Det är ett tag sedan jag gjorde någon update av substans, och jag realiserade att jag uppnått någon form av milestone jag drömde om då jag började spela så känns som ett lägligt tillfälle.
Besökt Atacama-öknen i norra Chile tillsammans med frugan, min bror som var på besök samt frugans två systrar. Vi hyrde en bil och spenderade större delen av tiden att köra omkring i Anderna & öknen.
Jag känner alltid någon form av trötthet och brist på motivation under boknings-processen och tiden som leder upp till en resa och att jag hellre sitter hemma och grindar men det försvinner direkt så fort jag är på plats och får poker ur skallen. Att komma bort från storstäder tycks vara det jag uppskattar mest nu, då både Islands-resan förra hösten och denna resa varit otroligt givande jämfört med diverse stopp i storstäder jag gjort under samma tidsperiod så lär fortsätta satsa på resor av denna typ i framtiden.
Hur som helst så sitter vi i bilen på väg tillbaka till flygplatsen när en gammal house-låt jag spelade på repeat någon gång under 2012-2013 då jag grindade 10NL på Pokerstars, och som jag inte lyssnat på sen dess. Låten triggade en flashback till den känslan man hade då man spelade på den tiden, när man railade highstakes och grindade EPT live-streams.. I mitt fall så fantiserade jag också om att kunna resa fritt och ta med min människor jag bryr mig om, och ge de upplevelser de alltid kommer att minnas vilket jag är tacksam över att kunna göra i dagsläget.
För min del normaliseras allting väldigt fort så det är svårt att inse och tänka tillbaka på hur man såg på saker och vilka förväntningar man hade förr. Att en gammal låt kan påminna en om sådant i rätt situation är rätt ballt.
Pokermässigt har det gått bra på sistone. Hittade 500k~ sek back-to-back i Maj och Juni, och Juli ser rätt bra ut än så länge.
Graf sedan min förra dator dog i slutet av September förra året. Dubblat min avg. BB från $10 i början till runt $20 nu så förhoppningsvis kan det fortsätta lika fint året ut!
#nodips