parre

Okej, vi kör ett tredje inlägg idag, lite allmän whine då. Skulle nyss leta upp ett enligt mig skitroligt fylleinlägg av callen och se om något mer skrivits i det, men det var borttaget. Sedan lägger jag märke till att han är bannad. Vilken tilt, orättvist som fan, hans fylleinlägg ägde... Handlade väl mest om allmänt hån mot diverse, samt om mycket seriösa råd gällande beskattning på hans 23 vunna dollar, om han har bankrulle för att spela 2+1,50-grytor ifall han cashar ut 10 dollar och om en rad andra rätt roliga saker. Nu har jag inte läst Pf.nu's regler, så jag vet inte vad han kan tänkas ha brutit emot - men som man säger: finns det en människa så finns det en paragraf. Hur som helst, ni som inte hann läsa hans inlägg - ni missade något. Det var stor sarkasm och ironi över hela inlägget, precis min typ av humor. Men nu är callen bannad och borta Callen, du har mitt fulla stöd, eller, mitt fyllo-stöd kanske jag ska säga. Fan, istället för att banna folk för sådana inlägg borde man snarare lägga till ett nytt underforum, "Allmänt hån mot diverse", där man fritt får kränka, håna och bespotta folk med glimten i ögat. Skulle vara mycket roligare då, man vågar ju nästan inte säga någonting alls som är det minsta OT och som kan uppfattas som kränkande. Dels för att det finns så pass många idioter här på forumet som inte fattar ironi, dels för att moderatorerna verkar ha blivit mer och mer triggerhappy när det gäller att banna folk för allmänt hån mot diverse. Tiltat värre. Men, till alla mina läsare: ni är välkomna att fritt håna mig, världen eller vem fan som helst i min dagbok, jag blir bara glad. Så länge ni gör det på ett hyfsat intelligent sätt, inlägg som "duuu fittaaa, jag ska döööda dig yooo" bidrar knappast till någon större hån-nivå. I och för sig är detta forum också en del av pf.nu, så ni lär bli bannade - ovanstående är skrivit enbart i en konspiration för att få folk att bryta mot pf.nu's förhållningsregler i min dagbok och således bli bannade. Låt upprensningen börja! (...fan, det kanske man inte borde skrivit... jag är nog på toppen av listan över upprensbara personer...)

Hur blir man av med känslan att något dåligt kommer hända en när som helst? Känt så lite väl ofta till och från under de senaste dagarna. Känns ungefär som om det vore en tidsfråga tills det händer något riktigt dåligt med mig. Är nästan säker på att jag kommer bli typ fågelinfluensasmittad och dö, eller att något jävla fyllo ska köra över mig när jag är ute på stan, eller eller eller. Bara en naggande känsla av "bad things are going to happen to me". Borde ju egentligen vara tvärtom; egentligen borde jag väl gå omkring och bara tänka på min ljusa framtid och allt det positiva som väntar. 22 år och redan så pass desillusionerad och uppgiven? Okej att livet är sådär intressant sunk-miserabelt, ungefär som de bohemiskt trendiga lägenheterna på SoFo. Liksom, paradox på paradox, motsättning på motsättning. Eller nått. Men fan, ska man behöva tro att dåliga saker ska hända en? Jag försöker söka svar, leta. Var kommer känslan ifrån? Varför ska dåliga saker hända mig, tvärtemot vad de flesta "vuxna" i min omgivning säger? Jag har ett par lösningar på dessa frågor: 1) Den cyniska förklaringen är väl helt enkelt att jag har rätt. 2) Känslan beror på någon sorts försvarsmekanism; om man förväntar sig att allt kommer gå åt helvete och att dåliga saker ska drabba en så kan man glädjas över diverse obskyra småsaker och vara tacksam för det lilla man har. Kategori: det kan alltid bli värre, typ. Samtidigt som man har något att skylla på ifall det nu går åt helvete, i alla fall inför mig själv. 3) Allt beror på att jag lever något sorts förvirrat och konstigt pseudaktigt liv, där jag bygger upp olika sorters projiceringar av mig själv, min närhet och min omvärld, som jag plockar fram vid behov. Antagligen rent undermedvetet. Ungefär att samtidigt som jag skryter med en viss självinsikt så beror det endast på att jag projicerar en sådan bild för mig själv och även tror på denna. 4) Diverse andra psykologiska förklaringar som jag inte ens orkar tänka på. 5) It's just a thing, det går över när som helst. Så, nu har jag lyckats semi-analysera mig själv på ett sådär trendigt halvfärdigt sätt. Troligtvis är det alternativ 5 som är mest rätt, eller, förhoppningsvis kanske är ett mer passande ordval. Alternativ 1 kan i och för sig också vara rätt. Jag har ju sällan fel, Gud som jag är. Eller nått. Alternativ 2-4 är bara jobbiga att tänka på, så de kan vi gott förtränga långt bak till något avskiljt hålrum i hjärnbarken. Eller något. Eh, fan, det var något mer jag tänkte skriva om nu i morse. Förutom ovanstående och förutom beklagandet över att samhället ska börja så tidigt - varför kan inte samhället fungera mellan kanske 11-20 istället? Äsch, jag minns fan inte. Men det är i alla fall klart -EV att bli känd inom pokersubkulturen, i alla fall från ett rent sexuellt perspektiv. Varför fan kunde jag inte bli känd inom någon annan jävla subkultur? Typ knark, pop eller vad fan som helst? Alltså sådana subkulterer där det finns ett överflöd av desillusionerade tillgängliga flickor i gymnasieålder, typ. Klart mycket mer EV än poker liksom. Tilt. Att jag inte tänkte på det innan. Måste fan få SVEPOF att göra någon stor reklamkampanj eller något. Sen ska jag starta min sekt, sen löser sig allting. Eller nått. Äsch, nu ska jag sluta vara sådär cynisk igen. Jag är ju trots allt hippie innerst inne, det är bara världen som gjort mig till en förhärdad cyniker. (I och för sig är det väl knarket som gjort mig till hippie så...) Ta ta!

