Ledartavla

Hade ingen lust att uppdatera förra veckan. Fått smaka en ordentlig downswing. Visserligen bara ca 30bi, men resultatmässigt var det betydligt värre då majoriteten var på /20 och /50. Låter bli att kolla och räkna för mycket på resultatet men var nog nära BE tot sedan jag började i Augusti. Tar på självförtroendet, lusten att spela/utvecklas och humöret i allmänhet. Betydligt mindre nu än vad det gjort alla mina större downswings tidigare, men ändå påtagligt. Önskar att jag kunde säga att jag är stolt över hur jag hanterat det, men det är jag inte. Har pluggat betydligt mindre än jag önskar och spelat påtagligt sämre. Istället för att försöka fokusera och spela så bra som möjligt har det blivit en grind där jag mest längtat på att springet ska komma, vilket medfört passivare och ängsligare spel. Inte "orkat" trycka in stacken på river när jag måste för jag "vet" ju att jag är upp emot nötterna etc. Det positiva är åtminstone att jag i stort har krigat vidare och försökt hålla humöret uppe. Bara någon enstaka hand har jag känt att jag kan säga varit tilt, så det är väl också okej. Tog en långkörare i bastun igår. Någonstans i imman kom jag tillbaka till den egentliga anledningen till att jag gör den här satsningen. Jag kände inte att jag kunde vara stolt över mina 10 år som proffs. Jag tog det aldrig på allvar, jag jobbade inte tillräckligt hårt för att bli bra och fortsätta vara bra. Jag tog mig ganska lätt upp till en nivå där jag var stabilt vinnande på midstakes och sedan stannade jag där. Spelade ingen större volym. Lallade mest runt och njöt av friheten. Jag vill se hur långt jag kan komma om jag faktiskt satsar. Gör vad jag kan. Känner egentligen att samma sak är påväg att hända igen. Jag började spela i augusti. Fick en del material och sedan feedback som jag kunde justera mitt spel efter. Vips så var jag vinnande med över 15bb/100 igen. Och så smög bekvämligheten sig på lite. Istället för att studera på djupet och verkligen fokusera, så blev studierna allt bekvämare. Och där någonstans fick jag ytterligare en flashback till en riktigt klyschig bild jag såg på FB någon gång för många år sedan. "No one ever really tries" stod det i färgglada bokstäver. Eftersom jag alltid bara glidit fram genom livet och klarat mig alldeles för bra på det träffade det mig right in the feels. Slängde på lite vatten på aggregatet och kände den brännande värmen. Bestämde mig för att i resten av november steppa upp ordentligt. Nu ska jag försöka och i slutet av månaden ska jag känna mig genuint stolt över min prestation. Downswing: Oktober: Totalt sedan dagboksstart: