Andrew_W

Vad trött jag blir på er... självklart är det en definitionsfråga vad som ses som en sjukdom, men eftersom det finns vissa tillfällen då man behöver definiera något har det också gjorts sådana försök. Mitt inlägg var inget annat än ett försök att förmedla att det finns olika sätt att se på det och från olika synvinklar, men det misslyckades tydligen. Såhär säger t ex SCAA: http://www.scaa.se/sjukdom.html

Alkoholism uppfyller väl inte riktigt definitionskraven för att kallas en sjukdom, men ur behandlingssynpunkt finns det en poäng med att se på det som en sjukdom.

Jag orkar inte diskutera din definition på lidande här, men en liten hint kan vara att många psykologiska test frågar efter sk riskfaktorer som t ex psykisk o fysisk misshandel, övergrepp eller missbruk inom familjen under uppväxten. Jag skulle gissa på att du är den av oss två som inte är nykter. Drogromantik isn't the way om man vill ge människor någon form av förutsättningar i livet.

Jag tror inte att du ska ha så mycket åsikter om i vilken grad det är skadligt för barn att växa upp i missbruksmiljö. Och eftersom du är löjligt översäker och dessutom inte bryr dig det minsta så kommer du knappast att vara motiverad att försöka förstå. Men vad mer är nytt liksom? Jag orkar med andra ord inte heller lägga tid på den här diskussionen.

Det är lätt att sitta på sitt privilegierade arsle och gasta om friheter när man slipper ta hand om konsekvenserna. Känns stabilt att leva i ett samhälle där 13-åringar handlar heroin efter skolan. Att föräldrarna knarkar är inget som vi heller ska bry oss om. Vi snackar alternative lifestyle liksom, det är frihet det. Att man skulle vara välfungerande bara för att man inte sitter och hinkar brännvin på parkbänken i förorten är väl knappast en sanning. Jag tror inte att t ex barn som växer upp i alkoholisthem skulle hålla med om att deras alkholistförälder är så himla "välfungerande", även om de har jobb och allt ser bra ut på ytan. Det är verkligen en bra uppväxt att få klara sig själv för att pappa ligger utslagen på soffan eller att mamma inte orkar bry sig eftersom det är torsdag och då unnar sig mamma en väl avvägd heroindos (det var ju dessutom inte dyrare än en vällagrad Chablis)? Men det är klart, kanske är det farmors uppgift att hjälpa till i ett sådant läge, mamma och pappa måste ju få bestämma själva hur de vill leva sina liv.

Existentialisten, har du nått klimax ännu? (TV3 20.00)

Ja, det var ju ingen nyhet. Man kan ha lite olika uppfattningar om vad det innebär att "ta ansvar för sina handlingar". Någon kan ju tycka att ta ansvar för sina handlingar innebär att gå och hoppa från en bro. Sen är det ju också så att människor, av olika anledningar har lättare eller svårare att se konsekvenserna av sina handlingar och därför kan samma handling få olika konsekvenser för olika individer. I Sverige har vi ju t ex bestämt att personer som bedöms lida av en allvarlig psykisk störning (i sig inte ett absolut begrepp) inte ska kunna straffas med fängelse. Well, när jag pratar om kunskap i det här fallet så syftar jag inte på kunskapen om att sannolikheten till återfall ökar för varje gång en person suttit inne. Snarare syftar jag på kunskap om hur en person kan sluta med beteenden som vi har definierat som kriminella eller anser är destruktiva. För övrigt ska jag kanske påpeka att det även behövs mer kunskap om brottsoffer, men det är en helt annan diskussion. Det är en ganska okunnigt och deterministiskt att kategoriskt se på människor som hopplösa fall utan att ställa lite större frågor kring det hela. Men visst, bryr man sig inte så gör man väl inte det. Inget jag kan ändra på. Jag är bara glad att inte alla har den inställningen, människor skulle i så fall ha väldigt svårt att få hjälp och möjlighet att förändra sina liv. Förövrigt har jag inte skrivit någonstans att vården eller vårdpolitiken i Sverige är helt fantastisk, bara att förutsättningarna för bra vård måste innebära att man någonstans ifrån har ett fokus på kunskap om den som har begått brottet. Annars kan ett samhälle inte erbjuda någon som helst vård. Ett led i detta är att se den som har begått brottet som en människa värd att få vård och inte enbart som en cancersvulst (för att använda ett bekant uttryck).

