Skrev det här inlägget i ett .txt dokument då jag inte hade något internet. Skrev bara non stop utan att skumma igenom eller ändra i efterhand så eventuella stavfel eller osympatiska överflummiga delar skyller jag på bakfylla
Bara så ni vet så kommer detta inlägg innehålla delvis överflödigt namedroppandes, rants och hjärndöda tankegångar. En massa text och lite substans från en bakfull människas ganska enkelspåriga hjärna.
I torsdags vaknade jag efter första natten i lägenheten av att en chiprik Ludvvig ringer för lunchdejt innan hans tänkta SM-klonk. Får sällskap av den gode Niklasvegas och hans flickvän för deras första hamburgare på Oljebaren samt en snabb visning på mina 36kvm i lägenheten som hittills endast är inrett med flyttlådor samt en unken liten 90cm säng som jag tog med från mitt gamla gästrum. Åker sen ut en sväng till irlsucks för en otroligt intensiv halvtimma av funderingar runt livet och alla dess aspekter kändes det som, samt tre nya boktips inom ämnet. En perfekt mental uppladdning så man kände sig mer självsäker och vis än någonsin när jag satte mig på bussen mot Åkersberga för att träffa lite gamla vänner och gå på en examensfest för en kvinna som jag alltid beundrat lite på avstånd då jag känt mig för underlägsen för att ens försöka lära känna, stört fånigt men ack så sant, vilket gjorde inbjudan jag fick (till skillnad från andra bekanta som känner henne way better) till en fin
överraskning. Vi anländer relativt sent men fortfarande i kvällsljus och möts av ett hav av firande, genuint glada och framförallt väldigt onyktra människor. Värdinnan i fråga står i någon sjuk klänning, gummistövlar och en old school sjuksköterskemössa och möter vårat sällskap med en tårfylld attackkram som skulle få vem som helst att smälta. Den klassiska skaka hand med alla
rutinen påbörjas och jag får syn på en ICA-anställd tjej som jag alltid har gillat men aldrig träffat utanför affären. Best case scenario (typ) inträffar och hon tar mig direkt åt sidan och är super handsy, slänger massa icke ytliga komplimanger på mig och får både med en anekdot om hur hon leggat mig (vilket jag kommer ihåg mycket väl då jag vart rätt ställd över att behöva visa körkortet när jag handlade avocado och tuggummin) för att kolla upp mig samt flika in hur hon egentligen är superblyg men "just ikväll mår jag så jävla bra". Det är som att hon har läst mina tankar och studerat fram ett facit för hur man ska få mig kär för den cocktailen av 1. boosta mitt ego utan att ge alldagliga komplimanger om saker hos mig som jag inte själv gillar 2. påstå sig vara blyg men agera som den totala motsatsen 3. en nypa stalker/psycho på ett mysigt maniskt vis 4. subtilt få in att hon är högvarians i sitt beteende... Vi står här vid ett bord mitt ute på gräsmattan och folk börjar samla sig runt detta och starta en obskyrt hetsig non stop action omgång av flip the cup. 20+ pers trängs på kanske 10kvm, skrikandes och tjoandes, klättrar på varandra omgång på omgång utan vila och ännu en fantastisk egenskap kommer fram hos min nya bekantskap då hon först ljuger om hur bra hon är
följt utav ett konstant fuskandes när skickligheten inte räckte till. Hade jag haft en ring tillgänglig här hade jag friat på plats !
Vi fortsättar att bonda tills min nära vän tar mig lite åt sidan för att prata glatt om hur lovande kvällen har börjat. Sitter på en brygga och skrattar naivt åt hur fint livet är innan vi rör oss tillbaks där jag hamnar med värdinnan som pratar i en evighet om mitt kommande liv i Stockholm ser ut, att hon bor i närheten och nämner tusen olika platser där vi måste äta, dricka, festa. En kille börjar figurera i periferin som är märkbart missnöjd och tillslut ser jag har han nästan tar sats och från ingenstans tvångshånglar upp kvinnan innan han
aggressivt slänger fram handen och presenterar sig som hennes pojkvän (inget namn, bara titeln). Hon kollar ner i marken och säger försiktigt "ja alltså typ pojkvän" varpå jag brister ut i skratt, tackar för samtalet och går bort till det övergivna buffébordet där jag vräker i mig lite blåbärspaj med mina bara händer. Mörkret faller och festen samlas under det stora partytältet där folk dansar på bord, hoppar och skriksjunger till en never ending kavalkad av Guetta/Gyllene Tider-esque musik. Min förlovade vän som jag satt med på bryggan sitter med wifey-material kvinnan från början av kvällen medan jag hamnar med lite gamla bekantskaper som för stunden är jättetrevliga
men inte i närheten av så intressanta som min nya bekantskap. Får ögonkontakt med min vän som ser väldigt upprymd ut vilket jag får förklarat för mig senare att det är pga att min blivande fru har lagt handen på hans skrev och yttrat orden "fan va synd att du har en fästmö som inte är jag"-ish. Lolwhut, farväl till bluffen om blyghet Wifey, men det som händer därefter är ännu sjukare. Min inte riktigt lika roliga vän som har suttit på en stol bredvid allt detta och i en alkoholiserad dimma stirrat in i väggen blir uppdragen
ur sin plats av henne där hon säger högt och glatt "nej nu ska vi två åka hem". Killen har inte yttrat ett ord senaste timman och har inte haft den minsta tillstymmelsen till kontakt med Wifey men ska nu få åka hem med henne?! Ett förvirrat högt skratt utbyts mellan mig och min vän och jag ber henne komma in för att prata lite för det här är ett alldeles för abrubt och ovärdigt (om än sagolikt bisarrt) slut på min framtida romans. Vi börjar hålla på och allt börjar ordna upp sig igen när min förlovade vän helt orimligt bestämmer sig för att göra oss sällskap och essentially cockblockar rakt av. Inte nog med det så kommer min alkoholiserade vän in och vi fattar det gemensamma beslutet att åka hem till en av dom för en efterfest. Stämningen på denna efterfest är rätt kul för jag vill uppenbarligen vara med den här tjejen precis som den andra singelkillen, men dessutom älskar ju den förlovade vännen uppmärksamheten han fått och är inte riktigt redo att dela med sig av den trots att han själv aldrig kan göra något. Oskönt kan tyckas, men han är
en så kul karaktär att det bara blir roligt och uppenbart. Det hela slutar med att ena killen börjar skrika om hur osköna vi andra är och slänger igen dörren och beger sig hemåt när hon inte ville dela taxi med honom. Mr engagement vägrar dock ge sig här och sitter med oss i soffan tills stämningen övergår från sexuell spänning till att vi sitter och pratar om våra djupaste emotionella sår
vi har varpå det visar sig att Wifey har haft ett (föga förvånande förstås såhär i efterhand) väldigt prövande liv med total brist på kärlek från båda föräldrarna och massa mer vilket får oss andra (som känt varandra i 13 år) att öppna upp oss om saker som i alla fall jag aldrig har pratat om med någon annan. När sedan tryggheten utav mörker försvinner i och med soluppgången blir det lite obekvämt och jag får en snabb puss innan hon ringer en taxi och beger sig hemåt med de så ovärdiga orden "vi ses på Ica".
Alldeles för få timmar senare vaknar jag av att gruppchatten på mobilen exploderar av hets om att våran dagsfest i Tantolunden har påbörjats av de allra mest festglada deltagarna i gänget. Rycker upp min vän ur sängen, packar ner ryggsäcken full av alkohol och beger oss in mot stan för ännu en måltid på oljebaren, ombyte och nytt packandes i lägenheten och sen äntligen avfärd till de andra.
Hade aldrig varit där innan men det var riktigt mysigt, istället för att vara en normal park som jag föreställt mig det så var det en ganska brant, smal kulle
inramad av buskage på båda sidorna framför en scen. Högst upp på den sitter vårat umgänge med lite nya människor och glatt häller i sig diverse rusdrycker.
En helt salig blandning av folk och karaktärer som förtjänar så mycket mer förklaring än lite text och bilder, men kul var det i alla fall. Min väninna, Osten,
gör som hon alltid gör och börjar försöka manipulera fram roliga scenarion och relationer hos folk i sällskapet vilket är en makalöst bra rail. Det hela utmynnar
i någon form av utmaningsserie där man turas om med att välja en i gruppen som måste göra en sak för att själv kunna utdela en utmaning till nästa osv. Det hela är väldigt oskyldigt och är mestadels att få främlingar i parken att låna ut sina kläder, dela med sig av sin mat och dryck eller få främlingarna att
spexa på diverse vis. Det fuskas, ljugs och skrattas något otroligt innan vi alla bestämmer oss för att dra mot trädgården. Vi får dessutom med oss två nya människor som lämnade sina respektive umgängen för att följa med oss. Innan kön in så måste jag rensa ur all alkohol ur min ryggsäck så jag ger första ölen till en tiggare och I kid you not när jag säger att det inom 5 sekunder var 6 stycken till som omringade mig. Alla fick sig varsin öl/cider och den ena var mer tacksam än den andra och kramar utdelades till den stora förtjusningen hos mina vänner som stod på railen. Väl inne på trädgården så börjar lite wild card effekten/variansen komma ikapp lite och diverse strul uppstår inom gänget tyvärr. Hinner träffa både antesvante, shahin89 och doubleaces (?) innan den långa dagen började komma ikapp mig.
