Jennez

gdaily och bestämde sig istället för att

..som skulle skipa rättvisa åt alla jordens...

okej jag förstår hur du menar med vi har ju gått all in preflopp, och eftersom jag inte tänkte ett dugg på vad de andra hade utan tänkte bara på att min hand var så himla bra så sket det sig rätt så rejält. men jag evt det är ett riktigt nybörjar fel att inte kunna lägga bra start händer och jag är ju inget annat än en nybörjarde. men som man säger "övning ger färdighet" HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!! Detta MÅSTE för bövelen vara veckans, om inte ÅRETS garv på pf.nu!

Det lilla barnet är rädd skulle man väl kunna säga? Äpplet och apelsinjäveln är desto svårare... Skriver man så går det ju att komma runt med att något har en "fadd smak".

And who knows what else?

Genom att läsa mer lär du dig att stava bättre. Att tvångsläsa Röda Rummet ger dig kanske inte så mycket. Men många av författarna man får lära sig om har gjort samhällspolitiska ställningstaganden som kan vara viktiga att känna till. Håller med dig till viss del. Ta inte illa upp nu men du är faktiskt inte så gammal och du verkar inte ha så bra koll vad som krävs av dig utanför skolan. Mycket av det man lär sig behöver man faktiskt och man använder det ibland utan att ens tänka på det. Det jag menar i stort är att gymnasieprogrammen är alldels för breda (åtminstone de teoretiska) där Matte C i Sam-Sam programmet är ett tydligt exempel på hur efterbliven den svenska skolpolitiken är.

Tacka vet jag Försvarsmaktens pedagogik. Huruvida man borde ha allmän värnplikt eller inte är en annan debatt. Inför varje övning får man presenterat för sig följande: MÅL Vad skall man ha lärt sig vid övningens/lektionens slut? Vad man förväntas kunna helt enkelt. Detta möjliggör att man kan ta till sig delar man inte förstår genom frågor eller hårdare studier. SYFTE Varför lär man sig detta? Och vad har man för nytta av det? Sen kan man argumentera att det är värdelöst vetande men du får iaf reda på användningsområdet vilket du väldigt sällan får i en skolbänk, åtmistone ett realistiskt sådant. Det är just dessa delar som sällan tas upp för eleverna i skolundervisningen. Visst man kan läsa läroplanen men den är ju så diffus och luddigt formulerad så att vilken skola som helst skall kunna ge sina elever åtminståne G i syfte att hålla skolans och det nationella betygssnittet på en acceptabel nivå.

PokerStars har ju inte rakeback i rena pengar men man kan ju använda sina VIPs till att lira turneringar. De har kval till EPT, WSOP, World Cup etc... Schysst struktur har de också.

Jag gick sam-sam och blev tvingad att läsa Matte C. Nåja, den ingick i programmet. Om man orkade kunde man ju trixa och byta bort den på nåt vänster men om man följde programmet så ingick den... De kanske har ändrat nu?

You bet. Men det får Peder ta hand om. Jag gav ju tillåtelse till att mitt namn publicerades. För egen del ångrar jag det inte, jag vill vara öppen och stå för det jag gör men för nära och kära var det kanske inte så kul. Särskilt eftersom man ju inte har världens vanligaste efternamn heller.

Nejdå, absolut inte. Det jag menar är att poker, för de allra flesta, börjar som en hobby där matematikkunskaper råkar vara en fördel. Men det är trots allt en hobby under resten av livet för de flesta också. Man kan ju inte motivera en hel gymnasiekurs bara för att den kursen råkar stödja en viss specifik fritidssysselsättning. Det är ju som att kräva att alla ska ha två timmar extra idrott i veckan som de sedan skulle ha oerhörd nytta av om de vill försöka sig på en proffskarriär inom långdistanslöpning. (Nu finns det ju andra fördelar med att idrotta, but you get my point)

Jag heter Jens och en kille i min grundskoleklass kunde inte uttala mitt namn riktigt så det blev alltid "Jennes" och så har jag sedermera blivit kallad för det. (Inte för jag fattar hur svårt det kan vara att säga "Jens", men nåja). För några år sedan kom en annan av mina polare på att om jag någon gång skulle starta ett dansband så skulle ett lämpligt namn på detta band vara "Jennez". Voíla! My nick was born!

