henjon

Haha jag hade glömt lite hur det är att lira lördagskvällar. Trots att timmen inte är sen än undrar man redan om det är brakfyllor eller mentalpatienter på helgpermission som är inne och lirar. I en $33a SH synar en snubbe ner mig på andra blindsnivån när vi fortfarande sitter över 50bb djupa AI på turn med ett gutshot stegdrag! (tack för den dubblningen med TPTK). I en annan turre slår jag om med 12bb kvar i stacken från knappen med 77 mot raise från CO. En helt sanslös retard i BB som lirat 40/0 tar synen med J4s för 70% av sin stack och med originalraisaren bakom ;-? Ongame är nu en gång för alla Ongame så man vinner inte två såna bataljer på raken mot monsterfisk, utan knekten landar så snyggt och fint på rivern. Annars haft några ganska bra dagar med bra självförtroende och aggression i spelet. Det där man kan hitta när man sprungit lite bättre och vågar börja lita lite mentalt på att man inte ska bli assraped vad man än gör.

Ganska überaggro snubbe som pushar QTo 13bb djup där. Undrar verkligen om det är rätt av SB att overcalla förresten. Det måste vara ganska marginellt i så fall, då det bästa han normalt kan hoppas på är att ni blockar ett överkort för varandra.

Ni borde kanske fråga er detta istället

+1 Rolig och intelligent/reflekterande skriven dagbok.

Fast det är ju ett ganska sjysst läge för en slags levlingsbluff mot en tight, men inte übernittig tänkande spelare om vi har en tight image själva också. Jag menar: Med 40bb kanske man åtminstone öppnar här med nåt i stil med 66+, AJs+, AQo+, KQ. Om vi är beredda att riskera 1/3 av stacken och den förstörda image det innebär att folda mot ett 4-bet/push så kommer vi ju att vinna de allra flesta gångerna, då han kommer att folda en så stor del av sin öppningsrange, och öka på stacken med runt 20%. I den aktuella handen borde knappen förstås inte spela så dock, eftersom han inte hade några som helst reads på hero/öppnaren.

Jag hade typ ROI 120% på gårdagskvällens SnG-grind. Så jag antar att jag är bättre än dig Annars +1 på Mr Tights post. Det är många här som ger en missvisande bild av hur lätt det är att tjäna snabba pengar på SnG:s. Det är lätt att plussa mycket när allt går bra. Det är lika lätt att backa mycket när marginalerna är emot en. Även på de lägre nivåerna finns så pass med semihyggliga spelare att det inte finns några stora värden att hämta längre. Om man går in med mindsetet att man enkelt dubblar rullen på nån månads spel så riskerar man en rejäl backlash. Har läst ett antal dagböcker här och på andra ställen genom åren som folk dragit igång när de springer bra och som sen dött när innehavaren sprungit in i den negativa varians som ALLTID kommer och inte orkat hålla igång vare sig dagboken eller spelet.

Kanske det, men det är ingen marginell syn för den sakens skull och därför lite missvisande att uttrycka sig så.

Med 25bb i stacken finns det inte många scenarion där man "foldar och väntar på bättre läge" efter ha träffat ett tvåpar med ess i. När du höjer flop här så är ditt syfte att provocera flushdrag och AK/AQ att försöka trycka ut dig. Ett visst antal procent av gångerna kommer fi dessvärre ha settat eller som nu träffat topptvåparet. Inget att göra åt.

Alla antaganden här är väl mer eller mindre skakiga, men det känns som att om någon hand öppnar den här floppen så är det en triss. Visst kan man tänkas checka för potkontroll, men den dragiga floppen och antalet motspelare talar mot det tycker jag. Sant dock att han även kan stegdrag och vissa kombos. Men då tycker jag ännu mindre att logiken håller eftersom det borde tala för fler tänkbara bluffhänder vi kan snappa av på river, men som inte kommer att syna ett bet från oss. Oavsett vilket så är väl hela handen ett bra exempel på att marginella händer ofta också tvingar oss att ta marginella beslut där EV för det ena eller andra alternativet är väldigt svårbedömt.

Man kan väl försöka analysera vidare hur den här J.Thaddeus kan tänkas spela olika tänkbara händer i sin range: - The stone cold nuts: 99 (Jag antar att han kan tänkas limpa in den pre när andre redan öppnat potten med att limpa, även om andra som känner hans spel bättre kanske kan avfärda den hypotesen) - The stone cold nuts in practise: J9 (Antar att han kan ta syn med dessa stackdjup/hyfsad position pre) - Kåk, 3or/4or över 9or - Nötfärger, Ax i ruter eller klöver - Icke nötfärger, t ex KQ i ruter eller klöver - Triss i nior - Tvåpar med knekt - Tvåpar med underpar till bordet (88-55,22) - Tvåpar med A3/A4 i annan färg en ruter - Air 1) Kommer han att beta några av dessa händer på flopp femhandat? Är det en orimlig hypotes att tänka sig att han öppnar potten med triss, men checkar alla andra händer? 2) Vilka händer kommer att beta turn? Jag har svårt att se honom försöka göra en attack mot potten med total luft femhandat, även om han sett 3 spelare checka 2 gånger. Jag antar också att underpar checkar igen i hopp om att få en billig showdown. En ensam knekt antar jag skulle kunna öppna turn här för värde efter de 3 dubbla checkarna. De eventuella monstren + kåken som sitter på turn vill väl också göra ett försök att se om det går att extrahera ut något ur handen. Hur är det med färgdragen? Kan man anta att han väljer att checka icke-nötfärger, men gör ett försök att semibluffa Ax-händer? 3) Om det ligger något i dessa spekulationer så består hans range på river av: - Fyrtal i nior (1 möjlig) - Kåk JJ999 (6 möjliga) - Kåk 33399 (3 möjliga) - Nötfärger (Vi kanske kan anta att han höjer pre med AQs+ och får då AJ, AT, A8, A7, A2= 5 stycken) - Bustade nötfärgsdrag i klöver (Enligt samma resonemang blir det 8 möjliga händer) - Tvåpar JJ99 (ett antal, beror på vilka Jx-händer vi tror att han limpar in med) Jag utgår från att han inte försöker bluffa sina tvåpar eftersom de bör ha ett hyggligt värde som bluffcatcher av bustade klöverdrag från din sida. Återstår då 15 händer som har dig slagen och 8 som eventuellt - högst eventuellt - kan försöka sig på en tuff riverbluff. Det skulle kanske då gå att resonera sig fram till en crying call - OM vi tror att den här spelaren alltid bluffar alla sina bustade färgdrag i såna här spots. Men gör han det så blir han väl obalanserad? Jag antar att såna här farliga brädor kan funka bra för stora bluffar - men då måste man väl också veta att man har att göra med en spelare som kan göra inte bara halvstora, utan också relativt stora läggningar. Har han en sån read på dig? Jag tycker fortf. att check river känns bättre - särskilt som det faktiskt bör finnas en hygglig chans att snappa av en och annan bluff med bustade färgdrag han faktiskt kan tänkas göra i DET läget? - Tycker ni rent generellt att jag sätter honom på en för tok snäv range?

Du är inte den förste i PF:s historia som blivit dissad och förklarad som fisk av nån som inte kan läsa HH:s

Så får man smaka på Omahavariansen också på allvar. Det har pågått en tid och idag slogs alla rekord. När jag har höga kort kommer låga floppar och folk höjer eller checkhöjer. När jag har låga kort och synar kommer höga floppar. Jag träffar bara marginella drag och när jag träffar stegar blir det hela tiden färg eller parbrädor och folk har det också. Utdragen på flera rivers också som lök på laxen. Sen naturligtvis några överspel också - sist nu med en topptriss där jag borde ha förstått att motspelaren hade kåkat. Jag tyckte inte att en relativt tight spelare borde ha pottat pre från UTG med lågt par men hans hand var AA55ss Jag borde förmodligen ha höjt honom och den andre också på QQ6-floppen, så jag får väl skylla mig själv även om det känns bittert med 5an som landade på turn. Katastrofdag som resultat av det hela och återigen 10% av min numer inte särskilt imponerande rulle försvunnen (BE i princip på SnG-spelet innan). Även om det känns som att jag haft en hemsk otur på sistone i detta variansrika spel så behöver jag nog ändå göra en om- och utvärdering av min tanke på att gå vidare med Omahan. Jag har ganska dåliga stats som det nu är och då verkar det ju inte rimligt att lira Omaha istället för NLHE CG där jag ju ändå har ett litet + i bb/hand på NL50/30. Samtidigt gör ju variansen att det är vansinnigt svårt att utvärdera. Köper kanske ändå tilläggsmodulen för PT3 (hade en trialperiod som nu är slut) och analyserar lite mer händer/spel. Såg för övrigt en graf idag på 2p2 från en omahalirare som på över 1 miljon händer sprungit närmare 200 fulla BI under EV. Hans expected wins låg på närmare $60K för detta sample, men det verkliga var i princip BE. Det är ju faktiskt helt sanslöst. Å andra sidan är det väl inte jättestor skillnad mot variansen i SnG:s/MTT:s

