blaenda

Jag spelar oftast 6-mannabord, men allrahelst shorthanded på ett tiomannabord, när sådana spel går att hitta. Om du väljer 5 eller 6-mannabord för att du har en aggressiv spelstil och gillar short handed så är det ju bara en sak emot - att alla andra där ofta är likadana. Men hittar du ett fullmannabord som inte fyllts upp så är chansen större att du sitter med spelare vars spelstil bättre passar tiomanna...du kör över dem, blir rik och lever lycklig i alla dina dar...eller åtminstone till nästa losing streak.

Jag spelar aldrig mer än två bord...jo kanske att jag klarar tre nån enstaka gång i början av en billigare turnering eller så. Viktigast för mig är att hinna göra många noter på spelarna, jag skriver ihärdigt nya slutsatser om deras spelstil och har mycket nytta av det. Jag spelar helt enkelt mycket bättre pga dessa noter och jag förstår inte hur det skulle gå att skriva eller ens hinna dra slutsatserna med flera bord. Det måste ju bli ett rent mekaniskt spel med sju bord uppe?? tant b

Som någon redan skrivit så handlar det om att eliminera risken att bli utdragen genom att försvara sin hand med en så stor bet att motståndaren inte får odds att dra ut. Förvånansvärt ofta ser man folk på nätet småbeta högsta par med två till flush på bordet, precis lagoma bet för att ge helt korrekta odds för draghänder att vara med....för att sedan när draget går in utbrista i "OMFG unbelievable!! it only happens on the internet"....

Hesslows forskning tror jag mycket på. Precis så tror jag det hänger ihop. tant b

tack för att du skriver så MEN jag har ju sagt att jag är en sån som kan vara både och... jag kan va i två dammar oxå. så är det när man är androgyn... tant b

det tror jag inte heller på. särskilt inte det första...tex är jag själv just nu mycket osäker på om jag behärskar citeringsmekanismen här...klart ointelligent. nä sånt säger ni bara för att fjäska för feministerna. fast generellt kan man väl säga att somliga kvinnor (fastän androgyna) är rätt tramsiga ibland. så nu ska jag nog avsluta det här.

Ett förtydligande...såg att det var nån som skrivit att män var mer intelligenta än kvinnor...det tror inte jag. Det är alltså inte intelligens som jag syftar på med manliga egenskaper utan tävlingsinstinkt. Själv är jag oerhört förtjust i att ta någons sista marker, till exempel.

Först nu hittade jag den här tråden och måste naturligtvis lägga mig i. Rätt många har formulerat tankar som jag delar. Jag begriper mig inte på feminismen. Jag blev stor på 70-talet och har aldrig någonsin ansett mig motarbetad av män i min karriär. Däremot har jag träffat på många kvinnor som har motarbetat sig själva. Jag har alltid varit pojkflicka. Lekte bara med bilar och cowboys och indianer och spelade schack och diverse matematiska spel när jag var liten. Blev sedan beroende av Tetris och diverse andra datorspel. Har alltid avskytt hushållsarbete...men jag tror att jag har varit en god mor. (Har i alla fall lärt båda mina barn att spela poker.) (Just nu slamrar fö maken hemtrevligt med urplocket ur diskmaskinen medan jag försöker spela ihop till nåt trevligt åt oss båda i en turnering på nätet; en utmärkt fördelning av arbetsuppgifter, tycker jag). (Med detta också markerat att jag inte är flata.) Jag är nog mer biologist än vad som är politiskt korrekt idag. Jag tror att det finns "manliga" och "kvinnliga" egenskaper som vi alla får i lite olika doser, men för det mesta så hamnar det en större andel av de förstnämnda hos männen och vice versa. (Det lär fö finnas nån genusforskare som påstår att det egentligen finns - personlighetsmässigt - åtta kön eller nå sånt. Det är intressant tycker jag.) Själv är jag alltså så lyckligt lottad att jag har fått en rejäl dos androgynitet. Det är jag innerligt glad för - det ger liksom dubbla chanser i livet. (Även om jag oftast passar på sånt som gardinuppsättningar och bullbak.) Tant Blända