Ibland saknar jag att ha en egen dagbok...
Som nu, musik. Det händer allt oftare efter att ha lyssnat på rock att jag frågar mig själv "varför inte soul?". Eller egentligen vad som helst om kärlek.
Nu är ett typexempel:
Jag lyssnar på last.fm och börjar på Creedence. Dom gör en ganska bra variant på "Before you accuse me" (och det leder mig till att se en kuriös liten detalj på allmusic), vidare över Lynyrd Skynyrd och Steve Miller Band och det känns om inte fel så i varje fall inte rätt.
Så jag byter till Righteous Brothers och golvas, man golvas alltid, av "Unchained Melody". Sedan fortsätter härligheten med Ronettes "Be My Baby" och jag vill i princip gråta. Vidare över Dusty Springfield och the Turtles undrar jag varför jag nånsin gör något annat.
Varför i din dagbok? Jo, det var där jag råkade vara. Letade efter Betapet.