har av mina idoler blivit beordrad att uttrycka mig tydligare och mindre osammanhängande, inte svamla så mycket. detta, medan jag själv anser att det är en konstform som säkert inte alla förstår sig på och så är ju mitt första språk inte det här språket. sen är det ju inte ens hälften av inläggen som är oföreståeliga så jag själv är verkligen nöjd, jag rantar ju bara ner exakt vad som kommer upp för att få lite utlopp, det stimulerar mig en del oxå, vilket är viktigt.
iofs är det samma människor som tycker det är konstigt när jag försöker få en smurf att försöka sluta smurfa, så jag vet inte.... på psyket lärde jag ju mig att lyssna mindre på andra och mer på mig själv, och det här är nog någonstans mittemellan. det viktigaste är att jag inte projicerar mina småkukskomplex iallafall och det tycker jag också går jättebra
meeeeeeeeen vilken härlig känsla det är att känna sig tryggare för varje shorthanded/headsup som kommer i vägen, mina två absolut största luckor är att jag inte riktigt vågar tro på mig själv och i samma stund nog överskattar motståndarna ganska rejält. det har vissa följdeffekter i att jag sen försätter mig i situationer jag varken vill eller ska befinna mig där jag inte ens kan repa något för att ta mig ur. istället för att spela de händer jag ska spela, fullt ut.
vann iallafall shuriken på finaste PAF för 12000 idag och plussade nån tusing på stars så det är nog siterna jag ska förhålla mig till en stund framöver, svs klient tiltar mig till den grad att jag spelar mycket sämre och party har jag inte vunnit en näve på i nån annan turnering än dom stora skotten och det håller ju inte.