Ledartavla

Lill-lördag började som vanligt, upp 7 på morgonen trots man låg vaken lite väl länge kvällen därpå och snackade med senaste tinderragget. Bulletproof coffee -> en riktigt bra morgongrind för en gångs skull -> smoothie bowl -> 30minuter simning -> 60min solande -> 60min massage -> Spicy sriracha burger -> Casino Tog en sväng på Metro Card Club igen, livesuget har varit enormt senaste tiden, särskilt eftersom man knappt får igång en grind online vid den här tiden och när man ser grisar slänga iväg inköp efter inköp live lockar aningen med. Direkt när man kommer in och frågar receptionen om det rullar 50/100 kommer en av servicepersonalen fram och hälsar en vid namn "Hello Mr. Bear, come this way", chockad över att de minns ens namn efter endast en kväll där tidigare följer man efter och får direkt plats på high stakes bordet. Kollar omkring på bordet, känner igen en reg som jag satt med förra gången, två sitter med "Metro Card Club" kläder och accessoarer, två får massage och de andra tre sitter med lurar och pillar med mobilerna. Detta är vid 17:00 tiden på en vardag och tänker direkt ajdå, kanske ingen höjdare att sitta här med bara massa regs. Sätter mig iallafall och börjar skakigt i vanlig ordning, hög puls, bluffar bort 50bb första handen, fyller på till 100 igen. Efter det flyter hela sessionen på hur bra som helst, inga märkvärdiga spots men slutade plus ca 300bb. Älskar hur stämningen och allting är så mycket mer avslappnat än Cosmopol i Sverige, man får ha med sig dryck etc in själv, du får ha keps, solglasögon och hörlurar. Vet inte om det var någon spelare eller själva stället som bjöd, men nånstans i sessionen kommer personalen in med en enorm bricka fylld med cheeseburgare de bjuder alla spelare på. Måste medge att det känns rätt bra att spela på vad som är deras högsta nivå, bli ihågkommen och tilltalad vid namn samt bjuden på mat. Blir betydligt bättre behandlad än man skulle i Sverige eller något annat land. Kan även tillägga att när man klev efter 5 timmars grind hade man 5 grisar, 2 fiskar och 1 dålig reg på bordet. Då hade man även fått skåda den sjukaste handen man sett lifetime. Singleraisad pot kommer de till flopp 6vägs: någon bettar, raisar, nästa går all in och två till likaså. 3vägs allin på flopp springer brädet ut två av regsen snackar med varandra och säger besviket "7 high, I had the straight draw" och båda visar samt när den tredje fisken kallt säger "8 high" och viker upp då hela bordet brister ut i garv hör man sen en tjej på bordet säga "oh no I should've called, I had Q high!" Det är i tillfällen som detta man undrar varför man inte spelar live på heltid.

sååå roligt splash the pot händelser ser ut att vara ! (lol @ det foldas till SB ). Synd vi svennebananer inte är tillåtna heller. Visst är det 100bb minimum på RIO? Har för mig det, annars är splash the pot ett incitament som tvingar alla att shorta.

Redan torsdag idag och veckorna rullar på i en jävla fart. En sak som jag har funderat mycket på den senaste tiden är hur konstig ens uppfattning av tid är. Nu kommer detta att låta så jävla klyschigt men jag tycker verkligen att det är intressant. För mig så känns min tid som pokerspelare på heltid som en helt annan livstid. Det känns verkligen som att det var hur längesen som helst. Detta är ganska märkligt eftersom jag tekniskt sett var heltidsspelare fram tills juni 2017 då jag satte min fot på kontoret för första gången. Jag blir 30 år nu i vår och att 28 av dessa känns så avlägsna är ganska märkligt. Vad som är ännu konstigare är de senaste 6 månaderna. Min son föddes i juli och det känns som att han ALLTID har funnits i livet. Att han bara har existerat i 25 veckor känns helt overkligt mtp hur snabbt man upplever att veckorna går. Det känns fortfarande som att det var söndag kväll igår och vips så är det torsdag igen. Tiden är verkligen ytterst relativ och jag tror att ens uppfattning av tid är väldigt beroende av hur stimulerande ens vardag är. Om man jämför nivån av intryck och nya upplevelser i min vardag idag kontra 5 år sedan när grind was life så är det lite som natt och dag. Jag hade ingen struktur i vardagen, jag upplevde inte speciellt mycket nya saker under den tiden. Det var mycket highs and lows i form av swings och mående absolut, men hur stimulerande och utvecklande var det? Svaret för mig är nog, inte alls. Nu när jag ständigt ställs inför uppgifter jag måste klara av, både på arbetet och privat så är nivån av stimulans och nya intryck ständigt där. Med tanke på min ringa erfarenhet i arbetslivet så måste jag utvecklas varje dag för att hänga med. Från att vara anställd för första gången till att ha personalansvar för 10+ personer har slungat in mig på en resa i personlig utveckling som jag inte ens trodde fanns för 2 år sedan. För att inte tala om föräldraskapet. Där var man verkligen på ruta ett. Hur fan uppfostrar man ett barn? Hur byter man ens en blöja? Vad gör man om han är snorig i näsan? För att knyta ihop flummet med ursprungsämnet tid så är min ”analys” av hur tiden uppfattas direkt kopplad till hur mycket nya intryck och upplevelser man har i sin vardag. Jag tror att jag upplever min vardag som snabb i och med att det händer så mycket saker och att jag hela tiden har någonting att göra. Men när man sedan backar bandet och ser tillbaka några månader i tiden så känns det som en evighet eftersom man då ser tillbaka på alla dessa upplevelser och intryck som man haft under perioden. Undermedvetet så jämför man sedan detta med ens tidigare upplevelser och intryck och inser hur mycket mer man har gått igenom och lärt sig dessa 18 månader än vad man gjorde under flertalet år tidigare. Ni kan nog se fram emot? Eller frukta? Många inlägg av det här slaget på morgonkvisten. Resvägen till jobbet är 45-60 minuter och någonting ska man ju fördriva tiden med tills dagen drar igång på riktigt Hoppas att det finns någon sorts substans i det jag skriver så att det inte blir 2000 ord rent svammel varje gång Väl mött!

Fast det är ju rätt sjuk kontrast ändå. Vissa tycker det är löst att få in 100bb pre med KK, medans andra halvan tycker 98s är en fin näve att coldcalla 80% av stacken pre mot en cold 4b för att se en flopp och sen folda. Fick ju sitta första parkett när Piraten folda KK pre vs en 3b för att 2händer efter dega 74s pre för han hade "feeling". Dessa legender finns ju i överflöd. Live är mysigt Ibland ändå ?

Du har inte spelat mkt live om de sämsta du har sett är 3 pers stoppa öppet haha Kul läsning iallafall

Tack grabbar! Gnistan tändes igen när Party poker big PLO cash game dök upp i youtubeflödet när jag satt och tittade på babblarna med grabben. Det var 11 timmar galen PLO action med massa folk som jag aldrig sett eller hört talas om tidigare.. Leon, Rob, Matt Kirk och The Wolf.. Det var ett riktigt blodbad och Matt förlorade nån galen summa. Det kändes lite som under boomen för 15 år sedan och jag blev lite nyfiken på vad som egentligen hände i pokervärlden just nu. Jag kollade in pf för första gången på många år och började kika in i gamla notstalgidagböcker. Läste igenom Life of RaMz, HataB2B och några till. Rekommenderas starkt för alla som vill ha en riktig throwback till guldåren det känns riktigt roligt att vara tillbaka här och eventuellt skriva lite underhållande saker och kanske bidra till lite ytterligare aktivitet på forumet. Absolut är det så. Man lär sig ganska mycket om sig själv och hur man hanterar riktig motgång. Jag har nog alltid haft ett ganska risigt mindset i många lägen.. Jag har haft en tendens att ta alla motgångar väldigt personligt, nästan som att en högre makt har velat mig illa. Man hade ju såklart mest otur av alla regs, man fick aldrig vinna en viktig flipp i en turre etc etc. Så när man dessutom fick cancer så var det lite ”japp det var ett logiskt nästa steg i mitt liv” känsla först. När jag tänker tillbaka på det så inser jag hur otroligt deprimerande tankesätt man hade. Och nu inser jag också hur jäkla mycket det hämmar ens välmående och alla småsaker i ens liv. Någonstans under min behandling så bestämde jag mig för att sluta se mig själv som ett jävla offer. Jag hade turen att klara av behandlingen ganska bra. Jag tappade inte håret, jag gick upp i vikt istället för att gå ner som de flesta gör och jag kräktes inte en enda gång pga illamående. När man satt där i väntrummet på avdelningen så insåg man verkligen att det fanns människor som hade det så otroligt mycket sämre och där och då så blev det i princip omöjligt att fortsätta tycka synd om sig själv. Jag var heller aldrig rädd för utgången av sjukdomen. Det var dock väldigt jobbigt att se hur det påverkade min familj och mina vänner. Framförallt min mamma som måste ha haft många sömnlösa nätter den här tiden. Allt detta gjorde det väldigt tydligt för mig att jag behövde göra en permanent förändring i mitt liv. Min familj skulle inte behöva oroa sig för mitt välmående i vardagen när jag väl var frisk. Jag är fortfarande långt ifrån perfekt i mitt mindset. Jag jobbar med det hela tiden för att inte trilla tillbaka in i negativitet och dåliga tankebanor. Jag har kommit en bra bit på vägen och har blivit duktig på att identifiera när jag håller på att glida in i självömkan och offerkofta. Nu har jag så extremt mycket att vara tacksam för också vilket underlättar en hel del. Det är svårt att tycka synd om sig själv när man får komma hem till en för mig perfekt familj varje dag.

tar en tidig kväll, skön comeback från pannkakan igår. känner jag ändå spelat ok idag, iaf inga obv dumheter. vill tbk till en dikt jag haft inom mig ett tag. grundar sig typ i en qualia-känsla å utspelar sig i en hiss å handlar om mkt om platons tionde bok i staten, spegelpassagen om folk ä bekanta me den. typ: en snickare som bygger ett bord avbildar ett bords sanna form, men en målare som målar av snickarens bord gör en avbildning av en avbildning av verkligheten. haha om ngn fattar. har inte fått ihop alla trådar ännu, men tror dikten kmr gå tbk till frågan platon ställer konstnärer: va fan ä poängen me de du gör. å det ska man väl ha på det klara. nån slags poetik i guess. jaja, vi får se vart vi hamnar lol.

förväntade mig typ A3o tufflan_svp (BTN): 181.31 BB (VPIP: 22.22, PFR: 2.78, 3Bet Preflop: 0.00, Hands: 39) Hjälte (SB): 105.35 BB Dagsedel_svp (BB): 454.93 BB (VPIP: 26.09, PFR: 17.18, 3Bet Preflop: 2.50, Hands: 5,189) Andyouare_svp (UTG): 555.51 BB (VPIP: 44.20, PFR: 17.22, 3Bet Preflop: 6.21, Hands: 853) KurdoZakho_svp (CO): 226.21 BB (VPIP: 25.79, PFR: 19.42, 3Bet Preflop: 6.13, Hands: 4,769) Hjälte posts SB 0.5 BB, Dagsedel_svp posts BB 1 BB Hjälte: Andyouare_svp raises to 4 BB, fold, tufflan_svp calls 4 BB, Hjälte raises to 20 BB, fold, fold, tufflan_svp calls 16 BB Hjälte checks, tufflan_svp bets 1 BB, Hjälte calls 1 BB Turn: (47 BB, 2 players) Hjälte checks, tufflan_svp bets 23.5 BB, Hjälte calls 23.5 BB River: (94 BB, 2 players) Hjälte checks, tufflan_svp bets 136.81 BB and is all-in, Hjälte calls 60.85 BB and is all-in tufflan_svp shows (Two Pair, Eights and Sixes) (Pre 19%, Flop 12%, Turn 5%) Hjälte shows (Two Pair, Queens and Eights) (Pre 81%, Flop 88%, Turn 95%) Hjälte wins 209.88BB men ibland har rätt, kändes konstigt ?

När är Nordic masters ? Morsan har styrt upp tidernas släktmiddag den 17e mars och snackat om denna middag ett par veckor nu. Så om jag kommer och säger att jag ska upp och spela poker i Stockholm då så slår hon antingen ihjäl mig eller gör mig arvslös.

Haha ja jävlar.. Snorsuget går in på Top 3 listan av ilskeframkallande aktiviteter ? De andra två är när det ska sovas och när maten är slut

Aldrig hört min dotter lacka så mycket som när snorsugen kommer fram?