Cleburnes idealsamhälle (Avdelat)

[Cleburne]

Begklagar sorgen, visste ej! hur skulle jag förresten, men det var inte min mening att rota i ditt privatliv.

 

Håller med om att det kan vara bättre, kul namn på tråden btw. Lagar kan såklart göras bättre, riv ner skiten och gör om från början typ.

Felet med så vi lever nu, tycker jag mycket ligger i hur människor agerar/tänker/förlitar sig på dem som har makt. Nu får jag massa skit på mig men att det är judarna(zionisterna) som bestämmer hur vi ska tänka och agera tycker jag det knappast råder någon tvivel om. (De äger så gott som alla banker(inkl det organ som styr marknaden så gott som i USA) och TV nätverk i USA, finns ej så många kvar dock)

Jag är ingen rasist dock,inte om jag får bestämma..

Media/dumburken gör masspsykosen till en enkel match, lura folkmassan till att agera åt ett håll, skapa kaos, erbjud polisstat, blanda in lite religion och människor ber på sina knän inför makthavarna efter en universell lösning.

Har kollat på lite för mycket konspirationsteoretiska filmer eventuellt, men dock det är graden utav och vilken riktning psykosen har hos folkmassan, som styr vart vi är på väg. Pengar->psykos=pengar->krig=total makt (ej i behov av pengar)

 

Ingen fara, jag skulle inte skriva om saker här om de var så känsliga att jag inte ville att andra skulle få veta om dem. Det var ingen större tragedi, sorg har aldrig varit något jag riktigt har kunnat greppa. Jag har mist ett par personer i mitt liv, men det har aldrig gjort mig "ledsen".

 

Jag kommer fortfarande ihåg min morfars begravning (min favoritperson alla kategorier någonsin). Någon stack till mig en blomma och så skulle man rada upp sig och "ta farväl" vid graven. Det enda jag kunde tänka när jag kom fram dit var: "Jaha, och vad ska jag göra nu? Börja snacka rakt ut i luften, eller?"

 

Nej, sorg funkar inte riktigt för mig. Det är ju bara en självisk känsla som handlar enbart om den sörjande parten. Om jag är död skiter jag ju fullständigt i vad som händer sen och det är till stor del därför som jag vill ha en så billig begravning som möjligt. Varför skulle mina "efterlevande" lägga ner en massa pengar och energi helt i onödan?

 

Edit: Och vad gäller resten av ditt inlägg så är det rätt toppkört. Det är inget som man kan ha en konstruktiv diskussion om på ett offentligt (och anonymt) forum. Bruset dränker ut alla försök att prata sansat. Däremot är det sånt som man gärna tar ett snack om över en öl.

[Klyka]

Nej antagligen inte, vad är oddsen på att vi har exakt antal arbetstillfällen som befolkningsmängd (9 174 464 st)

 

Behöver ju inte vara exakt lika många, bara minst lika många. Hur som helst så kommer det alltid antingen finnas arbetsbrist eller arbetskraftsbrist, dock i varierande mån.

[bossbaver]

Behöver ju inte vara exakt lika många, bara minst lika många. Hur som helst så kommer det alltid antingen finnas arbetsbrist eller arbetskraftsbrist, dock i varierande mån.

 

True...

 

Vet dock inte varför vi diskuterar detta.

[bandini]

Du förstör tråden när du ställer samma frågor om och om igen och låtsas att man inte redan har besvarat dem.

 

"Vem vann elitserien i år?"

"HV71"

"Varför svarar du inte. Vem vann elitserien i år?

"HV71, det har jag redan sagt"

"Sluta undvika mina frågor. Vem vann elitserien i år?"

"För sista gången, HV71!"

"Är du dum i huvudet? Vem vann elitserien i år?"

"Drop dead"

 

Du kan nu göra Klyka sällskap i det runda arkivet för obetalda räkningar.

 

Edit: Och ingen behöver påpeka att elitserien inte är slut än. Det var bara ett exempel.

 

 

Du hade ju självklart rätt tidigare i tråden när du sa att vi inte kommer längre.

Du tycker att du svarar. Jag är inte nöjd med svaren. Och sedan riskerar det bara att vi gör åtlöje av varandra i all oändlighet.

Jag lämnar denna tråden nu. Jag får ändå tacka för din tid och att du försökt svara så gott du kan.

Det har varit intressant och jag har tänkt över mina värderingar på ett sätt jag inte gjort på många år. Jag har också stärkts i mina värderingar.

Jag kan hålla med om att dagens skattesystem är ett trubbigt vapen. Det lämnar tex luckor åt bidragsfusk (som jag också avskyr).

Ett skattesystem på 7,5 procent är ett skarpare vapen och ställer högre krav på bäraren när prioriteringarna för medlen ska göras.

Jag skulle klara mig bra i ett samhälle med 7,5 % skatt, men tycker förstås att vi har råd med dagens trubbigare vapen. Samhället är inte perfekt, men jag ser inte många bättre i världen i övrigt.

Mänskligheten har helt enkelt enorma problem att klara av ansvaret för världen.

 

När det gäller abortfrågan är din ingång (enligt mig sjuk) men intressant och kan användas av både abortmotståndare och förespråkare. Du verkar ju också tillräckligt intelligent för att förså att det är provocerande.

Själv kan jag inte sätta annat än känslomänniska gränser och vill inte tycka till i den frågan.

Jag önskar dig lycka till med drömsamhället och pokern.

[Joeduck]

Ingen fara, jag skulle inte skriva om saker här om de var så känsliga att jag inte ville att andra skulle få veta om dem. Det var ingen större tragedi, sorg har aldrig varit något jag riktigt har kunnat greppa. Jag har mist ett par personer i mitt liv, men det har aldrig gjort mig "ledsen".

 

Jag kommer fortfarande ihåg min morfars begravning (min favoritperson alla kategorier någonsin). Någon stack till mig en blomma och så skulle man rada upp sig och "ta farväl" vid graven. Det enda jag kunde tänka när jag kom fram dit var: "Jaha, och vad ska jag göra nu? Börja snacka rakt ut i luften, eller?"

 

Nej, sorg funkar inte riktigt för mig. Det är ju bara en självisk känsla som handlar enbart om den sörjande parten. Om jag är död skiter jag ju fullständigt i vad som händer sen och det är till stor del därför som jag vill ha en så billig begravning som möjligt. Varför skulle mina "efterlevande" lägga ner en massa pengar och energi helt i onödan?

Edit: Och vad gäller resten av ditt inlägg så är det rätt toppkört. Det är inget som man kan ha en konstruktiv diskussion om på ett offentligt (och anonymt) forum. Bruset dränker ut alla försök att prata sansat. Däremot är det sånt som man gärna tar ett snack om över en öl.

Var nått liknande för mig med mina morföräldrar, fick höra saker som; "ta med dig en blomma nu" (till kistan), "vi säger hejdå nu" (till kistan)-hört ifrån en släkting alltså, var svårt att hålla igen, skulle sagt något i stil med 'till kistan eller'/'h*n är ju redan död'. -Hade dock erfarenhet från en annan begravning där jag lyckades göra bort mig på ett annat sätt.

Alla andra verkade dock inte ha några problem med det.

Det vart värre efter begravningarna.

Dem dog samma år men jag fick konstiga känslor som tog ett bra tag att släppa när mormor försvann, jag har aldrig varit med om att någon sörjt på det sättet innan. Det kändes som att hon kanaliserade sin sorg över till mig under tiden hon levde, hur vettigt det låter går ju att diskutera iofs.

Hon gick troligen bort pga sorg.

Dock så tycker jag begravningar mest är en tillställelse där jag inte delar känslor med de flesta andra besökarna, kan ej sörja på beställning men det sägs vara bra att se dem man bryr sig om; när dem begravs och det kanske stämmer, känns inte som en sak jag kommer testa att inte gå på begravning bara för att jämföra.

Annars så har jag hört flera gånger utav människor jag mer eller mindre känner att jag är känslokall eller att jag saknar känslor, inget jag direkt brytt mig om genom åren men det var lättare att ta in, och göra mig förstådd när jag fick diagnosen Aspergers.

Inte genom att skylta med diagnosen alltså, men många saker som skiljer skulle jag aldrig brytt mig om att ta reda på annars.

Har mer grund för att analysera skillnader nu, jmf med innan då det ofta tog stopp hos andra när dem inte förstod mig, pga att jag inte förstod dem.

 

Ofta så är det stora skillnader mellan NT och AS generellt, men såklart ändå oftare individuellt, tycker det är lättare att relatera till sådant som redan är berättat utav någon, ifall jag ej tänkt på det på ett annat sätt innan(vilket ofta inkluderat att jag ej haft någon lust att göra mig förstådd, speciellt som yngre), har te.x ovanan att 'systematisera', och att hjärnan verkar vilja göra samma sak om o om igen så det blir att jag fastnar i ett tankesätt/agerande inte sällan i sociala situationer.

Men, just papperet kan vara onödigt.

Typ det enda vettiga jag haft utav denna, är diskussior med neuropsykologer som först måste göra en utredning för att ha tid med en, och som bevis för några som jag känner som sagt 'du kan ej ha AS' o verkar som att de redan har en bild utav vad AS är, onödigt arbete kanske.

 

Stämpeln sitter ju där, svårt att bli avdiagnotiserad helt ifrån npf och man(oss med npf diagnos) måste numer ha 'intyg från läkare' ifall man ansöker om körkort hos vägverket.

 

Lite väl off topic dock, ber om ursäkt för det. Går kanske att skylla på Asperger diagnosen?

[Cleburne]

Var nått liknande för mig med mina morföräldrar, fick höra saker som; "ta med dig en blomma nu" (till kistan), "vi säger hejdå nu" (till kistan)-hört ifrån en släkting alltså, var svårt att hålla igen, skulle sagt något i stil med 'till kistan eller'/'h*n är ju redan död'. -Hade dock erfarenhet från en annan begravning där jag lyckades göra bort mig på ett annat sätt.

Alla andra verkade dock inte ha några problem med det.

Det vart värre efter begravningarna.

Dem dog samma år men jag fick konstiga känslor som tog ett bra tag att släppa när mormor försvann, jag har aldrig varit med om att någon sörjt på det sättet innan. Det kändes som att hon kanaliserade sin sorg över till mig under tiden hon levde, hur vettigt det låter går ju att diskutera iofs.

Hon gick troligen bort pga sorg.

Dock så tycker jag begravningar mest är en tillställelse där jag inte delar känslor med de flesta andra besökarna, kan ej sörja på beställning men det sägs vara bra att se dem man bryr sig om; när dem begravs och det kanske stämmer, känns inte som en sak jag kommer testa att inte gå på begravning bara för att jämföra.

Annars så har jag hört flera gånger utav människor jag mer eller mindre känner att jag är känslokall eller att jag saknar känslor, inget jag direkt brytt mig om genom åren men det var lättare att ta in, och göra mig förstådd när jag fick diagnosen Aspergers.

Inte genom att skylta med diagnosen alltså, men många saker som skiljer skulle jag aldrig brytt mig om att ta reda på annars.

Har mer grund för att analysera skillnader nu, jmf med innan då det ofta tog stopp hos andra när dem inte förstod mig, pga att jag inte förstod dem.

 

Ofta så är det stora skillnader mellan NT och AS generellt, men såklart ändå oftare individuellt, tycker det är lättare att relatera till sådant som redan är berättat utav någon, ifall jag ej tänkt på det på ett annat sätt innan(vilket ofta inkluderat att jag ej haft någon lust att göra mig förstådd, speciellt som yngre), har te.x ovanan att 'systematisera', och att hjärnan verkar vilja göra samma sak om o om igen så det blir att jag fastnar i ett tankesätt/agerande inte sällan i sociala situationer.

Men, just papperet kan vara onödigt.

Typ det enda vettiga jag haft utav denna, är diskussior med neuropsykologer som först måste göra en utredning för att ha tid med en, och som bevis för några som jag känner som sagt 'du kan ej ha AS' o verkar som att de redan har en bild utav vad AS är, onödigt arbete kanske.

 

Stämpeln sitter ju där, svårt att bli avdiagnotiserad helt ifrån npf och man(oss med npf diagnos) måste numer ha 'intyg från läkare' ifall man ansöker om körkort hos vägverket.

 

Lite väl off topic dock, ber om ursäkt för det. Går kanske att skylla på Asperger diagnosen?

 

Ja, körkort är inget som jag någonsin har tänkt skaffa. En kompis försökte låta mig provköra en gång, men jag lyckades inte ens lära mig hur kopplingen fungerade så bilen bara tvärdog om och om igen tills jag gav upp. Köra båt går ganska bra, men även om jag skulle "lära mig" att köra bil så insåg jag för länge sedan att jag inte passar ute i trafiken. Jag är alldeles för disträ och glider bort i tankarna. Vips så skulle jag sitta i diket eller smälla in i bilen framför mig eftersom jag har drömt mig bort till någon helt annan plats.

 

Dessutom skulle det göra mig väldigt stressad och rädd. Jag var i Thailand med en kompis och han insisterade på att vi skulle hyra någon sorts moppar/skotrar. Jag vägrade att köra snabbare än typ 15-20 km/h och efter ett tag hade jag en hel rad med bilar och lastbilar bakom mig som tutade som fan medan jag låg och puttrade på i min egen takt. Stressigt som fan var det. När jag sedan höll på att köra rakt in i en buss fick jag nog och tog tillbaka moppen till uthyraren.

 

Edit: Vad gäller begravningar har jag inte upplevt någon skillnad mellan att gå och att inte gå. Jag gick även på farfars begravning, men efter det kändes det rätt meningslöst och jag har inte gått på någon på typ tio år nu. Jag skulle känna mig tvungen att gå om någon av vissa personer skulle dö, frugan, farsan, morsan, syrran, men det handlar väl mest om att ja, jag vet inte riktigt. Visa att man bryr sig kanske, inte för att det verkar särskilt vettigt egentligen. Jag skulle själv inte bli lack om folk inte dök upp på min begravning, av rätt självklara skäl.

[dr_kvist]

Har nu plöjt det mesta av den här tråden i ett svep, men blev trött och hoppade över några sidor på slutet. Ursäkta därför om jag missat nåt viktigt.

