Jennez

5:e Juli Idag var det registreringsdags. Det tog lite tid att få ut kontanterna så det blev frukost på cashier-disken. Man kände sig som en luffare när man stod där mitt i casinot med en frukostbricka.... Jag mötte upp spelarna på Rio och vi tog ett par öl i väntan på chefen och pengarna. Till slut dök han upp med 10 runda plastbitar, värde $50k. Jag försökte fota dem men det blev inte bra så ni ni får ha lite fantasi. På väg ner mot registreringen körde jag och Karin Lundgren lite craps. Feg som jag var bettade jag bara $25 i första kastet. Torsk naturligtvis. Sen tröttnade Karin och bettade $100 så då slängde jag in mina resterande $75 också. Jag trodde att vi vann på 4 men tydligen dubblade vi och lite till när tanten fick en 8:a. Klonk och adjöss. + $55. Därefter kom vi ner till registreringen. Det var bara att ställa sig i kön och vänta. Fr.v Annika, Ola, Kenneth och Karin i registreringskön Det tog inte så farligt lång tid och efter ca 35 minuter var allt klart. Samtliga spelare kör dag 1b. Efter vårt lilla äventyr på Rio var det fria aktiviteter fram till kl 17 då det vankades buffe’ och sedan poolparty. Hem och sova. Vi körde på Flamingos buffe’ vilken tyvärr var ganska kass. Det blev dock lyckat ändå eftersom jag utmanade Karin om $100 i ett bilspel som stod utanför entren. Jag körde som en gud och krossade henne totalt. +$100. Efter käket drog vi iväg till Flamingos poolområde som sägs vara det bästa i Vegas. Vi lapade lite sol och drack billiga Foster’s pints. Sedan var det dags att hoppa i vattnet. Efter lite slappande i pölen såg vi ett gäng ungar i varierande ålder som spelade volleyboll. Jag och danskarna (jag är ju nästan dansk) tog ena sidan av nätet och svenskarna tog den andra. Vi regerade planen och krossade svenskarna samt ungarna (varienrande åldrar, 6-10 år). Det blev snabbt upp till rummet för ytterligare ombyte och därefter mer festande. Vi gick direkt till O’Sheas som ligger vägg i vägg där vi drack en del öl och spelade lite Three Card Poker. Jag plussade $5 (efter att ha stejkat norrlänningen Greger med $20). När det roliga var slut på O’Sheas drog vi vidare till Imperial Palace som var det enda casinot i närheten med en Karaokebar. Jag var först upp. Jennez sjunger Suspicious Minds.... Karin Lundgren visade sig vara en fisk på fotografering Hasse körde rocklåtar rakt igenom. Vi lyckades dessutom fixa Dancing Queen i duett som Frida och Agneta med strutsboa och hela kittet. Vi sjöng illa men man måste ju marknadsföra Sverige på alla sätt man kan. Lite senare anslöt PianoPer och Göran efter att ha spelat kval till Main Event. De klarade sig tyvärr inte men PianoPer visade upp sin musikaliska begåvning. PianoPer sjunger paradnumret I’ve got you under my skin Random brud stryper en katt (det lät verkligen för j*vligt) PianoPer bjuder upp till dans När vi hade roat oss med Karaoke i några timmar tröttnade vi och gick tillbaka till Flamingo där det vankades NL $1-2. Karin backade och backade medan jag plussade $70. PianoPer och Göran lirade FL till tidig morgon med okänt resultat. Idag blir det lite småplock med tröjutdelning och lite ”vanligt” jobb.

Allt klart nu, samtliga Betway-spelare lirar dag 1b, dvs lördag. Ikväll blir det poolparty och karaoke! Bilder kommer imorgon.

