Ledartavla

Snyggt jobbat! Bara att kriga vidare! ?

Det var en aktad medelålders trebarnsfar i en annan bygd som bedrog sin av bygden än mer aktade partner nångång tidigt 2000-tal, där följderna blev av sådan art att jag köpte rakt av att det inte kan ha varit värt det oavsett omständigheter. Hon han knullade var inte ens snygg tänkte man då, och nu tänker man att hon kanske var en jävel på att knulla. Ofattbart. Det hela verkade så känsligt och svårhanterligt, så det för många förblev ett rykte. Barnen blev nog allt lite störda i en annars ganska så gångbar uppväxt. Så om inte annat ibland att värt att låta bli lyssna på kuken, för deras skull. Nu kanske inte frågan heller handlade om att värdera otrohetens vidrighet så men traumat som för många blir efter år av eventuellt samarbete. De flesta samarbetar iofs säkert inte ens destomer, iaf här i stan. Jag frågade min partner och för oss verkar det som en icke-fråga men vi lever också ett ganska speciellt liv socialt, som kanske inte sätter värderingarna på prov. Var gränsen går för oss? Finns nästan bara samarbete och tror kan rekommendera. Personligen är jag nog i rätta stunder en pervers person men spekulerar jag uppskattar tvåsamhetens uppsidor på ett sätt som iaf hittills tillintetgör alla lustar som nog borde komma med den varma känslan i bröstet av att ha att göra med en annan ordentlig kvinna. Jag känner ingen lust att äventyra någonting trots att jag kan känna en oerhörd attraktion också till en annan varelse, och det kan vara att det kanske är nånstans där i trakterna gränsen går. Att inte uppskatta värdet på det man har och inte vara ärlig med det. Iaf så har man i vårat fall passerat den för länge länge sedan, innan det kommer till något av scenariona som kw beskriver. Ebbiskatt skrev i Metro att tvåsamhet suger med motiveringen det är så ensamt och därför skriver jag såhär

Grymt, vart lite orolig för din skull när jag läste reglerna. Stort lycka till ?

Om du syftar på mig så kollade jag med Båt/Brus priv först och de sa OK

Minns ej vilken sida reglerna och målet med din utmaning men hade varit trevligt att få allt postat här igen om det går att lösa. Önskar dig all lycka vid borden!

Undrar om pokerforums mekanik alarmerat för att jag är alkis. Nu, sen igår, kan jag inte logga in utan att välja cyklar, brandposter och trafikljus. Apropå alkis så har jag inte varit på AA regelbundet. Känner att jag avdramatiserar drickandet då. Trots att jag bombar mina negativa konsekvenser varenda dag när jag kliver upp. Har ändå en liten röst som säger att jag kanske skulle fixa några bärs. Det gör jag inte. Kommit så himla långt i min rehabilitering och min son litar på mig. Påminner mig själv därför om största anledningen att ge fan i spriten. Varit ute på stan med syrrans make och han är speciell. Familj är familj och alltid tänkt att han är galen. Märk väl att syrran är elit och så varit sen 25 år, så hon måste ju sett nånting. Han ritade upp en karta som var sjukt bra. Kände mig obv som utvecklingsstörd, men som matematiker och logistiker var det full pott. Sen trumfade han det hela med en andlighetshertig som anslöt till fikat. Tyckte om honom också så ska försöka ta mig dit. Jag sa att jag tror Harry Martinsson visste allt innan han skickade saxen i hjärtat och rev. Har som träffat massa terapeuter nu så provocerar alltid från start. Hans svar var att bara jobba med bra energi framåt och det kändes bra. Inget gegg, bara positivt. Tror han la facit där. Eller så kommer vi slåss. Typ 70/30.

Ingen kille vill vara kompis med tjejer utan baktanke. Helt sjukt att man efter x antal hundra år av biologi fortfarande ska behöva poängtera det.

Självförtroendet om Zanka vinner Challengen: