Gå till innehåll

Dagboken B2B-kan-dra-åt-helvete

HataB2B

Av HataB2B
i Arkiv Dagböcker

 Share

Recommended Posts

Chillarn7 Advanced Member

Chillarn7

Postad
Postad
Doh, första delen är ifrån Sverige, andra delen ifrån England.

 

Det är jag medveten om.. Reagerade mest på brunetten men insåg sedan att det var vår allas Natacha som stog där. Då kan ju lika gärna engelsmännen ta med någon av sina fotomodeller istället för de tjockaste brudarna de kunde hitta :P

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
  • Svars 4,8k
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Popular Days

Top Posters In This Topic

Popular Days

greywolf Advanced Member

greywolf

Postad
Postad
http://www.jacatu.de/wbb2/t7850-swedish-versus-british-nightclubs.html

 

Scrolla ner på sidan och godingarna kommer fra:shock:

 

hilsen Ninja

fy fan så jävla vidrigt. en hel kävla muterad Ö som gud glömde å ändå har dom lyckats sprida sina mutationer över hela världen. Här är lite skön läsning för oss som verkligen brinner av hat mot denna gudsförgätna ögrupp:

 

http://www.flashback.info/showthread.php?t=191979&highlight=england

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad
Hon snygga blondinen som är med på de flesta svenska bilderna gick i min skola.. (=

 

Där gled ett par jag 'mötte Lassie-poäng ner' i din redan välfyllda magsäck!

Själv kan jag bara skryta med att jag fått en Pizzaslice av Ron Rose's dotter.

 

fy fan så jävla vidrigt. en hel kävla muterad Ö som gud glömde å ändå har dom lyckats sprida sina mutationer över hela världen. Här är lite skön läsning för oss som verkligen brinner av hat mot denna gudsförgätna ögrupp:

 

http://www.flashback.info/showthread.php?t=191979&highlight=england

 

Ojojoj underbar läsning!!! Jag bugar ödmjukt och djupt inför denna länkdroppning!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
greywolf Advanced Member

greywolf

Postad
Postad
Där gled ett par jag 'mötte Lassie-poäng ner' i din redan välfyllda magsäck!

Själv kan jag bara skryta med att jag fått en Pizzaslice av Ron Rose's dotter.

 

 

 

Ojojoj underbar läsning!!! Jag bugar ödmjukt och djupt inför denna länkdroppning!

 

En Klassiker. Lägg in den på favoriter så kan du plocka fram den vid behov när du behöver hata. Gammalt hat rostar aldrig!

 

Han har även många andra klassiska texter. tex denna:

 

http://www.flashback.info/showthread.php?t=312633&highlight=norge

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
batio Advanced Member

batio

Postad
Postad
Nu är jag riktigt djävla förbannad. Sitter och smågrindar lite och njuter av kvällssolen. Myssurfar på lite skräpsidor. Går in på aftonbladet.se för att läsa lite krönikor av historiegeniet Herman LindQ... jaha då måste man vara medlem i nån djävla plus-klubb.

 

Jaha. SKITSAMMA då, tänker jag och surfar vidare: trycker mig vidare in till en ute-innelista av nån Schulmanpajas. Samma sak där...

 

Alltså hur i helvete kan man ta betalt för denna djävla smörja?? Räcker det inte med att förnedringen att jag ens befinner mig på sidan, ska de förnedra mig ytterligare genom att försöka förmå mig att betala för det??? Det känns lite som att tvingas betala för att vara med i en tysk bögporrfilm med inslag av bajssex...

 

lollar lite:mrgreen:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad

I brist på intressanta pokerhändelser så ska jag berätta en episod ur mitt stackars liv.

 

Någon gång under tidigt 2000-tal. Jag studerar i Lund och över sommaren hyr jag en polares lägenhet. Jag har nyss fått kontrakt på en egen lägenhet men inflyttningsdatum är inte förrän till hösten.

 

Jag försöker (med betoning på försöker) försörja mig på poker och det går inget vidare. Pengarna sinar och slutligen har jag bara ett par hundralappar på kontot och misären är i det närmaste total.

 

Nu ringer polaren från Kristianstad och undrar om jag inte ska hänga med på lite festligheter. Deprimerad av pokerförluster resonerar jag som så att jag ändå kommer förlora pengarna. Bättre att festa upp dem och falla med flaggan i topp!

 

Jag beställer helt sålunda en sista minuten-biljett till Kristianstad och snart drar festligheterna igång. Förfesten är riktigt skoj och spriten flödar. Ett fyllespel där förloraren måste dricka dras igång. Tyvärr krävs tankekraft i spelet, vilket leder till att jag får dricka stup i ett. Det sista jag minns av förfesten är att jag tänker att jag måste spara den sista hundralappen så att jag kan ta mig tillbaka till Lund.

 

Dagen efter vaknar jag med infernalisk, dunkande huvudvärk och en mobiltelefon fattigare. Min gode vän(som tagit det någorlunda lugnt med alkoholen dagen innan) erbjuder sig att skjutsa in mig till stationen. Jag tackar givetvis ja.

 

Avsläppt vid stationen beger jag mig genast till närmaste bankomat bara för att upptäcka att mitt konto är helt tomt. Utan telefon, pengar eller mat börjar jag fundera igenom de mest bisarra planer på hur jag ska komma med tåget: ljuga att jag ligger i lumpen, men glömt mitt leg. Leta efter en använd biljett etc etc.

 

Slutligen kommer jag på den inte alltför ljusa ideén att samla pantburkar. Lätt framåtböjd och yr ragglar jag fram längs Kristianstads gator och letar tomburkar. Letandet går som på räls. Burk efter burk efter burk hittas och efter bara någon timme har jag så det räcker till hemresan.

 

Lite orolig för att någon som jag känner ska se mig med alla dessa burkar smyger jag in i en matvaruaffär och lyckas efter lite "diskret" letande hitta en automat.

 

Burk efter burk trycker jag in i maskinen, men maskinhelvetet vägrar acceptera dem!!! Bakom mig bildas efter hand en kö bestående av finniga fjortonåringar och pensionärer. Jag trycker in dem igen och igen. Alltmer desperat, men maskinen vägrar ge med sig. Bakom börjar pensionärerna sucka.

 

- Danska böka gö' inte att pante, säger någon bakom mig.

- Vad sa du?

- Danska böka...

Fan i helvete. Jag trycker på kvittot och får 10,50 kr. Helvetes djävla djungelapa! 10,50 för 2 timmars slit. Fyllehungrig och djävlig lämnar jag butiken.

 

mcDonalds 10 kronors cheeseburgare får bli den tillfälliga räddaren från hungersnöden. Snabbt sätter jag i mig den. Energiboosten låter inte vänta på sig: varför inte cykla hem, tänker jag djärvt.

 

Sagt och gjort: jag ger mig av på stöldturné i K-stad. Snart hittar jag en olåst, blåmålad damcykel modell äldre.

 

Nöden har ingen lag, konstaterar jag och ger mig av.

 

Snart är jag ute ur staden, men min plan att cykla raka vägen till Lund längs E22 :an faller platt. Varenda biljävel tutar på mig och jag inser att det inte är helt lämpligt att cykla på en europaväg.

 

Efter att ha konsulterat en uppsatt karta på en rastplats försöker jag memorera en färdväg som iallafall leder till västerut.

 

Ett par timmar senare på diverse småvägar är mina muskler så trötta att jag måste ställa mig upp varje pedalvarv för att orka få ner pedalen (cykeln är helt oväxlad). Gråtfärdig och hungrig ser jag plötsligt ett körsbärsträd i utkanten av en stor bondgård. Jag cyklar fram till trädet och börjar girigt plocka ner de bär jag når för att genast stoppa dem i munnen. Trots att de inte är helt mogna tycker jag de smakar alldeles underbart.

 

Plötsligt ser jag en kärring stå och glo på mig ett tiotal meter bort. Våra ögon möts och jag tycker mig förnimma mänsklighet och genuin vänlighet i hennes ansikte. Intrycket varar i två sekunder:

 

Göööösta, skriker hon. Någon stjäl våra bär!

Vad i helvete, hör jag någon ropa.

 

Ute på ett fält ser jag en gubbe komma springande. Jag blir inte särskilt rädd utan cyklar lugnt iväg. Jag vinkar nonchalant åt gubben.

 

Jag hinner precis komma runt en krök då jag hör att en motor rusar upp i varv följt av en rivstart. Den jäveln tänker jaga ifatt mig!!! Adrenalinet rusar och jag trampar för allt vad jag är värd. Desperat tittar jag efter en avfart att ta in på, men vägen kantas av taggtråd. Slutligen ser jag en grusväg som leder in i en liten skogsdunge.

