksexempel på hur US Punk borde låta, när allt fler band börjat tappa energin och gå på halvfart (läs "Bad Religion"). Det var nog få som trodde att bandet kunde toppa skivan. Året efter släpptes ...And Out Come The Wolves. I år är det fjorton år sedan, och albumet står sig fortfarande tveklöst som en av de bästa punkplattor som släppts. Rancid stolpade upp ramverket till den skapunk som blev så populär under nittiotalet, men ingen - möjligen med undantag för Mighty Mighty Bosstones - nådde riktigt upp till den standard som Rancid visade gång efter annan att de kände som sin egen replokal. Det finns flera saker som gör Rancid till ett band som sticker ut. Dels att de har en variation i repertoaren och spänner mellan streetpunk, skate, ska och reggae, utan att därför någonsin tappa i skärpa. Dessutom har man, och använder sig av tre sångare. Tim Armstrongs släpande och ibland rätt odistinkta dubsång, Fredriksens inte alltför subtila streetpunktoner, och Freemans primitiva growlande. Det är inte alltid vackert, men det fungerar. När de gjorde Wolvesplattan bör man ha i minne att det var femton år tillbaka i tiden. Fredriksen var 23 år, Freeman och Armstrong 29. Idag är de 37 och 43, och nya trummisen Branden Steineckert är 29. Det finns inte samma hunger av uppenbara skäl, men någon sa till mig att det fattades skärpa, och att Armstrong sjöng ännu sämre än vanligt. Att han lät som en alkis. So what? Han är en alkis. Precis som undertecknad har han lagt ned alkoholen för att han inte kunde hantera den. Han har dränkt sig i sprit, tryckt i sig fler droger än vad random forumkille kan namnet på. Det gör ingen skillnad; han har alltid låtit som en påtänd alkis. På senaste plattan "Let The Dominoes Fall" som jag i ärlighetens namn hade lite dubier inför, sjunger han bättre än någonsin, och trots att det finns tre skivor mellan den och Wolves, och två till före Wolves, håller jag den som nummer två i backkatalogen. Och på Wolves sjunger han faktiskt något lite sämre, men det spelar liksom ingen roll. Det är två riktigt jävla bra plattor. Men hungern, skärpan, överraskningseffekten och ett par totalt oomkullrunkeliga mästerverk gör ...And Out Come The Wolves till en del av punkens kanon. Med ett och annat stycke som med rätta varit anthems för de senare punkgenerationerna: "Black coat, white shoes, black hat, Cadillac the boy's a time bomb"

Jag kanske tänker helt fel, men måste du kunna söka i egna listan? Det spelar väl ingen roll om du sparat den eller om den ligger i bulken så att säga? Därav borde det räka med den allmänna sökningen? Möjligen då med risk för att samla på dig dubletter i spellistan.

5) Turbonegro - Apocalypse Dudes Turbonegro hette en gång i tiden Turboneger, men någon politisk korrekt människa tog illa upp, varvid man bytte namn. Fansen, som organiserat sig under namnet Turbojugend, referererar därför i skrift till bandet som TRBNGR. Man bör hålla i minnet att bandet valde sitt namn efter att bland annat ha dissat förslaget Nazipenis. Det finns alltid något som är värre. Vad finns det INTE att gilla med det här bandet? Fem norska killar anspelar på homoerotik, töntiga nazireferenser och crazyhumor. Samtidigt som de river så inihelvete hård och samtidigt snortajt punkrock så man nästan hisnar. Att jag sedan är svag för artistnamn gör inte saken sämre. Om man då tar namn som Chris Summers, Euroboy, Happy Tom, Pål Pot Pamparius, Rune Rebellion, och Hank Von Helvete är lyckan gjord. Hank ersatte för övrigt ursprunglige sångaren Harry Neger [sic] i början av nittiotalet. Ramones lyssnade på Bay City Rollers och ville ha slagord. De gjorde om chanten "S.A.T.U.R.D.A.Y. NIGHT" till "Hey Ho, Let's Go". Det var riktigt, riktigt coolt. Ramones är för övrigt också i likhet med TRBNGR ett band som förstått att stilen är minst lika viktig som musiken, och som dessutom hade låtar att backa det med. Turbo fick också en ramsa som skanderas av fansen. I deras fall blev det "I got erection". Träffande. Det finns musik som är mer punk än Turbonegro, men det finns jävligt få musiker som är mer punk. Det är det här många punkband inte fattar. De verkar tro att det handlar om att spela så hårt och snabbt som möjligt. Det gör det inte. Punk är en attityd, inte en musikstil. Det är därför Leila K:s Electric är en av de bästa punklåtar som gjorts i Sverige. Det är därför Leila K är mer punk än någon annan musiker som dök upp i Sverige under nittiotalet. Turbo har förstått att musiken handlar om att vara, inte om att försöka. Dessutom brukar de också gå hem bland folk som inte är genuint intresserade av punk. Skivorna vandrar snyggt mellan punk, symfrock, fotbollsrefränger och ren metal. Det mesta bandet har gjort är lyssningsvärt, men inget är bättre än tio år gamla Apocalypse Dudes. Från symfoniska introt Age of pamparius till avslutande Good Head finns det inga transportsträckor. "I used to be such a welfare stoner I used to be such a twilight zoner I used to be such a moneybumming boozer I used to be such a masochistic schmoozer But now I'm worldwide- you know that I made it I'm above the law - I'm the zillion dollar sadist" I rest my case.