Jennez

Bayswater = hotellkvarter. Finns typ bara hotell där. Har bott där och det är väl ok. Med Londonmått mätt alltså. Mamma Mia ger dig inga pojkvänspoäng btw. Men här, ta en näve toffelpoäng!

Igår var det fredag. I like fredagar. Det var dags för Gamblerz deepstack och vi var ett gäng som gjorde gemensam sak. Jag, Ola, Ludvig + tjej, Lisa och Schoolbook möttes på Mellow och intog fredagsmiddag med tillhörande dryck. Lite halvkallt men ändå skönt att kunna sitta ute. Därefter skulle jag visa upp mitt palats på 20 kvm och jag blev givetvis hårt mobbad, särskilt av Ola (som har typ 5 kvm mer). Vi drack iaf rosé och Ludvigs tjej försökte få mattenördarna Ola och Schoolbook att berätta lite om att räkna kort osv. Det gick sådär och istället snöades det in på ECOSTT och satelliter hit och dit. Tiden började bli knapp innan turren skulle börja och vi ringde taxi. Det blev till att svepa vinet och Lisa kom på ett ypperligt sätt att göra det på; blanda med apelsinjuice! Låter sjukt gross men det var gott! Vi köper in i turren och vid mitt bord sitter den en überlös dåre som visar upp bluff efter bluff och synar ner med bottenpar i var och varannan pott. Jag får in smeten mot honom två gånger. Oturligt nog som underdog båda gångerna. I den första potten får jag dra ut men lyckan står mig inte bi i den andra och jag är runt startstack efter det. Håller mig kvar där en bra stund och åker slutligen ut när det är två bord kvar. Jag och Abbe börjar köra 99 och efter en stund kommer Lisa och Schoolbook och joinar oss. Eftersom ingen vill köra om pengar (eftersom jag hade krossat allihop) anordnar vi mästerskap i det förnämliga spelet. Så här gick det: Officiell ranking i 99 Gamblerz-mästare: Jennez Stockholmsmästare: Lisa Svensk Mästare: Jennez Europamästare: Schoolbook Världsmästare: Abbe Champion of the Universe: Abbe

Igår körde jag bulgurtallriken till lunch igen. På kvällen var vi ute och åt innan vi drog till Gamblerz. Där syndade jag med köttbullar och potatismos. Coach Ludvig var dock med och sa att det var tillåtet att kolhydratsynda en dag i veckan. Lisa var duktig som tog räksalladen men föll igenom på godiset vid rosédrickningen senare. Jag rörde icke godiset. Förrän idag. Nu åker det i soporna, kan inte ha det framme damn it... Ola och schoolbook (sb är iofs inte med i viktminskningsracet) åt en del godis också. Iofs får jag väl ta på mig en del av ansvaret eftersom jag hade köpt godiset. Hade inte en tanke på att 50% av gästerna deltog i racet... eller hade jag det? ...BWAHAHAHA!

Ibis i Greenwich är ett bra alternativ.

Ikväll blir det Gamblerz. Samling vid pumpen i Vasastan innan för intag av mat och så klart rosé.

Läste jag rätt? Från den här tråden: http://pokerforum.nu/forum/off-topic/1853-loeneskillnader-mellan-maen-och-kvinnor.html

Hmm... jag vill inte pusha för hårt eller länka innan vi har ett avtal med poker.se. Jättekul att intresset är så stort och jag ska absolut inte hindra er att göra någonting men... Oh well.

Javisst, lite sånt får vi kanske ha med. Men Lisa är nöten eftersom hon dessutom är en jävligt duktig pokerspelare. Hon whippar både dig och mig med hästlängder på den biten. Framförallt dig. Men fine, det blir nog bra. Intervjuer då? Vill ni ha kvalar-intervjuer, proffs-intervjuer eller en healthy mix? Sattarna går hela tiden, bara att ösa på. Finalsatten kostar €65+växel. Klonkar ni till september går det fint att byta till december istället.

Nu över till lite glada nyheter! Nästa helg kommer ECOSTT (eller European Championship of Single Table Tournaments) att gå av stapeln i Tallinn! Skönheten och odjuren kommer givetvis att vara på plats och dessutom återkommer vår älskade serie "10 Höjdare"! Numera i NordicBet's varma famn. (paus för applåder) Ola har kvalat in via den ljusblåa sajten och skall krossa allt motstånd den vägen. En nötrekrytering som vi har gjort är Lisa. Hon kommer att vara den bildsköna programledaren som kommer att göra grymma intervjuer och knivskarpa analyser. Vi gjorde en liten trial-run på finnkampen och hon gjorde sig riktigt bra framför kameran. Nu blir det skarpt läge! Jennez kommer förutom att jobba häcken av sig stå för producerandet. Ev. gör både jag och/eller Ola gästspel. Vad tror ni? Blir det här upplägget bra? Förbättringar sen sist? Önskemål på vad Lisa ska hitta på i drömmarnas stad Tallinn? Förslag på intervjuoffer?

