Gå till innehåll

Partyjackattacken


Partyjack

Recommended Posts

  • Svars 4,2k
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

  • 4 weeks later...
  • 3 weeks later...

Hallå PF, en allmän update på läget just nu:

 

Har under sommaren fått kämpa rätt hårt med både otur och efter en stund dåligt självförtroende vilket omedvetet har placerat ett antal rejält veka linjer i min arsenal.

 

Har varje månad sen jag slutade skriva dock pumpat in 60-80 timmar och stannat månaderna på miniplus kring 3-6K.

 

Har börjat September bättre och är ca 6K upp, trots att jag inte spelat mer än typ 20-30 timmar ännu.

 

Överlag har sensommaren och hösten varit rejält rörig för mig.

Har dels varit mkt förändringar och allmän action på konsumgrinden där min gamle favoritchef börjat få ordentlig ordning på butiken som numer plussar 10-25% varje dag jämfört med föregående år vilket är enormt bra som ni kanske förstår.

 

Dessutom har min brors skogsföretag börjat rusha satan, de har fått enorma jobb och han har anställt en av hans polare och även jag har börjat jobba några dagar i veckan med honom.

Måste säga att jag trivs förbannat bra med ett arbete där man är utomhus, jobbar i sitt eget tempo, använder kroppen och svettas samtidigt som det finns stora pengar i branschen.

Tror aldrig jag kommer hamna där på heltid, men samtidigt är det ett perfekt komplement till mitt liv i övrigt.

 

Utöver den direkt inkomstgivande situationen har jag dessutom kört igång med ett par högskolekurser, så det är kort sagt fullt jäävla upp.

Halvt omedvetet hamnar därför pokern i sista hand.. Känner helt klart att det hamnar i sista hand just nu, dels pga att det är vad som ger mig minst i det långa loppet och dels för att jag är säker på att jag som pokerspelare kommer att må bra och tjäna på att få ett avbrott i allt nötande med 100-120 timmar varje månad.

 

Kan jag göra 50-60 timmar och ca 10K plus i några månader så kommer mina andra jobb att ge mig en långt över average inkomst ändå.

 

On the down side; jag och tjejen har under sensommaren börjat misstänka att vår lilla valp inte mått riktigt bra.. Efter långa perioder av lek med andra hundar har han blivit väldigt seg och stel i bakbenen, något vi hört runt bland flera bekanta som jobbar med hundar på heltid som oftast svarar att det handlar om den sk "växtvärken" med andra ord överansträngning på muskler och leder som inte alltid växer i samma takt.

 

För ca månaden sen tyckte vi ändå att det var dags att kolla upp detta genom röntgen, Leo var då nyss fyllda 6 månader och röntgen visade en sk höftledsdysplasi med en D- och en E-höft.

Man mäter alltså dessa skador i en skala från A-E och resultatet var alltså som ni förstår riktigt jävla dåligt.

 

Chocken var rätt tuff, den lokala veterinären dömde ut honom direkt och sa att avlivning var enda utvägen.

Vi kände dock att vi ville ha en andra åsikt och begav oss för 2 veckor sedan till djursjukhuset Ultuna i Uppsala.

 

Där fick vi lite mer inblick i vad man gör för hundar med denna typ av missbildning som tyvärr är ganska vanlig och typ betyder att höftleden är felformad.. I detta fall var skålen för stor för kulan och artros hade bildats både i skålen och på höftkulan.

 

Ett efter ett ströks de otaliga åtgärdsplanerna pga olika anledningar och till slut fanns det ett alternativ som infattade två operationer med något års mellanrum och något års hård rehab efter operationer.

Hade vi haft en liten soffpotatis till hund som inte hade särskilt mycket vilja osv så hade kanske operation varit aktuellt.

Men eftersom vår valp var en av de aktivaste hundar jag någonsin träffat, med enorma instinkter till både jakt, att vara med överallt och att hälsa på alla, både djur och människor så tyckte vi inte det var humant att låta honom genomgå över två års rehab och ändå inte ha någon som helst garanti för ett normalt liv efter det.

 

Istället insåg vi att valpen hade levt ett ur hundögons perspektiv helt perfekt sommarhalvår där han varit ute i farten hela tiden, träffat massor av människor och hundar i princip varje dag.'

 

Det enda som var riktigt tufft i beslutet var egentligen att alla som träffat honom och har någon som helst uppfattning kring hundar insett att detta varit en av de piggaste och gladaste hundarna på planeten.. Detta trots att han troligtvis haft en enorm smärta varje dag.

 

Beslutet underlättades dock de sista fem dagarna efter vi typ bestämt oss då han trots smärtstillande blev väldigt mycket sämre och vi fick hjälpa honom in i bilen osv.. Det kändes väldigt solklart trots att det var sjukt tufft att låta honom somna in såklart, det var första gången för både mig och tjejen och vi känner båda att vi vuxit som personer efter att för första gången få ta ett sådant beslut trots alla känslor man hinner bygga upp för en hund som följer ens varje steg i över ett halvår.

 

Veckan har inte gått sedan vi tog bort honom och själva bar honom och begravde honom i skogen på pappas mark, och jag känner fortfarande lite ångest över att ha avslutat livet på en så generellt sett lycklig liten varelse..

 

Vi har dock inte blivit avskräckta från livet med hund, snarare väckte Leo ett stort intresse i både mig och kanske framförallt sambon och vi kommer inte gå hundlösa det närmsta året vad jag tror.. Däremot kommer vi vara noggrannare att kolla upp hälsan i hundens stamtavla nästa gång.

 

 

Överlag har dock sommaren varit ohyggligt trevlig och det ser ut som att hösten blir väldigt actionspäckad på alla sätt och vis.

 

Tyvärr som någon nämnde har alla tröstlösa haters som inte kan sluta störa sig på mig och det jag gör och skriver totalt tagit suget ur mig att öht skriva här.

 

Kommer eventuellt göra någon update då och då men dagboken som den var kommer aldrig att återuppstå, den psykologiska behandling dagboken ger är inte tillräcklig för att det ska vara värt att mata alla troll som sitter i sina fläckiga, slitna t-shirtar framför datorn och sköljer ner chipsen med läskeblask och försöker ge sig själv terapi genom att uttrycka bitterhet mot någon fiktionell karaktär på ett forum istället för att ta tag i problemet och inse att man mår dåligt.

Kanske behöver man komma ut och träffa människor och skaffa sig ett jobb/utbildning som man trivs med så man slipper störa sig på människor som rent socialt beter sig vettigt för att dessa människor mår bra.

 

Go figure och lycka till med spelandet!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hallå PF, en allmän update på läget just nu:

 

Har under sommaren fått kämpa rätt hårt med både otur och efter en stund dåligt självförtroende vilket omedvetet har placerat ett antal rejält veka linjer i min arsenal.

 

Har varje månad sen jag slutade skriva dock pumpat in 60-80 timmar och stannat månaderna på miniplus kring 3-6K.

 

Har börjat September bättre och är ca 6K upp, trots att jag inte spelat mer än typ 20-30 timmar ännu.

 

Överlag har sensommaren och hösten varit rejält rörig för mig.

Har dels varit mkt förändringar och allmän action på konsumgrinden där min gamle favoritchef börjat få ordentlig ordning på butiken som numer plussar 10-25% varje dag jämfört med föregående år vilket är enormt bra som ni kanske förstår.

 

Dessutom har min brors skogsföretag börjat rusha satan, de har fått enorma jobb och han har anställt en av hans polare och även jag har börjat jobba några dagar i veckan med honom.

Måste säga att jag trivs förbannat bra med ett arbete där man är utomhus, jobbar i sitt eget tempo, använder kroppen och svettas samtidigt som det finns stora pengar i branschen.

Tror aldrig jag kommer hamna där på heltid, men samtidigt är det ett perfekt komplement till mitt liv i övrigt.

 

Utöver den direkt inkomstgivande situationen har jag dessutom kört igång med ett par högskolekurser, så det är kort sagt fullt jäävla upp.

Halvt omedvetet hamnar därför pokern i sista hand.. Känner helt klart att det hamnar i sista hand just nu, dels pga att det är vad som ger mig minst i det långa loppet och dels för att jag är säker på att jag som pokerspelare kommer att må bra och tjäna på att få ett avbrott i allt nötande med 100-120 timmar varje månad.

 

Kan jag göra 50-60 timmar och ca 10K plus i några månader så kommer mina andra jobb att ge mig en långt över average inkomst ändå.

 

On the down side; jag och tjejen har under sensommaren börjat misstänka att vår lilla valp inte mått riktigt bra.. Efter långa perioder av lek med andra hundar har han blivit väldigt seg och stel i bakbenen, något vi hört runt bland flera bekanta som jobbar med hundar på heltid som oftast svarar att det handlar om den sk "växtvärken" med andra ord överansträngning på muskler och leder som inte alltid växer i samma takt.

 

För ca månaden sen tyckte vi ändå att det var dags att kolla upp detta genom röntgen, Leo var då nyss fyllda 6 månader och röntgen visade en sk höftledsdysplasi med en D- och en E-höft.

Man mäter alltså dessa skador i en skala från A-E och resultatet var alltså som ni förstår riktigt jävla dåligt.

 

Chocken var rätt tuff, den lokala veterinären dömde ut honom direkt och sa att avlivning var enda utvägen.

Vi kände dock att vi ville ha en andra åsikt och begav oss för 2 veckor sedan till djursjukhuset Ultuna i Uppsala.

 

Där fick vi lite mer inblick i vad man gör för hundar med denna typ av missbildning som tyvärr är ganska vanlig och typ betyder att höftleden är felformad.. I detta fall var skålen för stor för kulan och artros hade bildats både i skålen och på höftkulan.

 

Ett efter ett ströks de otaliga åtgärdsplanerna pga olika anledningar och till slut fanns det ett alternativ som infattade två operationer med något års mellanrum och något års hård rehab efter operationer.

Hade vi haft en liten soffpotatis till hund som inte hade särskilt mycket vilja osv så hade kanske operation varit aktuellt.

Men eftersom vår valp var en av de aktivaste hundar jag någonsin träffat, med enorma instinkter till både jakt, att vara med överallt och att hälsa på alla, både djur och människor så tyckte vi inte det var humant att låta honom genomgå över två års rehab och ändå inte ha någon som helst garanti för ett normalt liv efter det.

 

Istället insåg vi att valpen hade levt ett ur hundögons perspektiv helt perfekt sommarhalvår där han varit ute i farten hela tiden, träffat massor av människor och hundar i princip varje dag.'

 

Det enda som var riktigt tufft i beslutet var egentligen att alla som träffat honom och har någon som helst uppfattning kring hundar insett att detta varit en av de piggaste och gladaste hundarna på planeten.. Detta trots att han troligtvis haft en enorm smärta varje dag.

 

Beslutet underlättades dock de sista fem dagarna efter vi typ bestämt oss då han trots smärtstillande blev väldigt mycket sämre och vi fick hjälpa honom in i bilen osv.. Det kändes väldigt solklart trots att det var sjukt tufft att låta honom somna in såklart, det var första gången för både mig och tjejen och vi känner båda att vi vuxit som personer efter att för första gången få ta ett sådant beslut trots alla känslor man hinner bygga upp för en hund som följer ens varje steg i över ett halvår.

 

Veckan har inte gått sedan vi tog bort honom och själva bar honom och begravde honom i skogen på pappas mark, och jag känner fortfarande lite ångest över att ha avslutat livet på en så generellt sett lycklig liten varelse..

 

Vi har dock inte blivit avskräckta från livet med hund, snarare väckte Leo ett stort intresse i både mig och kanske framförallt sambon och vi kommer inte gå hundlösa det närmsta året vad jag tror.. Däremot kommer vi vara noggrannare att kolla upp hälsan i hundens stamtavla nästa gång.

 

 

Överlag har dock sommaren varit ohyggligt trevlig och det ser ut som att hösten blir väldigt actionspäckad på alla sätt och vis.

 

Tyvärr som någon nämnde har alla tröstlösa haters som inte kan sluta störa sig på mig och det jag gör och skriver totalt tagit suget ur mig att öht skriva här.

 

Kommer eventuellt göra någon update då och då men dagboken som den var kommer aldrig att återuppstå, den psykologiska behandling dagboken ger är inte tillräcklig för att det ska vara värt att mata alla troll som sitter i sina fläckiga, slitna t-shirtar framför datorn och sköljer ner chipsen med läskeblask och försöker ge sig själv terapi genom att uttrycka bitterhet mot någon fiktionell karaktär på ett forum istället för att ta tag i problemet och inse att man mår dåligt.

Kanske behöver man komma ut och träffa människor och skaffa sig ett jobb/utbildning som man trivs med så man slipper störa sig på människor som rent socialt beter sig vettigt för att dessa människor mår bra.

 

Go figure och lycka till med spelandet!

 

Stort +1 och lycka till med allt!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Banger1 tänker minsann inte missa sin chans att hugga Jacken, utan spenderar sommaren med frenetiskt uppdaterande utav Jackens dagbok. När allt hopp stod förlorat så händer det; P-J uppdaterar dagboken i mitten av September och Banger1 tar tillfället i akt att fälla av en dräpande kommentar.

 

Nu när Banger1 återigen har gjort sitt, i sin antagonist dagbok sitter han förnöjt hemma i pojkrummet och sippar på den chokladmjölk hans mamma styrt upp åt sin lille ängel. Ty, Banger1 för en psykologisk krigföring med sina motspelare på ett plan som sträcker sig långt utanför pokerborden. Krigar på pokerforum.nu, utan en gnutta skam i kroppen. Killen hela dagen!

 

 

Tråkigt som fan med hunden. Blev lite ledsen när jag läste om krabaten, men tycker ni gjorde det ända rätta för både er och honom, att låta han somna in efter en fin sommar. Lycka till med allt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Kul att ha dig tillbaka, eller att du i var fall kika förbi. Beklagar sorgen, det är inte lätt att behöva ta sådana beslut.

 

+1

 

Kan detta vara en läxa? Köp renrasigt nästa gång, det är värt pengarna. Och risken för liknande besvär minskar betydligt.

Tråkigt att höra dock.

 

Har svårt att se hur man ska kunna se den typen av sorg som en läxa. Däremot har du säkert rätt i att renrasiga hundar har mindre besvär av vissa sorter, det kan jag för lite om.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Kan detta vara en läxa? Köp renrasigt nästa gång, det är värt pengarna. Och risken för liknande besvär minskar betydligt.

Tråkigt att höra dock.

 

Renrasiga hundar(och katter för den delen) är väl oftast så hårt avlade att det snarare är en större risk att dessa råkar ut för en massa medfödda skador och andra problem? Jag vet i alla fall att vissa raser har de problemen.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

typ som att Stefan Livs familj borde lära sig en läxa. Skaffa inte en man som flyger ryskt...

 

Japp, hade de vetat det hade han levt idag.

 

Svårdödad skröna att renrasiga hundar skulle vara friskare. Ajja orkar inte, tro vad ni vill.

Japp, jag tycker det är en MYCKET bra läxa. Är som att köpa en rostig bil och sen, OJ den rostade sönder. Ganska bra läxa att inte köpa rostigt nästa gång?

 

Hårt men sant.

 

Det är även en läxa till er andra, innan ni köper blandras, att tänka efter en gång till.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Japp, hade de vetat det hade han levt idag.

 

Svårdödad skröna att renrasiga hundar skulle vara friskare. Ajja orkar inte, tro vad ni vill.

Japp, jag tycker det är en MYCKET bra läxa. Är som att köpa en rostig bil och sen, OJ den rostade sönder. Ganska bra läxa att inte köpa rostigt nästa gång?

 

Hårt men sant.

 

Det är även en läxa till er andra, innan ni köper blandras, att tänka efter en gång till.

 

ja alltså du har förmodligen rätt, jag vet inget. Tyckte det lät så hårt bara så nära inpå :D

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

ALLA hundar kan få problem med leder, vissa raser mer än andra. Fördelen med renrasiga är att du får en stamtavla och kan kolla x antal generationer tillbaka om tidigare problem finns och det minskar risken avsevärt. Inte bara med det men med en massa andra ärftliga sjukdommar.

 

Och med dagens fantasipriser som många tar för blandraser ser jag ingen anledning att inte köpa renrasigt.

 

 

Lider med OP, vet själv hur det känns då jag inte för så länge sedan fick göra en liknande sak med min renrasiga schäfer.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

tråkigt att höra angående hunden och trist att dagboken läggs på is också. Vet inte hur många efterblivna kommentarer jag skrivit här (dock aldrig negativa/nedlåtande vad jag kan minnas) som jag inte kommit ihåg dagen efter utan bara tänkt "hur i helvete fungera hjärnan här?". Iallafall lycka till med allt!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...