Ledartavla

Efter hemskheterna i Januari när man började känna sig som en människa igen efter att ha spytt tills man såg ut som Christian Bale i The Machinist bestämde vi oss för att testa pokerrummet Metro Card Club återigen. Denna gången var det planerat så vi gjorde våra dagliga rutiner, käkade lunch och stack dit redan 15:00 eftersom vi hade hört att där finns action 24/7. Vi kommer in, Ace sätter sig på 25/50 direkt. Jag frågar efter 50/100 men de har inte tillräckligt med spelare för tillfället så jag sätter mig på 25/50 under tiden. (25/50 motsvarar nästan 5/10sek och 50/100 motsvarar 10/20sek). Har inte spelat live sedan förra året så man är lite ringrostig, massa nya intryck och folk stirrar på en som vanligt men efter en liten stund kommer man in i det. Händer inte så mycket första timmen, vinner några små hit och dit, blir väldigt förvånad över hur fort allting går. Jämfört med Casino Cosmopol i Sverige är både dealern och spelarna här som klippen man ser på youtube "Fastest workers you've ever seen", hänger nästan inte med i all action. När jag spelat en stund ropar de mitt namn i högtalaren, 50/100 är redo att börja. Bordet är precis i mitten av rummet, medan jag tar min plats och börjar räkna markerna jag har med från andra bordet kommer en anställd fram till mig och börjar förklara att detta är ett High Limit spel, vinner jag mer än 5000 måste jag spela minst en timme. Tänkte att det var lite weird men w/e vi kör. Folk limpar, klickraisar, limpraisar, öppnar 15x och verkar inte ha en aning om vad de håller på med, precis som Cosmopol, nu känner vi oss som hemma! Sitter och tittar på medan de spelar 4vägs, brädet och 4kortsstegat samt flushat men lyckas ändå få syn av ett top par. Själv sitter man och cardstarvar i vanlig ordning, kliar i fingrarna så att man blir sugen att limpa en runkhand bara för att få se en flopp men man håller sig i skinnet. Äntligen plockar man upp en näve, från CO. Två fiskar har limpat, vi slår upp till 600, båda blindsen synar samt båda fiskarna, jaha då var vi 5 pers till flopp. Brädet , SB donkar 3/4 pot och så var den handen över. I ca 4 timmar upprepades denna historien och man börjar tänka fan ska man sitta här och folda varenda näve när Ace skriver och frågar ifall vi ska dra därifrån strax, känner mig besviken att kliva efter 5 timmars grisgrind och vara back 70bigs men säger att vi kör två orbits och sen drar. Precis efter detta lägger jag märke till en stor skylt på pelaren precis framför mig "Metro Card Club, High Roller Table Rules" börjar läsa reglerna och inser att va i helvete, man får inte kliva bordet om man har mer än minimum buyin i sin stack. Snackar med en värd och får en bricka att jag vill lämna bordet... om en timme.... Klockan är nu 21:00, fortfarande back 70 bigs på hela dagen och jag har en halvtimme kvar jag måste spela innan jag får lämna bordet. Sitter UTG+1 och tittar ner på , UTG limpar och jag tänker äntligen ska vi få spela en näve! Jag slår upp till 400, det foldas runt till limparn som klickraisar mig till 800. Osäker på om jag ska slå upp ytterliggare eller ej synar vi bara och spelar honom i position. Potten är 1750 och floppen visar , fisken stirrar bara på brädet och snapjammar 9000, tänker fuck it den här kommer vi aldrig ifrån, slänger upp korten och säger call fort som attan med hjärtat i halsen. Fisken kollar chockat på mina kort och håller sina fortfarande dolda, ser nervös ut och osäker på om han ska visa. Dealern slänger upp turn och river som springer ut blankt och fint, fisken muttrar något och muckar korten. Tack och lov äntligen lite rungood! Direkt efter plockar vi upp AK ytterliggare igen, blir 3bettad av någon med 70bb stapel, vi trycker in och får vinna igen. Bara några minuter senare sitter vi med AQ och synar komfortabelt ner en stor pot med 2par där någon gått 3B b/b/b. Hokus pokus går vi från att i 6 timmar backat 70bigs till att på 15min fyrdubbla och casha ut 400bigs. Ser fram emot att gå dit fler gånger samt testa fler av Manilas pokerrum!