Låg. Lägre. Lägst. Glocalnet. Bengan. Att fabricera icke-existerande resultat när du själv inte ens vart på Sviten, det är så obeskrivligt och extremt lågt att det inte finns ord för det hela. Okej att du är dålig och mår dåligt över att ha torskat HU mot Svitens största fisk, men fan. Trodde inte ens du skulle klara av att sjunka såhär lågt. Får jag rekommendera en behandling mot mytomani? Ray, jag trodde att du skulle stejka mig i "the big game", inte någon jävla skitturnering!

Hur kan man INTE limpa J7s ur SB för tio cent till är väl en mer berättigad fråga, sålänge man inte torskar för mycket på träffade knektar så är det ju en solklar limp IMHO. Pottoddsen är ju kanon, spelet är shorthandat och ingen har visat någon styrka preflop, alltså - stor chans att du för tio cent får se en flop mot tre motspelare, 1:7 i direkta pottodds och bra implicita. Att folda är enligt mig fel i alla fall. Tycker syn är det enda vettiga spelet på turn, på NL20 har du så pass liten fold equity att det är helt meningslöst att ställa in/höja. Om du inte har en speciell read på att Fi är weaktajt, men oftast så får du syn av alla kungar. Ta en syn, se vad spelarna bakom gör, kolla rivern, se vad som händer. Du borde allt som oftast ha tillräckligt många rena outs för att syn ska vara rätt spel.

Snabb resultatuppdatering för 2006 eftersom jag inte har något bättre för mig. Ifall jag missat något eller har skrivit något fel är ni välkomna att rätta mig. Resultat 2006: Cashgame - spel för stejkade pengar: +2500, fyra sessioner (-1900/+2000/+6400/-4000) Cashgame - spel för egna pengar: -1450 (en session där jag köper in kort tre gånger som den stora tomten jag är, så dåligt). Cashgame - totalt: +1050. Fylletilt på nätet: -10000. Grytor live: +400/3 spelade/2 vunna PLO, en torskad TNL MTT:s live: -650. Slaskat bort mig i en PLO-turre. HU-matcher: Mot Blado: 30-30. Mot Micke E: 37-26 totalt till Micke. Mot Emily: 4-9. Mot Derra: 3-3. Mot Bengan: 5-2 till mig. Mot Avsaknad: 19-7 till Avsaknad. Totalt: Orka. Jättemycket minus. Har säkert missat ett gäng matcher också, jag minns fan inte vilka och hur och när och var jag spelar mot.

Tycker din plan är helt rätt och som jag tidigare skrev så spelar du handen helt OK även om jag personligen betar lite mer. Det är dock detta som är problemet på låglimit där folk överslöspelar sina bra händer - betalningen blir ju också därefter. Jag antar att han ville vänta till rivern innan han slog till rejält (mycket vanligt misstag), men sen kom färgen så han synade bara. Just därför bör du beta mer, eftersom han ändå kommer syna om han har något bra. Mot en mer aggressiv spelare hade alla pengar åkt in antagligen på floppen, allra senast på turn - men mot sådana här passiva jävlar gäller det att beta hårt med bra händer för att få bra betalt!

jna, gdaily: Sluta tilta mig med att lära motståndare att mesbeta stålhänder mot aggrotomtar som mig själv, finns ingen värre känsla än "jag vet att han är tom, re-raise pott" när det visar sig att man egentligen drar dött...

Två olika spel, men NL blir klart mer komplicerat desto mer marker du har i förhållande till mörkarna. NL där du har 2 big blinds är världens simplaste spel - sitter du på en blind så måste du in med degen, NL där du har 2000 big blinds leder till en hel del svåra och jättekomplicerade situationer på alla gator.

Fråga 1: Vad/hur ofta re-raisar du preflop mot en EP-raise med annat än AAxx? Om jag har en slaskig image gillar jag re-raise för att tunna ut fältet och få potten HU. Men om du inte har det och folk kommer tänka "HAN HAR AAxx" så är det å andra sidan rätt värdelöst. 1) Varför så liten raise på floppen? Ger honom kanonodds att syna med alla draghänder och alla händer av typen par+niokorts och liknande. 2) Turn: Eh, betar du NÅGONSIN 20 i en 55-pott med en riktig hand? Har svårt att tro det. Är jag Fi där och tror att du släpper ett överpar kommer jag väldigt ofta slå om mot ditt mesbet, just eftersom en tia är en trolig hand som jag kan ha (connectade Txxx-combos är ju vanliga raisehänder preflop). Jag vet inte, jag tycker ditt bet skriker "jag är svaaag, ta potten ifrån mig". Jag slår ofta om och representerar Txxx i det läget just eftersom du spelar så pass svagt, om jag inte sett dig spela stålhänder svagt förut. Och du kan ju knappast syna ett omslag... 3) River: Ja, du har en hand, så inget direkt värde i att bluffa, eftersom dina AA kan stå tillräckligt ofta för att check bakom ska vara rätt. Även om jag misstänker att Fi rätt ofta har stegen i detta läge. Och en stege foldar knappast ens mot ett pottbet på rivern. Jag vet inte, handen är ju svårspelad, men om du ska beta kan du lika gärna beta mer. Jag synar nog bara på floppen (jag vill inte bygga pott med AAxx utan redraws på det bordet) och kollar vad han gör på turn och baserar mitt fortsätta agerande utifråndet. Tror att det är bäst eftersom du itne vill bygga ett monster med AAxx, kan ju bli dyrt.