Tack för ert fortsatta stöd! Det värmer ska ni veta! Här kommer en uppdatering. Efter det fyra dagar långa "gatloppet" i media där vi både blivit ofantligt rika genom att omsätta hundratusentals kronor och exceptionellt kriminella och riskera fyra års fängelse klarade vi inte av livet på flykt längre. Vi gav upp och gick in på närmaste polisstation med händerna över huvudet och överlämnade oss själva. Vi förväntade oss ett odramatiskt gripande. Till vår stora besvikelse skedde inget gripande á la Arklöv utan poliskonstapeln som tog emot oss hade ingen aning om vem vi var, att vi var polisanmälda eller att det ens fanns ett kortspel som heter poker. Vi förklarade i alla fall situationen och att vi själva hade läst i tidningen att vi var polisanmälda. Detta var ingenting någon på polishuset direkt kunde bekräfta utan vi fick snällt sitta ner och vänta medan de "kollade upp saken med kollegorna". Vi fick sitta i ett väntrum där de delar ut pass o dyl - helt obevakade! Inte ens handfängsel hade de vett att sätta på oss. Nåja, vi var ju lite knäckta, ärkeförbrytare som man ändå är. Vi satt där och diskuterade om hur vi skulle lägga upp försvaret och om vi ville ha Leif Silbersky eller Peter Althin som advokat. (När vi sedermera kom hem hade Hagamannen redan lagt beslag på Silbersky så då var vi ju tvugna att gå på linje 2 - Peter Althin.) Nåja, efter en stund kom konstapeln tillbaka och sa att "det visst var någon som tittade på det där". Vi lämnade våra kontaktuppgifter och blev lovade att de skulle höra av sig inom de närmaste dagarna. Det har nu gått drygt två veckor och än har vi inget hört. Om man nu ska redogöra för lite mer allvarligt tagna åtgärder från vår sida så har vi snackat med ett par jurister och enligt de så har vi ingenting att oroa oss för då: 1. Bevisläget är problematiskt då en tidningsartikel inte räcker långt som bevisning. Bara detta faktum torde rendera i en direkt nedläggning så fort åklagaren får ärendet på sitt bord. 2. Ingen åklagare eller polisbefäl kommer förmodligen att lägga tid eller kraft på den här grejen (verkade ju som att närpolischefen i Lund som uttalade sig i tidningen hade rätt bra koll på journalistens smutsiga metoder och skruvade verklighetsuppfattning). 3. Om vi trots allt och mot förmodan döms och brottet kan anses som ringa (vilket det troligen gör) så finns det ingen egentlig straffsats, man kan endast få ett föreläggande om att upphöra med verksamheten, vilket vi redan gjort och det därför är slöseri med skattebetalarnas pengar att dra igång en rättegång. Sedan kommer vi till steg 2 i den här härvan. Vår strävan att få guldspadevinnaren Jens Mikkelsens huvud på ett fat. Enligt pressombudsmannen har vi rätt så det smäller om det. Våra namn publicerades i onödan och det verkar som att reporter Mikkelsen vet om detta och är lite skraj. Han skyller på att det var chefredaktören som tog beslutet om namnpubliceringen. Då får vi hoppas på dryga böter för herr chefredaktör och att Mikkelsen därigenom får en utskällning och att hans inbjudan till nästa firmafest uteblir. Jens Mikkelsen har ringt till oss och försökt få oss att uttryckligen säga att vi aldrig var lovade anonymitet. Mikkelsen spelar fullt lagligt in våra samtal vilka han i händelse av rättstvist tänker leda i bevis. Vi är dock säkra på att vi (åtminstone Peder och Henke) har krävt anonymitet och vi blir än mer säkra på vår sak eftersom Mikkelsen gång på gång försöker lura oss i fällan så att han själv ska slippa undan. Vi kommer troligen att anmäla Mikkelsen, chefredaktören och den ansvarige utgivaren till pressombudsmannen men innan vi gör det tänker vi avvakta åklagarens beslut.

Here we go again. "Som pokerspelare"... detta är ju specialinriktningar likt civilingenjörer, astrofysiker och alla andra yrkeskategorier. Om jag nu efter avslutad utbildning väljer att bli pokerspelare har jag helt klart och utan tvekan nytta av matematikkunskaper precis som jag skulle ha om jag trots samhällsvetenskaplig inriktning skulle välja ett naturvetenskapligt inriktat program på högskolan. Jag återkommer till min grundtes; Matematik C är i grund och botten totalt värdelöst vetande för samhällsvetare (bortsett från ekonomer). Inte minst när det kommer till behörighet till högskolan. Matematik C inbakat i ett samhällsvetenskapligt gymnasieprogram ger inte så pass många fler valmöjligheter att kursen har ett existensberättigande. (Som påpekats gäller även detta andra kurser i andra program men just nu stör jag mig mest på Matte C i sam-sam programmet på gymnasienivå.)