Jag inleder med att säga att jag är en impulsiv själ och att den här dagboken kan dö imorgon, växa sig stor och stark eller bli så tråkig att ingen orkar ägna den en tanke. Jag antar att jag startar den av den enkla anledningen att jag verkligen tycker om att skriva och gillar att ha en plattform där jag kan dela mina upplevelser och sprida allmänt ordbajs. Kort om mig Jag är år 2019 en riktig fossil. Jag tog mina första stapplande steg inom pokern år 2006 när jag var i 16-17årsåldern och WPT gjorde entré på svensk tv. Pokerlandet var den fränaste dokumentären som man kunde tänka sig och en ung Micke Thuritz klassiska citat ''vänta, det kan bli en stor pott här'' letade sig in i hjärtat. Jag började vinna okej med pengar när jag fortfarande gick i gymnasiet och i och med att jag alltid har varit en lat parvel så hittade jag varken motivation till plugg eller jobb när jag tagit studenten utan pokern blev min sysselsättning. Jag härjade runt här på forumet och hade ett gäng dagböcker under den här perioden (vissa mer seriösa än andra), och jag länkar samtliga nedan för den som är intresserad. Jag ska försöka att hålla mig semikort i det här inlägget. Om någon har frågor så är de hjärtligt välkomna och jag besvarar allihopa :) Under min ''pokerkarriär'' så spelade jag texas de första åren, mestadels midstakes på svs. Jag tog mig aldrig riktigt över 10/20kr av diverse anledningar. En av de största tror jag var att jag redan som 18 åring fick egen lägenhet och bodde solo. Det var en 4a och på tok för stor för mig. Jag fick fasta kostnader över 10k/månad och skulle ju självklart ha alla sportkanaler, nya prylar, ut och resa så fort nån polare drog iväg osv. Kort och gott så försvann pengarna lika fort som de kom in och jag var aldrig bekväm att skotta upp mig på högre nivåer då en downswing hade varit förödande för livssituationen. Såhär i efterhand så ångrar jag att man inte bodde hemma några år till och gjorde några seriösa försök på högre stakes. Spelkvalitén på den här tiden skilde sig inte nämnvärt mellan 10/20 och 50/100 egentligen. Efter ett antal års heltidsspel så var jag väldigt less på NLH. Viljan att utvecklas fanns inte längre och spelen blev tuffare då man själv slutat bry sig. Det stod lite mellan att helt lägga av eller testa någonting nytt. Lat som man var så var blotta tanken på en väckarklocka och ett 9-17 jobb för otäck. Jag bytte här spel till PLO istället. Eftersom man fortfarande var ung och dum så hoppade man över till samma stakes direkt utan att bry sig om att plugga spelet. Man lärde sig reglerna och spelet för en på tok för dyr peng och rullen blev ganska skadeskjuten. När man väl hade fattat vinken så började det väl rulla på skapligt och man harvade runt på ungefär samma sätt som man gjort tidigare. Detta höll väl i ytterligare några år. Någonstans här så började återigen motivationen att avta och spelet kändes inte lika roligt längre. Jag mådde ganska dåligt psykiskt och jag tror att det var pokerlivet som tog ut sin rätt. Här i krokarna så utspelade väl sig även några av de saker som jag ångrar mest under hela mitt pokerliv. Jag spelade stejkad ett tag och det gick mestadels bra. Men mot slutet så gick det verkligen riktigt piss och två goda vänner inom pokern som stejkade mig åkte på en ekonomisk smäll. Detta kan jag tänka tillbaka på även idag och gräma mig över. Även om det är en del av spelet och variansen är brutal i PLO så kändes det inte roligt. Jag vill säga att detta var i början av 2014. 