I våra homegames (blinds 1/2, dealer's choice, upptag i början av kvällen 200, i slutet jättemycket) har vi infört en cap på 500BB per pott och person. Ingen kan alltså stoppa in mer än en lax i varje pott, 500BB. Detta för att undvika att spelet spårar mer än det redan gör mot slutet av kvällen/på morgonen när alla är skitfulla. Sedan är väl IMHO en cap på 50BB för låg, men det är ju helt upp till er. Cap kan vara ett bra sätt att begränsa överdrivet pottbombarderande när fylletiltande maskinister sitter och försöker jaga ikapp sina förluster... EDIT: vill ni stjävja slaskandet så får ni väl höja insatsen, det är klart att det är svårt att ta spelet seriöst om man spelar om något som är småpengar för alla inblandade, tyvärr enda sättet... eller ha ngn sorts jätteprestige i att vinna, vilket gör att folk skärper sig

Jag skulle gärna höra den diskussionen... Men lol. Fan va bra jag är på att idiotförklara mig själv nykter... på fyllan är min matematik oklanderlig, i alla fall när det gäller att räkna till 21 Det är bara mitt nya nyktra jag som inte klarar av enkel additionsräkning.

Min personliga erfarenhet är att faktiskt väldigt många croupierer ofta gör fel och tar ens vinst när man vunnit, särskilt när man dragit många kort. Jag har ingen som helst aning om de gör det medvetet eller inte, det bör väl tilläggas att jag oftast när jag spelar krog-BJ är rätt så packad, så det är inte omöjligt att någon försöker dra nytta av det, men det kan ju även bero på att de inte klarat av att räkna ut att 6+2+6+4=20 och inte 19. Dock brukar ett "Ursäkta, jag har faktiskt 20" lösa problemet. Tror inte att de fuskar, vid närmare eftertanke så händer det nästan lika ofta att man får push på 18 vs 18 eller vinst på 19 vs 19, alltså att de missar så att man själv tjänar på det. Detta har jag dock aldrig påpekat för croupiererna...

Appropå inget igen - mina erfarenheter av dörrvakter är knappast positiva, men jag har aldrig blivit utkastad eller nekad inträde om jag varit nykter och välstädad. De gångerna jag hamnat i tjafs med vakter och/eller annan krogpersonal har uteslutande varit de gånger då jag varit kraftigt berusad. Att sedan vakterna själva betett sig som svin är en annan sak, men det har alltid varit min egen fylla/mitt eget beteende som triggat vakterna. För övrigt finns det trevliga vakter också. Den gången jag var på Öst100 skitfull och betedde mig som ett svin så slog de inte mig. Börjar med att jag är aspackad och spelar BJ. Dealern slår mig på fingrarna för att jag fingrat på markerna efter hon börjat ge kort. Jag "viskar" (alltså hörde hon det) något i stil med "den där jävla slynan ska inte tro att hon är något, vilket jävla luder" varpå hon blir sur och vägrar låta mig köpa mer marker. Jag svarar med att kasta pengar på henne och säga att hon ska ta skiten, eller nått sånt. Fick visst tillbaka degen. Går ut och röker, sedan kommer två vakter och vägrar låta mig komma in igen för att jag var för full. Konversation: - Äh, lägg ner, dra en gräns, jag ska in. - Nej, du är ALLDELS för full. - Sluta nu, jag ska in. - Nej. (Vakter börjar eskortera mig ut varpå jag möter två polare utanför) - Parre, läget? Vad händer? - De här fittorna försöker kasta ut mig! Oväntat nog så var vakterna trevliga nog att bara kasta in mig i närmaste taxi. Dagen efter förvånades jag över hur lätt jag kom undan. Så det finns trevliga vakter också. Ehh, det har fan inget med inget att göra. Men okej, alltid något.

Sanningen ligger väl någonstans mittemellan. Antagligen så var fröken socialist jävligt full och sa något fel till någon, blev utkastad och började tjafsa med vakten. Vakterna är inga änglar, så de tjafsade säkert emot och så blev det mer tjafs och som vanligt har ordningsmakten rätten på sin sida. Men det är knappast så att hon helt oprovocerat blivit utkastad, inte på Crazy Horse i alla fall. De gångerna jag varit där så har promillehalten i snitt legat på 2 - folk går ju dit för att supa sig kanonfulla på billig bira. Så antagligen var hon skitfull, men antagligen så inte vakterna så pass änglalika som de framställer sig själva. Som vanligt så har väl båda parterna delvis rätt. Hur som helst så är det jävligt klantigt av henne, är man offentlig person får man fan se till att INTE vara skitpackad på krogen och ställa till med dumheter. Ska man supa sig redlös får man väl göra det i goda vänners lag hemma. Förresten så tycker jag att hon ser småalkoholiserad ut, den där bruden. Inte för att det har något med saken att göra, men hon har den där klassiska alkisuppsynen IMHO

Coolt, antalet läsare verkar stadigt öka. Nörd som man är så tar man antal visningar/antal svar då och då - uppe i 75.4 när jag kollade igår, i början av december var den siffran 73 om jag minns rätt. Och då var dagens positivistiska inlägg avklarat. On a more negative sidenote så är det jävla måndag. Även om jag är nykter är fan måndagar det värsta som finns. Mina härliga sömnproblem som gör att jag är trött vid hel fel tidpunkter (tidig morgon, 17-20 på kvällen) gör att jag sällan lägger mig innan ett på natten, vilket borgar för att man får otillräckligt med sömn under natten, vilket i sin tur leder till en miserabel morgon, vilket inte är bra någonstans. Hur jävla kul är det liksom? Vid 19 är jag så trött så jag skulle kunna dö utan att bry mig. Men man orkar ju inte gå och lägga sig, då måste man ha sovit för lite flera nätter i rad, annars finns ju risken att man vaknar pigg som fan runt 03. Så man är vaken ett tag till. Runt åtta piggnar man till. Oj! Runt 22, när man egentligen kanske borde sova, är man hur pigg som helst. Runt 23, när man har sista chansen att få sina åtta timmar, finns sömn inte ens på kartan. Runt 01 börjar man inse att man kanske kan somna snart, om man har tur. Är sällan vaken senare än 02 på vardagar, så jag har en bit kvar till den totala insomnian. Alltså, vem kom på idén med måndag jävla morgon egentligen? Jag mår fan nästan lika dåligt som om jag supit hela helgen. Sitter med ett berg av jobb och vet redan nu vilken jävla stressvecka det kommer bli. Jag vill bara sova, gå i ide. Jag vill bara att någon ska väcka mig när jag mår bra, och resten av tiden vill jag sova bort. När man sover så tänker man inte, man känner inte, man slipper förnimma sig själv, sin ångest och det miserabla jävla råtthålet som man befinner sig i. Förra veckan vaknar jag, käkar frukost. Morsan är vaken och kollar på Australian Open. Alltså, seriöst. Hur fan kan man kolla på tennis från soliga Australien en tidig vardagmorgon? Man får ju brutal längtan bort. Var i Australien när jag var 11-12 år. Mitt i vintern. Där borta är det ljust, varmt, vackert och trevligt. Här är det kallt, grått och mulet, även om vintern så sakteliga går mot vår så går fan inte mitt psyke mot en vår, i min hjärna verkar atomvintern ha infunnit sig. Jag vet inte om jag skulle må bättre av att fly landet ett tag, men jag skulle fan inte må sämre av att ligga på Bondi Beach i Sydney, sippa på en kall jordgubbsdaiquiri och bara ta det lugnt. Jag skulle inte så sämre av att käka middag på någon skaldjursrestaurang med utsikt över Sydneys operahus. Jag skulle inte må sämre av att hälsa på morsans bekanta ute på landbygden i Canberra, jag skulle inte må sämre av att flyga över till Australiens västkust och glass i Perth ett par dagar. Inte fan skulle jag må sämre av det. Men okej, det är inte realistiskt, jag spelade ju trots allt bort en tur och retur-biljett till Australien i torsdags. Jag börjar återigen fundera på mitt så kallade liv, något jag kraftigt ogillar när jag är nedstämd - att fundera på livet och varandet är väl helt okej när man mår helt okej, men när allt man ser är en jävla enoutare på rivern som köper ut en så är det inte så jävla roligt längre. Fan, jag låter som en gnällig jävla tant. De här jävla inläggen upprepar sig titt som tätt, de återkommer med jämna mellanrum, de har alltid ungefär samma innehåll, men fan, så länge de inte kommer varje dag så är det väl okej. Lär väl må bättre om jag piggnar till lite, men kaffet har inte hunnit kicka in. Orkar inte börja jobba ännu, jag orkar egentligen ingenting. Vad fan är det för jävla liv jag lever egentligen? Sedan jag slutade supa har jag inte ens haft ett "normalt" socialt liv på helgerna. Jag har mest suttit på Sviten och snackat skit, spelat lite poker och varit som jag är mot folk i allmänhet. Alltså rakt igenom tvärelak. Ehh, nej, om det är något jag inte är så är det i och för sig elak, om det finns idioter (Disclaimer: detta är icke riktat personligen mot någon, och konstituerar således ej heller ett personangrepp mot någon enskild person) som genom ett internetforum uppfattar mig som elak för att de själva antagligen inte utvecklat förmågan att förstå ironi (om jag minns min psykologiundervisning rätt så utvecklar barn denna förmåga någon gång kring tonåren) så är det inte mitt jävla problem. Som Knatten säger, BUHU EN PERSON PÅ INTERNET TYCKER INTE OM MIG. Haha, egentligen skulle det vara coolt om folk fick för sig att jag var elak. Bengan mobbade ju mig förut för att ingen någonsin varit rädd för mig. Fan, om folk inte är rädda för mig kanske jag i alla fall kan få folk att tro att jag är elak. Fast nej, det kommer inte funka, de flesta människor med en halv hjärnhalva intakt kommer bara skratta åt mig. Ju elakare jag kommer vara desto mer kommer de skratta åt mig. Haha, kul. Sedan kommer kontringshånet, oftast med något baltrelaterat tillmäle. Fan, min umgängeskrets är ju rena rasisterna. Okej att Micke alltid har varit nazist, men fan, alla jag känner är ju superrassarna! Fan, passa er så jag inte tjallar hos AFA! Appropå lite mer roliga saker så fick jag ungefär följande meddelande via MSN från Othello här på forumet för nåra dar sedan: Hehe. Min dotter ville sätta sig och knappa lite på datorn, jag hade din dagbok uppe. Sista inlägget, det som Micke skrivit. Jag visade henne uppilen och nedpilen så hon skulle kunna scrolla i dagboken, så hon bläddrade uppåt och nedåt och till slut kom hon tillbaka till Mickes inlägg. Hon kollar på Mickes bild och säger: - Titta, där är ju HON igen! Haha. Det var fan det roligaste jag hört på länge. TransaMicke slår till igen. Som vi alla vet så är småbarn brutalt ärliga, så tyvärr, du är busted Micke. På tal om Micke, jo, du ska ha cred för att hjälpa mig gnugga in färgstegar på löpande band mot Blado. TYVM för det också! Fick ett förslag från en viss "bekant inom vården" att jag skulle testa något piller, Revia eller nått sånt. Blockerar visst kickarna från sprit och spel. Men fan, orka. Öl är ju gott, dessutom vet jag inte hur stora kickar jag får från skiten. Oftast mår jag bra och har trevligt mellan öl 1-6, sedan blir jag oftast rätt packad och fyllnar rejält mellan öl 7-9, därefter blir jag antingen så full så jag inte vet vad jag gör och säger, eller så blir jag jättefull och börjar tänka i allmänt mörka och depressiva tankebanor och mår skitdåligt istället. Och/eller så blir jag jättespelsugen. Jag vetefan om det kan klassificeras som kickar direkt. Och av spel har jag fan inte fått kickar, eller, i alla fall inte av poker, det är fortfarande en grym känsla att klonka på rouletten, på ett bra jävla tag. Jag vet inte, kickarna kommer inte längre vid pokerbordet längre. Jag minns ju hur det var när jag började spela, vilken jävla rush. Nu är det mer slentrian, man har sett och upplevt allt för ofta för att kunna få några kickar. Jag vet inte, kanske om jag satte mig på 200/400 HU på Prima med mitt bostadslån, kanske får jag kickar då. Men å andra sidan så tror jag fan man spelar sämre poker om man får kickar av det, då måste man ju tänka på adrenalinruset också, inte bara på motståndarens handdistributioner och så vidare. Har väl spelat för mycket för att få några direkta jättekickar av spelandet. Sedan har vi det här med rökningen, fy fan vad skabbigt det är att röka. Mår som en askkopp idag. Sen jag slutat supa har jag börjat röka mycket mer, det är fan inte bra någonstans. Ofta förbannar jag mig själv när jag inhalerar första blosset, men ändå röker jag upp hela ciggjäveln. Ett jävla gift det där. Har ju rätt få positiva effekter, skulle inte förvåna mig om de flesta effekterna (förutom de som stillar själva fysiska beroendet) är rent psykosomatiska, alltså att man intalar sig själv hur bra det är. Äsch, jag vet inte. Det här med att skära ner på rökningen/sluta som jag hade tänkt göra under 2006 verkar gå rätt så käpprätt åt helvete. Jaja. Nu får det vara slutsvamlat för denna gång. Orkar inte skriva mer; har inget mer att säga. Så jag slutar tvärt och abrupt!