Jag VET att jag inte äter frukost damn it!

Här kommer mina bilder från dagen so far: Frukost Kaffe Latte från maskinen. Dessvärre har jag en sockerbit i. Lunch Kebab med bulgur. Alfredo's bakficka i Solna. Ikväll vet jag inte vad det blir men igår åt jag knäckebröd och ägg när jag kände mig hungrig lite senare på kvällen. Går ganska bra att inte äta "dålig mat" tycker jag även om jag vet att man kan vara ännu mer extrem och köra stenhård GI eller så.

Nejförihelvete. Frukost ska man tydligen äta för att få igång ämnesomsättningen. Det du ska göra är att äta skräpmat, helst så oregelbundet som möjligt. Jag avundas dig...

Middagen igår blev kycklingfilé och sallad. Jag har dock stött på mitt första hinder i min framfart där kilona formligen rasar från mig; jag äter inte frukost. Jag är fan aldrig hungrig på morgonen. Dessutom är jag en notorisk sjusovare så jag hinner bara duscha och klä på mig och sen iväg. En kopp kaffe drar jag iaf i mig det första jag gör på jobbet. Min coach är inte alltför glad på mig för det men... jag ska försöka bättra mig. Jag är nu förbjuden att åka hiss också så det är trappor som gäller för mig.

Tack för låten Kidder! Den är riktigt bra. Hade glömt att den fanns tills jag hörde den här. Mycket visdom i tråden. Tack till alla er som har delat med er och beskrivit era liv och även till er som bara gett er syn på saken. Jag tror att det enda vi kommer fram till är att vi väljer våra egna vägar. Den ena lite säkrare än den andra, den andra lite tråkigare än den trejde osv. Vi får chansa och blir man inte "lycklig" så får man väl göra om och göra rätt helt enkelt...

Haha, hade jag kunnat så hade jag gjort det. Men nu går ju inte det och då kan vi väl säga att jag hellre spelar en hand Black Jack om mitt liv än snurrar kulan med allt på nummer fyra...

Gnocchi är ju potatis ffs.

Grattis, du spelade på rouletten och klonkade. Som jag skrev i föregående inlägg känns det som att det är många som gamblar på samma sätt. Och många förlorar dessvärre också...

Läste det här stycket helt fel innan. Jag håller med dig halvvägs ungefär. Man ska absolut inte tänka what if om sitt förflutna. Det man däremot kan tänka är what if om sin framtid, och det är väl det jag tror att människor är alldeles för rädda för. "Lika bra att bara köra på" är väl den känslan jag får från dig just nu TF (trots att jag innerst inne vet att det inte är så enkelspårigt du tänker). Jag vill också passa på att inflika att jag hyser den största respekt för både TF, Valterego, schoolbook och deras val i livet. Ni tillhör den lyckliga skara som verkar ha gjort bra val. Det jag tar upp har jag däremot sett hos så många andra man har snubblat över. Det är långt fler än jag trodde som mellan fyra ögon vågar säga att de inte är särskilt nöjda, eller kanske t.o.m vantrivs med sin situation. Och alla återkommer de till samma förklaring: "det bara blev så". Min värsta mardröm...

Killen i bilen utanför ishallen är en av två möjliga: 1. Killen som bara hängde med och tacklade allt som det kom. Han undrar varför "det bara blev så". 2. Killen som verkligen ville skaffa familj med sin sambo/fru och hade det mesta klart för sig innan det skedde. Han tänker "hoppas att det gick bra för grabben på träningen. Blir kul att se matchen nästa helg!" Jag vill vara nummer 2 och jag hoppas och tror att du redan är det.

Men det är ju precis det jag säger. Nej, jag hade aldrig i min vildaste fantasi för tre månader sedan kunnat gissa att det skulle vara så här. Eller jo, vissa delar (ex. Stockholmsflytt) hade jag kunnat föreställa mig, men skitsamma, för argumentets skull säger vi att jag inte hade en aaaning. Jag ställdes ju trots allt inför ett val (eftersom vi tar mig som exempel då). Jag hade väl i princip tre valmöjligheter: 1. Stanna på Betway och flytta med till London 2. Skita i London, stanna i Lund och leta nytt jobb 3. Nappa på ngt erbjudande i Stockholm Som jag uppfattar dig TF, så hade du valt nummer ett. Det är ju givetvis en grovt förenklad version om hur det egentligen var men det duger finfint som exempel. Iaf, med ditt resonemang så väljer vi ettan för att det "safe". Bara att flytta med och göra det bästa av situationen i princip. Det fanns en och annan på företaget (lustigt nog företrädelsevis familjefäder, hehe) som gjorde precis det valet. Typ "nu är det som det är och vi får leva i nuet och göra det bästa av det". Jag valde som bekant trean. Jag kände att de andra två alternativen var sådana att jag hade liten eller mycket liten möjlighet att påverka min egen situation. Och inte för att jag hade hundratals jobb att välja på i Stockholm men jag ansåg ändå att alternativ 3 gav fler förgreningar, fler valmöjligheter och därmed mig själv större frihet att forma min framtid. Jag varken var eller är säker på hur det kommer att bli, hur framtiden kommer att te sig. Men jag gjorde ett medvetet val. Tog en liten (eller ganska stor beroende på hur man ser det) risk och hoppas att jag iaf har valt tillräckligt väl för att kunna ge mig själv svängrummet att tackla de "nycker" som livet kan komma med.

