bomanlol

Lex Natthiko, citera sig själv. Missade av någon anledning några inlägg som Båtens oneliner föregicks av, som gav kontext.

Utveckla gärna kungen. Tänker att det är något ni slänger ur er ofta givet era coachingtimmar och med stor träffsäkerhet dessutom. Att man övertänker många situationer kanske, vet inte om det är synonymt med att tänka för mycket.

Kambodja för 9 år sedan nykter

Vad nu pokerspelare kan tänkas ha för intresse i det. Kan vara värt en miljon dulls för framtida avelsmän att veta det förmodligen pågår en stigmatisering av hemmavarande kvinnor så kan nog vara tufft att komma på idén att dra ut på tiden att vara hemma med ungarna, även för partners fast man kanske vill och kan. Många verkar ha lust till det. De praktiska fördelarna lär vara oändliga medan så ekonomiskt "suger" det, iaf i ett kredituppblåst samhälle. Vad som dock inte går att mäta i pengar... Vann en turnering $27 på ren flyt igår som gav närmare $2000 tror jag. Resultaten har gått -50k till +20k med snittinköp om drygt 250kr.

Och här är nog en favorit:

Nä, det vill jag väl inte men det passar bra in i dagen och det är en bra hedge mot det man uppfattar sig uppleva med hur lite tid folk verkar spendera på sina barn, för för mig så löser man världsproblem genom just tid åt barnen snarare än bidrag åt medelåldersmedelklassen. Sen är det förstås vackert hur man både blivit bättre men framförallt den mentala biten. Blir lite rädd ibland över framgångarna, dels för att det kanske inte ligger i min natur att lyckas men till saken hör också att förra året så var jag på läkemedels-AT från depression och gick ner 20 medicinkilon på 40 dagar under samma avtrappning. Blanda då in massa hypers på det. Tror nog det är lite förståelse, en del erfarenhet och acceptans att det kan vara såhär det ser ut när man spelar turneringspoker. Sen är den här livsstilen med att vara hemma med barnen väldigt isolerande och slitsam som samhället ser ut med 0 barn och vuxna ute, så det är väldigt skönt och tacksamt att få koppla av med lite sansad poker emellanåt. Blir nästan lite socialt. Nämnde fwiw tidigare att vi började närma oss stoploss och den gropen är nu täppt. Det är väl lite intressant med att följa resultat men jag bryr mig inte så mycket, utan det som jag tänker på är alla nävar jag borde förstått bättre i och det kan ibland det göra jävligt ont att inse ibland. Enkla, dyra misstag. Med det sagt så ska jag nog lira lite mindre framöver, fyraåringen har börjat visa på ett intresse och siffror så ska försöka ge det ett gediget försök om det ligger någonting i det. Det är också en grej jag tror går förlorad när man stressar så med barn som folk gör idag, att det är snarare nån annan än barnet som pressar på en utveckling, för att man varken har vanan eller tar sig tiden, att se efter tecken och hugga eftersom. Vill avslutningsvisbifoga ett klipp jag hittade tidigare idag och vill dela det för att det gubben pratar om är så oerhört slående för mina erfarenheter hittills, och det är inte bara en gång det lyfts på bästa sändningstid i statlig media om den svenska förskolans förträffliga egenskap att göra barn socialiserade. Eller "vänja sig vid andra barn och vuxna". För folk vill ju inte att barnen blir sociala weirdos. Jag tänker: tänk vilket svek, om det är så att det faktiskt är raka motsatsen, att det är -ev för de flesta barn att gå där sett till det sociala. Tänk om. Are children better socialized in daycare? - Dr. Gordon Neufeld - YouTube

Det är klart det är roligare och det tror jag inte man alltid ska sticka under stolen med. Men sen är det ju kul att inte bli uppäten av potavgifter med, hoppas det inte blir så.

Kul Steve, kör hårt. Låter jävligt nice med jobb också. Är det roligare att spela PokerStars?

Är det inte bara att gå in och förklara i gruppen hur det ligger till? Fan vad jobbigt med störande djur. Stör den i tid och otid?