4th of July! Igår var vi inte glada. Det var ju trots allt amerikas födelsedag så då kan man väl hoppas på lite service mind från casinopersonal? Icke sa nicke. Vi kunde inte få ut pengar utan att betala hutlösa avgifter. Jag var ju smart och växlade allt cash innan jag åkte men våra ”tjänstepengar” blir en dyr historia ser det ut som. Amerikanerna är trevliga men de är också väldigt konstiga. ”Nej, vi ringer inte utlandssamtal härifrån.” Då blir man ju nyfiken på vad anledningen till det kan vara, är linjen spärrad för utlandssamtal i händelse av terrorattack kanske? Är det månne en säkerhetsrisk att ringa till Sverige? ”No, we just don’t do it.” När man sedan förklarar att samtalet skall gå till en bank och att vi ska föra över hiskeliga summor pengar, då går det minsann bra att ringa! Det visar sig att oviljan till att ringa utlandssamtal bottnade i att personen i fråga inte visste hur man slog ett utlandsnummer. Grattis på födelsedagen USA! Efter att ha muppat runt i tjänsten halva dagen var det dags för en liten break. Jag, Micke, Göran och PianoPer samlade ihop oss och begav oss mot Planet Hollywood för en liten turnering. Innan den började laddade vi upp med en hamburgertallrik och ett par öl på det tevliga stället Margaritaville. 84 deltagare tror jag visst att det var i turneringen. Ett hav av fiskar och dumhuvuden. Bad beatsen haglade över mig – tilten var total. Lyckligtvis fick jag badbeata tillbaka och var snart tillbaka med en bra stack igen. Tilten släppte dock inte och jag spelade dåligt, dåligt, dåligt. Snart var jag ute. Göran var en av de första att få lämna turneringen. Strax innan hade han varit i pengarna i en turnering på Flamingo. Hybris-tilten hade nog slagit till. Både Micke och PianoPer klarade sig fint i turren och PianoPer fick till och med casha lite drygt $200. Ba jobbat Per! När jag hade åkt ut drog jag tillbaka till hotellet för att jobba lite. Då ringer Oskarsson, en forumit som jag träffat i London i våras. Han var hungrig så vi drog än en gång till Margaritaville. Oskarsson på Margaritaville Efter denna lilla utfykt begav vi oss mot hotellpoolen där vi spenderade ett par timmar. Kvällen började närma sig och hettan var inte längre olidlig. Efter att ha legat i vattnet en stund kändes det nästan kallt i luften när man gick upp. Det var trots att över 30 C så vi behövde dock inte frysa i mer än två sekunder. Elvis-Jennez i sin nya fula skjorta vid poolen Sedan var det dags att hämta upp Betway-gänget. Danskarna blev lite försenade så det var ett gäng trötta svenskar som fick höra om planerna för vistelsen. Jag försökte fatta mig kort för att de skulle få komma i säng. Klockan var trots allt 22.30 innan vi var klara. Själv stöp jag i säng som en klubbad oxe och lyckades äntligen sova ut! Nu hoppas jag att jetlaggen är någorlunda under kontroll. Tok-Mackan envisas med att ringa. Det sjöslag som det innebär att umgås med honom och Terror-Tommy skjuter jag helst upp tills alla våra kvalspelare är inköpta och vi har allt under kontroll. Jag får stå ut med Tok-Mackans glirningar tills dess helt enkelt.

Själv stannar jag bara i 8 dagar medan spelarna stannar ända till dagen efter finalbordet. Jag gjorde 3 veckor förra året och man blir faktiskt tokig av allt plingande och allt rassel från markerna. Dessutom är det tungt att vara borta så länge från sin sambo och vårt zoo.

Hehe, det ska jag göra. Iremark spelar inte för Betway.com i Main Event, nej. Det är inget personligt alls mot Mats (eller mot Betway.com) det är bara så att vi inte har ett löpande kontrakt med honom.