2015 visade sig bli ett väldigt speciellt år. Jag var 25-26 år gammal och fick diagnosen Hodkins Lymfom efter att jag sökt vård för en knöl på halsen lika stor som en apelsin. Jag blev ganska förvånad då man inte direkt förväntar sig att åka på cancer i så låg ålder. Jag skulle få behandling under 6 månader och flyttade hem till morsan under den perioden. Jag hade spelat väldigt lite poker under slutet av 2014 och precis innan jag fick diagnosen. Väl hemma hos morsan så fick jag för mig att göra en sorts omstart bara för att testa vattnet (jag kunde ju ändå inte göra någonting på dagarna, då kunde jag väl lika gärna spela poker igen) I samband med detta så startade jag dagboken nedan under forumnamnet PokernÄrDöd. Det var väl mest en trollbok där min ton var ganska dryg och äcklig. Jag skyller på att det var en mörk period i livet och att jag var allmänt tiltad på allt. Resultaten var det inga fel på dock och jag gjorde typ 250 inköp på en månad eller liknande på svs micros. När jag väl var färdigbehandlad för sjukdomen och symptomen var borta så var det dock som att någonting i mig hade förändrats. Jag ville göra någonting annat och ville bryta mönstret. Efter en kort period i Luleå hos mina morföräldrar så sökte jag sommaren 2017 mitt första riktiga jobb. Jag började jobba på en kundtjänst och trivdes hur bra som helst. Rutiner i vardagen, en fast lön, social miljö etc. Strax efter detta så återförenades jag också med min barndomskärlek från tonåren. Jag hade kunnat skriva en hel bok om mitt liv efter juni 2017 . Det har hänt så OTROLIGT mycket saker i mitt liv, mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag är numera chef på kundtjänsten där jag började min anställning, jag är sambo med min drömtjej och vi har en helt underbar son på 6 månader bland så överträffar livet faktiskt fantasin. Nu då? De senaste månaderna så har det faktiskt börjat leta sig in ett litet pokersug igen. Värt att tillägga är att jag inte spelade en enda pokerhand från jan 2017-dec 2018. Jag tror att distansen till spelet har varit helt avgörande för mitt nuvarande välmående och min livssituation. Nu känner jag dock att jag vill testa på detta lite lätt igen för första gången som en ren hobbyspelare! Jag har INGEN aning om hur mitt spel står sig idag. Jag har ingen aning om jag kommer att tycka detta är roligt. Jag har ingen aning om jag kommer att hinna spela någonting öht med ett heltidsjobb som garanterat är på närmare 150% än 100%, samt samt ett småbarn att ta hand om :) Jag är dock övertygad om att jag vill göra ett litet försök och helt enkelt se vad som händer. Vill det sig väl så har jag roligt och lyckas tjäna lite pengar på kuppen. Det ska bli väldigt skönt att se hur det känns att spela utan den ekonomiska press som alltid finns där när man heltidsspelare. Tycker jag detta är roligt så är förhoppningen att jag har lyckats bygga en liten rulle från scratch tills i höst när jag ska gå på pappaledighet ett halvår. Då kan det vara roligt att ha någonting att fördriva tiden med när grabben ligger och sover! Här är ''planeringen'' för den närmsta tiden: 6k startrulle 1/2 på SVS. Lär bli nästan uteslutande PLO, men känner jag för att spela NL så kommer jag att göra det också. Är rullen över 20k i början av April så mixar jag in 2/4. Försöka spela 5-10 timmar i veckan. Det var allt antar jag. Tjejen är i Lóndon över helgen så jag är hemma själv med grabben. Ska försöka spela lite händer när han sover. Roligt att skriva av sig lite igen! Som jag nämnde ovan, om någon har frågor om någonting så var inte blyga. Jag svarar gärna på allt mellan himmel och jord. TLDR Gammal heltidsspelare som inte har spelat en pokerhand på 2 år. Seriös människa nu med heltidsjobb och familj. Spelsuget semi-tillbaka och ser det som en rolig grej att testa poker på hobbynivå. Kommer att spela 1/2 PLO på svs med mål att ha en 50k rulle till hösten. Nedan har ni mina gamla dagböcker om ni är sugna på att se hur mycket jag whineade förr i tiden :D https://pokerforum.nu/topic/37114-sturedenstore-dagbok-no-more/ https://pokerforum.nu/topic/41095-sturedenstore-omaham%C3%A5nad/?tab=comments#comment-926221 https://pokerforum.nu/topic/47554-sturedenstore-sadlar-om-eller-slutar/?tab=comments#comment-1136202 https://pokerforum.nu/topic/60433-road-to-plo1000-svs/ https://pokerforum.nu/topic/65586-pokern-%C3%A4r-d%C3%B6d-fast-n%C3%A4%C3%A4%C3%A4%C3%A4%C3%A4%C3%A4%C3%A4eh/?page=2

hm svårt å säga. asså tror inte mitt tiltande har varit jääättedyrt. men det är säkert nånstans mellan 5-15k jag hade kunna sparat om man räknar på hela förra året då. en kombination av lat å inte ha nåra pengar att spendera på å bli bättre. iaf inte atm. har ju säkert som alla andra en massa läckor, men inbillar mig att den största läckan för mig på /1-/2 är mental gejm å det är lite svårt å veta hur man ska gå tillväga för å bli bättre på det. finns ju inte direkt ngn quick fix. "just nu" i bemärkelsen någonting som jag tror/hoppas kunna slå in här och nu, eller i bemärkelsen någonting som jag hoppas/jobbar för JUST NU men som sker i framtiden? i fall #1 bli (lyckligt) förälskad. ? i fall #2 få min diktsamling utgivet på ngt medelcreddigt förlag. detta är dock minst tre år bort. tillsvidare glädjer jag mig åt att jag fick me dikterna från i somras i en kulturtidskrift, ska ta bilder av dem till pf sen när jag väl får tidningen - vare sig ni vill lr inte haha. öh fast jag vill bli lyckligt förälskad i fall #2 också haha venne om mitt svar va så bra på denna fråga. nä, jag tkr inte lineupen har förändrats. pj harvey ? danke ang det fetstilta antar jag å kul du gillar å läsa ska ge mig på /2 igen efter jag plockat 20BIs på /1 hade jag tänkt. bra start på dagen, hitta fem bajs in å knulla xpkt2wn hehe

Tråkiga grafer calls for good sushi. Koizen!

Givet många av händerna du lägger upp borde du tbh känna dig ganska otrygg med ditt spel. Säkert vinnande på nivån men det finns ju enorm förbättringspotential, och jag tror precis som postaren ovan att det är betydligt enklare att hantera förluster och minimera tilt om man vet att man spelat en spot på rätt sätt. Så är det för mig iaf.

omvandla det till käk på mathem.se verkade mest värt, så det blev det. 200 kr x 5 presentkort har jag där nu haha. tack pf! detta är ju mkt käk för mig som är själv liks ? får bli ett parti energidryck också haha

Det beror såklart på om du spelar professionellt eller på amatörnivå. Men är du minsta lilla seriös så ska du ha minst 200 bi om du vill satsa på mtts enligt mig då variansen är störd. Sen finns det många andra faktorer bland annat hur stor volym du trycker, 12 tablear du blir swingsen större än om du 6 tablear. Sen alla andra svar angående svs mtts och brm, jag kan inte se ngn seriös mtt spelare grinda svs turrar regelbundet bortsett från några enstaka turrar i form av steken osv, så om du bara vill grinda mtts på svs så är du ej speciellt seriös och då behöver brm inte prioriteras lika hårt.

Vi rivstartar året med att köra en rekorddålig månad på pokern. Som jag nämnt i en tidigare post har en kombination av dåligt spring samt dåligt spel gjort att vi backat en del. För ca en vecka sen började det vända, hade min första vinnande session på länge följt av ett par till. Nu började självförtroendet komma tillbaka äntligen! Klockan är 18:00, går upp ur sängen från att ha kollat på lite serier efter en dag med alla våra vanliga rutiner. Ace ropar från sitt rum "kom, vi ska på casino ikväll" han har läst en massa om olika pokerrum här i Manila och hittade ett ställe som tidigare var ett av Asiens största pokerrum, var både lite småtrött och hungrig men det lät väldigt lockande så efter lite övertalande beställde vi en bil och begav oss dit. Väl i bilen började jag få lite ont i magen, det är säkert bara en blandning av nervositet och hunger tänkte jag. Det är mitt i rusningstrafik så resan tar längre tid än väntat, efter ca 45minuter svänger chauffören in på ett område som ser otroligt mysko ut. Han pratar med en vakt som släpper oss förbi bommen, kör förbi en massa sunkiga stånd och in på något som ser ut som en scrapyard för gamla trasiga bilar. Min första tanke är "Okej, han har hört oss prata om poker och casino. Nu tar han oss till ett ställe där vi blir rånade på alla våra pengar, ägodelar och organ.". Strax därpå stannar han och säger att vi är framme, "it's in there? frågar vi förvånat, "Yes" svarar han. Vi hoppar av och går uppför en trappa in i en lika sunkig byggnad, precis innanför dörren går vi igenom en metalldetektor där Ace kommer förbi utan problem men mig stannar de för att sätta en klisterlapp på min mobilkamera. Om det berodde på att jag ser mer ut som en turist eller att Ace inte ser ut att ha råd med en mobil behöver vi inte gå in på. Vi kollar snabbt in och ser en jävla massa bord och lika mycket action men bestämmer att vi måste få i oss mat och kaffe innan vi drar igång. Springer iväg till Starbucks, beställer vars en macka, cappuccino och flaska vatten. När vi sätter oss och äter börjar jag känna mig smått yr, har ingen vidare aptit. Tror att det fortfarande beror på nervositet och att jag ätit för lite, ignorerar helt kaffet, dricker allt vatten och tvingar i mig halva mackan. Något stämmer inte, jag testar att gå och skita. Sätter sig motvilligt på en offentlig toalett som trots tillhör Starbucks, inte har tillräckligt hög standard för att man ska vilja parkera röven där. Gör min grej men mår fortfarande inte okej, vi går ut och försöker andas men efter ca 15 minuter inser jag att det inte blir bättre så vi beställer en bil och åker hem igen. Sitter i en bil ytterliggare 50 minuter och inte en sekund går där jag inte tänker "spy inte, spy inte, spy för i helvete inte". Vi kommer äntligen hem igen, slänger mig i sängen direkt och ligger en timme tills jag inser att jag inte kan kämpa emot längre. Magsjukan har anlänt, spenderade nästkommande tre dygnen i sängen och på toaletten. Så mina vänner, avslutar vi Januari 2019.

Det var mig en riktig threadsaver

Jag lovar att jag kommer komma upp precis när du vill så länge du har tid för mig istället för ungen ? Vart är mitt uppvaknande btw. Kommer det nu några år senare.

