Hur mycket spelar ni på känsla?

[MorganSthlm]

Hej alla.

 

Jag tänkte härmed göra mitt första inlägg på det här eminenta forumet som jag glidit runt på ett par månader...

 

Jag har spelat online i ett halvår ungefär och börjar känna att man börjar förstå vad det handlar om nu men är fortfarande nybörjare. En kväll för ett tag sedan satt jag på Expekt och vann två givar mot en kille med A6o och A4o, händer man normalt kanske inte ska spela.

 

Han frågade lite surt om jag alltid spelade på ess med låg kicker och jag svarade att jag gör det ibland när det känns rätt varpå han svarar "There is no feeling in poker".

 

Jag anser att han har fel. Man måste kunna bedöma när man ska gå ifrån det man egentligen borde göra för att inte bli förutsägbar, typ en fotbollspelare som gör den där omöjliga dragningen...

Självklart kanske man förlorar på det då och då men spelar man på låg nivå som jag så är det ett billigt pris för att motståndarna inte ska kunna förutse vad du gör...

 

Har jag fel och i så fall varför?

 

Morgan

[gdaily]

Han frågade lite surt om jag alltid spelade på ess med låg kicker och jag svarade att jag gör det ibland när det känns rätt varpå han svarar "There is no feeling in poker".

 

Pratar vi låg limitpoker, så nej, det finns ingen feeling i poker. Pratar vi hög no-limit, visst fan finns det feeling! Doyle skriver att han troligtvis kan vinna i ett "normaltstarkt" gäng utan att titta på sina kort, förutsatt att ingen inte vet om att han inte tittat på korten!

[MorganSthlm]

Tillfället i fråga var på ett 0.25/0.50-bord no limit...

[NoSense]

Jag spelar iaf på känslan rätt ofta. Man "känner på sig" när man floppat bästa handen på något konstigt sätt... "känslan" infinner sig såklart inte i varje pot jag vinner, men dyker upp lite nu och då. Och då "känslan" för bästa handen väl dyker upp, då bettar jag hela vägen (och ställer in om någon höjer) oavsett om det är FL/PL eller NL. Den har hitils aldrig haft fel.

 

Kanske inte är så smart att varken spela på känsla eller A 6,4o iofs

 

Men för mig funkar det som sagt..

 

May the force be with you

/Yoda

[snerki]

Dubbelt så ofta som jag borde, men har haft ganska bra tur med dom ibland..

[Hjort]

Pratar vi låg limitpoker, så nej, det finns ingen feeling i poker. Pratar vi hög no-limit, visst fan finns det feeling! Doyle skriver att han troligtvis kan vinna i ett "normaltstarkt" gäng utan att titta på sina kort, förutsatt att ingen inte vet om att han inte tittat på korten!

Doyle förutsatte då också att han alltid fick ha knappen och det hela var väl mer tänkt att illustrera värdet av position i nolimit. Plus att det nog var lite av ett overstatement, han kommer ju aldrig kunna valuebeta utan enbart spela på bluff så eventuell +EV kommer ju vara ganska medioker. Personligen så är jag rätt tveksam till att Doyle faktiskt har +EV i det läget.

[Hjort]

Det beror på vilken sorts känsla du talar om. Med känsla så menar jag att man helt enkelt omedvetet processat en massa info och därmed kommit fram till något, man har alltså "resonerat" (eller snarare mönsterigenkänt) sig fram till rätt svar men man är inte medveten om det än. Sådana känslor är ofta väldigt kraftfulla och jag får lida för det i stort sett varje gång jag ignorerar dem känns det som (exempelvis med KK preflopp).

 

En annan sortens känsla är helt enkelt en form av önsketänkande och kan lätt misstas för den första sorten, exempelvis om man slår någon på fingrarna med ATs all-in preflopp då motståndaren faktiskt råkade ha A9 men om man då istället tryckt in för att man äntligen var due (eller helt enkelt saknade tidigare nämnda informationsbearbetning) så var det fortfarande fel. Man hade helt enkelt tur den här gången.

 

Jag tror att det de två ovanstående känslorna överlappar varandra till viss del och pga efterhandskonstruktioner så flyttas vinster över till den första kategorin och förluster till den andra. Det vill säga när man vinner en monsterpott när man tryckte in med ATs mot A9s så intalar man sig att man gjorde en grym read och visste att man var före, när man istället hamnar all-in mot AQ så rackar man ned på sig själv och intalar sig att man var dum som gjorde synen eftersom det bara var önsketänkande.

 

Så jag tror att känsla är viktigt, men är en aning övervärderat. Särskilt av spelare som ofta gör typ två-misstag eftersom de ganska ofta kommer få in en träff och intala sig att de gjorde rätt för att de hade en bra read när de i själva verket missbedömt situationen och hade tur.

 

Åtminstone så är det så jag tror mig fungera. Själv känns det som jag lyssnar på mina känslor för lite, men det kan också vara efterhandskonstruktioner.

[Hjort]

Tillfället i fråga var på ett 0.25/0.50-bord no limit...

 

Jag tycker mig ha fått en hel del korrekta intuitioner på den nivån. Spelar man däremot fixlimit så kan man helt enkelt inte lita på sådant tillräckligt mycket för att göra stora läggningar eftersom pottoddsen är för bra.

 

Mitt motto är för övrigt "Bit ihop och beta." Eftersom jag är så pessimistisk till min natur så känner jag mig ofta slagen vilket skulle leda till för passivt spel om jag lyssnade på de känslorna för mycket.

[Lapdance]

den där känslan för mig är att spela på tveksamma händer ibland och även höja med dem för att ens chanser att ta hem enorma poter om man väl träffar är stora.

 

ett jättelätt exempel.

 

säg att du liarar 5te given i en turnering. du sitter på knappen och 2 st före dig har limpat in. blindarna är på 10/20 och du höjer med 200. detta är även första handen du spelar och du sitter med 68 suited eller något annat lågt skräp. om din flop nu skulle träffa ett av dina par eller jackpot båda två och du höjer så ser det ut som du gör det för att köpa poten och det är väldigt troligt att du blir synad för folk blir förbannade på dig.

 

om flopen träffar A, Q eller K kan du dessutom ofta lätt köpa den eftersom du höjt före.

 

basic stuff bara. men att lira på undantag och känsla tycker jag är enormt viktigt.