Vad har hänt hittills? Här börjar väl den riktiga bloggen antar jag. För ett par veckor sedan övertalade jag min gode vän PianoPer att hänga med hit till Vegas. Som tur var hade hans kompis Göran klonkat en resa så han följde efter lite tvekan med han också. Min flickvän skulle egentligen också följt med men hon fick tyvärr inte semester. Jag lät då PianoPer få bo i mitt halvtjusiga dubbelrum på Flamingo mot att han bloggar på Betway.com. I måndags körde Göran och PianoPer ned från Skövde och jag mötte upp dem i sommarstugan där det var tänkt att vi skulle övernatta. Någon sömn blev det dock inte. Planen var att stanna uppe hela natten och sedan sova på planet. Cashgame hela natten och sedan iväg till Köpenhamn för första flighten till Atlanta. Problemen började redan i Lund då vårt tåg var försenat i ca 20 min. Det var dock ingen fara på taket då vi hade goda marginaler. Väl i Köpenhamn fick vi inte checka in eftersom vi inte hade adressen till Flamingo där vi skulle bo. Vi drog en rövare och uppgav en adress som vi faktiskt kände till; Göran skulle bo på Imperial Palace så där fick även jag och PianoPer officiellt lägga våra hattar. Vi kom iväg till Atlanta där vi skulle byta flyg för att fortsätta till Las Vegas. Vi hade två och en halv timme på oss att ta oss igenom passkontrollen samt hämta och checka in våra väskor. Gott om tid alltså – trodde vi. Göran stod före mig i passkontrollen dit vi hade köat i drygt en timme. Utan att höra vad som sades blir han plötsligt bortledd av en beväpnad konstapel. Det kändes ganska obehagligt men samtidigt ser ju inte Göran särskilt Al-Qaida-mässig ut så jag oroade mig inte alltför mycket. Medan jag står och lämnar mina fingeravtryck och svarar på allehanda dumma frågor kommer PianoPer igenom. ”Bra, han letar väl upp Göran” tänkte jag då. Rätt vad det är ringer passkontrollanten på en vakt och även jag blir bortförd. Jag får sitta och vänta i en liten väntsal innan poliskonstapel nummer tre kommer och ska förhöra mig. Jag hade ju inget att dölja men lite obehagligt var det allt. Han ville att jag skulle räkna upp alla gånger jag varit i USA och det landar på ca sex gånger om man räknar med de gånger jag har mellanlandat där. Därefter var jag tvungen att räkna upp de exakta datumen då jag satt fot på amerikansk mark – och snabbt skulle det gå! Man måste ju ha sett ut som att man bluffade med 3 hög på en fyrfärgad bräda där man stod och kallsvettades och försökte svara artigt och snabbt på sin bästa skolengelska samtidigt som man inte fick glömma bort att avsluta varje mening med ”sir” (man har ju sett Full Metal Jacket). Jennez blir utfrågad av US immigrations Efter en del olustiga frågor om hur mycket jag tjänar och mina exakta arbetsuppgifter (där jag ljög eftersom jag vet att de inte gillar onlinebolag; snuten foldade) så fick jag lämna rummet. Tidigare har jag alltid känt att jag har haft förståelse för de hårda reglerna för inträde till USA och att om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. Jag har ändrat uppfattning. Jag upplevde hela scenariot som väldigt integritetskränkande och vissa frågor kändes helt onödiga och ställdes antagligen bara för att få mig ur balans eller för att skrämma mig. Usa är kanske den nya Sovjet-staten? Planet skulle avgå om 20 minuter och vi var i fel ände av flygplatsen. Det blev en snabb tur med tåg och sedan språngmarsch och vi hann precis! Bagaget hade vi enligt instruktion dumpat i en hög med ca 100 andra väskor så det var en coinflip om det skulle komma fram. PianoPer trodde stenhårt på att väskorna skulle komma fram samtidigt som vi till Vegas. Jag trodde motsatsen och $10 från oss båda satsades. Naturligtvis vann jag sidebetten då våra väskor mycket riktigt var spårlöst borta vid ankomst till amerikas lekplats. Vi var trötta, hade varit vakna i nästan 40 timmar, så efter att vi hade rapporterat bagaget som försvunnet så satte vi oss i en taxi och åkte till Flamingo. Vi gick in i närmaste klädbutik och handlade det nödvändigaste. Det blev dyrt som f*n men det enda vi ville var att ta en dusch (inte tillsammans alltså) och få rena kläder på oss. Jag var så övertrött att jag tog det hela som ett skämt. Jag köpte ett par snygga jeans men där tog seriositeten slut. Eftersom jag visste att jag inte skulle behöva gå omkring i de här paltorna särskilt länge så köpte jag en stenful beige skjorta med stora kragflärpar och ett par Elvis-brillor. Är man i Vegas så är man. Efter lite kroppsvård mötte vi upp min chef Micke som anlände 1,5 timme efter oss. Vi gick över gatan till Caesar’s Palace och käkade ngn form av kött. Jag var nästan spyfärdig av trötthet så jag gick hem och lade mig. Klockan 6 i morse vaknade man, pigg som en lärka. Vårt bagae hade kommit och allt såg ut att ordna sig. I väntan på att de andra skulle komma upp så lirade jag lite cashgame mot ett gäng trötta, men nyktra, amerikaner. Bustade $200 och sen gick jag upp på rummet igen, där jag nu sitter och skriver detta. Ikväll kommer kvalspelarna och vi har lite praktiska förberedelser att ta itu med idag. Nu drar jag bort till Rio och dubbelkollar så att inköpen är gjorda och att alla namn är rättstavade. PS. Kameran är på laddning så snart kommer det upp lite egna bilder! D.S