 

Först vill jag bara säga att det är en ganska intressant diskussion. Bra diskuterat av Cleburne som är saklig och svarar villigt på alla vettiga motargument. Däremot blir jag så jävla trött med alla nissar som inte kan diskutera ordentligt utan bara häver ur sig massa skit, gärna upprepande samma skit också, om och om igen. Jämförelser med naziter, Il Duce och en diktator (diktator? va fan liksom?) är så sjukt löjliga och alla författare till såna inlägg tappar genast all trovärdighet i mina ögon.

 

 

Jag håller med Cleburne om att föreställningar och normer som vi tar för givna borde diskuteras mkt mkt mer än vad som görs idag. Det är rätt sjukt med hur mkt vi tar för givet. Lagstiftning inte minst, det är helt sjukt vad jag får och inte får göra för vad några individer jag aldrig träffat har kommit fram till att det är så det ska va - vissa för 350 år sedan.

 

Angående den ursprungliga debatten så tycker jag också att 7-åring idén är riktigt sjuk. Jag är också rätt övertygad om att dagens abortlagstiftning inte alls är så godtyckligt påhittad som Cleburne vill påskina. Det handlar om att vissa vitala organ utvecklas, organ som definerar att det är en människa som håller på att utvecklas till skillnad från andra embryon. Självklart kan frågan ang vilka organ osv anses godtycklig, men det finns iallafall en anledning. Personligen skulle jag sätta gränsen vid liv när individen har utvecklat ett medvetande. Förmodligen är detta ganska svårt att ta reda på exakt och därför är födseln en ganska bra gräns. Det är också bra pga känslomässiga aspekter: Mässiskor har i regel massor med empati för en nyfödd bebis, men mycket mindre för ofödda. Det handlar inte om godtycklig indoktrinering från samhället, utan grundläggande instikter.

 

 

Appropå samhällesuppbyggnaden i övrigt så är jag ganska possitiv till vårt samhälle. Jag är possitiv till att alla chippar in för att få infrastruktur, sjukvård skola och miljöregleringar till exempel. Jag tror också dessa institutioner ger en värdeökning för hela befolkningen. Infrastruktur säger ju sig självt. Sjukvård för alla ser jag helt enkelt som något jävligt trevligt att ha i ett samhälle, ingen ska behöva gå sjuk/skadad för att dom inte haft råd med försäkring. Sen kan det ju i värsta fall gå så illa som i USA där även folk med försäkring har svårt att få vård pga giriga försäkringsbolag (Ja, jag har sett Sicko. Ja, jag vet egentligen väldigt lite om detta). Skola för att många som inte annars haft råd till en bra utbildning kommer att bli samhällsnyttiga + det är bra med lite allmänbildning inte minst för att kunna delta i samhällsdebatten. Miljö osv för att det är common goods som behöver skyddas för att vi inte ska hamna i en "fångarnas dilemm" situation.

 

A-kassa och försäkringskassa är ju bra ideér från början imo, men det faktum att folk missbrukar systemet gör det till ett problem. Jag håller med dig i att nästan alla kan jobba och att ingen annan ska behöva försörja någon för att denna väljer att inte jobba. Jag tycker det behövs bättre kontroll och större krav på motprestationer.

Sen finns det ju naturligtvis vissa skattesatser som jag inte håller med om, men då har vi demokratiska val för att avgöra hur vi ska kompromissa om våra önskemål. Hade vår sammhällsuppbyggnad varit helt sjuk (som Cleburne menar) så hade vi röstat bort den för länge sen. Det är av denna anledning Cleburnes slavliknelse är så dålig. Trotsade slavar sin situation blev dom dödade eller svårt misshandlande. Vill vi trotsa vår situation går vi och röstar bort den.

 

 

Satan vad långt det blev. Jag är också jävligt trött som ursäkta eventuellt svammel och felskrivningar.

[fiddski]

Kan ju börja med att säga att jag inte orkat läsa igenom allt så får ursäkta om jag drar fram nåt gammalt.

 

Men om jag har fattat detta rätt så tycker du att förståndshandikappade eller andra som kommer "ligger samhället till lasta" ska få avlevas om föräldrar vill så innan dom fyllt 7 år? Detta mest utav ekonomiska skäll, att du inte vill betala skatt för dom?

 

De hela låter ju väldigt sjukt. De första jag kommer att tänka blir från en liten religös synvinkel. Att vi inte ska styra över någons annans död. Vem har gett oss den rätten, och varför skulle de vara mer okej att MÖRDA en liten kille på 3 år som är förståndshandikappad än någon annan.

 

Känns också som ett stort steg tillbaka för samhället om man nu inte skulle lägga resuser på människor som behöver hjälp, utan istället låta alla klara sig bäst dom vill som de funkade förr i tiden. Samhället klarar ju av att ta hand om människor som behöver extra hjälp, så varför ändra på de?

 

Sedan skapas det ju också jobb utav människor som behöver extra hjälp. Jobbar faktiskt själv som vårdare på ett gruppboende. Med min lön betalar jag skatt och konsumera (moms) så pengar går tillbaka till staten vilket fall. Skulle alla sånna här jobb försvinna hade de blivit många fler arbetslösa som hade "legat till last för samhället" istället. Vad tycker du att vi bör göra med dom?

[Cleburne]

Har nu plöjt det mesta av den här tråden i ett svep, men blev trött och hoppade över några sidor på slutet. Ursäkta därför om jag missat nåt viktigt.

 

Först vill jag bara säga att det är en ganska intressant diskussion. Bra diskuterat av Cleburne som är saklig och svarar villigt på alla vettiga motargument. Däremot blir jag så jävla trött med alla nissar som inte kan diskutera ordentligt utan bara häver ur sig massa skit, gärna upprepande samma skit också, om och om igen. Jämförelser med naziter, Il Duce och en diktator (diktator? va fan liksom?) är så sjukt löjliga och alla författare till såna inlägg tappar genast all trovärdighet i mina ögon.

 

Tack. Håller med om att sånt här är väldigt roligt att diskutera.

 

Angående den ursprungliga debatten så tycker jag också att 7-åring idén är riktigt sjuk. Jag är också rätt övertygad om att dagens abortlagstiftning inte alls är så godtyckligt påhittad som Cleburne vill påskina. Det handlar om att vissa vitala organ utvecklas, organ som definerar att det är en människa som håller på att utvecklas till skillnad från andra embryon. Självklart kan frågan ang vilka organ osv anses godtycklig, men det finns iallafall en anledning. Personligen skulle jag sätta gränsen vid liv när individen har utvecklat ett medvetande. Förmodligen är detta ganska svårt att ta reda på exakt och därför är födseln en ganska bra gräns. Det är också bra pga känslomässiga aspekter: Mässiskor har i regel massor med empati för en nyfödd bebis, men mycket mindre för ofödda. Det handlar inte om godtycklig indoktrinering från samhället, utan grundläggande instikter.

 

Jo, men man kan ju inte säga att en punkt är mer "logisk" att välja än någon annan. Befruktningen är den absoluta startpunkten i den enskilda människans liv och det är fullt möjligt att sätta gränsen där. När man blir medveten om omvärlden är en punkt under utvecklingsprocessen och väljer man att sätta gränsen där måste man ju förstå att det är lika rimligt att välja en annan punkt under utvecklingsprocessen, som födseln eller när man blir könsmogen.

 

Det är vad jag menar med godtyckligt, en punkt är lika rimlig som någon annan eftersom det, som du påpekar, handlar mer om "känslor" än något annat. Alla har ju inte samma "känslor" så man ska vara väldigt försiktig med att projicera sin moral på andra personer.

 

Appropå samhällesuppbyggnaden i övrigt så är jag ganska possitiv till vårt samhälle. Jag är possitiv till att alla chippar in för att få infrastruktur, sjukvård skola och miljöregleringar till exempel. Jag tror också dessa institutioner ger en värdeökning för hela befolkningen. Infrastruktur säger ju sig självt. Sjukvård för alla ser jag helt enkelt som något jävligt trevligt att ha i ett samhälle, ingen ska behöva gå sjuk/skadad för att dom inte haft råd med försäkring. Sen kan det ju i värsta fall gå så illa som i USA där även folk med försäkring har svårt att få vård pga giriga försäkringsbolag (Ja, jag har sett Sicko. Ja, jag vet egentligen väldigt lite om detta). Skola för att många som inte annars haft råd till en bra utbildning kommer att bli samhällsnyttiga + det är bra med lite allmänbildning inte minst för att kunna delta i samhällsdebatten. Miljö osv för att det är common goods som behöver skyddas för att vi inte ska hamna i en "fångarnas dilemm" situation.

 

A-kassa och försäkringskassa är ju bra ideér från början imo, men det faktum att folk missbrukar systemet gör det till ett problem. Jag håller med dig i att nästan alla kan jobba och att ingen annan ska behöva försörja någon för att denna väljer att inte jobba. Jag tycker det behövs bättre kontroll och större krav på motprestationer.

Sen finns det ju naturligtvis vissa skattesatser som jag inte håller med om, men då har vi demokratiska val för att avgöra hur vi ska kompromissa om våra önskemål. Hade vår sammhällsuppbyggnad varit helt sjuk (som Cleburne menar) så hade vi röstat bort den för länge sen. Det är av denna anledning Cleburnes slavliknelse är så dålig. Trotsade slavar sin situation blev dom dödade eller svårt misshandlande. Vill vi trotsa vår situation går vi och röstar bort den.

 

Jag är absolut inte emot att "chippa in", men jag vänder mig emot att vissa bestämmer vad andra ska chippa in till. Tänk dig följande scenario:

 

Tre av dina grannar ringer på dörren.

 

Granne 1: "Tjena, vi ska köpa en parabolantenn så att vi kan få in ESPN."

Du: "Jaha."

Granne 2: "Ja, och din del av notan blir 5 000 kr. Betala senast på måndag."

Du: "Va? Varför ska jag betala för er parabolantenn? Jag är inte ett dugg sportintresserad."

Granne 3: "Det spelar ju ingen roll vad du tycker. Vi är fler än dig och har fattat ett majoritetsbeslut. Betala eller få besök av kronofogden."

Du:

 

Det är så samhället är uppbyggt i dag och det är därför man visst kan dra paralleller med äldre slavsamhällen. Då var det få som förtryckte många, nu är det många som förtrycker få. Du kan inte rösta bort något om alla andra vill ha det. Nu röstar de flesta för ett samhälle där de många kan köra sitt blodigelrace på de få. Hur ska de få någonsin kunna göra något åt saken?

 

Att en majoritet förtrycker en minoritet är lika förkastligt som om minoritet förtrycker en majoritet. Det är två sidor av samma mynt.

 

Sen har vi det trevliga problemet med att makthavarna vill att så många som möjligt ska tvingas in i en beroendeställning. Man riggar systemet så att man blir tvungen att rösta för status quo eftersom det är status quo som är ens försörjningskälla. Det är skadligt för samhället, men bra för makthavarna eftersom det tryggar deras maktinnehav. Man har en liten tomtearmé som gör som de blir tillsagda.

 

Vi har ju växt upp med tvångsfinansierad sjukvård, skola m.m. och för många finns det inga andra alternativ. Problemet är att när staten tar hand om något så medför det ökade kostnader och sänkt kvalitet. Det är ju ingen som är intresserad att något ska vara effektivt eftersom man inte drivs av något självintresse. Det blir som i Sovjetunionen - skyddad verkstad där inget fungerar.

 

Edit: Men, visst sjukvård och utbildning skulle inte vara mina första mål. Bidragssystemet är så otroligt mycket skadligare för samhället och för individer att jag skulle börja med det. Och som jag har skrivit tidigare skulle det mesta förändras under övergångsperioder eftersom systemet är så väl etablerat att det skulle få rätt sjuka följder om man avskaffade allt på en gång.

[Cleburne]

Kan ju börja med att säga att jag inte orkat läsa igenom allt så får ursäkta om jag drar fram nåt gammalt.

 

Men om jag har fattat detta rätt så tycker du att förståndshandikappade eller andra som kommer "ligger samhället till lasta" ska få avlevas om föräldrar vill så innan dom fyllt 7 år? Detta mest utav ekonomiska skäll, att du inte vill betala skatt för dom?

 

De hela låter ju väldigt sjukt. De första jag kommer att tänka blir från en liten religös synvinkel. Att vi inte ska styra över någons annans död. Vem har gett oss den rätten, och varför skulle de vara mer okej att MÖRDA en liten kille på 3 år som är förståndshandikappad än någon annan.

 

Känns också som ett stort steg tillbaka för samhället om man nu inte skulle lägga resuser på människor som behöver hjälp, utan istället låta alla klara sig bäst dom vill som de funkade förr i tiden. Samhället klarar ju av att ta hand om människor som behöver extra hjälp, så varför ändra på de?

 

Sedan skapas det ju också jobb utav människor som behöver extra hjälp. Jobbar faktiskt själv som vårdare på ett gruppboende. Med min lön betalar jag skatt och konsumera (moms) så pengar går tillbaka till staten vilket fall. Skulle alla sånna här jobb försvinna hade de blivit många fler arbetslösa som hade "legat till last för samhället" istället. Vad tycker du att vi bör göra med dom?

 

Nja, läs tråden så får du en bättre förståelse av vad jag menar.

 

Visst kommer det alltid att finnas serviceyrken, men varför ska dessa finansieras med skattemedel? Offentliganställda är ju alltid en minuspost. Att man måste lämna tillbaka en del av lönen till staten gör bara minusposten lite mindre. Jobben skulle ju inte försvinna om man lät det skötas privat. Tror du att alla åldringar skulle bli utan omsorg om staten inte tog hand om dem? Nej, de skulle ha betalat in till en privat försäkring och fått hjälp av ett privat företag som i 99 fall av 100 skulle göra allt bättre och billigare än staten.

[fiddski]

Nja, läs tråden så får du en bättre förståelse av vad jag menar.

 

Visst kommer det alltid att finnas serviceyrken, men varför ska dessa finansieras med skattemedel? Offentliganställda är ju alltid en minuspost. Att man måste lämna tillbaka en del av lönen till staten gör bara minusposten lite mindre. Jobben skulle ju inte försvinna om man lät det skötas privat. Tror du att alla åldringar skulle bli utan omsorg om staten inte tog hand om dem? Nej, de skulle ha betalat in till en privat försäkring och fått hjälp av ett privat företag som i 99 fall av 100 skulle göra allt bättre och billigare än staten.

 

Få se om jag orkar läsa allt imon, orkar inte nu

 

Är väl lite mer åt de hållet som dom har de USA. Om USA är ett bättre samhälle än Sverige kan man ju diskutera, personligen föredrar jag Sverige.

Som jag skrev innan känns det bara dumt att vi inte skulle hjälpa människor som vi har råd att hjälpa. Det är ju inte så att människorna lever något lyx-liv direkt.

 

Det jag skrev innan om hurvida vi ska styra över andras människor död eller inte. Det är ingeting som du tycker är nåt speciellt eller? Känns helt naturligt att vi ska kunna ta någons liv bara för att personen inte har samma förutsättningar som andra?

 

Tycker du att de ska finnas olika viktklasser i olika sporter? Eller ska alla tex boxas i samma viktklass? Ska män och kvinnor tävlar var för sig eller mot varandra?

[Cleburne]

Få se om jag orkar läsa allt imon, orkar inte nu

 

Är väl lite mer åt de hållet som dom har de USA. Om USA är ett bättre samhälle än Sverige kan man ju diskutera, personligen föredrar jag Sverige.

Som jag skrev innan känns det bara dumt att vi inte skulle hjälpa människor som vi har råd att hjälpa. Det är ju inte så att människorna lever något lyx-liv direkt.

 

Det jag skrev innan om hurvida vi ska styra över andras människor död eller inte. Det är ingeting som du tycker är nåt speciellt eller? Känns helt naturligt att vi ska kunna ta någons liv bara för att personen inte har samma förutsättningar som andra?

 

Tycker du att de ska finnas olika viktklasser i olika sporter? Eller ska alla tex boxas i samma viktklass? Ska män och kvinnor tävlar var för sig eller mot varandra?

 

Du lär hitta svar på det mesta i tråden. Allt är beskrivet ganska detaljerat och jag kan inte sitta och upprepa allt hundra gånger. Du förstår säkert det.

 

Om män vill tävla mot kvinnor får de göra det, om kvinnorna vill det också. Vill du gå samman med andra och införa viktklasser eller könsgrupper får ni göra det, men begär inte att andra som inte ingår i er organisation ska rätta sig efter era regler. Ni behöver självklart inte tävla mot dem om ni inte vill, men ni ska inte bestämma över hur de ska tävla. Låt individerna bestämma själva vad de vill göra och om de vill ingå i eventuella gruppsystem som man skapar.

[Joeduck]

Ja, körkort är inget som jag någonsin har tänkt skaffa. En kompis försökte låta mig provköra en gång, men jag lyckades inte ens lära mig hur kopplingen fungerade så bilen bara tvärdog om och om igen tills jag gav upp. Köra båt går ganska bra, men även om jag skulle "lära mig" att köra bil så insåg jag för länge sedan att jag inte passar ute i trafiken. Jag är alldeles för disträ och glider bort i tankarna. Vips så skulle jag sitta i diket eller smälla in i bilen framför mig eftersom jag har drömt mig bort till någon helt annan plats.

 

Dessutom skulle det göra mig väldigt stressad och rädd. Jag var i Thailand med en kompis och han insisterade på att vi skulle hyra någon sorts moppar/skotrar. Jag vägrade att köra snabbare än typ 15-20 km/h och efter ett tag hade jag en hel rad med bilar och lastbilar bakom mig som tutade som fan medan jag låg och puttrade på i min egen takt. Stressigt som fan var det. När jag sedan höll på att köra rakt in i en buss fick jag nog och tog tillbaka moppen till uthyraren.

Körkortet tog rätt lång tid för mig att klara, i mina mått så var det ok.

Räknat i svårighet så var det samma som för att lära mig cykla.

Alltså tog det ett tag, o att andra tycker det är så konstigt att man inte kan koordinera rörelserna på ett normalt sätt kan vara frustrerande.

Vet ej vad en Läkare hade sagt om jag fått diagnos innan, om han hade bedömt mig.

Ska ta MC kort senare hade jag tänkt, och eventuellt Lastbil så får väl se då.

B-kortet gick på en del kosing iom de dubbla körlektionerna men teorin gick lätt.

 

Ger man sig fan på att klara saker, eller har ett intresse så går det mesta är ja säker på.

Jag hade som hobby under tonåren att mecka med bilar o annat bröte, så det fanns inte på kartan att jag skulle ge upp ett kort.

Tänkte inte ens tanken på att jag skulle ha svårigheter jmf med andra.

