Intervju: Lars Kjestrup om pokerkarriären och svensk pokers utveckling

[Poker Magazine]

År 2005 var pokerboomen på ingång på allvar, både i Sverige och i resten av världen. Casino Cosmopol hade några år tidigare slagit upp sina dörrar som det första svenska kasinot, samtidigt som många av de riktigt tunga namnen i pokersverige satt på klubbarna och spelade. En av de stora svenska profilerna på den inhemska pokerscenen var Lars Kjestrup, även kallad “Kjessan. Trots att det nu är 20 år sedan var Lars redan då en veteran inom svensk poker.

Som 22-åring tog han hem segern SM i mörkpoker, en bedrift som han upprepade 16 år senare. Just år 2005 var ett signifikant år för Lars Kjestrup, då han tog hem SM i Texas Hold’em på klassiska pokerklubben Klubben i Stockholm, och ett förstapris på en miljon kronor. Vi fick en intervju med Lars för att prata om hans pokerkarriär, och i synnerhet hur han upplevde pokerscenen kring 2005. Men det kändes naturligt att börja vårt samtal med hur allt startade för honom.

"Jag började spela mörkpoker i mitten av 80-talet. Ett viktigt steg in i pokervärlden var när man som 20-åring tog Solvallabussen, där det spelades kort längst bak. Det var där jag träffade Per Hildebrand. Vi fann varandra direkt genom poker, trav och sportbetting, men framför allt blev vi nära vänner, något vi fortfarande är. Resan efter det har varit en riktig saga.

Anledningen till att jag fastnade var en kombination av flera saker: spänningen, dynamiken i spelet och naturligtvis pengarna. Men det viktigaste, sett i backspegeln, är alla fantastiska vänner man fått genom pokern. Med dem har man delat många upplevelser och gjort otaliga pokerresor tillsammans. Det har varit en fantastisk ynnest.”

Vilka miljöer och sammanhang formade dig som pokerspelare under de tidiga åren?

“Det måste vara Kortoxen, en klubb som var öppen i princip dygnet runt under cirka 15 år, med turneringar varje dag, ledda av den eminente Hannu Hakala. Det var en mycket bra pokerskola. Tittar man på namnen som rörde sig där, utan någon inbördes ranking, hittar man spelare som Chris Björin, Per Hildebrand, Lill-Sven, Ove ”Stören” Friberg, Peter Eichhardt, Jens Sjögren, Johan Storåkers, Bo “Legato” Sehlstedt, Jonas Mårtensson, Ken Lennaard och Ola Brandborn. Jag har säkert glömt några världsstjärnor också.”

Vad betyder pokeråren 2005 och däromkring för dig i backspegeln, så här tjugo år senare?

“De betyder naturligtvis väldigt mycket. Det var då jag hade många av mina största framgångar och befann mig på toppen av min pokerkarriär. Bland annat vann jag Texas SM och Nordic Masters 2007, som fortfarande är mina största cashar på 1 respektive 1,5 miljoner kronor. Detta kompletterades med seger i Mörkpoker-SM 2006 samt Europamästerskapet samma år.”

Vilka är dina starkaste minnen från poker-SM på Klubben året du vann 2005?

“Det första jag tänker på är heads-up-spelet mellan mig och Johnny Lodden från Norge. Det var sista året man inte behövde vara svensk medborgare för att delta. Arrangören hade utlovat ett förstapris på en miljon kronor, vilket gjorde prisstrukturen väldigt skev, då andrapriset låg runt 225 000 kronor. Jag föreslog en ICM-deal, men Jonny, som då var 20 år, avböjde ganska nonchalant och ville spela om 800 000 kronor. Han hade vunnit mycket online och trodde att han var betydligt bättre. Han visste inte riktigt vem han mötte. Det tog ungefär 15 minuter innan han var utslagen. Jag visste att han skulle spela väldigt aggressivt. Vi hamnade all-in efter att Jonny fyrbetat med Q9 mot min A9, som jag synade direkt med. Jag hade då runt 60 procent av markerna.”

Hur var klubbarna att spela på den tiden, jämfört med i klubbarna idag och jämfört med spelet och miljön på Casino Cosmopol?

“Jag trivdes personligen bättre i klubbmiljön. Det var en mer kamratlig stämning och nästan alla kände varandra. På klubbarna spelade vi utan dealers, och fram till runt år 2000 var svensk mörkpoker huvudspelet. Därefter tog Texas No Limit-turneringar över, och några år senare även Omaha i cashgames.

På klubbar runt om i landet levde mörkpokern kvar länge, och jag tror till och med att den fortfarande spelas lite i trakterna kring Götene. När casinona öppnade i Sverige, med dealers och turneringsledare, blev det mer professionellt. I dag är många större klubbar minst lika bra som casinona var, och ibland till och med bättre. Men sen kan jag ändå sakna Kortoxen och mörkpokern, och naturligtvis också många av vännerna från den gamla tiden. Nostalgin sitter kvar.”

Hur har du sett svensk poker förändras under de decennier som du har varit aktiv?

“I början av Texas-turneringseran var det lättare att stjäla blinds och bluffa hem potter. Med tiden lärde sig spelarna den strategin. Utvecklingen går framåt, särskilt bland medelspelarna. Turneringsstrategin har blivit allt bättre. Tidigare spelade många mer sina kort och mindre mot personen, men den delen har utvecklats mycket. Spelarna har helt enkelt blivit bättre, inte minst eftersom det i dag finns obegränsat med kunskap att ta del av på nätet. Innan internet fick vi räkna och lista ut allt själva.

En tydlig skillnad i Texas No Limit-turneringar är att höjningarna förr nästan alltid låg på minst tre gånger big blind. I dag är standarden snarare 2–2,25 gånger. Det var också betydligt mer all-in-spel tidigare, medan det numera inte är ovanligt med fyra eller fem bet-rundor innan floppen.”

Hur ser din relation till poker ut i dag jämfört med tidigare i livet?

“Jag har varit hobbyspelare i ungefär tio år. Under den tiden har jag mest ägnat mig åt klubbverksamhet. Personligen spelar jag tre till fyra gånger i månaden. Det blir några pokerresor per år, främst till Crippos arrangemang och till Tallinn. Nätpoker har jag slutat helt med.”

Vad är det som fortfarande driver dig att spela poker efter alla dessa år?

“Det handlar främst om att se om man fortfarande duger i de stora tävlingarna. Pengar är fortfarande en stark drivkraft, och självklart också möjligheten att träffa både nya och gamla vänner.”

Vad sysslar du med nuförtiden, utöver att spela poker?

“Jag har faktiskt börjat arbeta med ett vanligt jobb sedan fem månader tillbaka. Jag jobbar som boendestödjare och personlig assistent. Klubbverksamheten i Uppsala har vi pausat, men planen är att öppna igen till våren.”

Finns det något du hade gjort annorlunda pokermässigt om du fått spola tillbaka bandet trettio år?

“Jag tittar inte bakåt, framtiden finns inte där. Men självklart hade man kunnat göra mycket annorlunda. Man hade kunnat vara betydligt mer professionell. Vi levde mer som rockstjärnor, festade mycket både under och efter spelet, men vi hade väldigt roligt. Sedan var det kanske onödigt att lägga så mycket av poker­vinsterna på min dyra hobby, travet, men någon last ska man väl få unna sig.”

 Vi avslutar samtalet med att tacka Lars för en fin återblick och summering av sin karriär. Så här långt ska sägas, då det inte finns några tecken på att Lars Kjestrup skulle försvinna från den svenska pokerscenen. Han är en omtyckt och respekterad personlighet och spelare, som tydligt varit med och byggt svensk poker till vad den är idag.

Hans berättelse speglar en tid då svensk poker fortfarande formades runt klubbar, vänskap och gemenskap, innan spelet professionaliserades och kunskapen blev globalt tillgänglig. Det är också en påminnelse om att poker, för dem som var med från början, aldrig bara handlade om marker och resultat, utan om miljöer, människor och livsresor som formats parallellt med spelet.

Erik “Valterego” Rosenberg (december 2025)