Vad är egentligen beroende?

[Josam]

Spelberoende...fine. Jag tror att de flesta av oss här inne (även om det var länge sen jag var här och förgyllde er tillvaro med glada små kommentarer) spelar tämligen mycket poker. Själv spelar jag så mycket jag hinner och har har snarare större problem att hitta timmar att spela än att försöka avstå från detsamma.

 

Frågan är dock vad ett beroende är. Är jag spelberoende?! Jag spelar tämligen ofta, jag tänker mycket poker, pratar mycket poker, kan känna ett "sug" efter poker...men tjänar samtidigt hyggligt på mitt spel. Tidåtgången är stor men jag försakar (nästan) aldrig "måsten" till fördel för timmar vid bordet.

 

Jag vill spela mycket, och försöker göra det när tiden tillåter, och känner en fantastiskt dragning till spelet men är jag spelberoende!? Är man workalholic för att man tycker det är roligt att gå till jobbet?! (eller är man bara dum i huvudet). Är de som livnär sig på poker spelberoende eller inte...finns det kanske ett "gott "spelberoende!?

 

Min definition på spelberoende skulle vara en situation där man själv blir lidande av sitt spelade och där det sätter käppar i hjulet för livet vid sidan av bordet. Många här frågar "Är jag spelberoende..jag spelar 4 timmar per dag"? Jaha..och?! Känner du att du hamnat i en situation du inte klara att bemästra så är det ju ett problem.

 

På spelberoendet finns det som jag ser det två aspekter. Tid och pengar. Du kan sätta dig vid ett 200/400 bord och dra bort en årslön på nån timme...vilket för många innbär fantastiskt stora problem ekonomiskt. En timme är inte mycket och ingen har förmodligen aknat dig under denna tid och du har inte blivit tvungen att ge upp din familj eller arbete för att du tidsmässigt har försakat dem...men du har ändå skaffat dig ett problem. Å andra sidan kan du lägga lägga all din vakna tid på poker, gå jämt upp..eller tom vinna...och det kan ändå vara ett jätteproblem för dig. Om heladitt liv tas upp av en enda sak skulle jag se det som ett problem vara sig det handlar om dans, bilar, träning, kost eller just poker.

 

Har själv spelat bort fina pengar på spelmaskiner för ett antal år sedan och vet vad spelbegär vill säga. För min del känns pokerspelt som en helt annan grej. Parre beskrev det som "kicken av stora momentala vinster" i poker men jag skulle inte vilja hålla med om det. Detta beror på att jag talar om fixed limit där jag tror risken att drabbas av djävulen är långt mycket mindre än i nl. Nl ger dig chansen potentiellt chansen till att antingen dubbla din stack eller ta hela någon annans stack i varje ny hand som spelas, detta kan jämföras med maskinspel där du vid varje tryck har chansen till "the big one". I fixed limit har du chansen att som mest vinna 12 BB (HU, förutsatt att inte unlimited raise efter river finns) och detta gör att den stora momentala vinstchansen elimineras.

 

Jag vet inte om jag har rätt i att fl ärsäkrara än nl sett ur ett begärsperspektiv men för min del är det i alla fall så att 5/10-gnet håller min borta från djävulens klor.

 

/Samuel

[parre]

Personligen tycker jag, och har alltid tyckt, att FL är skittrist (förutom som enstaka omväxling i ett livegame som spelar Dealer's Choice).

 

Fast det där med kickarna tror jag stämmer för de flesta. Hur upphetsande är det att dra in 10 dollar på ett 0.5/1-bord kontra 100 dollar på ett 0.5/1 NL? På FL kan man enligt mig heller inte spela ut hela det breda psykologiska registret, läsa sönder din motspelare, anpassa ditt spel efter andras och vice versa, avläsa betmönster etc etc. Alltså allt som är kul med poker.