Träffade dubbla donatormamman idag och var naturligt ett tillfälle att träna på det här med att ta ett steg tillbaka, mest eftersom jag upplevde henne totalt ointresserad att ens för oss varandra medge att vi nångång setts. Det, eller så hade hon glömt vilket jag betvivlar, händer nog inte så ofta i den här byn. Sedan är det förstås bara jag som tycker att det är självklart att man åtminstone nickar åt varandra oavsett sexlust, men att det absolut viktigaste är att alla gör vad de känner sig bekväma med. Svenska föräldrar har helt enkelt inte råd att känna sig mer obekväma i sociala situationer än vad som redan är, där man jämför vem som har det finaste barnet. Men i alla fall. Jag var ju lite halvt golvad av hennes sätt att hantera strypningen och hundanus-incidenten i somras, så jag försökte den här gången spendera min tid till att försöka bena ut vad det är vi gör annorlunda för det lär kanske vara kontrasten ur det, som häpnar. Tilläggas bör nog att hon redan vid förra tillfället, som var tillfället med incidenterna, hade stängt av mig. Det bestämde hon sig nog för redan efter första träffen, av tre hittills. Med det sagt att den här idén om att inte spendera så mycket tid åt att försöka vara hövlig med henne, inte alls kom som en snilleblixt och förmodligen inte heller för att jag inte älskar henne bara för att hon dissar just mig. Jag tror nog att hon dissar de allra flesta snoppdjuren(no shit?) och vill även reservera mig för att spekulera respektlöst i effekten av det trauma som den här personen förmodligen genomlidit. Ändamålen helgar medlen.. Hennes första avkomma måste nu vara tre år gammal. Det här är garanterat ingenting som inte typ alla förstått och rätta mig om jag har fel, att barn i ålder från kanske två och fram till nångång. Att barnets libido liksom mer eller mindre är, att få sina gränser satta. Jag har sett många barn under den här tiden och jag älskar att titta barn i ögonen för jag tror barn i de här åldrarna ännu uppskattar mycket att man tittar tillsammans med dem. Jag reagerar osökt på det här barnets ögon. Den här kvinnan har som strategi att förklara, precis som hon hade som strategi halvåret innan och som säkert var det jag reagerade på, att försöka förvarna(vi är ömtåliga varelser, mjuka kramar) det här alldeles för unga barnet på konsekvenserna av handlandet. Men att om det sen händer nånting, så händer ingenting. Barnet förstår således ingenting innan det händer, varför det händer eller vad som händer om det händer. Det är här jag tror att män i regel behövs betydligt mer. Barnet förstår ingenting. För henne är förskolan garanterat bättre än alternativet. Jag blev fwiw för första gången orolig varför ett tre-årigt barn inte var på i instutition på en tisdag mitt på dagen. Gud vad jag vill spela poker...

RIP munken, har ni några tankar om människans förehavanden? En förebild för många som jag förstått det.

Tack solstrålen, jag ska försöka återkomma med en mer rimlig rant om mina erfarenheter vid ett senare tillfälle. Jag vet inte riktigt varför men en drivkraft är alla fina damer jag träffat de senaste åren som, om de vore såna, gråtit om hur svårt det är att få partners att spendera tid med sina avkommor.

Så min take är staten inte borde garantera plats från ett års ålder. Det tror jag gör mycket, att folk har 0 incitament att skapa kontakter för ungen på frihetlig väg när man är garanterad instutition så tidigt. Och garantin leder också garanterat till att folk skolar in av den anledningen och vidare skolar fler in för att andra skolar in. Finns det något uttryck för det? Typ cluster fuck-förskola? Det är bara att fråga vilken beteendevetare som helst med lite insyn. Exakt alla är oroade för de stora barngrupperna, värdelös personal, hög personalomsättning osvosv. Tre finalbord i förmiddags och 20 färska in

