Jennez

Frukost: Ingen. Blev en liten fail där, var tvungen att skynda mig till tåget. Lunch: Vet inte än men jag utgår ifrån att min coach hittar nöten (igen). Middag: Ännu ej bestämt, får se vad jag hittar i affären på väg hem.

Är frågan om alla eller någon överhuvudtaget skulle få högre lön? Alla vet nog svaret. Jag har bara jobbat med kollektivavtal en eller två gånger. De gånger det inte har funnits har jag inte haft några som helst problem med vare sig lön eller löneförhandling.

Ok, de som inte vill ha förhandlare då? Ska de stå sitt kast om det visar sig att alla som använde sig av förhandlaren fick bättre lön även om de helt tydligt inte var förtjänta av det?

Någonstans måste trygghetsnarkomanin upphöra. När ska man behöva stå upp för sig själv egentligen? Visst, det finns de som har problem med sådant här men det finns väl inget som hindrar att man plockar in någon som för ens talan om man nu känner att det är ett problem?

Jag är inne på Cyntax linje. Kommunikation. Och jag har full förståelse om du inte vill svara på det här Cyntax men denna bit fick mig att tänka: Det låter nästan som att du förväntade dig att hon skulle ha dragit i bromsen gällande pokern. Hade inte du ngt ansvar? Ja, är ngt fel så får den som tycker att "vad-det-nu-är" är ett problem så måste ju den personen ta upp det. Men har du inget eget ansvar att se när saker och ting börjar bli dåligt? Ingenting som gjorde att du kände att situationen barkade åt helvete och om så är fallet - varför tog inte DU upp det då? Eller det kanske var för sent? Jag är inte ute efter att hänga ut ngn och jag har som sagt full förståelse för om du inte vill svara. Jag tycker bara att de tär intressant att lära sig av andras erfarenheter... Edit: handlar inte om ngn "skuldfråga" jag är bara nyfiken på om det var så att du vaknade upp tre år senare och insåg att allting var för sent?

Whine, whine. Ett par timmar = 2 timmar. Jag ringde 2 tim och 15 min senare. Och vem har ett perfekt liv egentligen? Har funderat över det ganska mycket på sista tiden. Jag är tjock och folk tror att jag är närmare 40 än 30 till exempel. Jag hatar inte mitt liv men jag hatar delar av det. Men som sagt, vem gör inte det? Frågan är när man ska känna sig nöjd? SKA man känna sig nöjd? Jag är rädd för att bli som de flesta andra. Man ger upp, lägger sig platt och inser att man kanske inte borde köpt en Volvo V70 på avbetalning tillsammans med en partner man slutade älska för längesedan. Sen åker man pliktskyldigt till någon camping eller en charter för ungarnas skull. Allt handlar om att få skiten att gå ihop. Att bygga sig en lycka som åtminstone är tillräcklig för att stå ut. Sann lycka kan man se sig i månen efter. Så känns det nu iaf. Om man får barn någon dag är det säkerligen det bästa som händer en. Men hur är det 12 år senare när frugan knappt pratar med en och ungarna tjatar om cyklar, hästar och hockeyutrustning. När du måste köra genom snömodden kl 19.00 en kolsvart och svinkall vinterkväll för att hämta ungen från ngn aktivitet när du egentligen bara hade velat sitta i soffan och slökolla på Simpsons? När du vill sova ut efter en hård vecka på jobbet men ungarna stojar och stökar kl 7 på morgonen för ni hade visst lovat frugan att åka till ett ostysteri just den dagen eftersom "familjen aldrig gör något tillsammans längre". När vänner och bekanta kommer på middag och har med sig sina kids. Barnen har kul med varandra och du är glad för det för du älskar dina barn. Men priset du måste betala är att sitta där med ditt stela leende och ljuga ikapp med dina gäster om hur trevligt och bra allting i livet är samtidigt som du tar lite större klunkar av vinet för att döva ångesten. Vad händer då? Nej du Ola, det finns de som har det mycket värre än vi. Och det finns de som hade offrat en hel del för att få byta. Jag tror lite klyschigt att kärleken är svaret. Livet suger utan kärlek och hur underbart det än är så räcker inte kärleken från sina barn till. Men jag tror på människan. När jag flyttade till Stockholm så trodde jag att jag skulle bli ensam. Alla jag kände här var ju bara "ytliga pokerbekantskaper" men jävlar vad fel jag hade. Varenda en har ställt upp och gjort allt de har kunnat för att man ska känna sig välkommen. Skickar lite lööv till dig där Ola för du är en av dem. Drar iväg en näve positiva känslor även till Bengan och Hefo, Coxxa, Gusten, Lisa, Ludvig, Mackan, Micke och en hel hög andra människor. Oj vad djupt det här blev. Men ibland är det bra att filosofera lite tror jag...

Jag vet inte vem mamman i requiem for a dream är men om hon är smal så är jag på. Dock, om jag mot förmodan skulle behöva tjack ngn gång så skulle jag aldrig vända mig till jm_j. De droger han (troligen) har gått på har fuckat upp den mannen rejält...

Wienerkorv, idealmakaroner, senap och ketchup är nöten. Inget snack om den saken.

Sjukt tråkigt... verkligen. Men du kan iaf trösta dig med att du inte spelade dåligt. Du tog bara idiotiska beslut utanför bordet och det kan vara ännu mer förödande än de beslut man fattar vid bordet. För det andra kan du trösta dig med a 7k inte är mycket pengar utslaget över ett par år. Om fem år kan du läsa din text igen med ett litet leende på läpparna. Promise!

Hej! Det är egentligen ingen skillnad. Rakeback kallas ibland för cashback för att användningen av just ordet "rakeback" kan bryta mot nätverksregler etc. Nätverket säger: "Nu får ni absolut inte marknadsföra Rakeback längre" Sajten säger: "Ok, nu heter det Cashback istället och vi har ändrat lite i terms & conditions" Nätverket säger: "Men oooorka. Ok, vi pallar inte heller, kör på det då."

Sluta gnälla ffs. Det är den senaste bilden på mig. Har nog inga "helkroppsbilder"... eller jo, vänta... just a sec... Lite suddig men iaf up to date:

woops, där fuckade jag upp sidan på ngt sätt... men wtf.

När jag ändå höll på att ladda upp bilder till viktminskningsdagboken hittade jag den här gamla godingen från början av min pokerkarriär. Tog en massa screenshots på trevliga situationer (jag vet, jag var en nördig n00b) och det var kul att kolla på. Hade bland annat en period när jag skulle se hur många lyckade bluffar med 7-2o jag kunde dra till med och screenshottade varenda en. Men den här bilden som ni ser är ngt helt annat. Good times!

Jennez before-pic: Otroligt att kusen pallade....

Nu har jag ju inget val damn it. Det hade jag inte innan heller iofs. Nej, jag ogillar fortfarande Tallinn men SuperWeekend känns ganska annorlunda. Det är inte så pretentiöst och arrangemanget är guld. Det handlar inte om "vem som är bäst på poker i hela världen" som det gör under SM. Har alltid gillat Finnkampen av samma anledning. Man åker dit, det är två dagar (inte en jävla 8-dagars-stretch) och framförallt är man där för att det är kul att spela poker och ha det trevligt. Jennez är fortfarande Jennez grasshopper. Jag kände lite att jag var en dålig förebild för kidsen. När de börjar prata om att de vill bli feta för att likna mig har det gått för långt. Jag tar mitt ansvar! Till skillnad från en massa andra stjärnor dvs... Fast nu ser det ut som att Ola kommer att sabba allt. Han vill äta mat på en kolgrillsrestaurang ikväll. Hur ska jag kunna sitta där och mumsa på en sallad? Fan också... Men jag ska vara stark!

Följande datum gäller för de kvarvarande i år: 28 - 30 Augusti 25 - 27 September 11 - 13 December Och jajjemän, det går bra att köpa in sig i klienten eller via mig.

Min plan är att ordna turrar för forumet med added biljetter till NordicBet SuperWeekend i Tallinn som faktiskt är en jävligt trevlig tillställning. Ett paket kostar €650 och då ingår två turrar, hotell, flyg och middagar. Fredag: 1500 eek (är inte helt 100 men där omkring iaf) Lördag: 3300 eek Båda är Freezeout med vettig struktur. Det kör vi när 1. Affiliateprogrammet på NordicBet är klart 2. När vi har satt upp en schysst deal med poker.se Det kommer alltså att dröja ett par månader men vi kör sådana här SuperWeekends 10 ggr om året så tåget går rätt ofta.