 

Jag cyklar ut bland träden och gömmer mig själv och cykeln bakom en stor sten. Bara sekunden senare dundrar bonden förbi med en amerikansk pick up. Hjärtat pumpar så att det gör ont i bröstet och jag trycker mig längs marken.

 

Jag inser att han snart kommer fatta att jag tagit av från huvudvägen (och med tanke på mängden avfarter så) och letar efter ett bättre gömställe. På andra sidan den lilla grusvägen är skogen tätare och en stor stenmur utgör ett perfekt skydd från vägen.

 

Jag joggar dit och gömmer mig.

 

En stund senare kommer pick upen och tar givetvis in på grusvägen. Det är först nu jag börjar bli riktigt djävla rädd. Bara en total galning kan tycka det är värt att jaga en stackars cyklist i mer än 20m minuter för ett par körsbär?!

 

Jag ber till gud att han inte ska titta i backspegeln då bilen långsamt passerar mig.

 

När bilen åkt förbi gör jag mitt största misstag någonsin: Jag kastar cykeln över stenmuren och hoppar efter.

 

När bilen för andra gången har passerat mig och faran tycks vara över hoppar jag upp på cykeln och börjar trampa. Det går inget vidare för hjulet har nu blivit så skevt att det fastnar i ramen på vägen runt.

 

Efter åtminstone 20 minuters mekande och hoppande på hjulet är det så rakt att jag iallafall kan cykla. Dock så trycker det fortfarande mot ramen så att det två gånger per varv känns som om någon bromsar åt mig.

 

När det slutligen börjar mörkna befinner jag mig mitt ute i ingenstans. Jag har ingen aning om var jag befinner mig. Jag har under dagen endast hittat ett par omogna äpplen och lite vinbär att stilla min hunger med. Plötsligt öppnar sig himlen och jag är nu inte bara dödligt hungrig och trött. Jag är dessutom genomblöt. Jeansen kladdar fast på benen och jag önskar att jag vore död. Gud är dock med mig. Efter en stor uppförsbacke kommer en nerförsbacke och efter nerförsbacken ser jag en kyrka med tillhörande kyrkogård.

 

På kyrkogården ser jag en vattenslang och jag skall just börja dricka då jag upptäcker en skylt som varnar för att vattnet ej är drickbart. Det blir min räddning. Jag ser en träbyggnad med en rullstolsgubbe på dörren.

Kyrkotoaletten! Halleluja!

Dörren är öppen och jag stillar min törst. När jag sedan ska ge mig iväg är det redan mörkt och jag bestämmer mig för att övernatta på toaletten.

 

Där inne skruvar jag upp elementen till max och sprider ut alla handservetter på golvet och lägger mig intill elementet för att kläderna förhoppningsvis skall torka under natten. Trots att jag är utsvulten och musklerna skakar av trötthet somnar jag lycklig. Jämfört med cykelturens helvete är den varma kyrkotoaletten rena himmelriket!

 

När jag stelare än Klas Ingesson vaknar dagen efter har jag inget att förlora: jag är så djupt förskjunken i helvetet att det bara kan bli bättre:

 

Timmarna går. Ibland regnar det. Ibland inte. Cykeln gnisslar och jag passerar byar, hästhagar och traktorer. Jag har ett svagt minne av att jag med mina bara händer rycker upp en sockerbeta vid ett plantage och rengör den i en skitig vattenpöl för att sedan äta upp den medan den kvarvarande jorden knastrar mellan tänderna.

 

Jag minns hur jag tusen sorger senare klampar in i lägenheten i Lund, stapplar fram till kylskåpet öppnar en Campbell Tomatsoppa och häller i mig den kall... Den smakar underbart och mitt livs största, och värsta, äventyr är till ända. Jag hoppas att jag inte tröttat ut er om ni har orkat läsa allt...

 

Med vänlig hälsning HataB2B

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
HataB2B Advanced Member

HataB2B

Postad
  • Författare
Postad
Mkt skoj historia att läsa så här på morgonkvisten. Nu är jag inte riktigt hemma på skåneland, hur lång cykeltur snackar vi om?

 

Eniro.se säger 78.5 kilometer, men med tanke på min virriga färd på småvägar så gissar jag på åtminstone 110 kilometer.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser
 Share
Gå till ämneslista
×
×
  • Skapa nytt...