Med det sagt att det svåraste med barnen nog är att det är ganska otydligt vad i helvetet man får tillbaka, och människan är väl av naturen men också är vi säkert lärda, att vi delvis är våran prestation. Det är otroligt dåligt med belöning av att vara med barn. Belöningen man får, är till stor del stunderna utan. Eller när barnet lär sig att gå och likesen på instagram haglar. Tror många har svårt att klara av att underkasta sig detta faktum. Har träffat på väldigt få föräldrar hittills, kvinnor främst, som uttryckt att dom vill skola in, ändå gör de det. När jag skolade in B efter 3 så var det det jag ville. Men inte han, han frågade om det inte gick bra att han var hemma. Jag svarade, att svenskarna säger att det här ska vara bra för dig.. det står så i forskningen.. vi är utsatta och förskola är bra för utsatta barn. Medans i poker.. ett bra beslut... ett dåligt beslut... Kul. Är det bra att alltid ha kul? Är det bra för barn att stimuleras som de gör från små åldrar idag? Hur mår ungdomar idag? Osv osv Det går med mer samarbete, men män gör alldeles för lite och det går alldeles för sakta framåt det är jag säker på

Kanske borde posta under r/unpopularopinion. Gudarna ska dock veta hur kul det är med profitabel pokerus efter de här åren.

Kul att höra ? Var nog enklare att vara hemma förr det är jag säker på, när fler var hemma. Ganska öde idag, staten har sugit upp alla barn och föräldrar. (?) Viktigt att vara tydlig vilket jag sällan lyckas med är att mina eventuella betänkligheter gäller småbarn 0-3 år. Görs sällan distinktion av åldrarna i diskussioner som ens finns, i vilka det ofta och endast argumenteras på liknande vis. De saker du nämner är givet självklara saker för barn samtidigt som jag betvivlar relevansen för ett småbarn(1-3) och det bara av erfarenheten. Man diskuterar aldrig tex ett-åringens ve och väl, kanske också det av förklarliga skäl. Vad gäller vad jag tror på är att varje person ska försöka så gott den kan, och det tror jag inte riktigt man gör om man låter instituera en oredo 18 månaders mest för att försäkringskassan flaggar om att bidragsnivåerna sänks om inte föräldern återgår till arbete. Var man efter förmåga... att göra rätt. Sen tror jag det kan vara bra för föräldrar också att bromsa ner ett tag, andra halvan av diskussionen... vi lever till 80 och 85 idag... Tid finns.

Men framförallt kul att du frågar, ledsen om min beskrivning av vad jag tror är ganska oskön men det låter väl inte helt otroligt, bland flera förklaringsmodeller. Det är oroväckande många som gnäller om att staten ska gå in och ge barnet som du beskriver, fulltid även med ett barn hemma. Liksom... man skaffar ett till barn. Det är som att folk ibland väntar sig att morskorna på sjukhuset även ska föda åt dem. Jag tror att överheten har ett ansvar i det egna ansvaret, och att det är allas förlust. Det är fantastiskt med två barn, fram tills båda blir idioter i alla fall. Tror våran strategi fwiw om den nångång varit optimal så var det nog tiden efter andra föddes. Och man funderade inte ens mer på det utan det var helt naturligt. Bitterheten som det kanske låter har infunnit sig lite senare, samplesize.. Vad tror du själv om situationen där upplevelsen är att förstfödda klättrar på väggarna? Det hade ju först varit intressant, om något. Jag har inte träffat många barn under de här åren som jag upplevt kan leka själv utan att också beté som om de vore på spektrat. Min Fiona är extremt duktig på att leka själv tycker jag, men två-åringar är nog mer sällan på ett sätt som inte lika lätt känns älskvärt. Olika åldrar... olika intressen

Med det sagt att jag suger själv, men tror nivån är bisarr överlag. Dels för att staten på sin hemsida hänvisar till forskning om att förskola är bra för barn, som kan göra att folk glömmer bort vad som är bäst för barnen i de allra flesta fallen. Är inte helt säker men tror är lite lol, ofta i diskussioner hänvisas det till forskningen som finns tillgänglig på statens hemsida, tror den forskningen är forskad på utsatta barn i utsatta områden.

