Andrew_W

Va ji pjöller jenna! Hä som underbart mä quiz! Precis vad detta forums OT-avdelning behövde! Edit: Pluspoäng för Svarsblad.txt!

Det går bevisligen att vinna i poker även om man bitvis fattar irrationella beslut, som t ex att avstå från att ta sin kompis sista lönepengar, men det är inte min poäng. Att må dåligt för att man deltar i något man egentligen tycker är tveksamt är annars en ganska sund reaktion och inte i onödan. Du erkänner att pokern och dess miljö kan innehålla en del dilemman och att det kan få människor att må dåligt, dessutom används uttryck som att avhumanisera och utnyttja i den här tråden. Ändå definieras en diskussion kring gränser och hur man upplever olika situationer man kan ställas inför som helt onödig. Jag antar att jag är i minoritet bland pokerspelare, men jag tycker att hela grejen är ganska intressant. Genom hur du presenterar problemet skapar du en dikotomi som inte finns. Dikotomin ligger i att antingen avhumanisera och inte fundera, eller inte spela alls. Är den bästa lösningen att hantera det som en icke-fråga (vilket det förövrigt inte verkar vara) och mår man verkligen bättre av det? Problemet är att om man plötsligt väljer att inte spela mot en viss spelare där man uppenbart har edge, är det per automatik ett “dåligt” beslut, eftersom det enligt den inneboende logiken i poker är ett irrationellt beslut. Och vem fan vill fatta beslut som är definierade som “dåliga” beslut? För att vinna är alltså premissen att det inte görs några sådana irrationella beslut eller att man har som mål att fullständigt eliminera förekomsten. Samtliga funderingar och beslut som inte följer den spelteoretiska logiken är alltså automatiskt definierade som idiotiska. Jag köper inte att det gör den här diskussionen onödig. Det endast osynliggör dilemman som finns där och idiotförklarar sunda, mänskliga reaktioner och funderingar. Jag vet inte varför detta ämne är så himla tabu inom pokervärlden och att man blir utmålad som komplett galen varje gång diskussionen kommer upp. Poker har naturligtvis alltid handlat om att vinna pengar, men hur man legitimerar sina handlingar varierar över tid. Jag är till exempel ganska övertygad om att pokern och kulturen kring spelet har förändrats en del sen spelteorins intåg. Förklaringar till varför man gör som man gör, vilka handlingsalternativ som definieras som ideal och hur dessa framställs är aldrig satt i ett vakuum. Vi gillar inte fuskaren som har skaffat sig “otillåtna“ fördelar, men alla gnuggar händerna när speltorskens sista pengar åker in i potten. Vi beklagar oss när folk i vår omgivning inte på ett självklart vis vill ta emot våra dyra presenter, vi donerar pengar till välgörande ändamål där vi inte kan garantera att pengarna används rätt, men vi kan inte acceptera en diskussion om “irrationella” beslut vid pokerborden, där vi medvetet avstår en del av kakan? En förklaring till varför människor utför handlingar som de “normalt” skulle definiera som tveksamma ur en moralisk eller etisk synpunkt, är att man även tar ställning till alla andra liknande handlingar som man tidigare har legitimerat. Därför fortsätter man, utan att dra en gräns i den specifika situationen. Det blir helt enkelt svårt att se till varje enskild handling som en ny situation, utan den aktuella situationen kopplas till tidigare beslut. Vi rationaliserar en mängd handlingar som vi inte alltid är så stolta över. Pokern är inget undantag. Jag tror att de allra flesta av oss har en gräns för när vi kommer ha svårt att motivera vårt aktiva deltagande i situationen. Handlar det om en månadslön, eller avbryter du när personen står framför dig med pistolen mot tinningen? Jag inser att jag med mitt inlägg är ganska mycket OT och att jag i vanlig ordning har startat någon form av metadiskussion, men jag postar ändå.

