Andrew_W

Neeeeeej! Men jag borde få lite stilpoäng för en del kreativa gissningar

Verkligen jättefin, men går det att få den i mintgrön? Det skulle passa så mycket bättre till min nya sportoverall som jag tävlar i här varje kväll (Det står Bagheera och Team Andrew på ryggen, hur snygg kan man bli?).

Fan, jag är så nära att slå 33 poäng nu, men jag vet inte om jag lyckas...

De är kompisar http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Andrews_%28musician%29 (tydligen så spelar Michael Andrews piano och Gary Jules sjunger i låten)

Du kan ju börja med att lyssna på hela Scarlet's walk om du inte redan gjort det och sedan jobba dig igenom resten. Personligen är jag rätt förtjust i skivan From the choirgirl hotel.

Ja, vad hände med tråden egentligen? Så snopet.

Tori är min husgud. Om vi nu pratar liveversioner från hennes "To venus and back" så får man ju inte glömma det mäktiga: Jag får av någon anledning även rysningar av hela slutstycket av Datura då hon sjunger "dividing canaan, piece by piece" om och om igen tillsammans med en massa trevliga ljud. Men så älskar jag ju alla som flirtar vilt med tidig elektro. Sen får jag rysningar av Lamb, mest för att Lous röst är så skör och musiken fullkomligen osar sex på sina ställen. Stråkar, beats och en barbröstad Andy tillsammans med härliga basgångar. Jag vet, jag är cheap, jag faller för sånt direkt. Det finns t ex en liveversion av "b line" som har allt det.

Varför känns sådana här trådar alltid lite som att "en blind leder en blind"? "Hörru tjejen, jag gillar dig och så. Vad sägs om att vi discobowlar lite och sedan går hem till mig och äter lite hjortronsorbet?" Gaaaaah!

Och då kanske det är på sin plats att köra en liten tacktråd till er moderatorer som fortfarande orkar med jobbet med pf.nu efter den senaste tiden. Det kommer bättre tider.

Du känner till Systembolagets historia va?

Jävlar. Jag ska sluta klaga på att du invigningsfestar för dåligt. Jag är bakfull som jag vet inte vad. Jag sitter med Blixa Bargeld vid frukostbordet och tävlar om vem som har smäckrast whiskyröst och ser ut att vara mest sleezy post-alldeles för många fester. Det är bad hairday och solbrillor. Men hey, jag fick färgglada drinkar, jag har tutat jättemycket i min partytuta (och förmodligen gjort alla omkring mig döva) och vägrat ta av mig partyhatten (jag sov med den på). Det får anses som ett väldigt gott betyg. Och jag ska aldrig mer klaga på att du har en urusel invigningsfest. Sådärja. Kan nån skicka mig alvedonisarna?

Enormt välstrukturerad som vanligt Håll bara ångan uppe och lycka till!

Grattis och lycka till förresten!

Precis, om det står på antagningsbeskedet att du är antagen och du har tackat ja så är du garanterad en plats.

Ja, det förstod jag. Det var därför jag kom att tänka på planned parenthood när jag läste det du skrev. Jag fick upp ögonen för planned parenthood efter att en vän till mig började jobba där. Det är väl så jag verkligen fick upp ögonen för hur mycket de har att arbeta med i USA och hur det faktiskt påverkar människor att leva under sådana betingelser. Personligen tycker jag inte att man riktigt kan jämföra hjälpinsatser rakt av eftersom det handlar om olika saker, men jag förstår hur du resonerar. Jag kanske bör påpeka dock att det inte är så att kvinnorna som kontaktar planned p. hör till de mest resursstarka. Men jag hör väl till dem som tycker att man någonstans för bestämma sig själv för vad man vill bidra till, allt annat blir ju ett sisyfosarbete. Så om du t ex väljer ett alternativ för att det fungerar väl med dina politiska åsikter så är väl det ett gott skäl nog (åtminstone jämfört med alternativet att inte donera). Hur som helst, hoppas du hittar något som känns rätt. Edit: Jag missade ditt senaste inlägg. Du är inte utvecklingsstörd så jag ska höra mig för om problemet. Hör av dig om du har löst det.

Hjort: om du är intresserad på riktigt så finns det ju alltid planned parenthood som utför ett jättearbete bara i USA. http://www.plannedparenthood.org

Jo, en ganska bra sammanfattning på micro. Och det härliga är ju att det är faktiskt precis det du vill att de ska göra. Att folk spelar vilka händer som helst och hur som helst får man ju räkna med, så skippa alla tankar om collusion eller exeptionellt snyggt spel. Håll lite basic koll så visar det sig ju rätt snart vilka som är med och vilka som aldrig sett en kortlek förut.