Tjenare eddor, kul att du har hittat hit. Det är alltid intressant att byta erfarenheter med människor som har gått igenom liknande saker. Jag skulle tro att det är relativt få personer som har spelat poker på heltid i 10 års tid och fortfarande är aktiva. Hur trivs du med livet som heltidsspelare 2019 om du jämför med hur det såg ut för några år sedan? Har du någon gång velat kasta in handduken och göra någonting helt annat? Har du någon gång varit nära? Angående väckarklockan så tror jag att den endast är läskig för att den representerar någonting annat. Hamsterhjulet? ''fängelset som är ett vanligt jobb'' att inte längre ha kontroll över alla dygnets timmar? Jag tror att det är olika för alla. För mig så var det nog dessa saker som stack ut. Men varför tyckte man att dessa saker var så skrämmande? Såhär i efterhand så har jag ingen aning. Jag har funderat väldigt mycket kring detta och försökt att lista ut den sanna anledningen. Med risk för att detta blir ett väldigt flummigt och långt inlägg så varnar jag känsliga läsare För mig så handlade det nog väldigt mycket om tajming. Jag fann pokern under en väldigt speciell tid i livet. I tonåren så kretsade mitt liv nästan uteslutande kring fotboll. Jag var fast besluten att bli fotbollsproffs och det verkade som att många ansåg att jag hade goda möjligheter. Jag var fullt fokuserad på detta. Jag drack inte alkohol, var inte ute sent, jag tränade mycket på egen hand etc. Tyvärr så fungerade inte min målmedvetenhet lika bra i motgång. Jag var extremt skadedrabbad i min ungdom och jag kan inte ens räkna gångerna som någonting gick sönder och skickade mig tillbaka till ruta ett. Båda knäna, nyckelbenet två gånger och det som tillslut satte stopp för drömmen, fotlederna. Fotlederna tog verkligen knäcken på mig då det skedde i ett läge där det verkligen höll på att lossna på allvar och den motgången blev för tung. I samband med detta så tog det också slut med min dåvarande (nuvarande) flickvän. Efter allt detta så fanns det ett stort hål i tillvaron. Jag sökte ett substitut och pokern mer eller mindre trillade i knät på mig. Det blev där jag la min tid samtidigt som jag var ganska deppig och uppgiven. När jag började vinna pengar på poker så blev det som en ny inkörsport till det liv som man hade fantiserat om som fotbollsproffs. Man trodde att man skulle tjäna massor av pengar och aldrig behöva oroa sig för att ställa en väckarklocka. Man reflekterade inte över några som helst baksidor eller fallgropar. Men hur kunde man? Man var ju bara tonåring. Vad vill jag egentligen säga med detta undrar ni? Jo. Jag har nog egentligen aldrig sett mig själv som en pokerspelare.. Jag har nog aldrig tyckt att det är ''min grej''. Jag har ingen av de egenskaperna som de klassiska bossarna besitter.. Jag är inte matematiskt lagd, jag är inte speciellt analytisk, jag har aldrig sysslat med datorspel och stängt in mig under långa perioder tidigare. Jag är nog i grund och botten en idrottskille som trillade in på poker och skapade sig en naiv och romatiserad bild av livet utanför hamsterhjulet. Jag blev bekväm. De flesta som jobbade verkade väldigt avundsjuka på min livsstil och pengarna jag tjänade, så jag antog att det jag gjorde var bättre än alternativet. Men i verkligheten så grävde jag bara ett djupare och djupare hål för mig själv och redan i 20årsåldern så skulle jag nog påstå att jag var ganska deprimerad. Jag har alltid varit en social person som har lätt för att umgås med människor. Detta blev gradvis sämre och sämre av livsstilen och det gick så långt att jag genuint började ogilla människor. Ju djupare man hamnade i den här spiralen desto läskigare blev den där väckarklockan och tanken på att man någon gång skulle behöva bli en vanlig Svensson. Jag har nog alltid vetat innerst inne att jag inte var tillräckligt bra för att kunna göra några jättesummor på poker. Så någonstans i bakhuvudet har jag nog ändå grubblat över en övergång till arbetslivet. Men i takt med att åren gick så blev luckan på CVt större och större och jag trodde ärligt talat att jag skulle hamna på nåt lager resten av mitt liv. Denna framtidsvision snabbade inte direkt på processen med att försöka övergå till Svenssonlivet. Det känns lustigt att man nästan ser tillbaka på en cancersjukdom som någonting positivt. Det var den sortens väckarklocka jag behövde för att vakna upp ur min destruktiva tillvaro och faktiskt inse att jag satt och slösade bort mitt liv. Med det så menar jag inte att alla som spelar poker på heltid slösar bort sina liv. Men med tanke på hur dåligt jag mådde så var det uppenbart att jag gjorde det. Men det faktiska steget att söka ett jobb, gå på intervju, åka tunnelbana till ett kontor osv. Det var EXTREMT svårt i början. Jag hade utvecklat någon sorts social fobi och kom på mig själv med att paniksvettas när för många människor tittade på mig samtidigt. Som tur var så släppte detta relativt snabbt när jag väl hade vant mig vid att träffa främlingar dagligen. Hade någon sagt till mig då att jag nu, 18 månader senare skulle sitta där jag sitter idag. Då hade jag trott att de antingen drev med mig eller borde låsas in. Men det finns liksom ingen snabb, enkel och smärtfri lösning om man vill ta sig ur bubblan. Man måste helt enkelt utsätta sig för de där sakerna som man undviker och räds. Och nu med facit i hand så kan jag lugnt säga att jag är så jävla glad att jag gjorde det. Rutiner i vardagen = välmående. Mår man bra så drar man till sig bra saker och uppskattar man de små sakerna så känner man sig aldrig fattig.

Senaste tre månaderna har jag tagit termen break-even spelare till nya nivåer. Flera som har sagt att det är den fulaste grafen de har sett så delar för lulz. I övrigt har ingenting ändrats, rekordback i januari och rekorddownswing i form av dullz. Har börjat spelat 500z igen för att bygga lite självförtroende, får se hur länge det varar..

Behövs inga jävla 100 inköp för svs-turrar lol.. Fälten är små, roi:n är hög och raken är låg (vill jag minnas?). Det är inte direkt förödande för en lowstakes mtt-spelare att hamna på en sån rulle så en inte har råd att spela steken/fighten, isf kan en bara börja spela kval istället som säkert är beyond soft också.