Du måste skoja. Att lägga 98s preflop UTG i ett 6-handat spel är idiotiskt. Dock tycker jag att det är bättre att höja än att limpa, men det är väl en smaksak. Beta lite mer på floppen och beta gärna lite mer på turn. Dock tycker jag att du i allmänhet spelar handen bra, fattar dock inte vad din motståndare håller på med... Han kanske ville se en säker river innan han saftade på, och då dödar ju hjärtret din action - men sick hursomhelst. Bra värdebet på rivern förresten, äntligen folk som vågar beta trots att ett eventuellt scarecard kommer

Varning – dagens inlägg kommer bli långt. Det innehåller lite pokerrelaterat, lite svammel och avslutas med en novell. Vi börjar med svar till de personer som skrivit något här på sistone! Till er som kommenterat min artikel – tack för de vänliga orden, och tack för stödet i denna för mig rätt jobbiga period. Min andra artikel på poker.se kom upp idag: http://www.poker.se/artikel.php?artid=337 Lite smått tiltat att det gått så kort tid mellan bägge artiklarna. Då måste jag ju få arslet ur vagnen och skriva några till. Har i alla fall två bra uppslag. Eller, jag tror att de är bra. Får se när jag lyckas skriva ihop dessa och få iväg. Förhoppningvis under början av nästa vecka, sedan får vi se när/om de dyker upp på poker.se. I detta sammanhang vill jag passa på att tacka Micke och Othello – de korrläste mina första två artiklar och kom med lite synpunkter som gjorde artiklarna bättre. TYVM! Derra – Satelliter till Grebbestad – när? Är fan ruskigt sugen på att åka ner och lira, kan ju kanske ha tur en gång i livet och dinga en turre, förstapriset skulle sitta fint. Dessutom vill jag läsa på poker.se: ”Jan Jansson höjer till 100k på knappen. Parre slår om till 350k ur BB. Jansson går all-in direkt, 800k totalt. Parre skaker på huvudet, ställer sig upp och skriker ”LEX STORÅKERS, LÅT DET KOMMA EN GÅNG I LIVET”, synar och viker upp 92o. Jansson har AA. Flop: A87, turn T, river 6 – Parre träffar en långhålstege och slår ut ännu en spelare.” Eller typ intervjuer i någon paus: ”Parre, du är jättestor chipleader efter fyra perioder, du sitter på 100k. Du har ju tidigare haft en tendens att slaska bort jättestora chipleads, känner du att du kommer hålla nu?” - Ja, det känns skitbra! Period fem: ”Parre, som för tjugo minuter sen ledde turneringen överlägset, åkte nyss ut. Han sågs senast med en grogg i handen på väg till närmaste cashbord. Vi ska försöka ta reda på detaljerna, men det rör sig antagligen om misslyckade bluffar”. Micke, Avsaknad. Tilta mig långsamt. Vi kör på med lite pokerrelaterat. Plussade på Sviten. Tänkte räkna ut hur många PROCENT jag plussade, men sen orkade jag inte, det var inte 850% den här gången i alla fall. Tror jag kom till Sviten med ca 100kr på mig, gick därifrån med kanske 400 och då slösade jag ändå en femtiolapp på olika läskeblasker. Klonkade in en fyrapersoners Omahagryta och två heads-up á 100kr. Var ruskigt het HU: första handen: raise 200 pre, jag synar med K7. Flop 654. Jag checkar, Fi betar 400, jag slår upp till 1400, Fi ställer, jag har nästan pottodds att syna med bara hålstegen (vi började med 5k i stacken) + att jag ofta har ett levande överkort, så jag synar och klonkar redan på turn. Nästa match är jag nere på 3k när jag ställer preflop med QJ, får syn av KQ och rivrar självklart en J. Gör sedan processen kort genom att ställa med 96s och få syn av A3, hur kan det inte komma för mig? Klart det kom! Spelade 60 matcher mot fjortisBlado också – vi vann 30 var. Att spela mot honom var som att spela mot en levande turbox. Han börjar med att välja Texas FL. Han får in jättemånga bets varje hand där han har x outs där x är en siffra mellan 2-6, träffar varje gång. Så fortsätter det spel ut och spel in. Ibland hade jag tur, då köpte han bara ut för splitten. En Omaha (eller kanske fyrkortstexashand) så var alla utom ett kort blockad. Han behövde tre spader eller 2 tvåor på bordet för vinst, det kom ju såklart. Det hela vände när jag låg under med 22-12, jag var ruskigt het på 22-kortstexas. Satte färgstegar på löpande band, fiskblado missade tom att han en gång hade högre färgstege. I Omahagrytan så var Fiskblado all-in för 275 med fyra syner. Han trodde att main pot skulle vara på 1200. Så går det om man är en fjortis som inte ens gått ut gymnasiet! 