Jo, det kan jag, eftersom jag misstänker att jag är en av de få här inne som faktiskt har administrerat ett riktigt intelligenstest och har lite koll på uppbyggnaden... Bjud mig på några margueritas så kan jag förklara det för dig. Schkål!

Du får väl automatiskt ett nytt kort med posten?

Skäller du eller säger du till på ett trevligt sätt? Det kan ju få lite olika konsekvenser. Sen... brukar grannar skälla så himla mycket på varandra egentligen? En teori skulle ju kunna vara att grannen flyttade ifrån sitt förra bostadsområde för att han/hon blev terroriserad av snorfulla grannar som skriker sig igenom sommarnätterna och nu tycker att det är värt att ringa Securitas direkt för att sätta ner foten från början. Lite edgy sådär. Eller så har grannen bara valt ett lite udda sätt att säga hej och presentera sig för sina grannar. Nästa steg är förmodligen att börja lägga lappar i tvättstugan och arga notes i trapphuset. Eller så är det en extremt ljudkänslig granne som egentligen skulle må bäst i ett hus på landet. Äsch fan, skit i grannen MalinSwe. Du flyttar ju!

Ha ha, nej inte så. Fast det hade i och för sig varit ett ganska intressant och dyrt missförstånd. Jag menade mer att du kanske ska skippa gräsmätning o dyl om du ändå ska flytta. Så antingen ringer du på hos grannen eller så skiter du i det hela och firar att du förhoppningsvis flyttar till ett område med snälla förlåtande grannar Fan, ibland är det inte så dumt att bo granne med 20 000 onyktra studenter.

Jag råkade en gång av misstag se till av min grannes telefon blev avstängd. Jag gick ner med en flaska vin och bad om ursäkt och allt redde ut sig. Ibland fungerar det rätt bra att typ träffas och snacka om saken...

Hallå hallå. Ja just ja, hon har också gjort en låt som heter så, den hade jag glömt! Jag tänkte på FGTH eftersom depas nämnde åttiotalsballader. Men både låten av Jennifer Rush och FGTH hamnar ju i den kategorin. Båda två låtarna blir ganska pinsamma idag. De hade ju sin storhetstid på diverse skoldiscon för ganska många år sedan...

