liv är så sjukt konstigt. hur kmr det sig att en simpel kolmolekyl inte vill föröka sig, men när man sen sätter ihop nåra stycken såna så får de nån sorts märklig energi och vill hela tiden kopiera sig själv. det är ngt sjukt mänskligt i det också. de vill inte försvinna, glömmas bort. varenda människas önskan genom hela historien har ju typ varit "jag var här, kom ihåg mig". kanske är det vad liv innebär?