Ja, jag tror det är med barn som det oftast är med annat också, att det lite blir vad man gör det till. Jag vet inte om mina barn leker bra själv men jag tror det, har dock inte så mycket att jämföra med heller. De leker mest tillsammans. En observation som varit ganska central i hur jag inte alls identifierar mig med den svenska föräldern, är hur nära folk väljer att vara sina yngsta barn när de väl tar sig ut bland andra barn. För mig skulle det vara ohållbart att vara så, distans är min nyckel. Tänker att det till viss del kan påverka barnets förmåga till egeninitiativ Annars sker väl nästan all kontakt på förskolan, och det kanske är därför jag upplever folk så värdelösa generellt. För att någon annan sköter barnens energi åt de. Det kan väl vara därför dina kompisar känner att de riktigt kan hantera det andra barnets energi, om de nu tycker att barnet får vara på instutition för lite.

Tack. Nej absolut inte intressant vad det rör sig om för siffror på individnivå, men avtalskriterier och siffror om vilka summor som rör sig mellan TGC och Svenska Spel är väl de siffror jag främst är nyfiken i. Får TGC bara pengar genom kickbacken? Jag tycker det ser så dåligt ut ibland. Kanske är det jag som är känslig bara, har levt nära och förmodligen präglats nåt otroligt av omfattande spelproblematik i nära relationer, så jag tänker mycket på sånt. Hur många av alla landets spelare är TGC bra för? Är TGC dåligt för någon?

Det är säkert också viktigt att fundera på att göra rätt också när man vinner. Gav nog bort 25 inköp igår men om det blir en nästa gång så blir det förhoppningsvis annorlunda. @minibiff kul om du hade lust att delge nånting från den där världen. TGC är väl ett bolag sponsrat av tvångsmedel och till för att öka omsättningen inom spel- och dobbel så antar att det finns ett allmänintresse lika mycket som det kanske finns en allmännytta, att kasta lite ljus på sakförhållandena.

Avslutade kvällen med ett ordentligt ICM-självmord med 5 kvar i en soft €20 på iPoker, där jag blev full på Fis bountystorlek. Tappade bort mig helt tror trött och stackade av med en näve som inte i närheten kunde mäta sig med vad jag var uppemot för ranger. Dealade tidigare enligt ICM vid ställningen 7 vs 30 i mörkar. Hur låter det? Kändes fel. Hade det iklickat tillsammans med HU-kompisen när vi var tre kvar och när tredje snubben busta så kom det upp deal och det gick snabbt. Gav iaf $1.7k, imorgon är första dagen sedan 2012 jag loggar in med färre totalförlust än dagen innan. Försökte fwiw dela bilderna förra natten men det blev någon bugg, Det här är texten från reportaget som jag delade framsidan på här i dagboken tidigare i höstas och det är nog lite härifrån mitt äckel mot det institutionella och statliga har sin grogrund. En frihetlig megasosse gillar jag att kalla mig själv Den 33-årige Umeåfinnen är hemma med barnen på heltid. Efter fyra år är finnen van att bli ifrågasatt, men har svårt att förstå varför frågan är så känslig. – Jag får ofta höra att barnen inte kommer att utvecklas när de är hemma, men få är intresserade av att diskutera vad små barn egentligen behöver. Att vara med barnen är det häftigaste som finns, och om normen med förskola inte var så stark tror jag att fler skulle våga prova. När finnen var i en lekpark med sina barn nyligen började han småprata med en kvinna som till slut berättade att hon valt att låta sitt äldre barn sluta på förskola när hen fick ett småsyskon. Det var inte självklart för kvinnan att berätta, för hon skämdes, och det var få i omgivningen som stöttat henne. Finnen känner delvis igen sig. Finnen skäms inte längre över att vara hemma med familjens barn som är fyra och två år, men vill ändå vara anonym i det här reportaget. Det handlar om hänsyn till barnen, men också om att det tär att ständigt mötas av en skepticism från omgivningen. Beslutet att välja bort barnomsorg uppfattas som provocerande av en del, förklarar han. I stort sett alla barn i Sverige går på förskola i dag, normen är otroligt stark. – Många anser förskolan vara avgörande för barnens utveckling. Jag har inget intresse av att värdera de här frågorna på det sättet, men det känns ändå konstigt att behöva stå till svars för valet att själv ta hand om barnen. Jag är inte ute efter att skamma någon och det finns familjer som inte har möjlighet att vara hemma, men jag vill ändå våga trycka på att man kan göra skillnad för sig själv och barnet, och att det inte är bra för någon att underskatta föräldraskapet. Det är barnens mamma som jobbar, och att klara sig på en inkomst kräver prioriteringar men det funkar, förklarar finnen som valt att vara anonym i artikeln bland annat för barnens skull. Den som bryter not normen och väljer bort förskolan måste tåla ganska mycket, menar han. Frågan är känslig och svår att prata om, och du hamnar ofta i ett läge där någon känner sig anklagad, upplever finnen. Många hänvisar till ekonomin och barnens sociala utveckling, men har inte lust att fördjupa diskussionen. – Vår familj lever på en inkomst, vilket kräver prioriteringar. Vi kan just nu inte köpa boende i den här stan eller en massa prylar, men det funkar och vi har allt det vi behöver och rent praktiskt tror jag det kan vara fördelaktigt att leva så här, den här tiden. Om alternativet att vara hemma hade lyfts mer i samhället tror jag att fler kanske hade vågat testa för det är inte så omöjligt som många kanske tror. Finnen menar att han bara kan prata utifrån sitt eget perspektiv, och är medveten om att situationen kan se olika ut på olika förskolor. Under en kort period gick familjens fyraåring på en förskola, men det kändes aldrig riktigt rätt. – Min åsikt är att man inte ska lägga sig i verksamheten för mycket som förälder, det blir ohållbart för pedagogerna, men jag tycker ändå att det måste finnas utrymme för frågor och diskussion. I vårt fall upplevde jag att verksamheten var stressad, och vi ville inte bidra till att öka den stressen ännu mer. Att umgås med två små barn kan vara intensivt och utmanande, men också häftigt och utvecklande. Efter fyra år kan finnen känna att det finns ett stort värde i att vara hemma, både för finnen själv och barnen. Finnen känner sig tryggare i sitt föräldraskap i dag och tvivlar inte längre på att barnen mår bra. Avigsidan är ensamheten och det kan kännas tröttsamt att hela tiden stå emot den yttre pressen. Finnen har haft många stunder av tvivel och frågat sig om han gör rätt som följer sin övertygelse. – Man måste nog tåla ganska mycket från omgivningen för att göra detta. Jag hade inte en färdig plan när barnen föddes, utan har fattat besluten allteftersom, men det har inte funnits många att prata med om mina tankar. Vid sonens tvåårskontroll på BVC sökte jag till exempel sköterskans stöd och frågade om hon kände till någon annan pappa som varit hemma lite längre. Svaret jag fick var; "jag vet en, men han blev deprimerad" Det var inte särskilt upplyftande att höra. Jag har träffat några kvinnor som är hemma, och omgivningen verkar än mer orolig för dem. Det låter hemskt. Finnen betonar att han inte har några svar och han tror inte heller att det finns solklara rätt eller fel i den här frågan, men vad får vi för samhälle om det inte ens går att diskutera olika alternativ? – Vad jag tänkte med mitt medverkande i det här reportaget är egentligen bara att försöka förmedla budskapet om att det går att vara hemma med barnen om man har möjligheten. Det kanske låter som en självklarhet att kunna välja det, men jag undrar verkligen om det är så enkelt i dag, även fast man vill. Frågan handlar inte om det går menar jag, utan snarare om man får. Får man verkligen göra så här?

Nä, Perry rockar som vanligt solo. Äntligen lite luft. Kanske gjorde en dålig deal HU i en $27 hyper.

Fan vad jag har svårt för dålig service

Det var jobbigt att ladda upp det med telefonen men det där kan nog ge en bra bild av hur lite jag älskar att staten