Jahapp, dags att starta bloggen. Jens Jadbäck heter jag och jobbar för Betway.com. Jag är nu i Las Vegas för fjärde gången, andra gången med Betway. Om ni ser mig i Vegas får ni gärna komma fram och hälsa. Tidigare år har jag bl.a skrivit för Expressen och First Poker. I år blir det dock Betway för hela slanten. Kommer dock att hjälpa till lite med spelarintervjuer till poker.se-bloggen. Lite bakgrund för er som inte känner mig: Jag är 27 år gammal och bosatt i Lund. Jag har nyligen kommit hem efter knappt ett år i London. Jag bor tillsammans med min flickvän Sara, rottweilern Timon och katten Selma. Jag har spelat poker i ca fyra år och spelade ”seriöst” i knappt ett år då jag försökte livnära mig på sit and go turneringar. Det gick ganska bra men några miljoner blev det inte. Paralellt med detta skrev jag också för First Poker och drev Lund Poker Club. I samma veva som klubben lades ned började jag jobba för Betway.com och flyttade till London där jag trivdes bra men jag saknade naturligtvis sambon där hemma. Vad som händer framöver i mitt liv håller jag lite öppet, eventuellt blir det flytt till hufvudstaden pga jobbet. Jag är i grunden en turneringsspelare och suger rätt hårt på cashgame. Jag har bland annat vunnit Full Tilts söndagsturnering samt en hel del andra mindre turneringar online. Live sträcker sig klonkarna till hemmaklubben samt en och annan ITM på mindre sidoturneringar under EPT. Las Vegas är min otursstad nummer ett. Det går inte att vinna här. I år känns det dock som att jag har en mer avslappnad inställning till pokern. Jag hinner inte och orkar inte bry mig om bad beats och fiskiga utdragningar. Får jag tid över så lirar jag lite, det får gå som det går helt enkelt. Jag känner mig också rätt avslappnad gentemot hela ”Vegas-grejen”. Det är ingenting som är ”wooow” längre och förhoppningsvis kan jag istället plocka ut guldkornen åt våra kvalspelare och åt er som läser bloggen. Vad händer i Las Vegas? Huvuduppgiften är att ta hand om våra fyra kvalspelare samt våra två proffs Karin Lundgren och Kenneth Gregersen. Det blir en del eget bloggande samt lite praktiska göromål med de som bloggar på Betway.com. Jag ska försöka övervinna min rädsla för Stratosphere och dess läskiga karuseller och försöka hitta på så mycket kul det bara går.

Nu ska jag snart träffa den trevligaste killen på jorden – PianoPer! När vi ses är det dock lätt hänt att det blir gay-stämning så jag måste dricka sprit för att ”komma in i det”.... Mot systemet!

No way. Jag har medrigg, då kan jag inte bara ge bort pengarna...

Farsan har berättat för mig om sin tid som hustler i sin ungdom. Han och polarna pejlade in slots som betalade ut med hyfsat jämna mellanrum. Sen satt de i baren och bara väntade på att någon skulle ”dra upp” maskinen så att den kom närmare utbetalning och när spelaren gick var det bara att gå dit och dra några ggr och casha in. Detta var alltså på old school-tiden, tror att maskinerna är mer random idag. En annan klassiker som de framgångsrikt utövade gick ut på att en i gänget ställde sig vid roulettebordet och spelade några spin. Sedan kom en annan ur gänget och ställde sig på andra sidan bordet. När kulan landat och croupieren tittade bort för en sekund petade den första killen in en marker på en vinnande ruta. När croupieren reagerar säger kumpanen på andra sidan bordet (som till synes inte känner ”boven”) ”Ursäkta, men jag såg faktiskt att den där markern var i spel innan insatserna avbröts”. Skulle inte funka idag mtp alla kameror osv men det lär ha varit EV+ iaf. Nu låter det som att min farsa är någonting han inte är. Han spelar aldrig och gillar det egentligen inte.

Du säger ju själv att du har det bra, jag erbjöd dig bara att vara med i vinnarklubben eftersom du nu har haft sån tur. Och du får gärna titta på min flickvän, det är det många som gör. Nej, nu har jag inte tid med dig, jag måste packa färdigt inför Vegas.

Du har ju faktiskt tur en gång i livet nu. Chansen är stor att du får fortsätta må bra utan din tjej. Bonustur dessutom eftersom du slipper ”den gnälliga ungjäveln”. Klonk! Själv har jag också en äcklig tur. Fyra raka finalbord har gett mig en ytterst generös reskassa som jag från och med imorgon kväll kommer att bränna på sprit och spel i Las Vegas. Dessutom har jag en underbar flickvän som numera hänger med till Monte Carlo och överallt annars om hon inte har för mycket jobb. Ska vi bilda klubb?

De kan ju knappast ha missat det då det tidigare stod en stor skylt utanför biljardhallen med texten ”POKER”.

Han hade blivit lynchad om han inte hade lämnat den där dricksen till dealersen (hur fan stavas det i plural??).

