henjon

Så får man smaka på Omahavariansen också på allvar. Det har pågått en tid och idag slogs alla rekord. När jag har höga kort kommer låga floppar och folk höjer eller checkhöjer. När jag har låga kort och synar kommer höga floppar. Jag träffar bara marginella drag och när jag träffar stegar blir det hela tiden färg eller parbrädor och folk har det också. Utdragen på flera rivers också som lök på laxen. Sen naturligtvis några överspel också - sist nu med en topptriss där jag borde ha förstått att motspelaren hade kåkat. Jag tyckte inte att en relativt tight spelare borde ha pottat pre från UTG med lågt par men hans hand var AA55ss Jag borde förmodligen ha höjt honom och den andre också på QQ6-floppen, så jag får väl skylla mig själv även om det känns bittert med 5an som landade på turn. Katastrofdag som resultat av det hela och återigen 10% av min numer inte särskilt imponerande rulle försvunnen (BE i princip på SnG-spelet innan). Även om det känns som att jag haft en hemsk otur på sistone i detta variansrika spel så behöver jag nog ändå göra en om- och utvärdering av min tanke på att gå vidare med Omahan. Jag har ganska dåliga stats som det nu är och då verkar det ju inte rimligt att lira Omaha istället för NLHE CG där jag ju ändå har ett litet + i bb/hand på NL50/30. Samtidigt gör ju variansen att det är vansinnigt svårt att utvärdera. Köper kanske ändå tilläggsmodulen för PT3 (hade en trialperiod som nu är slut) och analyserar lite mer händer/spel. Såg för övrigt en graf idag på 2p2 från en omahalirare som på över 1 miljon händer sprungit närmare 200 fulla BI under EV. Hans expected wins låg på närmare $60K för detta sample, men det verkliga var i princip BE. Det är ju faktiskt helt sanslöst. Å andra sidan är det väl inte jättestor skillnad mot variansen i SnG:s/MTT:s

Enbart angående openlimping: (utgående från att vi spelar någon slags TAG-strategi, eller åtminstone en strategi åt TAG-hållet) Om bordet är passivt i en MTT tycker jag att man kan openlimpa enstaka händer som variation. Det är väl då närmast låga SC och låga PP som kan komma ifråga för ett sånt spel. Att göra det ofta tror jag inte på. Det blir för lättläst för observanta spelare vid bordet och man kommer inte att plocka särskilt mycket värde i snitt de få gånger man verkligen träffar brädan bra. När vi däremot höjer med vissa av dessa händer som balans till vår egentliga öppningsrange från MP så drar vi nytta av denna "perceived range" och kan plocka en hel del potter post genom rena C-bet utan att ha träffat bra + att vi kan få mer betalt för låga set och stegar som vi "inte borde kunna ha" från vår motspelares perspektiv. Självklarheter kanske alltihop, men tycker ändå att det förtjänar att nämnas när man diskuterar openlimpnings vara eller inte vara.

GL, men låter ruskigt svårt på 1 v på NL30. Hur många K händer tänkte du dig att trycka in?

Problemet är väl att det finns en så liten range av händer som en solid spelare vill göra en crying call med på denna bräda om han inte har någon read på dig som enormt bluffig. Tror varken underpar eller en knekt vill göra det. Möjligen en ensam nia om vi tror att han synar pre här med T9 eller 98 eller kanske A9s. Men det är ju i så fall en väldigt marginell syn också. Så jag tycker också att hela idén att beta river för värde faller. Det är snarare du som när du ser denna river bör förbereda dig att göra ett crying call (som du då naturligtvis inte vill ska vara högre än nödvändigt) såsom handen har utspelat sig.

Femövertolv så tar det slut med bara 4bb kvar i stacken efter en ändlös rad av skithänder. Får iaf 22 till slut, men de båda andra stackarna träffar färg på flopp och så är det finito för nästan dubbelt upp mot satsat kapital. Så är också semestern slut och imorgon är det dags att släpa sig till jobbet för första gången på dryga 5 veckor. Känns aningen abstrakt kan man väl säga... :roll:

Resultatet av dagen blir troligen ett par snittBI uppl. Det som återstår att boka in är Night Rehaben där jag just kommit i pengarna en liten bit på fel sida om mitten av fältet. Varit kortkall men gjort ett par tämligen vågade, för att inte säga lätt fiskiga spel som hade turen med sig. Enda bra handen - TT - dubblade också upp mot AQo och nån shortie. Kan ju alltid hoppas på ett hot streak. Just nu verkar dock inte mycket hända. Knappt 10bb kvar och får absolut ingenting att jobba med.

Jag håller med Wahlen och vågar påstå att om det inte är en spewtard så lönar det sig inte att syna där som spelet på Ongame NL30-50 är i varje fall. Oftast kommer det att vara ett set där gissar jag eller T7. Det kommer inte att vara en bluff tillräckligt ofta för att det med de pottoddsen ska löna sig att snappa med ett överpar.

En av de mest grundläggande men likväl svåra insikterna att ta till sig i poker är att det mest naturliga är att förlora. Med undantag för HU så är det verkligheten för alla pokerspelare. De flesta turneringar man spelar cashar man inte i. Flertalet av de potter man ger sig in i (om man inte är enormt tight) i ett cashgame vinner man inte. Ändå verkar det så lätt att inför sig själv skapa ett mindset där man åtminstone förväntar sig att varje torsk ska balanseras upp av en vinst. Resultatet av ett sånt mindset kan bara bli detta: De flesta dagar/spelpass kommer man att gå mer eller mindre frustrerad från bordet. Till det kan man sen lägga en tendens att räkna med "bonusar" i form av att många av de händer man får in det i som underdog (detta gäller förstås främst vid turneringsspel) ska dra ut och vinna, medan man tenderar att betrakta varje förlorad favorithand som något av en förolämpning. Är sen det hela kryddat med dåligt spel från motståndaren (typ en fisk som overcallar för 20bb med 55 när två tighta spelare redan är inne i potten för samma summa och drar ut ens raketer med en runnerrunnerstege) så blir man riktigt arg. På vem är ofta lite oklart. På fisken? På sajten? På slumpen? På någon slags ansiktslösa pokergudar som man förväntar ska gynna en själv? Jag liksom så många andra pokerspelare lider också av en slags inverterad variant av det som astronomen och vetenskapsmannen Carl Sagan kallade "Att bokföra träffarna men glömma bort missarna". Han syftade på många människors tendens att tro på sanndrömmar och liknande när märkliga sammanträffanden sker, samtidigt som de fullständigt glömmer bort alla de gånger när ingenting av det de drömde om verkligen hände. Den whinande pokerspelaren har en tendens att komma ihåg alla de potter där han själv förlorade som storfavorit eller att han pushade 3 gånger i rad från knappen i olika turrar och sprang in i KK+ varje gång. Gångerna han själv var på den lyckliga sidan blir mycket mindre noterade i minnet. "För det är ju bara som det ska". Min turneringskväll i torsdags är ett så typiskt exempel på det. AA-händerna som förlorade mot rent skräp (Q2 och 43). De både JJ-händerna som blev utdragna av settande underpar. Flera andra "big hands" som gick samma öde till mötes. Allt detta har gjort ett mycket starkare avtryck i minnet än det faktum att jag i den sista turren tog en gränssyn med AQo för 20bb, sprang in i AKs men runnerrunnade in en straight och dubblade i ett kritiskt läge inte jättelångt från bubblan. Eftermiddagens pass var egentligen ungefär detsamma. Det gick ganska bra, ganska länge och jag plussade t.o.m. något halvt inköp. Men det bestående intrycket är motriggen jag sprang in i i slutet av passet. Visst: Det är inte roligt att spela en satellit till en storturnering och få in det med först QQ och sen KK trevägs mot underpar resp två underkort, men förlora båda händerna. Det är inte roligt att kassera in ytterligare 2 förlorade HU-lägen mot typiska "lucky donks". Men sett till totalen var detta knappast ändå det typiska för passet, för även om det slutade en bit under EV så hade jag ändå marginalerna med mig i några viktiga potter och hittade bl.a. en ny 2a-plats i en 30-manna. Det finns något på samma gång löjligt självklart och samtidigt svårgreppbart när det gäller variansens inverkan på ens upplevelse och attityd i ens pokerspelande. Mer om det nån annan gång.

I en obligatationsrättslig mening (mellan de två spelarna) är det förstås så. Men i en sakrättslig (mot tredje part) är det långt ifrån lika säkert. Om inte arrangören av någon anledning skulle godkänna att man dealar om prissummorna så lär arrangörens uppfattning om vad var och en vunnit gälla officiellt och det i sin tur lär också betyda att det är den som styr vad man blir skyldig att betala i skatt.

Är du kvar i turren? Vill inte störa sambon som sitter halvdjupt i en $50 på 888 för mycket (hon tror med viss rätt att jag för otur med mig ) så funderade lite på att netraila nån istället

Har lugnat mig lite igen efter ett BE-pass och ett hyggligt bra idag med +4 snittBI. Jag måste försöka hantera mitt dåliga pokerhumör bättre - både för själva spelet och rent socialt. Nyckeln är rimligen ingen annan än att åter försöka minska resultatfokuset och satsa mer på förkovran igen. Jag har snappat en hel del sen jag började lira i nov 2008 - det vågar jag påstå. Men det finns så mycket kvar. Det finns ett element av barnslighet i mig som jag helt enkelt måste försöka jobba bort. I vintras gjorde jag en seriös satsning på flera plan: Bytte sajt, arbetade ganska mycket med ranger både i SnG och CG, table selectade, gick ner i nivå och ansträngde mig verkligen med mitt mindset. Resultatet blev dock bara pannkaka då jag sprang sämre än jag någonsin gjort tidigare i mitt pokerliv. Jag tyckte helt enkelt att detta var så fruktansvärt orättvist att jag "fick" whina och gnälla och lägga massa fokus på annat än det enda väsentliga: Hur jag spelar. Mer poster i ämnet kommer.

Jaga en hålstege som inte ens är nöten... ajabaja. Men det verkar vara en fascinerande värld på SVS med alla synfiskar.

Ser att snubben jag vann AQ/AK-handen mot (han hade bara runt 10bb kvar efter den betan) nu leder hela turren med 211K. Han spelade en bra, aggressiv och orädd poker såvitt jag kan bedöma det så säkerligen inte orättvist. Säkerligen har han dock hittat lite fler kvalitetshänder än mig; efter den torskade QQ-handen med setet mot stegen fick jag de sista två timmarna ingenting bättre än en 77a och två AK. Får väl ändå vara nöjd med utdelningen med det som bakgrund.

Ut med Q9s mot synande AJo. Hade 7bb kvar och pushade från CO. 52a plats för $58. Jag spelar förmodligen fortfarande för passivt före bubblan när jag fått upp en semihygglig stack och ligger nånstans så där i mitten +- några placeringar i fältet. Blir också lite för mycket resultatfokus: Man vill gärna ha cashen efter en dålig kväll som denna. Denna gång tror jag dock verkligen att det inte var mycket att göra; mina händer var för dåliga helt enkelt. Så när som på några dollar så plockar jag också åter förlusterna i Omahan. Det hindrar dock inte att resultatet på totalen är dåligt för dagen. Sprang under ev och hade kass timing i avgörande potter dock, så vet inte hur mycket jag kunnat göra åt saken. Gör naturligtvis ont i rullen att förlora så många "stora" händer. Imorgon blir det grillning om vädret fortsätter att stå huvudstaden bi.

I pengarna i Night rehaben nu i varje fall. Har haft helt hopplösa händer på ett aggressivt bord, så inte haft några möjligheter att stjäla runt bubblan. Nere på 51/72, men nu ska vi jobba tillbaka i gamet! Plockade tillbaks nästan en stack i Omahan också mot en snubbe som gravt överspelade ett tvåpar.

42/88 i Night rehaben när vi är framme vid tredje pausen och har några platser kvar till pengarna.

LOL samma kille i Omahan 3betar mina ess med Q983 med ruter och synar sen min 4betspush. Floppar straight denna gång. Hyfsat med sklanskydollars där på pokerkontot, tyvärr noll och intet i verkligheten. En annan AAxx-hand doublesuited fick åtminstone stå mot en shortie med runt 25bb. Alltid något etc...

Förra Omahapasset räknade jag förresten till ca 25 raka par som tittade på floppar utan att setta en enda gång. Följt upp med ett gäng idag. Inte unikt förstås, men lite småjobbigt även om set förvisso har långt ifrån den styrka de har i NLHE i Omaha.

Har 32K i sista turren som är Night Rehaben. Lyckades först äntligen vinna en AK-hand igen (mot KJ) och synar sen med 15bb en 20bb-push från CO från en spelare jag tidigare sett göra ett par såna moves med sämre händer (AJ/mellanpar) med min AQ. Tyvärr har han AK, men jag sätter den första turhand jag öht hittat ikväll och rivrar en straight. I Omahan börjar jag med att tappa en stack. Potbetar en höjare och en synare från BB med ess och får syn från båda. På flopp 774 regnbåge kan jag inte se annat än att jag måste in med en potbet igen då ju jag knappast kan få en bättre flopp. Nu visar sig dock pokerns totala oförutsägbarhet igen då den ena spelaren synat mig med en spelare bakom med handen 6553 regnbåge (haha) och rivrat en straight. Kan svårligen tänka mig att en så pass dålig semirundown kan vara profitabel att spela så (bättre att limpa och syna ett mindre potbet för implicita odds), men här blev det ju jackpot.

Ut i näst sista turren efter flip AK/77. Denna gången har JAG pocketparet, Denna gången träffar motspelaren sitt överkort. Har nu förlorat typ senaste 10 händerna jag spelat och varit i nån slags konfrontation med. Ingen av dem har varit sämre än AK/77+

Kvar i tre turrar plockar exakt samtidigt JJ i två av dem. Får in det som favorit i båda. I den ena mot TT och 88 och i den andra mot AK/A9. Om en av dom kunde ha hållit upp åtminstone. Men inte då. Värst i rebuyen där Ongames special - sämsta handen vinner alltid trevägs - ordnar en stege åt åttorna på river. Av bara farten förlorar jag sen flippen med AK mot 88 i handen efter med de 1000 jag har kvar. Det är så sjukt jävla tröstlöst igen.

Synar en öppning från tidig pos/tight spelare i Night Rehaben med QQ. Flopp KQT. Han betar halv pott, jag synar. När knekten kommer på turn och han betar igen tycker jag mig inte kunna göra mycket annat än att folda. Han visar AJ för redan floppad stege, så på sätt och vis var det ju ett lucky card då jag knappast hade kunnat orka komma ifrån mitt set där annars trots insikten om att jag kunde vara slagen.

en snubbe limpar för en sjättedel av sin stack i en $11 från UTG1. Jag går allin med min något mindre stack på 6,5bb med 77 från hijack. Snubben blixtsynar med QJo. Han rivrar naturligtvis en knekt men i teorin så finns det fortfarande värde i SnGerna även om dessa moroner blivit alltmer sällsynta vid borden.

Sant. Resultatfokuset är och förblir ett av mina större problem i pokerspelandet, tillsammans med bl.a. för små volymer för SnG (runt 250-300 games i månaden gör en alldeles för utsatt för variansens verkningar) Man ska naturligtvis också minnas de andra gångerna som de 40 chipsen häromdan som blev en seger i en 30-manna.

Good luck! Jag jobbade några år i Finspång så jag förstår precis varför du satt upp det som självbestraffning 8-)