 

Nu vettefan om jag hade tagit körkort eftersom jag levt utan bil i snart två år, åker tvåhjuligt eller kollektivt om jag ska någon stans så det hade oxå varit onödigt.

 

Att köra bil är inte alls stressande tycker jag, oftare vart tvärtom.

Men det är nog en vanefråga, vet ej hur många timmar det tar för att koppla av, för det tog ett tag. Har kört många tusen mil, och bara krockat ett par gånger.

Rekommenderar bilbälte!

Edit: Vad gäller begravningar har jag inte upplevt någon skillnad mellan att gå och att inte gå. Jag gick även på farfars begravning, men efter det kändes det rätt meningslöst och jag har inte gått på någon på typ tio år nu. Jag skulle känna mig tvungen att gå om någon av vissa personer skulle dö, frugan, farsan, morsan, syrran, men det handlar väl mest om att ja, jag vet inte riktigt. Visa att man bryr sig kanske, inte för att det verkar särskilt vettigt egentligen. Jag skulle själv inte bli lack om folk inte dök upp på min begravning, av rätt självklara skäl.

Jo, det kan se ut som att man ej bryr sig kanske, men dem flesta förstår nog. De döda är ju döda och alla kan ej sörja på samma sätt.

Fast ändå tror det sällan händer att folk vaknar upp i en kista och börjar banka på den när det är begravning, men det skulle vart jävligt synd att missa.

 

Tycker du att de ska finnas olika viktklasser i olika sporter? Eller ska alla tex boxas i samma viktklass? Ska män och kvinnor tävlar var för sig eller mot varandra?

lol på den frågan

[Dead-Inside]

Edit: Vad gäller begravningar har jag inte upplevt någon skillnad mellan att gå och att inte gå. Jag gick även på farfars begravning, men efter det kändes det rätt meningslöst och jag har inte gått på någon på typ tio år nu. Jag skulle känna mig tvungen att gå om någon av vissa personer skulle dö, frugan, farsan, morsan, syrran, men det handlar väl mest om att ja, jag vet inte riktigt. Visa att man bryr sig kanske, inte för att det verkar särskilt vettigt egentligen. Jag skulle själv inte bli lack om folk inte dök upp på min begravning, av rätt självklara skäl.

 

Har absolut läst nada av denna tråd men bara såg det här citatet och tänkte tillägga att de, imo, finns två skäl att man går på begravningar.

 

För att hantera sin egen (eventuella) sorg och sina egna känslor.

Och för att uppfylla personens eller släktens önskningar om att man ska närvara.

 

Om båda dessa saknas, dvs att personen precis som du inte bryr sig i livet om någon kommer på hans begravning, samt att släkt och vänner varken finns eller bryr sig, och att man samtidigt inte behöver en begravning för att bearbeta känslorna man kan tänkas ha, ja då känns begravningen onödig.

 

Annars inte.

[bandini]

Det är så samhället är uppbyggt i dag och det är därför man visst kan dra paralleller med äldre slavsamhällen. Då var det få som förtryckte många, nu är det många som förtrycker få. Du kan inte rösta bort något om alla andra vill ha det. Nu röstar de flesta för ett samhälle där de många kan köra sitt blodigelrace på de få. Hur ska de få någonsin kunna göra något åt saken?

 

Att en majoritet förtrycker en minoritet är lika förkastligt som om minoritet förtrycker en majoritet. Det är två sidor av samma mynt.

 

 

Kan inte hålla mig. Det kan ju aldrig vara så att det är fler som lever på bidrag än de som inte gör det, om det är det du menar med blodigelrace.

De många har jobb och lever inte på bidrag.

Förtryck känns som ett väldigt starkt ord i sammanhanget.

Paralleller med äldre slavsamhällen faller otroligt platt och minskar trovärdigheten för dina övriga argument.

Den som har en bra utbildning och eller tjänar mycket pengar blir ju inte förtryckt av en handikappad person som tar ut ett bidrag för att klara sin vardag.

 

Vore intressant och se om någon ville ta över och göra en lista på likheter och olikheter i vardagen mellan:

1. En slav i ett äldre slavsamhälle.

2. En jude i ett arbets/koncentrationsläger.

3. En "löneslav" i Sverige 2008.

4. En lönearbetare i Cleburnes drömsamhälle med 5-10 % skatt.

 

Så. Nu lovar jag att sluta.

[Kape]

Tips på något att läsa:

 

FNs mänskliga rättigheter:

http://www.unhchr.ch/udhr/lang/swd.htm

 

FNs barnkonvention:

http://193.194.138.190/html/menu6/2/fs10.htm

Intressant att läsa är t.ex.

- Disabled children shall have the right to special treatment, education and care.

- Every child has the inherent right to life, and States shall ensure to the maximum child survival and development.

 

Känns som att dessa två dokument är en rätt bra start om man vill ha lite riktlinjer för ett idealsamhälle.