Själv tycker jag att det är ganska sunt att reflektera över sina handlingar och försöka formulera var man har sina gränser och varför. Varför ska pokerspel nödvändigtvis vara fredat från såna funderingar? Vad som är rätt och fel är ju fortfarande öppet för diskussion. Däremot tycker jag att det är "idiotiskt" att i princip idiotförklara alla personer som vill delta i en sån diskussion genom att hänvisa till ett hyllat ideal om att tjäna så många enheter som möjligt. För alla är det inte självklart att försöka spela av sina vänner allt de äger och har, eller att inte ha en viss bitter eftersmak när man spelar mot en person som uppenbarligen har ett spelmissbruk och är i full färd med att göra något riktigt destruktivt. Vi tar alla ställning på något sätt. Vad gäller hänvisningen till vad man ångrar och inte ångrar på ålderns höst så kan man ju också ställa sig frågan om man kommer ångra så mycket när man är gammal att man t ex inte utnyttjade sin kompis spelmissbruk lite mer så att man hade fått ännu lite mer pengar att spendera. Det kan för vissa vara ganska mycket värt att ställa sig utanför och inte delta aktivt i en situation som kan uppfattas som obehalig och tragisk. Jag ser inte ett sånt beteende som idiotiskt utan snarare kanske det är idiotisk att så okritiskt hylla empatistörda beteenden som går ut på att i så liten grad som möjligt sätta sig in i andra människors situation och mående. Och nej, man måste inte handla konsekvent precis hela tiden, det behöver liksom inte vara antingen eller. Detta gäller uppenbarligen inte för alla.

Topic är fortfarande inte hur man tjänar mest pengar.

Inte direkt något jag förnekar. Däremot kan man ju diskutera och resonera om hur folk tänker om/rationaliserar/legitimerar/försvarar osv sina handlingar (det verkar ju finnas en del pokerspelare som trots allt, under vissa förutsättningar, kan känna dåligt samvete).

Det behöver ju inte vara antingen eller. Bara för att du inte har någon möjlighet att hjälpa personen behöver du ju inte delta i att rensa personen på pengar, om du på ett väldigt enkelt sätt kan undvika det. Om man trots allt sätter sig och spelar så får man ju stå för att man tänker utnyttja personens situation. Att säga att det egentligen inte är okej, men att man gör det för att man inte kan hjälpa personen, är inte särskilt rakt i mitt tycke.

Jag läste den för några år sedan och minns inte någon Heidi eller Jenny. Kursen får 5 av mig. S-Å vet hur man fångar sin publik (vilket han utnyttjade till sin fördel genom att han alltid fick någon av de knäsvaga studenterna att köra hem honom efter föreläsningen). Om han skulle starta en sekt eller nåt så skulle jag gå med direkt!

Jag har läst A-kursen i rättspsykologi och tänkte läsa B också, men blev upptagen med annat. Var mest nyfiken på om du läst den och vad du i så fall tyckte. Det är på många sätt en speciell kurs och min erferenhet är att många blir ganska påverkade av den.

Det är ett bra tips fram till den dag då man tappar en biblioteksbok i badkaret. Been there. Har du förresten läst rättspsykologikursen med Sven-Åke och gubbarna?

Har inte läst hela tråden, men det känns som att "aggressiv skicklighet" i kombination med "försöker få" och "ofta nersynad" är grundproblemet. Framstjärten verkar mest frustrerad över att spelarna vid bordet inte är särskilt tillmötesgående. Enda sättet att göra stol nummer 3 lite varmare, eller tycka lite bättre om dåliga spelare, är väl att fundera över definitionen av "aggressiv skicklighet" och att sluta vilja en massa saker vid pokerbordet (t ex viljan att/tanken om att man borde representera en stege). Motspelarna sitter ju inte vid bordet för att besvara ens önskemål och intentioner.

A_W

Har Softish ett nytt konto?

För ett litet ögonblick trodde jag att detta var riktat till mig, men sen insåg jag att musiktipset handlade om Dream theater...

Äsch, jag har ju verkligen ingen aning jag heller, jag har bara fått uppfattningen att området är ganska mycket under utveckling och att det finns ont om vettiga översättningsprogram för svenska. Vet inte om t ex den här sidan kan ge dig nåt (under länktips) att gå vidare med. Du kan ju alltid maila någon hjälpsam datalingvist som kanske kan tipsa dig.

Hur mycket då? Återkom gärna med en lista med alla dessa mängder av program som erbjuder maskinöversättning från svenska

Finns väl inte så mycket vettigt med översättning från svenska? Systran verkar erbjuda svenska-engelska.

Tråkigt för oss, men du vet bäst. Lycka till med allt och tack för dagboken.