Så här såg min nyttiga lunch ut: Angående den där fett%-vågen så tar jag det med en nypa salt. Gjorde en mycket mer detaljerad vägning på Flygmedicinska (stridspilot-uttagningen) under min militära karriär och där mättes underhudsfett på flera ställen, skelettet "vägdes" (dvs mättes på olika ställen) osv osv. Ovanpå det så är jag ganska kraftigt bygd naturligt s.a.s så 89 kg eller strax där under hade känts rätt ok att väga. Men nu är det först och främst under 100-strecket som är målet och därefter ytterligare några kilo. Ikväll blir det nog sushi. Lunchen intog jag på RAW och de har gryyym sushi också! Japanskt ftw! Idag iaf... Tänkte ev. ta mig en promenix längs vattnet också. Gymmandet inväntar jag tills nästa vecka då Bengan kommer hem från La France. Har inte hört ngt från Lisa än heller men vill hon hänga på mig och Bengan så är hon välkommen.

Är redan tvingad att åka dit damn it...

Ha någon effekt att göra vad? De har iaf lyckats skrämma upp en del onlinespelare som tror att förbundet är ett hot när det egentligen är spelutredningen (eller rättare sagt förslagen i spelutredningen) de borde vara livrädda för.

Eftersom jag är en seriös människa gick jag faktiskt till iTrim som ligger vägg i vägg med kontoret nu i morse. Där slantade jag upp 250 pickadoller för att få väga mig på en fett%-våg. Kanske mumbo-jumbo men den spottade ut en remsa med en massa info. Jennez blev inte glad direkt, men så här såg den ut: Body Type: Standard Gender: Male (detta resultatet är jag mest nöjd med) Age: 29 Height: 180 cm Weight: 102,7 kg BMI: 31,7 (oh no, gränsen för fetma går vid 30) Fat %: 27,8% Fat mass: 28,6 kg FFM: 74,1 kg (tydligen allt i min kropp som inte är fett) Desirable range (alltså hur det borde vara) Fat %: 8-20% Fat mass: 6,5-18,5 kg Target (obs, detta är vad maskinen tycker inte vad som gäller i vadet) Body fat%: 17% Weight: 89,3 kg Fat mass: 15,2 kg Fat to lose: 13,4 kg Vad drar vi för slutsatser av detta? Jag lider av fetma och måste gå ner i vikt utav helvete... Men ett vad och 6kg är en början iaf! Har börjat äta frukost nu på inrådan av min personlige coach Bodybuildar-Ludvig. Lyckligtvis käkar jag lunch med honom varje dag också så han kan guida mig.

Ok, nu kör vi igång! Här är målen: (uppdaterat 090722) - TotalFarsa ska gå ner 9 kg (-3,6 kg) - Jennez ska gå ner 6 kg - Lisa ska gå ner 5 kg (-1,0 kg) - Baller ska gå ner 9 kg - Ola ska bara dricka läsk i samband med måltider och poker (nåja, den här snubben får väl vara med då.) - jm_j ska gå ner 10 kg (-3,0 kg) Alla har lagt 1000 kr var i poolen. Den som inte klarar sitt mål får pröjsa och de som klarar målet får dela på de pengarna. Slutdatum är den sista augusti. In med invägningen nu deltagare!

Åh fan, jag fick samma meddelande nu. Men gå in på sökfunktionen och klicka i "sök enbart i rubriker" och skriv sen in "London". Many hits there will be for you young padawan.

Var på systemet för några veckor sen och där var det en pappa som ropade på sin uppskattningsvis fyraåriga dotter; "Savannah! Savannah!" Herre-jävla-gud alltså... den ungen föddes tydligen till att bli strippa. No offence till föräldrarna här (jo förresten, om ni känner er träffade kan ni ta åt er) men vad är det med alla trashiga namn? Vad fan har hänt? När jag var liten var det namn som slutade på -y som var trashiga; Conny, Johnny, Sonny etc. Nu är det i princip alla anglo-svenskifierade namn; Kevin, (Ja, tråkigt nog åker "Jamie" in i den kategorin också), James, Billie, Michael (med engelskt uttal) osv osv. Såg dock det värsta EVER på flashback för ett tag sen: Cevin. Alltså Kevin med C!!! Skulle uttalas som "Kevin" men enligt alla gällande regler så blir uttalet "Sevin" hur man än vrider och vänder på det. Ok, nu har stofil-Jennez fått avreagera sig lite. Ber om ursäkt ifall jag trampade på några tår. Back to your posts men!

Det är ju faktiskt helt sanslöst att misslyckas med att gå upp i vikt om man verkligen går in för det. Inte för att vara taskig men jag antar att du har kollat dig för binnekemask, anorexi, dysenteri, svininfluensa, gulsot och allt annat?