Enbart angående openlimping: (utgående från att vi spelar någon slags TAG-strategi, eller åtminstone en strategi åt TAG-hållet) Om bordet är passivt i en MTT tycker jag att man kan openlimpa enstaka händer som variation. Det är väl då närmast låga SC och låga PP som kan komma ifråga för ett sånt spel. Att göra det ofta tror jag inte på. Det blir för lättläst för observanta spelare vid bordet och man kommer inte att plocka särskilt mycket värde i snitt de få gånger man verkligen träffar brädan bra. När vi däremot höjer med vissa av dessa händer som balans till vår egentliga öppningsrange från MP så drar vi nytta av denna "perceived range" och kan plocka en hel del potter post genom rena C-bet utan att ha träffat bra + att vi kan få mer betalt för låga set och stegar som vi "inte borde kunna ha" från vår motspelares perspektiv. Självklarheter kanske alltihop, men tycker ändå att det förtjänar att nämnas när man diskuterar openlimpnings vara eller inte vara.

GL, men låter ruskigt svårt på 1 v på NL30. Hur många K händer tänkte du dig att trycka in?

Problemet är väl att det finns en så liten range av händer som en solid spelare vill göra en crying call med på denna bräda om han inte har någon read på dig som enormt bluffig. Tror varken underpar eller en knekt vill göra det. Möjligen en ensam nia om vi tror att han synar pre här med T9 eller 98 eller kanske A9s. Men det är ju i så fall en väldigt marginell syn också. Så jag tycker också att hela idén att beta river för värde faller. Det är snarare du som när du ser denna river bör förbereda dig att göra ett crying call (som du då naturligtvis inte vill ska vara högre än nödvändigt) såsom handen har utspelat sig.

Femövertolv så tar det slut med bara 4bb kvar i stacken efter en ändlös rad av skithänder. Får iaf 22 till slut, men de båda andra stackarna träffar färg på flopp och så är det finito för nästan dubbelt upp mot satsat kapital. Så är också semestern slut och imorgon är det dags att släpa sig till jobbet för första gången på dryga 5 veckor. Känns aningen abstrakt kan man väl säga... :roll:

Resultatet av dagen blir troligen ett par snittBI uppl. Det som återstår att boka in är Night Rehaben där jag just kommit i pengarna en liten bit på fel sida om mitten av fältet. Varit kortkall men gjort ett par tämligen vågade, för att inte säga lätt fiskiga spel som hade turen med sig. Enda bra handen - TT - dubblade också upp mot AQo och nån shortie. Kan ju alltid hoppas på ett hot streak. Just nu verkar dock inte mycket hända. Knappt 10bb kvar och får absolut ingenting att jobba med.

Jag håller med Wahlen och vågar påstå att om det inte är en spewtard så lönar det sig inte att syna där som spelet på Ongame NL30-50 är i varje fall. Oftast kommer det att vara ett set där gissar jag eller T7. Det kommer inte att vara en bluff tillräckligt ofta för att det med de pottoddsen ska löna sig att snappa med ett överpar.

En av de mest grundläggande men likväl svåra insikterna att ta till sig i poker är att det mest naturliga är att förlora. Med undantag för HU så är det verkligheten för alla pokerspelare. De flesta turneringar man spelar cashar man inte i. Flertalet av de potter man ger sig in i (om man inte är enormt tight) i ett cashgame vinner man inte. Ändå verkar det så lätt att inför sig själv skapa ett mindset där man åtminstone förväntar sig att varje torsk ska balanseras upp av en vinst. Resultatet av ett sånt mindset kan bara bli detta: De flesta dagar/spelpass kommer man att gå mer eller mindre frustrerad från bordet. Till det kan man sen lägga en tendens att räkna med "bonusar" i form av att många av de händer man får in det i som underdog (detta gäller förstås främst vid turneringsspel) ska dra ut och vinna, medan man tenderar att betrakta varje förlorad favorithand som något av en förolämpning. Är sen det hela kryddat med dåligt spel från motståndaren (typ en fisk som overcallar för 20bb med 55 när två tighta spelare redan är inne i potten för samma summa och drar ut ens raketer med en runnerrunnerstege) så blir man riktigt arg. På vem är ofta lite oklart. På fisken? På sajten? På slumpen? På någon slags ansiktslösa pokergudar som man förväntar ska gynna en själv? Jag liksom så många andra pokerspelare lider också av en slags inverterad variant av det som astronomen och vetenskapsmannen Carl Sagan kallade "Att bokföra träffarna men glömma bort missarna". Han syftade på många människors tendens att tro på sanndrömmar och liknande när märkliga sammanträffanden sker, samtidigt som de fullständigt glömmer bort alla de gånger när ingenting av det de drömde om verkligen hände. Den whinande pokerspelaren har en tendens att komma ihåg alla de potter där han själv förlorade som storfavorit eller att han pushade 3 gånger i rad från knappen i olika turrar och sprang in i KK+ varje gång. Gångerna han själv var på den lyckliga sidan blir mycket mindre noterade i minnet. "För det är ju bara som det ska". Min turneringskväll i torsdags är ett så typiskt exempel på det. AA-händerna som förlorade mot rent skräp (Q2 och 43). De både JJ-händerna som blev utdragna av settande underpar. Flera andra "big hands" som gick samma öde till mötes. Allt detta har gjort ett mycket starkare avtryck i minnet än det faktum att jag i den sista turren tog en gränssyn med AQo för 20bb, sprang in i AKs men runnerrunnade in en straight och dubblade i ett kritiskt läge inte jättelångt från bubblan. Eftermiddagens pass var egentligen ungefär detsamma. Det gick ganska bra, ganska länge och jag plussade t.o.m. något halvt inköp. Men det bestående intrycket är motriggen jag sprang in i i slutet av passet. Visst: Det är inte roligt att spela en satellit till en storturnering och få in det med först QQ och sen KK trevägs mot underpar resp två underkort, men förlora båda händerna. Det är inte roligt att kassera in ytterligare 2 förlorade HU-lägen mot typiska "lucky donks". Men sett till totalen var detta knappast ändå det typiska för passet, för även om det slutade en bit under EV så hade jag ändå marginalerna med mig i några viktiga potter och hittade bl.a. en ny 2a-plats i en 30-manna. Det finns något på samma gång löjligt självklart och samtidigt svårgreppbart när det gäller variansens inverkan på ens upplevelse och attityd i ens pokerspelande. Mer om det nån annan gång.