Alfredo's i Solna. Vanlig lunchrestaurang, inget jag skulle ta med en tjej till på date direkt.

Lunchen bestod av libanesisk mezetallrik. Kyckling, mycket sallad och lite goda (icke feta) såser.

Väl rutet!

Nej, jag hade väl sparat det här kortet till ett senare skede i "debatten" men nu tvingar du mig att spela ut det med din poker-retorik. Villa, volvo, barn etc skulle vara en stor lycka för mig. Jag vill faktiskt ha barn (tro det eller ej). Men jag vill ha det med rätt person, i rätt förhållande, i rätt del av livet. Som jag så klyschigt och sentimentalt uttryckte i ett tidigare inlägg så är kärleken det viktigaste för mig. Jag vill vara så säker jag kan på att mina känslor för min partner är så djupa att ingenting (förutom uppenbara saker som otrohet och lite annat) kan förändra dem. Och nej, det är ingenting man kan styra över men man kan känna efter, förutspå och gissa - precis som när man sätter någon på en hand i poker. Och precis som i poker så blir det ett enklare och mer korrekt beslut ju mer info man har. Jag vill inte trycka in keramiken och blunda helt enkelt. Jag vill vara så säker och förberedd jag kan. Omfg vad mycket poker det kom nu men poker är ju en metafor för livet... Särskilt på ett pokerforum antar jag. Hur som helst. man måste chansa, man måste ta risker. Den enda stående ordern från Försvarsmakten lyder (för att slänga in ngt annat än en pokermetafor bara): "Tag initiativet. Behåll initiativet. Tag de risker detta kräver." Enligt mig gäller det i livet också. Jag ska välja vem jag vill bo med, välja vem jag skaffar barn med osv. Det ska inte vara som att "oj, vi bara lunkade på och flyttade ihop. Sen kom det en unge också, visserligen inte planerad men livet är ju nyckfullt, haha. Men det blir säkert bra." Och sen sitter man där för att det bara blev så. Jag vill aldrig behöva säga "det bara blev så". That's it.

Jag säger inte att jag tror att det blir så som jag beskrev eller att det ens behöver bli så. Men jag är rätt övertygad om att det är så det ser ut för många. Och det är faktiskt tragiskt att läsa din text TF. Om jag läser dig rätt "mellan raderna" dvs. Det känns som att du predikar livets nyckfullhet och att det bara är att hänga med i svängarna och göra det bästa av det. Med andra ord: Ge upp, försök må så bra du kan men det är inte värt att söka målen för du vet inte ens om du vill vara där när du kommer fram. Jag håller med, livet är nyckfullt. Jag kan ta mig som exempel, på bara tre månader har mitt liv förändrats totalt. Jag bor inte på samma ställe, jag umgås inte med samma människor, jag jobbar inte med samma sak. Och absolut ska man göra det bästa av alla situationer och alltid försöka hitta lyckan (vad det nu är) i nuet. Men det betyder inte att livet och det som händer i det är bortom all kontroll. Att man bara ska knäppa fast säkerhetsbältet och åka. Jag vill veta vart jag ska åka och hur jag ska göra för att komma dit. Det ska vara mitt val, inte "livets", ödets eller någon annans. Det kanske inte blir som man tror alla gånger men man har iaf valt det själv. Jag skulle aldrig orka med att vara den där killen som sitter i bilen utanför ishallen i väntan på grabben en kall februarikväll och undra vad fan som hände. Att man gjorde det bästa av varje enskild situation känns som en klen tröst då, när man vet att man hade kunnat välja annorlunda. Det känns som att du är helt passiv. "Det blir som det blir". Ja, det blir det om man inte väljer. Om man bara hänger med, om allt man vill är att "hitta lyckan i nuet". Ja, jag inser att jag kör lite svart/vitt-resonemang här men vi får börja där om vi ska diskutera vidare iaf.