Är ju själv klubbvärd och tanken har aldrig slagit mig att ta pengar. Min moral och heder sätter ju först och främst stopp för det men det finns ytterligare en anledning som till och med borde få den mest oärliga kassör/turneringsledare att hejda sig. Finns inte alla pengarna där när det är dags för utbetalning är din klubb dödsdömd. Personligen skulle jag aldrig besöka en sådan klubb igen och förmodligen ingen annan heller. Vad gäller Grebbestad (som inte på något sätt skall förknippas med denna typ av skumraskverksamhet) så har de visat sin heder genom att själva håva upp pengar när de förra året blev lurade av folk som tagit med sig egna cahsgamemarker och växlat in. En sådan handling tyder på att man är mån om spelarna, serviceminded och har en alltigenom rakryggad inställning till sin verksamhet!

Menar du Yatzy?

Ja, om jag ska spara pengar i fonder och annan vardagsekonomi. Vad i Matte C (eller B för den delen) har jag användning av då? Index och procenträkning lär man väl sig på högstadiet? Någon tog exemplet med att Pythagoras sats är användbart om man ska bygga ett hus. Då är vi där igen. Ok, jag kan faktiskt Pythagors sats men jag har inga som helst andra färdigheter som kvalificerar mig till att på egen hand bygga ett hus! Derivering och Pythagoras sats och alla andra formler finns det ju otvivelaktigt användningsområden för men dessa användningsområden kommer aldrig en samhällsvetare att möta (utan att först ha läst på vuxenutbildning där han eller hon i så fall lika gärna kan klippa Matte C när man ändå är igång med Kemi, Fysik och Biologi.) Ja, ekonomer på Handels etc kanske behöver Matte C men låt då de som Läser Sam-Ekonomi läsa Matte C. Man kan ju slänga upp vilket ämne som helst. Somalisk brödstötning till exempel. Tänk om du en dag får för dig att åka till Somalia och baka bröd. Då är ju "Somalisk brödstötning A" en väldigt viktig kurs att ha läst. Nu till allmänbildning och litteraturhistoria. För att öht kunna följa med i diskussioner, privata som offentliga, så bör man vara åtminstone lite införstått med vilka referenser och liknelser som ibland används. Väldigt sällan används Tangens och Cosinus som referens medans jag så sent som för ett par dagar sedan läste här på forumet att någon kände sig som en "Kafka-Skalbagge".

Jag håller med här. Jag tycker att kärnämnena som alla läser är helt ok Matte A, Svenska A+B, Eng A, Naturkunskap A, Samhäll A osv. Men just Matte C ger ett så litet lyft för din behörighet till naturvetenskapligt inriktade program på högskolan att det argumentet faller som en fura. Det där med Grekisk litteratur i Svenska B är också ett typexempel på värdelöst vetande. Dock anser jag att viss litteraturhistoria tillhör allmänbildningen medan derivering inte gör det. MaC var iaf inte på min tid frivillg. De enda samhällsvetarna som slapp det var humanisterna. Köper att det utvecklar logiskt tänkande etc men come on, A+B kursen räcker väl?