I en obligatationsrättslig mening (mellan de två spelarna) är det förstås så. Men i en sakrättslig (mot tredje part) är det långt ifrån lika säkert. Om inte arrangören av någon anledning skulle godkänna att man dealar om prissummorna så lär arrangörens uppfattning om vad var och en vunnit gälla officiellt och det i sin tur lär också betyda att det är den som styr vad man blir skyldig att betala i skatt.

Är du kvar i turren? Vill inte störa sambon som sitter halvdjupt i en $50 på 888 för mycket (hon tror med viss rätt att jag för otur med mig ) så funderade lite på att netraila nån istället

Har lugnat mig lite igen efter ett BE-pass och ett hyggligt bra idag med +4 snittBI. Jag måste försöka hantera mitt dåliga pokerhumör bättre - både för själva spelet och rent socialt. Nyckeln är rimligen ingen annan än att åter försöka minska resultatfokuset och satsa mer på förkovran igen. Jag har snappat en hel del sen jag började lira i nov 2008 - det vågar jag påstå. Men det finns så mycket kvar. Det finns ett element av barnslighet i mig som jag helt enkelt måste försöka jobba bort. I vintras gjorde jag en seriös satsning på flera plan: Bytte sajt, arbetade ganska mycket med ranger både i SnG och CG, table selectade, gick ner i nivå och ansträngde mig verkligen med mitt mindset. Resultatet blev dock bara pannkaka då jag sprang sämre än jag någonsin gjort tidigare i mitt pokerliv. Jag tyckte helt enkelt att detta var så fruktansvärt orättvist att jag "fick" whina och gnälla och lägga massa fokus på annat än det enda väsentliga: Hur jag spelar. Mer poster i ämnet kommer.

Jaga en hålstege som inte ens är nöten... ajabaja. Men det verkar vara en fascinerande värld på SVS med alla synfiskar.

Ser att snubben jag vann AQ/AK-handen mot (han hade bara runt 10bb kvar efter den betan) nu leder hela turren med 211K. Han spelade en bra, aggressiv och orädd poker såvitt jag kan bedöma det så säkerligen inte orättvist. Säkerligen har han dock hittat lite fler kvalitetshänder än mig; efter den torskade QQ-handen med setet mot stegen fick jag de sista två timmarna ingenting bättre än en 77a och två AK. Får väl ändå vara nöjd med utdelningen med det som bakgrund.

Ut med Q9s mot synande AJo. Hade 7bb kvar och pushade från CO. 52a plats för $58. Jag spelar förmodligen fortfarande för passivt före bubblan när jag fått upp en semihygglig stack och ligger nånstans så där i mitten +- några placeringar i fältet. Blir också lite för mycket resultatfokus: Man vill gärna ha cashen efter en dålig kväll som denna. Denna gång tror jag dock verkligen att det inte var mycket att göra; mina händer var för dåliga helt enkelt. Så när som på några dollar så plockar jag också åter förlusterna i Omahan. Det hindrar dock inte att resultatet på totalen är dåligt för dagen. Sprang under ev och hade kass timing i avgörande potter dock, så vet inte hur mycket jag kunnat göra åt saken. Gör naturligtvis ont i rullen att förlora så många "stora" händer. Imorgon blir det grillning om vädret fortsätter att stå huvudstaden bi.