275*4=1100! Nog med poker. Dags för allmänt svammel. Vi börjar med en kort och koncis fråga: Man är rätt desperat om man drömmer följande, va? Jag är på en hotell/bordell. Det är feta kön, men jag får tag i en skitfin hora. Vi ska gå in på rum 15 och knulla. Där ligger dock min kollega och en kompis och sover (det var ju ett hotell också). Orkar inte väcka dom så jag sticker därifrån. Helt plötsligt kommer en skitskabbig – verkligen ÄCKLIG – hora fram till mig. Fan. Tilt. Istället för att springa därifrån så tänker jag dock WTF, let’s do it. Vi hamnar i rum 15 IGEN, som dock denna gång är tomt. Hon är verkligen äcklig – men det skiter jag i. Det blir bara bättre när hon klär av sig naken och det visar sig att hon har blåmärken över hela röven. Riktiga blåmärken, eller, det var nog ett jättestort blåmärke när jag tänker efter. Eller så var hennes röv helt blå. Skitsamma, spelar väl ingen egentlig roll. Bara en jävligt skum dröm. Haha. Frisk man är! Fan, sedan är det rätt sick att någon för mig okänd snubbe går fram till mig, frågar om jag är Parre och säger ”det är en ära” när jag svarar ja. Kanske ska starta ett pyramidspel och en kult som ägnar sig åt idoldyrkan. Som sektledare har jag ju då första tjing på alla heta brudar, plus att jag får in en massa slaskpengar. Fast fan, vem skulle följa mig in i fördärvet? Sen var jag iväg och kollade på två lägenheter idag. En i Fruängen. Den var rätt skabbig, mörk och dåligt underhållen. Dock så har jag fått höra att en frisörsalong, som råkar ligga i porten bredvid, egentligen är en dold bordell. Frågan är om man ska skita i att man bor i en skabblägenhet bara för att få nära till bordellen. Fast med min dröm i åtanke är det nog inte så hett. Såg även en i Gröndal, den var nice, stor balkong och ljus. Dock fuckat kök, men där skulle jag kunna tänka mig att bo. Ca 3-4 min med buss till Liljeholmen, promenad tog 20 minuter dit. Fint område också. Största tilten kom dock när jag gick till visningen av en lägenhet i Gullmarsplan. Ett stenkast från Söderstadion. Bokstavligt talat – från min lägenhet hade jag kunnat kasta sten på gårdare som passerar på väg till derbyt typ. Precis efter spåren mittemot Söderstadion. Fast den var såld och visningen inställd. Megamaskin. Annars då? Äh, jag vet inte, kan inte säga att jag mår speciellt bra för tillfället. Men inte SÅ uselt som jag skulle kunna må. Orka deppa, liksom. Orka klonka ”djup depression med katatoniska inslag” liksom. Äh, jag vet inte, allt går ju emot mig konstant, men fan, det lär väl vända nån gång i livet. Kan ju inte bara ge upp och acceptera, jag är alldeles för jävla bäst för det. Var nog på god väg med min vita månad, mitt maxade återfall var väl sådär. Men fick i alla fall ett gott råd i samband med det – ”styr upp ditt liv nu”. Nått måste i alla fall göras. Blev förresten kallad elak i en tråd på resultatforumet. Skönt som fan. Är det något jag verkligen är så är det tvärond, alltigenom elak. Det kan ALLA som träffat mig IRL intyga. En rolig syn på väg hem från Sviten i lördags: två killar i armkrok vinglar fram och tillbaka på trottoaren, sjungandes (läs: brölandes) ”Inatt jag drömde”. Pur fylleglädje. Hoppas de kommer ihåg den situationen dagen efter så de har nått att garva åt i alla fall. Och de ska ha tack, för de gav mig inspiration till novellen nedan. Jag vet inte. Den kanske är överpretentiös... men jag vet inte, jag hade en idé som jag är osäker om jag lyckas framföra. Jag vet inte om den är bra eller inte, läste faktiskt igenom den nyss, men... äsch, jag vet inte. Splitter från granatäpplets träd Jag promenerar. Sakta. Något framåtböjd, med långsamma och släpande steg. Ovärdig, som en värdelös vålnad, som en skugga av mitt forna jag. Det är mörkt runt mig. Det enda ljuset kommer från ett par gatlyktor som sprider sitt vedervärdiga och sjukaktigt gula ljus på den snötäckta asfalten. Jag promenerar. Inuti känner jag mig lite som Jesus, även om jag måste säga att där han frälste mänskligheten så lyckades jag bara åstadkomma svek. Jag lyckades svika de jag skulle frälsa, jag lyckades svika mig själv, jag misslyckades med allt utom att vara misslyckad. Jag hör någons fotsteg bakom mig. Snabba. Bestämde. Jag vänder mig om. Sakta. I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut I mina drömmar, i min sagovärld, där jag är både Skaparen och Förgöraren. I mina drömmar, i min fantasivärld, där jag är både Rödluvan och Vargen. Där. Den enda platsen i världen, den enda säkra tillflyktsorten. Den enda platsen där jag kan söka skydd mot den kalla och hårda världen utanför. Där, där kan jag känna värme, lycka, kärlek. Där ute, där låtsasmänniskorna lever, där kan jag bara känna hat och bitterhet; misär och olycka. Och folk påstår att världen inte är svart och vit. De har i och för sig rätt. Världen är svart. Men mitt inre är vitt, som det ljusaste av lamm, som det renaste av nyfödda oskyldiga barn. Barn. De växer upp, utan den minsta aning om att de är kättjade i misärens fotbojor från födseln, att varje stapplande steg de tar är blott ett kliv närmare gravkanten, blott ett litet stapplande steg mot tonåren, mot vuxenheten, mot ålderdomen. Mot ett liv av livslång olycka. I drömmarna. Den vita världen, den ljusa världen. Världen där solen skiner. Där finns inga barn, inga vuxna, där finns bara jag och mina skapelser. Där råder perfektionen. Att bara få sluta ögonen, sakta glida in i drömmens förlovade rike. Att blunda för allt utanför. Drömmen, min egen matrix, min sagovärld. Min, bara min! Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut Fred och krig, de två motpolerna, som dock är ack så lika, båda så förföriska. Det djuriska krigstillståndet, människan tillbaka till sitt ursprung, tillbaka till sina jägarrötter. Du eller jag. Vem skjuter först? Freden, det stillsamma, det lugna, det fina och vackra. Tiden för lycka, tiden då lycka ska spridas, tiden då vi ska må bra. Men samtidigt så förs kriget i människans inre, människans varande, själen mot själen, jaget mot jaget – jag själv möter mig själv i en duell, en slutgiltig strid, en strid utan vinnare. I krigstillståndet däremot, där återfinns friheten. I det animalistiska, det rent djuriska, i rovjakten – där, där finns den riktiga friheten, friheten från tankarna. Där är drömvärlden. Jag drömde om en jättesal där statsmän satt i rad Jag pendlar. Pendlar mellan förverkligande och förverkande. Har jag förverkligat mig själv? Har jag förverkat mig själv? Förverkligar jag mig själv genom att förverka mig själv? Är kriget äntligen slut? Ska kriget sluta såhär? Är det så den oändliga duellen slutar? Är jag förverkad eller förverkligad? Och vem ska någonsin veta det? Vem ska kunna avgöra det. Jag promenerar i rask takt. Det äcklande gulaktiga ljuset från gatlyktan bländar nästan mig. Någon går framför mig, sakta, framåtböjd. Förverkad. Jag närmar mig mannen framför mig. Något känns obehagligt. Något känns fel. Förverkligad. Plötsligt stannar mannen framför mig upp. Han vänder sig om. Sakta. Så skrev dom på ett konvolut och reste sig och sa Rätten var samlad. Snart skulle de två dömda få höra domslutet. Dömarna, fördömarna, hade enats – snart skulle domen avkunnas. Domkyrkan var packad till bristningsgränsen av fantasifoster. Domarna, dömarna, fördömarna var packade. Överfördömaren, överdomaren, övermannen reste sin klubba. Höjde den. Som Goliath. Till skillnad från den bibliska sagan hade dock inte David och David, eller Jag och Jag, några stenar i närheten. Fantasifostren väntade. Detta var deras lystmäte. De skulle äntligen få veta. Var har de sin hemvist? Vilka är de? Jag väntade ivrigt på domen. Jag väntade också på domen. Inte lika ivrigt som fantasifostren dock, och inte lika ivrigt som överfördömaren ville avkunna domen, men visst var Jag ivrig. Jag var också ivrig. Stämningen var andaktig. Luften vibrerade. Bokstavligt talat, ty luften kunde vibrera. Tidens strömmar strömmade sakta. Nästan avstannande. Men tiden kunde ju inte stanna. Det visste Jag. Jag visste det också. Klubban föll med ett brutalt dån. Det blixtrade om överfördömarens, domarens, Torshammare. Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär Vem ska egentligen dra gränsen? Vem är egentligen rättsskiparen? Vem avgör egentligen rätt och fel? Och vem hamnar mittemellan? Vem är livets biljettkontrollant? Jag har nästan vänt mig om. Sakta, långsamt, behärskat. Vem ska egentligen leda människorna ut ur deras fördomar? Ut ur deras begränsade föreställningsvärld? Vem ska få människorna att vakna? Vem ska få människorna att förverkliga sitt medvetande, att nå himmelens alla höjder? Vem ska skapa Övermänniskan? Jag stannar upp, han har nästan vänt sig om. Sakta, långsamt, behärskat. Ett skott. Det finns alltid en soldat. Det finns alltid ett gevär. Och ingen känner längre till det ordet militär För eventuella utomstående som bevittnade detta spektakel på Fatbursgatan måste det ha tett sig ytterst märkligt. En man gick sakta gatan fram och blev upphunnen av en annan man. Den sakta gående mannen vände sig mot den snabbt jäktande mannen. Deras blickar möttes under det gulaktiga ljuset från en enslig gatlykta. De frös till. Sedan flöt de. In i varandra. De förenades, förenades till en helig, eller ohelig beroende på ens livssyn, symbios. De log. De blev en. Sedan blixtrade det till. Ett skott. Föreningen segnade ner. I snön rann blodet. Den röda fläcken under den döda mannen symboliserade det bortkastade, det bortslösade, det misslyckade. Leendet på den döda mannens läppar symboliserade det lyckade, det förenande, den helande kraften. Förenad och lycklig i döden. Bortkastad och miserabel i livet. Hade han ens ett val, eller var allt bara en vandring mot ett outtalat mål, mot lyckan, mot högre höjder? Det förtäljer icke denna historia. Den handlar om en existens, eller två parallella existenser Nådens År 2006, Anno Domini MMVI, i Stockholm, Sverige – en eller två sökare, som i sitt sökande tvingades göra det ultimata offret. Det ultimata hånet. Inträdet i drömmarnas paradis.