Alltså, grundforskningens karaktär är ju (av en anledning) att den inte alltid har direkt praktiska mål, utan syftar till att undersöka eller utvidga kunskapen inom olika områden. Om vi inte skulle tillåta den här typen av forskning skulle det inte göras många nya upptäckter. Sen när har man kunnat kräva av B-kursare att de ska leverera banbrytande forskning av högsta kvalitet? Någonstans på vägen måste man ju lära sig hur forskningsprocessen går till och ta reda på om man är tillräckligt motiverad för att gå vidare till högre nivåer. Det är klart att det skrivs en massa skit på vägen. Knappast unikt för Sverige dock. Studenterna som spenderar sin studietid med att tugga tuggummi och visa oengagemang är ju knappast de som bedöms vara toppkandidater när det vankas doktorandanställning. Så jag kan inte se att jämförelsen med B-uppsatser är relevant. Eller vill du kanske säga att du aldrig ens borde ha fått gå på universitetet eftersom du inte producerade något som vi andra kan dra omedelbar nytta av? Jag får lite känslan av att du lockas av tanken att skapa en intellektuell elit genom att utesluta större delen av befolkningen från högre studier.

Ja, okej, du gillar inte genusforskning. Det finns mängder med forskning man kan kritisera vilket inte är negativt i sig. Klart att forskarvärlden och forskning behöver bli granskad och ifrågasatt och att det krävs någon form av kvalitetskriterier. Men jag kan inte se nyttan av att sträva efter en påförhand obalanserad och begränsad grundforskning.

Ja, arma Cleburne som tvingas att finansiera dessa mängder av doktorander som forskar om persienner och gummistövlar. Det här låter ju bra. Vissa skulle ju hävda att så är fallet i dagsläget. Vilka ämnen som är giltiga (och dess nytta) och hur vi sorterar ut framtidens forskarelit från övriga parasiter (=pre forskarstuderande) är något du tycker att du kan bedöma förstår jag. Jag antar att du har en väldigt enkel, oproblematisk och effektiv lösning som skulle göra allt så himla mycket bättre. För jag antar också att du har stor inblick i hur uttagningsförfarandet till landets samtliga forskarutbildningar går till. Det är ju så sjuuuukt lätt idag att få finansierad forskarutbildning. Ingen som helst konkurrens och inga prestationskrav alls!

Får väl svara "I Love You Gently" eftersom jag mest läser utan att skriva så mycket vettigt. Vore trist om du skulle bestämma dig för att lägga ner dagboken. Kan väl försöka sikta på "I'll F**k you Like A Beast", men frågan är ju vem som skulle få ut något av det (mer än jag då, som tvingas rannsaka mina fiskspel). Har en drös synder och allmänna dumheter i bagaget, men är ganska bra på att begrava dessa. Har också blivit hundbiten, i huvudet, rakt genom lillfingret och i armen. Men har man levt om man inte har några ärr när man dör?

Ni verkar verkligen hata doktorander av någon anledning. Den större delen doktorander har vanlig lön och betalar skatt som alla andra, så vad är problemet? Utan doktorander inga nya forskare. As simple as that. Och bajs på objektiv forskning.

Jag nominerar psykologen för hans modiga HU-sammandrabbningar med diverse apor.

Alltså, en skillnad mellan dessa båda begrepp är något som förmodligen konstruerats i pokerkretsar eller nåt. Utanför pokerkretsar finns det tydligt definierad kriterier för spelberoende.

Du gör en 180 här. Den här typen av kunskap är inte alls negativ (och det har jag aldrig påstått, se posten du citerar där jag skriver att "kunskap är skitbra"). Det du har pratat om hittills är ju att spelteori och statistik skulle kunna hjälpa en person att bli av med sitt spelberoende. Det finns ingenting som tyder på det. Fortfarande hjälper inte denna kunskap personen att avstå från att satsa hela månadslönen på rött. Ingen har argumenterat för att en spelberoende inte blir hjälpt av t ex ångesthantering eller en ökad förståelse för hur missbruk fungerar. Det du menar i ditt resonemang om spelmissbruk och spelteori är ju snarare att alkoholisten ska få en grundlig kemiutbildning för att förstå alkoholens kemiska struktur och påverkan på kroppen. Lika lite som att en alkoholist behöver kemikunskaper för att förstå alkoholens påverkan på sitt liv, behöver en spelmissbrukare grundliga kunskaper i spelteori för att förstå detsamma. Tycker det är trist att den här typen av resonemang så ofta kommer upp i forumets spelberoendedel. Alla tankar om att försöka hjälpa en spelberoende genom att förbättra deras spel snarare stjälper än hjälper. Många spelberoende tänker ju precis så själva, och det hjälper till att hålla liv i den onda cirkel som skapas.