Jag tycker själv inte att det är särskilt givande att läsa om sådana turneringar främst eftersom man redan vet hur det går genom andra kanaler. För övrigt är det väl ett mål för många att få någongång få spela en EPT eller WSOP? Då kan det väl vara kul att få drömma lite... För övrigt har First Poker haft en lååång artikelserie om klubbarna i Sverige. Småturneringar med inköp på under 500kr. I nästa nummer kommer en artikel om Nationaldagsbomben i Tidaholm. En turnering med 350 kr i inköp och 71 deltagare. Exempelvis de krönikor jag skriver som har personliga referenser handlar inte om ngt high stakes-liv direkt. Nu är jag lite kass på att skriva om just mig själv och vad jag anser om spelet poker, jag skriver oftare om saker som händer runt omkring pokern. Anledningen är att jag är så förbannat trött på handanalyser hit och dit. ”Jag hade si och så och brädan var det och det.” Det om något känns ganska uttjatat och inte särskilt utvecklande eftersom jag personligen inte kan förklara all equity och exakta strategier i exakta skeden ens i närheten så bra som exempelvis Hjort eller gdaily. All beröm till Dödarn, det är en bra dagbok men jag som trots allt ändå får betraktas som hobbyspelare och inte orkar lägga in nöt-grinden tycker inte att det är särskilt intressant. Jag känner att jag kan bidra med annat iom att jag trots allt är ute på de flesta stora turneringar. Jag försöker hitta en mer personlig vinkling på själva tävlingen och spelarna. Jag måste passa på att nämna Marcus Linderoth (fotograf) som inte är särskilt intresserad av poker. Han har åtskilliga gånger kommit med utomordentliga frågor till spelarna efter som han har ett helt annat perspektiv – han är inte alls ”insnöad” s.a.s. Han gjorde en egen intervju med Katja Thater en gång och 98% av intervjutiden gick till att prata om hennes hästgård. Klockrent! Det är mer sånt vi behöver tycker jag! Aja, nu svamlar jag en jäkla massa. Jag ville bara ge dig/er min syn på saken och all feedback ni kan tänkas ha är välkommet.

Tja, har ingenting att tillägga. Spot on där, gdaily. EDIT: Jo förresten, kan tillägga att jag hade gjort samma sak som herr Kärrbrink...

Dang nigga! Det har du rätt i!

ELLER latitud? Vad fanken, min förklaring har varit bäst hittills. Latitude = vågrät = puffran skjutklar. Varenda liten kille med säckiga brallor och felvänd keps vill väl ha järnet redo? Vaddå handlingsfrihet/rörerlsefrihet? Hur har man en glock i det? Man går runt och viftar med den eller? Efter åratal i det militära har jag skjutit med just en glock en jäkla massa gånger. Jag har till och med testat att skjuta som de tuffa rapartisterna med puffran liggandes på sidan så att säga. Träffsäkerheten minskar dramatiskt kan jag meddela. Likadant om man kör Bruce Willis-style och rullar runt samtidigt som man skjuter. Funkar ej om man vill träffa något. Vill man träffa något så håller man sin glock i ”latitud” dvs med armarna rakt fram (inte helt sträckta) i dubbelfattning. Därmed basta.

Nu är jag inte alls insatt i ganstarap eller dess slangord men “keep my glock in latitude” tolkar jag spontant som att man har armen sträckt rakt fram med pickadollen. Man håller glocken vågrätt alltså, eller ”i latitudens riktning” om man så vill. Det är bara en gissning men jag är extremt allmänbildad och mycket duktig på engelska.

Jag tycker nog att vi bestämmer lika mycket. I själva verket har hon mig säkert helt bortkollrad och manipulerad.

Ganska skrämmande att flertalet postare har stenkoll på så många boktitlar i ämnet... Blommor blir bra. Ska hon tycka något negativt om att du tar med dig blommor? Vad är problemet?

Vi vill tacka arrangörerna för ett mycket bra genomförande! Proffsigt och snyggt! MVH Jens J och Karin L

*trumvirvel*....Ba-da-bing!

Jag tänker inte säga grattis. Jag hade en stabil ledning i kvarten men fick en oschysst tackling i returmatchen…

Haha, jag visste att den skulle komma! Nu är det faktiskt så att jag har hjälpt förbundet i uppstartsskedet och på senare tid på de sätt jag kan genom krönikor etc. Just nu har jag inte riktigt tid för något djupare engagemang än så pga andra åtaganden men jag har diskuterat bl.a kommissionen med Peder och han vet var han har mig och min arbetsgivare i den frågan. Edit: Jag har för fanken till och med uttalat mig i TV till fördel för er sak!