En ganska viktig fråga i den här diskussionen tycker jag handlar om hur man ser på människor som begår olika typer av brott, i det här fallet kanske främst olika typer av våldsbrott. Min utgångspunkt är att jag vill leva i ett samhälle där vi har ansvar för varandra, även inkluderat de som skadar eller tar livet av våra nära och kära. I det ligger att ha kunskap om mekanismerna bakom den här typen av brott, det är trots allt människor vi pratar om, inte en Hannibal Lecter på film. Det som kanske känns mest naturligt för människor är att lägga fokus på offret – den person som i första hand uppfattas som den traumatiserade. Men att ett samhälle konsekvent ska ignorera våldsbrottslingens verklighet och i det närmaste avpersonifiera och demonisera denne kan knappast sägas pyssla med (vettigt) brottspreventivt arbete (vare sig vi pratar vård eller t ex att förebygga återfall). En sådan syn kan knappast leda till något annat än att vi återgår till tider då vi spärrade in folk i små mörka hålor för resten av livet, tvingar dom bo i en stuga långt in i skogen, eller dödar folk för beteenden som vi för tillfället tycker är opassande och sjuka. Historiskt sett har ju gränserna för vad som anses vara ett grövre brott varit ganska flytande. Synen på människor som innebär att man reducerar någon till att vara endast pedofil, endast schizofren, endast kommunist, endast häxa, endast psykopat etc är jäkligt korkad och ignorant. Det handlar inte om att acceptera eller ursäkta våldsbrottslingars handlingar utan snarare om frågan om vi ska leva i ett samhälle som totalt saknar kunskap om våldsbrottslingars ageranden och problematik och där vi istället väljer att lägga all kraft på att hämnas, slå ihjäl "pedofilen", låsa in "psykfallet" eller helt enkelt försvåra eller omöjliggöra rehabilitering för vissa. Är det så svårt att förstå att ingen tjänar på det? Inom vissa områden vad gäller vård har vi ganska stora kunskaper idag, inom andra områden är det sjukt mycket tunnare. Jag har åsikten att det viktigaste måste vara att öka kunskapen, inte att lägga fokus på att straffa, hämnas och försvåra rehabilitering.

The Bell Curve Debate av Russell Jacoby och Naomi Glauberman kanske kan falla herrn i smaken.

Ta inte ut nåt i förskott mina herrar, vem vet, Jennez kanske bjuder på en riktig djupdykning i den bourdieuska fältanalysen här.

Ok Existentialisten, du är upprörd över filmutbudet, men vad vill du att kanalerna ska visa då? Pratar vi typ gore galore à la Jörg Buttgereit eller kanske något storslaget drama belönad med ett gäng Oscar? Myssion, alltså din killsmak... vi är inte riktigt inne på samma sak. Oxkropp + matolja + läskig frisyr känns lite sådär.

Nu ska du inte vara otrevlig. Myssion: Usch... dessa bilder... du får aldrig nog va?

Hjort, du är verkligen fascinerande.

Jag är säker på att jag trampar någon på tårna nu, men i hur många årtionden till ska jag behöva vara rädd för att slå på min TV och behöva möta en svettig Stallone. Tack kanal 5 för ännu en omgång.

Är det här något för pokerspelare tror ni? Kanske Stars mfl kan utöka sitt sortiment i shopen?

Jag vet inte vad jag ska skriva... vill du låna min papperspåse att andas i?

Jag har en ROI på över 200% på PokerStars

Varför då? Förresten så gäller det här dig med. 15 april är sista ansökningsdatum.

Jag säger ju det. Du har annan potential, du är bara för lat för att inse det.

Hope Sandoval är bara en tillfällig fix.

Ängeln, det finns en hel del duktiga fixed-spelare här som man kan lära sig massor av. Så mitt tips är att inte börja med att argumentera emot. Think, think, think!

Das ist nur weil Du ein Penguin bist. Det fiffiga är att om man söker på lamm (fast på engelska) + andy (nästan mitt nick) så får man upp den här godisbiten, som var medlem i ett band som hette... ja, just det: Lamb! Deras logga är som av en ren slump fruktansvärt lik min avatar. Den här tråden är så sorgligt OT nu, men jag tänker inte känna mig skyldig den här gången. Vi får väl göra det till 3 trådar. En tråd om mig och Hjort (neverending story tydligen), en tråd om att majorj har fått en ny bebis (som han får ha ifred) och en tråd som handlar om min avatar. Molto efficace!

Hjorten, let me enlighten you: inte mycket av det du skrivit till mig "makes sense". Finns det typ någon möjlighet att du kan uppföra dig respektfullt så ska jag göra det jag med. Jennez, du var närmast. Det är ett lamm. Hur kan det inte vara überdeutlich?

Jag har också träffat på "sjalmänniskor" och lagt märke till att de är väldigt entusiastiska, men jag har inte tänkt på det som något nästan religiöst förut. Nu ploppar det plötsligt upp roliga bilder i huvudet på mig. Liknelsen mellan en mormon på stan som frågar "Hej, firar du jul?" och en Myssion som dyker in på olika forum och (med förklädd nyfikenhet) frågar "Hej! Bär du ditt barn i sjal?" är ju slående!

Nej, som ett "end of discussion". Jag ser att läsningen av The Game har gjort underverk med dig.