Raymer ger sig in i politiken

[majorj]

Ett par grundläggande problem jag har med libertarianism är att egendom ses som ett fundamentalt koncept och att människor antas vara väldigt individuella. Tänker man lite på det är egendomskonceptet tämeligen skakigt och det visar sig ju rent empiriskt att vi är extremt beroende av andra. Utgår man inte axiomatiskt från att egendom är helig så får ju libertarianismen ett helt annat utseende. Även om det knappast är troligt att det för den sakens skull blir sosseideologi av det hela.

 

Är detta betänkligheter du fått nyligen? Brukar inte du framstå som en rätt benhård förespråkare av libertarianismen? (frågar för att jag är uppriktigt intresserad)

 

/M, sosseideolog

[Struntsnack]

Och då snackar jag inte om Rosing. Någon annan med vettiga synpunkter som kan föra pokerspelarnas talan ordentligt.

 

Kanske Glimne, Lennard eller Swartling. Vad säger ni, har ni några andra förslag på bra namn och vad de ska driva för frågor?

[Hamleet]

Glimmne kandiderade ju för moderaterna i riksdagsvalet.

Någon som kryssade honom?

[Hjort]

Är detta betänkligheter du fått nyligen?

En del är ju inbyggt i att alls fundera på libertarianism (rättighetsuppräkningen är ju rätt godtycklig), men det som är nytt är att jag tittat lite närmare på empirin angående hjärnfunktion som är rätt förvånande.

 

Brukar inte du framstå som en rätt benhård förespråkare av libertarianismen? (frågar för att jag är uppriktigt intresserad)

Mnjae, framför allt så ogillar jag stor statlig verksamhet för att jag tycker att folk är inkompetenta muppar. Det är inte riktigt samma sak som att vara libertarian.

 

I botten är jag ändå någon form av nihilistisk anarkist, mestadels av mina åsikter kring statsskick och annat grundar sig närmast estetiskt än i någon form av moral. Det ser helt enkelt jävligt fult ut med en stor, ineffektiv byråkrati.

 

Även om jag ändrar inställning angående resursomfördelning och liknande så innebär det knappast att jag kommer tycka om saker som droglagar och större delen av den statliga verksamheten i Sverige. Det stör mig inte särskilt att låta en del människor få miserabla liv pga egna egenskaper för att den stora massan ska få sin frihet oinskränkt.

[jello]

Nu vet jag inte riktigt vad du menar. Ökning av välstånd ger ju som allra störst effekt för de som har det sämst. Alltså om jag har TBC är jag åtminstone jävligt nöjd med att inte ha TBC och HIV som grannen.

Jag var otydlig. Vad jag menade var att om jag är sjuk, men mindre sjuk än grannen (grannarna) gör det mig då lyckligare än de? Eller lycklig av anledningen att jag trots allt har det bättre än de har det, trots att jag har det riktigt överjävligt. Därav referensen till Maslow.

 

 

Ett par grundläggande problem jag har med libertarianism är att egendom ses som ett fundamentalt koncept och att människor antas vara väldigt individuella. Tänker man lite på det är egendomskonceptet tämeligen skakigt och det visar sig ju rent empiriskt att vi är extremt beroende av andra. Utgår man inte axiomatiskt från att egendom är helig så får ju libertarianismen ett helt annat utseende. Även om det knappast är troligt att det för den sakens skull blir sosseideologi av det hela.

Jag utgår från egendomsrätt som ett axiom. Min åsikt är att människan har naturliga rättigheter. Jag kan verkligen inte se det skakiga med egendomskonceptet. För att kunna ifrågasätta det måste man antingen hävda a) att vi inte äger våra egna liv eller b) att våra liv är oägda. Båda påståenden är givetvis helt absurda.

 

Jag tror den absolut största anledningen till att vi inte har några nattväktarstater (och förmodligen inte kommer att få några heller) är att våra nutida samhällen är byggda på en despotisk tradition. Det system vi har idag förankrades aldrig hos folket vare sig via information eller annat innan det implementerades. Det faller sig ju då ganska naturligt att auktoritära element kvarstår både idémässigt och i praktisk politik. Därför har vi idag de samhällskontrakt som ratificeras av en part men sedan gäller för två. Nåja, den ena är inte ansvarsskyldig. Gissa vem? Den som uppställer villkoren så klart! På det här sättet blir demokrati inget annat än mobbstyre i länder med svagt skydd för individuella rättigheter (såsom Sverige) och steget mellan demokrati och diktatur är egentligen inte särskilt långt. Det finns nämligen inget som säger att majoriteten i en demokrati inte kan vara lika despotisk som den värste tyrann.

[Hjort]

Jag var otydlig. Vad jag menade var att om jag är sjuk, men mindre sjuk än grannen (grannarna) gör det mig då lyckligare än de? Eller lycklig av anledningen att jag trots allt har det bättre än de har det, trots att jag har det riktigt överjävligt. Därav referensen till Maslow.

Kanske.

 

Jag utgår från egendomsrätt som ett axiom. Min åsikt är att människan har naturliga rättigheter. Jag kan verkligen inte se det skakiga med egendomskonceptet.

Ok, då behöver du tänka lite kring hur det konceptet alls uppstått. Vi har ju egendomskänsla över huvud taget för att det evolutionärt plockats fram som ett led i territoriekänsla, inte för att det är något som existerar oberoende människor. Med en något annorlunda hjärna skulle konceptet inte alls göra sense. Dessutom är det något som inte alls appliceras konsitent.

 

Dessutom finns det ju inget rimligt sätt egendom kan uppstå på och i praktiken är ju vår egendom bara ett resultat en lång kedja av att andras egendomsrätt körts över.

 

Vad jag kan se är egendom en känsla och inte ett moraliskt axiom.

 

Båda påståenden är givetvis helt absurda.

Jag ser inte att vare sig påståendena eller deras motsats är tydligt absurda. In fact så har jag lite svårt att alls förstå vad ett "ägt liv" betyder.

 

Jag tror den absolut största anledningen till att vi inte har några nattväktarstater (och förmodligen inte kommer att få några heller) är att våra nutida samhällen är byggda på en despotisk tradition.

Ok, jag tror att nattväktarstaten inte över huvud taget är tillräckligt livskraftig för att överleva bland någon mänsklig population. Det finns alldeles för stor vinst att köra över andra människor för att någon ska göra det. Ungefär samma process som gör att det alltid kommer finnas spam i billiga kommunikationssystem.

[Ignatius]

In fact så har jag lite svårt att alls förstå vad ett "ägt liv" betyder.

Det är livet hos dem du debatterar med i den här tråden.

[majorj]

Jag utgår från egendomsrätt som ett axiom. Min åsikt är att människan har naturliga rättigheter. Jag kan verkligen inte se det skakiga med egendomskonceptet. För att kunna ifrågasätta det måste man antingen hävda a) att vi inte äger våra egna liv eller b) att våra liv är oägda. Båda påståenden är givetvis helt absurda.

 

Det är snarare ditt resonemang om ett liv som en ägodel som är lätt absurt. Utan att orka försöka leda det i bevis undrar jag om det inte redan är här som "egendoms-axiomisternas" vidare logik-byggande ballar ur å det grövsta.