 

Men, även om en spelberoende skulle spela FL så finns ett STORT problem... alla sajter har en uppsjö av NL-bord, och där tar speldjävulen vid. Har du den så kommer du förr eller senare spela NL. Samma sak när jag bara lirade turneringar ett tag, om jag nu gjorde det (minns inte), problemet kommer när man vinner - genast slaskar man lite härlig PLO istället där svingar på 10 inköp snarare är vardagsmat än något speciellt...Jag är inte så mycket torsk på sjävla spelet som jag är actiontorsk. Därav min förfinade lösaggro-spelstil också... antar jag

 

Men den enda förändringen, som jag även tidigare skrivit, i mig sen jag slutat spela är att jag inte tänker poker konstant längre, jag läser inte poker konstant, jag surfar inte poker konstant. Skulle jag göra det skulle jag aldrig kunna sluta spela.

 

Det är i hjärnan allt sitter. Sedan att det är abnormt svårt att få pli på sin egen hjärna är en annan sak...

[psykologen]

Jag har skrivt en del i andra trådar.

 

Men ett beroende är något man är beroende av och inte kan sluta med. Om någon har problem med att slita sig från pokern för att i ställer umgås med polarna, arbeta, sköta studier eller dylikt. Då är det ett beroende i varierande grad och därmed ett problem i varierande grad.

 

Om någon känner på sig att denne har problem och funderar mycket över det så har denne nog också det. Men sund oro finns även. De med mest problem använder nog försvarsmekanismer som förnekelse och dylikt.

[Mattias Andersson]

Detta är något som jag kommer ta upp i min kommande bok som jag jobbat med och fortfarande jobbar på.

 

Ordet spelberoende tolkas väldigt olika beroende på vem du frågar och somliga säger att tex jag skulle vara spelberoende som spelat poker 16 timmar om dagen när det var min enda inkomst.

 

Jag vann och vinner på att spela men somliga skulle kalla mig spelberoende efterssom jag spelar så pass mycket som jag gör men jag hävdar att spelberoende är när du spelar något om pengar som du inte har någon kontroll över. Du har ingen koll på vilken nivå av spel du borde ligga på och du har ingen begränsing för hur mycket du kan förlora innan du slutar samt att du har svårt att sluta trotts att du i längden förlorar pengar.

 

Du kanske inte vill sluta för att du tycker det är skoj att spela samt att det kanske ger dig en extra kick.

 

Du klarar helt enkelt inte av att sluta spela trotts att du förlorar!

 

Däremot om du är en vinnande spelare och vet om det genom kontinuerliga cash outs/vinster så tycker jag att det inte har något alls med att vara spelberoende efterssom du spelar för att du vet att du vinner. Du kan sluta om du vill men gör det inte efterssom du vinner på att spela.

 

 

//Mattias A

[jaqk]

Det måste väl finnas en etablerad definition av "beroende" bland dem som jobbar med att vårda personer med olika sorters beroenden?

 

Själv tycker jag det verkar konstigt om diagnosen hänger på det ekonomiska utfallet. Inte heller mängden timmar borde räcka som indikator. I så fall skulle man t ex vara beroende av att jobba, men bara till den dag man fyller 65 då beroendet skulle försvinna som genom ett mirakel.

 

Måste det inte finnas ett element av "jag kan inte låta blil" för att man ska kunna tala om beroende?

[jna]

Jag tror nog ändå (har skrivit något inlägg tidigare) att det finns två olika typer av beroenden inom poker. Dels de rena spelmissbrukarna som spelar på alldeles för hög nivå och söker snabba kickar och vinster. Dels de som sitter och nöter (och ofta vinner) timvis och långt in på natten trots att de lovat sig själva och anhöriga att bara spela någon timme. Jag får nog se upp för att inte hamna i den andra kategorin .

[parre]

Man kan ju plussa hur mycket som helst och ändå ha problem.

 

Jag menar om du spelar 16 timmar per dygn kanske du har ett val att sluta spela, men om din drift att tjäna pengar är starkare än driften att ej spela så blir det ju problem. Spelar man hela sin vakna tid så blir ju ens sociala liv kraftigt lidande, när ska du hålla kontakten med vänner, familj? När ska du ha tid att ta en fika, eller en bira?

 

Blir ju klart problematiskt om man inte klarar av att gå på krogen för att ens EV och timlön blir lidande. Jag tror knappast att det är bra ifall man tänker i stil med "Hmm, går jag ut och tar en fika nu kommer jag vara hemma om två timmar. Då förlorar jag i snitt x kronor".

 

Trots allt kan ju socialt umgänge ibland vara rätt trevligt

[Salesma]

Mitt första inlägg här, och det känns som det här är ett ämne som jag har brottats ganska mycket med. Jag kän väl inleda med att säga att jag har tjänat en del skapliga extrapengar på pokern under det senaste året.

Jag kan villigt erkänna att jag inte alltid har mått kanon av mitt pokerliv, och jag har försakat vänner och flickvän familj osv. pga av mitt pokerspelande.

 

En klassisk "addictkväll" kunde se ut på följande sätt. Slutade jobbet vid 16.00. Hade på dagen bestämmt mig för att i dag ska jag ha en pokerfri kväll och göra något socialt. Men redan på vägen hem så började suget efter pokern göra sig påmint. Tankarna började kretsa kring dom fyra 0.5/1 NL-bord som jag brukar smälla upp. Redan där så var det avgjort vad jag skulle göra under kvällen.

 

Väl innanför dörren så antog jag den tidseffektiva Gunde Svans skepnad. Innan jag tog av mig jackan sprang jag in och knäppte på Laptopen för att spara lite effektiv grindtid. Kutade sedan tillbaka till Lapen och laddade klienten medan jag gick på muggen.

 

Sen blev det ännu en grindkväll. Ringd det nån polare under tiden så lyssnade jag knappt på vad han sa ända till jag fick frågan, lirar du poker nu igen. Annars brukar grindkvällarna sluta med att jag lyckas stänga ner liret precis innan tjejen kommer hem vid ca 23-tiden. Efter ca 5-timmars grindande på fyra bord så är jag inget socialt geni direkt. Då har jag hoppat över kvällsmaten och bara suttit och stirrat.

Svara lite förstrött på tjejens fråga "vad har du gjort i kväll?"

mitt svar blir "hållt på lite med datorn".

 

Sen ca tre månader tillbaka så bestämmde jag mig för att börja leva igen.

Började fundera på vad fan jag skulle med alla Dollar till om jag ändå inte hade något liv. Har lyckats hålla detta fram till nu, spelar max tre dagar per vecka. Känns väldigt bra. Är långt i från fri från någonting, jag vet att jag kan bli sittande tre veckor i sträck igen.

Varje pokerfri dag är en kamp. Är väl ungefär som om en alkis blev inlåst på bolaget och bara fick dricka tre bira om dagen.

 

 

Nu blev det en onödigt lång redogörelse över mitt pokerliv, men summa

summarum, mår man dåligt av sitt spelande eller låter det gå ut över något annat så är man i mina ögon beroende.

[hnat]

Med min definering av pokerberoende så skulle väl i alla fall 95% här vara det eftersom de har bemödat sig med att regga sig här.

 

Jag tycker inte man behöver spela för högt, eller ens försaka sitt sociala liv för att vara lite pokerberoende. Mitt beroende kommer av att det är så jäkla kul. Det är själva aktiviteten som gör utgör min besatthet.

 

Den närmaste liknelsen, och jag tror det nämnts här nånstans, är väl dataspel. Vem har inte nött punch-out på NES hela nätter bara för att slå ner Tyson?

 

En annan liknelse är väl om man idrottar. Jag har lirat hockey, och ett tag var det i stort sett det enda jag pysslade med vid sidan om skolan.

 

Så snart är jag väl less det här också och slutar väl spela om jag inte hunnit bli en stabilt vinnande spelare så det finns en betydande ekonomisk aspekt som gör att jag fortsätter.

[Zakkan]

Jag skulle vilja dra en skiljelinje mellan att vara beroende och att vara missbrukare.

 

Med detta menar jag att det går att vara beroende av någonting (låt det så vara träning, poker etc.) och ändå ha kontroll över sitt liv. Men att sluta med sitt beroende skulle fortfarande ge abstinens och andra psykiska besvär.

 

Ett missbruk däremot har man ingen som helst kontroll över och både man själv och omgivningen lider av det.

[wolf]

Jag tycker inte att ett beroende visar sig av att man spelar mycket och tycker det är roligt, utan mer hur man agerar när man inte spelar. Om det bvore så att jag var pokerberoende enbart för att jag tycker det är roligt och spelar mycket, så vore jag också golfberoende exempelvis.

 

Det som visar att man är beroende tycker jag mer är när man aldrig kan koppla från pokern, och det helt tar upp ens tankar vid t.ex. semestrar och när man är ute med kompisar.

[psykologen]

Ordet spelberoende tolkas väldigt olika beroende på vem du frågar och somliga säger att tex jag skulle vara spelberoende som spelat poker 16 timmar om dagen när det var min enda inkomst.

 

Ett annat ord för detta är arbetsnarkoman vilket är samma sak som ett beroende. Hur hög lön man har är irrelevant.

[Stahl]

'I ett bruk styr du bruket, i ett missbruk styr bruket dig.'

 

Citatet är hämtat från Ted Goldbergs bok 'Missbruk och riskbruk', och där definieras även begreppen rekreationsbrukare, riskbrukare och missbrukare.

 

En rekreationsbrukare är som framgår av namnet en individ som brukar spontant utan någon större underliggande anledning att göra det förutom att det kan vara avkopplande eller roligt; "kicken" av att vinna superpotten (då kicken egentligen kanske inte är större än att få ett schysst slag ute på driving rangen) eller helt enkelt bara pokernöjet kan vara det som driver en rekreationsbrukare. Rekreationsbrukaren har full kontroll på sitt bruk, och skulle utan något "problem" kunna avsluta sitt bruk då det inte är något beroende involverat.

 

En riskbrukare är en person som framgår av namnet som lever i en "mellanzon". Fortfarande är det personen som har kontroll över bruket, och skulle personen behöva avbryta sitt bruk så skulle detta gå (med viss "suck suck" anda). Den största skillnaden mellan riskbrukaren och rekreationsbrukaren är dock att själva brukandet ser annorlunda ut. Riskbrukaren kan i pokerfall sitta väldigt länge och nöta, och känna att han inte riktigt vill eller kan sluta. Dock är det ännu inte ett beroende som styr individens sociala tillvaro helt och hållet.

 

Missbrukaren är individen vars kontroll över bruket har försvunnit. Det är nu bruket som helt och hållet styr personens tillvara och sociala liv. Ett beroende är förmodligen involverat, men det behöver inte vara det. Att vara beroende och att vara en missbrukare är två olika saker, och att tänka på då ex. poker hela tiden eller direkt sätta sig vid det när man kommer hem från jobbet (som en individ skrev ovan) betyder inte att man är beroende. Det kan vara symptom på det, men behöver inte nödvändigtvis vara så.

 

Jag skulle vilja påstå att majoriteten på det här forumet är riskbrukare. Skillnaden med spelriskbrukare, tillskillnad från narkotikariskbrukare, är att en ökad mängd av spel absolut inte behöver betyda en övergång till en missbrukare, medas alkohol- eller narkotikariskbrukaren vid upprepad intagande av mängd och tillfällen, eller en ökning av det, definitivt kommer att bli en missbrukare.

 

Därför är spelmissbruk en svår sak att definiera. För de som är intresserade finns det lite litteratur och forskning inom området. Rönnberg och Lalander skrivit en del om spelmissbruket som ett socialt problem.

[Waggho]

Skillnaden med spelriskbrukare, tillskillnad från narkotikariskbrukare, är att en ökad mängd av spel absolut inte behöver betyda en övergång till en missbrukare, medas alkohol- eller narkotikariskbrukaren vid upprepad intagande av mängd och tillfällen, eller en ökning av det, definitivt kommer att bli en missbrukare.

 

En annan skillnad som gäller just poker är ju att ett risk- eller missbruk inte behöver betyda negativa konsekvenser i individens ekonomi och så vidare. Många vinnande spelare är garanterat åtminstone riskbrukare.

[tobbelito]

mkt mkt bra sagt Salesma!! känner precis igen mig fast de blir mkt längre dagar..