Det som jag som samhällsvetare alltid stört mig på vad gäller matte är att det inte finns något användningsområde för denna vetenskap. Det enda jag har behövt i livet är addition, subtraktion, division, multiplikation och procenträkning (och eventuellt sannolikhetslära men endast pga pokerspelandet). Matte A kändes ok, repetition från högstadiet, Matte B (nåja, klarar man sig nog utan), Matte C = WHY GOOOOD... WHYYY???? Frågade man läraren fick man väldigt väl underbyggda svar... "Varför ska jag som samhällsvetare läsa Matematik C?" Svar: "Tja, nån gång i framtiden kanske du vill läsa något naturvetenskapligt på högskolan." Det argumentet kan jag till och med köpa. Men hur långt kommer jag med Matte C då? Konklusion: Ingen -jävla- stans. Skulle jag av någon oförklarlig anledning få en hjärntumör och helt plötsligt få en stark vilja att bli fysiker måste jag ändå läsa en helvetes massa andra naturvetenskapliga ämnen på gymnasienivå. Pythagoras sats är ändå det skönaste. Noll verklighetsförankring i undervisningen där; när i livet kommer jag ställas inför en triangel där jag vet två sidors mått men inte det tredje? Vet jag två sidor så har jag nog mätt upp de själv och kan ju lätt mäta den tredje sidan också. Oj vad långt det här inlägget blev men är det något jag verkligen hatar så är det den svenska läroplanen och i synnerhet matematikundervisning för folk som har noll, nada, zip nytta av det. Slöseri med tid och liv säger jag. Ska nog till och med starta en helt ny tråd så att någon lärar-student kan få skälla lite på mig. Vad säger ni? Behöver man läsa så pass "avancerad" matte som C-kursen och derivera röven av sig när man går en icke-naturvetenskaplig linje? (detsamma gäller förstås det omvända förhållandet, en naturvetare som läser typ Samhäll C) (Måste tillägga att den bittra personen bakom detta inlägg är 26 år gammal idag och egentligen inte behöver bry sig om derivator, grafer och andragradsekvationer.)

*tog bort posten och startade en ny tråd ist*

Kan vi som inte vet om vi har några oäkta battingar där ute också vara med i pappagruppen? Jag menar, just in case liksom...

Hmm, jo, på ett teoretiskt plan går det ju att förprogrammera. Men hur mycket och hur stora motgångar ska man ha för att det ska bli optimalt då? Äh, jag skiter i maskinjäveln. Ni som vill kan lägga er i den. Tog det som exempel för att ni som har barn alltid säger att det bästa som hänt er är att bli föräldrar. Själv har jag inga barn (vad jag vet iaf) och kan därför inte föreställa mig glädjen i att byta blöjor, torka snor, trampa på leksaker, tapetsera om köket varannan vecka och lägga ut tusentals kronor på en framtid som tillhör ungen, inte en själv. (obs! extremironi!)

...och bara vrider lite på frågan: Om du visste att du skulle komma till "himlen"/Nirvana/Nangijala/whatever där du skulle bli optimalt lycklig, skulle du begå självmord då? Lika självklart "Japp", eller finns det någon skillnad? Jag anser att skillnaden här handlar om vad du vet om alternativet. Vad vet man om himlen/Nangijala/Nirvana eller whatever? Ungefär att det är ett nice place, men är det bättre än jordelivet? Vissa påstår det. Är maskinen bättre än jordelivet? Ok, du kan uppleva vad du vill och känna vad du vill men vad är det som säger att det är bättre än "verkligheten"? Finns det något värde i att kämpa för de upplevelser och mål vi har i det verkliga livet? Jag tror det. Vi kan ta ett pokerexempel: Du vill veta hur det känns att vinna WSOP. 1. Du är uppkopplad till maskinen och får precis samma känsla som om du hade vunnit i verkligheten 2. Du är inte uppkopplad till maskinen, vinner WSOP och får exakt samma känsla och upplevelse som om du hade vunnit WSOP "på riktigt". Så långt kvittar det ju, med skillnaden att du faktiskt kan få uppleva känslan i maskinen, i verkligheten är chansen minimal. Ok, efter det vill du uppleva vinsten för andra gången, sen tredje, sen fjärde osv. I maskinen får du känna hur det känns att vinna för andra, tredje, fjärde gången, alltså inte samma känsla som första gången (precis som i verkligheten). Är det då inte alldeles för lätt att "slita ut" upplevelserna? Du sitter i den där maskinen och har vunnit WSOP trettonmiljoner gånger, blivit pappa/mamma sjuttontusen gånger, vunnit jackpot på lotto nittiosex gånger och har alla de fetaste bilarna i världen. Jag tror nog att man i längden blir gladare i verkligheten för de små prestationer och upplevelser man får. I maskinen blir man ju till slut bortskämd och får svårt att hitta nya kickar.

Väldigt svårt. Varför skulle man plugga in sig? Även om man inte är medveten om att det inte är verkliga händelser man upplever så skulle man ju veta om att ens liv "tar slut" när man väl är inpluggad. Kunde lika gärna ställa frågan om man kunde tänka sig att dö, så länge man inte känner något eller hinner inse att man verkligen kommer att gå hädan. Jag menar, efteråt vet du ju inte om att du är död...

It only happens in Malmö...