Delete!

Nusseman vinner. Hoppas jag i alla fall!

Alla hyfsat normala spelare passar AAxx utan spaderdraget på den floppen, ja. Inte mycket att säga, du tar en slasksyn preflop, får en så bra flop som du kan önska och torskar en coinflip. Omaha i ett nötskal.

Blir ingen lång uppdatering nu, har inte tid. Klev ner till Sviten igår, spelade nästan inget. En 100kr-gryta där jag åkte när UTG höjer till 500, jag ställer in för 2500 UTG+1 med K4s, får syn av 84s från UTG och åttan kommer på floppen. Gnäll! Sedan gjorde jag inte mycket, snackade skit, spelade en schack där jag gjorde ett sånt idiotmove på slutet som kostade mig partiet. Spelade lite HU mot Micke, vann första (Texas) men sedan förlorade jag i Omaha, NL Crazy Pineapple och PL 7CS. Omahan spelade jag rätt kasst i början och Micke träffade set på varje flop. Kallt. Lyckades i och för sig dra ut honom i en pott där han hade 93% vinstchans (tvåpar + färgdrag mot underpar på handen och backdoors). Skillat. Men sen vände det. I NL Crazy Pineapple varade matchen exakt en hand. Så tiltat. Flop T94, Micke betar ut och jag slår om med Q42. Han synar. Jag slänger tvåan och ger upp potten. Turn kommer såklart fyran. Check-check. River blank och Micke ställer, orka släppa trissen. Micke har såklart TT för nötkåken. Rigg? I PL 7CS så fick jag, en gång i livet, in degen som favorit med tvåpar mot en sjuoutare (två trissouts, tre tvåparsouts och två andra obskyra outs som Micke hittade) på sjättegatan, men det kom ju såklart. Kämpade vidare men förlorade. Sjukt kallt. Blev tyvärr inget cashgame igår så inget att rapportera från den fronten. Har tyvärr inte tid för ett längre och mer filosofiskt inlägg, så jag skiter helt enkelt i det för tillfället. Gårdagens största tilt: "Tja! Kom över till XX nu, jag vet att du inte ska dricka men vi ska slå på en fet, så kom över nu, och säg bara inte att du ska spela poker". Från en polare som varit ute och supit och nu var hos en annan polare som bor i närheten av Sviten och skulle röka brass. Men jag pallade fan inte. Sjukt att passa på gratisknarket, men sånt är livet ibland. Mår väl inte på topp psykiskt direkt, sen var jag rätt trött när jag läste meddelandet, och då är det ingen direkt idé att mixtra med droger. Jag ve t inte, men det där med att röka bort sina problem har aldrig fungerat för mig. I och för sig har jag aldrig testat på allvar, men jag blir omväxlande fnissig som en skolflicka och filosofisk som Platon när jag röker, och det andra tillståndet är inte sådär jättetrevligt om man mår dåligt, i alla fall inte om man lyckas röka för mycket. Får väl se vad jag hittar på ikväll. För att slippa bli full så lär det väl antagligen bli ett besök på Sviten - en gång i livet!

Skulle de (Erik Olsson) bara vara lika raka och ärliga i sina bostadsannonser skulle världen bli bra mycket roligare. Aldrig sett en mäklarfirma som snackar så mycket skit i sina annonser som E Olsson.

Vafan. Ska man inte ha någon som helst nytta av att ha en blivande "bekant inom vården"? Ska jag behöva finna mig i att bli konstant hånad och förnedrad på HU-matcher utan att du skriver ut piller till mig på löpande band? Jag blir ju ledsen... Mjo den slutsatsen drar jag mest av att jag typ aldrig missbrukar spel när jag är nykter, hade jag varit spelsugen och nykter hade jag väl satt in 100 kr och satt mig på lägsta NL-bordet eller lirat ngn billig gryta Får väl se hur det går med spriten, jag börjar mer och mer inse hur pass välutvecklade missbrukartendenser jag faktiskt har, vilket känns psykologiskt rätt jobbigt - varför det där med vit månad var en kanonidé, får väl fortsätta med det istället. Äsch, Sviten är idealisk. Jag har spritförbud, folk slänger pengar efter mig i form av stejk, jag kan döda tid med HU-matcher och jag kan kedjeröka, kan inte bli bättre!

Spela inte på bord med så små stackar om du har ett val. Har du en stor stack och en liten efter och vill CB:a så måste du ju beta en rimlig summa (ex. 3,60). Sitter det två småstackar som slår om med varje träff är det ju onödigt att CB:a öht IMHO. Om du inte vill slå ut shortstackarna dvs, men då får du ju ta en del gambles.

När jag läste rubriken tänkte jag "en pokerspelare som fixat en dröm-flickvän?". Istället för en snaskig porrnovell får jag läsa om en cool robot, så jag är inte direkt besviken i och för sig.