Tråkigt nog åkte jag hem och kände mig lite lätt ensam för första gången på länge vilket var helt orimligt ovärdigt slut på en så bra dag.
Men någon ensamhetskänsla vart det inte när man väl vaknade sen igår då tre olika vänner kom i omgångar för att prata om helgens bravader (alla tre hade totalt olika perspektiv på allt) innan en väninna kom förbi och hetsade om att jag skulle hänga med till Gröna Lund. Denna väninna har jag skrivit massvis om innan, en glad tjej med fin rumpa och en helt sinnessjuk och fantastisk storasyster som jag var upp över öronen kär i när jag var ung. Eftersom jag inte har något internet i lägenheten, gymkort eller något annat medel att fördriva min tid med för närvarande så är jag i stort sett comittad att snapa alla sociala inbjudningar jag får. Vi blir ett ganska speciellt sällskap där det är jag, systrarna, lillasysterns gamla ragg från en fotbollsturnering 2005 som flyttat till Stockholm (edit: se Bomans bekantskap) samt en ny bekantskap till
storasystern - en skidåkare som hon umgåtts med under sitt säsongande i Sälen. Min milda ångest får oss att inleda med en drink när vi kommer dit vid 18 vilket resulterar i att vi aldrig lämnar barområdet. Inte en enda åktur avnjuts utan vi sitter och bondar, främst över vilket sjukhuspaket storasystern är med alla hennes historier. En barndomsvän med sitt eget sällskap sätter gör oss sällskap i omgångar mellan sina åkturer där dom håller sig betydligt mer städade än våran blandade grupp av människor. Tar ett pit stop hos mig efter stängning innan jag lyckas övertala alla utom lillasystern att hänga med till slakthuset där jag skulle möta upp annat kul folk
och njuta av bra musik. Det roliga här är att sälenkillen och fotbollsturneringskillen båda slåss om Storasystern varpå jag trots min förkärlek till henne nöjer mig på alla nivåer med att hitta rail istället för att ge mig in i någon ny dödsdömd 4-vägspott. Varvar att dansa på det mysiga technogolvet med dom jag skulle träffa från början med att roama runt lokalen med ett blont wild card som dragit med sin fästman dit för att träffa mig
(hon är på en helt annan nivå av sjukhet, ett litet bombnedslag av underhållning om man inte tar henne så seriöst) samt dansa med mina nya bekantskaper och Storasystern på ett extremt hårt technogolv. Är så svettig att min gråa hjärtprydda tröja numer är svart när jag säger farväl till de nya vännerna för att bege mig ut till Rågsved av alla ställen på denna jord till någon underground klubb i övergivna lokaler ute i en skog. Att det är dag tre börjar komma ikapp mig rätt hårt här och jag känner mig väldigt onykter men förvånansvärt pigg. Jag är ju relativt ny på hela technoscenen med allt vad det innebär men det hela känns nästan surrealistiskt för att det är precis så sjuka människor och lokaler man hade kunnat föreställa sig men inte riktigt tro på att det fanns (makes sense?). Ett par timmar till av dansandes och häng med roliga människor innan man tillslut halvt kraschar, sätter mig på en sten i skogen utanför och skickar kärleksfulla sms och bara blickar ut över området utan att lyckas få fram några tankar. Precis innan avfärd ser jag en kort tjej utklädd i en helkroppsdräkt i form av den lila tecknade katten från Alice i Underlandet. Vänder mig om till en vän i umgänget och försöker förklara hur sjukt det är för jag älskar den karaktären varpå han säger att han inte sett tjejen jag pratar om vilket får mig att spontant dumförklara honom då det för mig var som att det var en strålkastare på henne när hon kom in. Snurrar runt och försöker få syn på henne men hon är helt borta och jag har funderat halva morgonen på om jag kan ha inbillat mig henne? Att festa från 18 på torsdagen till 06 på natten till söndagen måste ha satt sina spår känner jag....
Nu ska jag träffa Storasystern för en bit god mat och försöka bli människa igen. Blir nästan orolig för hur lovande den här sommaren har börjat (att blanda ihop negativa känslor till något positivt är precis sånt beteende jag försöker undvika men det är för bra för att vara sant just nu)
___
Fwiw så vart maten brunchen på Berns asiatiska vilket var helt fantastiskt imo. Efter det kraschade jag i 6h sömn, vaknade 21 och gick ett par timmars promenad.
Bilder kommer nästa gång jag får internet igen, men det kan dröja
Du menar Viktor Blom?