Visst finns det forskning om kvinnomisshandel som använt sig av CTS, men att säga att det är större delen är gravt missvisande. Om du har hittat en robust kvalitativ studie som visar på symmetri för våld i nära relationer så skulle jag jättegärna ta del av den. Jag har hittills inte hittat någon sådan studie som visat på symmetri och som gjort det genom att gå på djupet och undersöka våldets kontext och hur parterna i relationerna har uppfattat våldet och vilka konsekvenser det fått. För att förstå våldet (misshandeln) måste man bland annat titta på intentioner och motivation till handlingen (dvs beteende). Du blandar ihop beteende med "act", som är det som symmetriforskningen tittar på. En sk "act-based approach" gör det nästan omöjligt att förstå kontext, konsekvenser, intentioner och den mening offer eller förövare tillskriver våldet. Att hugga sin partner med en kniv när denne anfaller med en stekpanna är ett helt annat beteende än att hugga sin sovande partner med kniv. Däremot är det samma "act", dvs att hugga sin partner med kniv. Det finns andra typer av skalor också (förutom CTS), men de fungerar på liknande sätt. När jag läser vad du skrivit så kan jag inte komma ifrån att du cirkelresonerar kring de studier du hänvisar till. Argumentet att våldet inte skulle kunna vara självförsvar för att kvinnor utövar mer våld faller på att det baseras på just de studierna som kritiken riktas mot. Det hela handlar ju om huruvida en "act-based approach" kan vara en valid mätmetod av våldet. Frågan är ju fortfarande vad som klassas som våld, hur det uppfattas av parterna, vad effekterna blir och i vilken kontext som våldet utövas. Att endast komma fram till att kvinnor utövar lika mycket våld som män genom att de har utövat 2.1 våldshandlingar jämfört med mäns 2.0 våldshandlingar säger ingenting om verkligheten. Att säga att kvinnor står för lika mycket våld eller mer i heterosexuella relationer genom att hänvisa till studier av lesbiska parförhållanden är inte hållbart. Den här jämförelsen förutsätter att homosexuella och heterosexuella förhållanden är lika i alla avseenden som är relevanta för den här frågan. Kan vi ogrundat förutsätta det? Känns det dessutom inte lite väl långsökt att behöva hänvisa till våld i homosexuella relationer för att bevisa symmetrin i våldet i heterosexuella relationer? Vad gäller "det unkna könstänkandet" och hänvisningar till könsmaktsordningen i kritiken så känns detta helt taget ur luften. Man kan inte kritisera empiri eller metod utifrån att det inte stämmer med en teori, och jag har inte hittat någon stans där detta görs. Vad som däremot är ett återkommande inslag i den här debatten är att kritiken avfärdas som just ideologisk. Att avfärda allvarlig metodkritik som ideologi är inte vetenskapligt utan snarast ett ideologiskt försvar mot vetenskaplig kritik. Det är inte små avvikare som kommer med kritiken och den är definitivt inte av ideologisk natur. Så det du menar är att verkligheten är forskningen som visar på symmetriskt våld? Det stämmer varken överens med anmälningsstatistik eller den verklighet som männsikor som dagligen arbetar med och kommer i kontakt med våld inom familjen upplever. Frågan är vem som försöker anpassa verkligheten till kartan. Det är ju spännande att jag inte har hänvisat till könsmakt eller ideologi en enda gång medan du har gjort det ett flertal gånger, detta är precis hur det ser ut i resten av den här debatten också. Att Straus som verkar vara den stora giganten inom det här fältet avfärdar kritiken som ideoligisk samtidigt som han oproblematisk använder sig av "act-based approach" gör det hela ganska ironiskt. Han avfärdar kritik mot CTS genom att hävda att det är som att kritisera ett lästest för att det inte tar med anledningarna till varför barnet inte kan läsa och vad man bör göra åt det. Hur kan man jämföra något så komplext som våld i nära relationer med en mätning av läsförmåga? Men det är klart, tycker man att våld kan mätas enbart efter förekomst av olika "items", så får man väl tycka det. Återigen, vem anpassar verkligheten efter kartan? Det blir lite galet när du hänvisar till Slagen Dam, som en bibel. Sverige är definitivt inte ledande inom forskning på området och vi har absolut inte producerat några "biblar". Att den har figurerat i debatten kanske inte är så konstigt eftersom det lilla som produceras i Sverige får ganska mycket uppmärksamhet i vårt land. Huruvida den undersökningen är bra eller dålig är inte relevant för debatten för forskningen på området i stort. Jag kan lova dig att man är medveten om dess metodbrister, även bland de som forskar på kvinnomisshandel. Jag har inte pratat om Slagen Dam någonstans, men det är ju intressant att du känner dig tvingad att ta upp den. Det är viktigt att inte blanda ihop forskningen och den allmänna debatten. Att det finns män som misshandlas av kvinnor är det väl knappast någon som förnekar, och självklart är det viktigt att även män kan få hjälp och stöd, men det är inte det den här debatten handlar om. Låt oss titta på vilka slutsatser Straus drar. Han skriver att "assaults by women are a serious social problem" och att "assaults by wives are one of the many causes of wife beating." Han skriver också att det är kvinnornas ansvar att undvika att använda fysiskt våld mot sina "male abusers" för att undvika att bli misshandlade och detta menar han gäller "no matter what the provocation". Slutsatserna från den här typen av forskning blir alltså inte endast att män behöver mer hjälp och stöd utan också att många kvinnor som blir misshandlade får skylla sig själva. Nu kan vi börja prata unket könstänkande. Jag tycker det är en mycket större poäng att fokusera på hur de som utsätts för misshandel verkligen upplever situationen och vilka konsekvenser det får för den enskilde individen. Är det inte att trivialisera partnermisshandel när man använder mätmetoder som inte fångar upp kontext? Om vi genom att fullständigt skita i kontext kommer fram till att kvinnor och män misshandlar i samma utsträckning så kör vi totalt över dem som faktiskt upplever våld i sin vardag och tvingas leva med denna verklighet. En man som blivit misshandlad av sin partner blir inte hjälpt av att vi felaktigt påstår att 50% av all misshandel i en partnerrealtion riktas mot män i en strävan att synliggöra den här gruppen, snarare så resulterar detta i att mannens upplevelser och erfarenheter drunknar i en enda sörja av tveksamma begreppsdefinitioner och ihopklumpningar.

Du menar kanske The Power of Love med Frankie Goes to Hollywood?