Cleburne

Gärna rik, men inte berömd. Varför freaks ska visa upp sig i tv har jag aldrig fattat. Dessutom ser jag normal ut, och uppträder även normalt för det mesta. Det handlar mest om "interna" grejor som jag inte har några problem med och som aldrig varit något hinder i mitt liv som vuxen. Jag har i hela mitt liv varit välsignad med tur och allt ordnar sig utan att jag behöver göra speciellt mycket.

Säker kan man väl aldrig vara... En till "konstighet": Jag har noll empati när det gäller människor - eller saker - som jag inte har en personlig relation till. Svältande barn i Afrika eller masslakt på valfri folkgrupp är inget som rör mig i ryggen. Att se bilder som föreställer lidande framkallar ingen som helst medkänsla hos mig. Ni tycker säkert att jag är hemsk nu, men så är det. Det händer liksom inget inom mig. Men det uppvägs till viss del av att jag känner väldigt mycket för såna som jag känner och tycker om.

Bara jag som automatiskt får lust att skriva ett snuskigt svar till detta? Vad tror du syftet med min andra mening var? edit: nej vänta, båda Note to self: Läs klart inlägget innan du trycker på "citera"-knappen! My bad...

Bara jag som automatiskt får lust att skriva ett snuskigt svar till detta?

Spelar mest FL upp till 30/60 men mest 15/30. NL upp till 5/10, mest 2/4. Spelar kontinuerligt på ett 10-tal siter. Tack, var bara nyfiken.

Tror faktiskt att det till stor del handlar om att genomsnittsspelarna har blivit bättre=mindre sjuka prylar... tror din slutsats här är lika smart som att internerpoker skulle vara riggat. 60 eller 40 sidor och bara två år att se trenden över är helt enkelt inte nog med statistiskt underlag. du kan inte dra några slutsatser av det. så det så! Men om jag utgick från antal tecken och antal sekunder (i stället för sidor och år) så skulle det alltså vara ett tillräckligt underlag?

Tror faktiskt att det till stor del handlar om att genomsnittsspelarna har blivit bättre=mindre sjuka prylar...

OT-fråga till Elvis: Var och på vilken nivå spelar du?

Det är olika i olika delstater, men mig veterligen krävs det inte att man är 21 år någonstans. Det skulle väl vara om mormonerna i Utah har hittat på några såna knasigheter, men det betvivlar jag.

Frågan i går var lika knarkad. Man fick frågan "Vad gör du?" utan att veta vad motståndaren hade gjort och dessutom bara två alternativ vilket var "i minsta laget".

Tja, jag har klagat på både B2B och Party, samt Ladbrokes, Ongame och säkert någon till, så där har du fel. Du räknas tyvärr inte med i "de". Jag är uppriktigt sagt ledsen men jag tror du ska kunna lära dig att leva med det. Man undrar ju faktiskt var du spelar och om du kanske inte ska inse att du kanske inte är så bra som du tror. Jag är helt säker på att jag inte är så bra som jag tror men jag skyller iaf inte på riggning. Men det kan bero på att jag vet att vår hjärna kan se mönster där det inte finns och att vi har selektivtminne. Ska jag tolka det här inlägget som så att du inte tycker om mig? Nu blev jag ledsen...

Jag har spelat en del i går kväll och nu i morse, men det går trögt som fan. Mer anti-klonk än klonk om man säger så. Vi ligger fortfarande på rätt sida av 121k-strecket, någon hundring eller så, men framåt går det inte. Trist men sant. Lite halvsugen på Partys reload ($100), men väldigt osugen på att faktiskt spela där. Vi får se, kanske till helgen…

Tja, jag har klagat på både B2B och Party, samt Ladbrokes, Ongame och säkert någon till, så där har du fel.

Eller så kan man kanske spela om nallar som arrangörerna bara råkar sakna i sina nallesamlingar och är beredda att betala en hel del för... Det är klart att såna här upplägg inte är helt lagliga, men finns det inget sätt att hamna i en tillräckligt stor gråzon för att få hållas utan påhälsning från polisen?

Även om det handlar om till exempel prispokaler som "bara råkar" vara diamantinfattade? Allt är ju värt pengar, men jag har varit med om att anordna sporttävlingar där man delar ut priser, och de priserna kostade ju självklart en del.

Jag fick idén från en sak jag läste om i Japan. Där har man tydligen spelhallar där man vinner ”priser”, typ nallar och sånt, när man spelar olika sorters arkadspel. Sen går man bara runt hörnet och säljer nallarna till fasta priser.

Jag är inte jurist eller så, så såga mig inte längs fotknölarna nu, men jag funderade på en sak. Det är ju mycket problem med tillslag mot pokerklubbar och så nu för tiden, men skulle man inte kunna lösa problemet genom att ha ”saker” som priser i stället för reda kontanter? Det borde ju inte vara alltför svårt att hitta grejor som har ganska stabila ”återförsäljningsvärden”, typ aktier eller nåt sånt. Visst skulle det innebära mer jobb för arrangörerna, men vore det hela inte lagligt då? Att ta anmälningsavgifter är väl okej?

Jag var grymt tiltad efter att ha blivit översettad, men nu känns det bättre. Värdelöst spelat, och jag bad om ursäkt efteråt. Fi4 hade KK och var inte alls glad. Table: $0,50-$0,50 No Limit HE (Real) Seat 1: Fi1 ($6,90 in chips) Seat 2: Fi2 ($23 in chips) Seat 3: Fi3 ($39,65 in chips) Seat 4: Fi4 ($66,15 in chips) (on the button) Seat 7: Hero ($132,50 in chips) Seat 9: Fi5 ($14 in chips) *** Blind Bet Round *** : Hero : Post Blind ($0,25) Fi5 : Post Blind ($0,50) Dealt to Hero: Ad Dealt to Hero: Kc *** Pre-Flop *** : Fi1 : Fold Fi2 : Call ($0,50) Fi3 : Call ($0,50) Fi4 : Bet ($3,50) Hero : Call ($3,25) Fi5 : Raise ($13,50) Fi5 : All In ($14) Fi2 : Fold Fi3 : Fold Fi4 : Raise ($25) Hero : Raise ($100) Fi4 : Call ($37,65) Fi4 : All In ($66,15) *** Flop *** : Ac Qd 3c *** Turn *** : [ Ac Qd 3c ] 10d *** River *** : [ Ac Qd 3c 10d ] 3d *** SUMMARY *** Pot: $183,65 | Rake: $1 Board: [ Ac Qd 3c 10d 3d ] Fi1 lost $0 Fi2 lost $0,50 Fi3 lost $0,50 Fi4 lost $66,15 Hero bet $103,50, collected $183,65, net $80,15 Shows [ Ad Kc ] (two pairs, Aces and threes) Fi5 lost $14

Trolltråd...

Jag fick ett brev från Unibet häromdagen. De saknar mig så mycket att de skickade ett exemplar av "Dan Glimnes Pokerskola". Fick något halvkasst bonuserbjudande också, men dels så har jag lyckats få kontot låst eftersom jag skrev in fel lösenord för många gånger och dels vill jag inte spela på ställen som tar ut en avgift på insättningarna.

Smör? Vadå smör? Vidrigt! Inga orenheter på mitt bröd! Seriöst så vet ju alla jag känner om det här och det löser sig alltid, eller så låter jag bli att äta. För mig har mat aldrig varit en social grej och tro det eller ej, men det har "aldrig" varit ett problem. Man får förklara hur det ligger till för folk man träffar, men sen är det bara att köra på. Edit: Som liten var det ju självklart ett "problem" att vara avvikande på det här sättet, men som vuxen har det inte varit det.

Varför det blev så här vet jag inte, och jag kan inte påstå att jag bryr mig längre. Enligt morsan började jag bara vägra att äta något annat när jag var i femårsåldern och visst är det så att jag anser att "vanlig mat" är vidrig. Det kan ha något med konsistensen att göra. "Mosiga" saker får det att krypa i mig.

Om fi är någon man känner eller en "chatkompis" från sajten skulle jag nog ge honom en chans att få ordning på sin lina, men i övrigt är det bara att mata på.

Okej, ny ”konstighet”. Jag har ett väldigt bra minne, vilket tillsammans med min besatthet av historia gör att jag är väldigt allmänbildad (och jävligt duktig på att komma ihåg långa replikskiften från filmer), men jag har knappt några minnen alls från mitt liv före 15 års ålder. Om någon påminner mig om något så kommer jag ibland ihåg det, men i övrigt är det mest helt tomt. Jag minns saker som jag lärde mig, men inte saker som hände.

1,5 liter mjölk om dagen innebär att jag får i mig det mesta som behövs den vägen. Sen finns det väl vissa saker som jag ”lider kronisk brist på”, som C-vitamin, men jag har aldrig haft några besvär och läkarna har aldrig kunnat hitta några fel vid kontroller. Jag försökte ta vitamintabletter ett tag (frugan insisterade), men de gjorde mig illamående och allmänt dålig. Min egen lilla teori är att kroppen anpassar sig och använder det som finns tillgängligt. Om den egentligen behöver A, men aldrig får det, så börjar den till slut använda B i stället. Jag försökte prova ”riktig mat” i tonåren, men det gick inte, och nu är jag för gammal för att vilja ändra mig.