Gå till innehåll

Moddagbok


devalanteriel

Recommended Posts

  • Svars 2,2k
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Dagens lista är "Mina favoritböcker".

 

Det här kan ändras från dag till dag, och det låter sig egentligen inte göras, men go ahead. Fem skönlitterära böcker som är överjävligt bra, utan inbördes ordning:

 

* Peter Hoeg: "De Kanske Lämpade". Författaren som är mest känd för Fröken Smillas känsla för snö har skrivit en roman om ett gäng ungdomar / barn på en specialskola. Den är ruggigt snyggt skriven, och man kommer egentligen aldrig underfund med om skolan är för folk med någon form av störning, eller för överintelligenta. Eller kanske både och? Hur som är det förbannat trevlig läsning.

 

* Johan Theorin: "Skumtimmen". Theorin är John Ajvide Lindqvist fast utan de övernaturliga inslagen. En svensk kriminalroman som faktiskt skiljer ut sig från träsket av polislitteratur. Även uppföljarna är briljanta.

 

* Vilhelm Moberg: "Utvandrareposet". Visst, kan hända att det känns en smula mossigt, men vad fan, det är episkt och välskrivet. Kanske det största som skrivits på svenska.

 

* Donna Tartt: "Den hemliga historien". Många har försökt kopiera Tartts stil, men det här är unikt. En av de bästa psykologiska thrillers som skrivits.

 

* Steven Donaldson: "Krönikorna om Thomas Covenant". En av få fantasyskildringar som är läsvärd IMO.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

* Donna Tartt: "Den hemliga historien". Många har försökt kopiera Tartts stil, men det här är unikt. En av de bästa psykologiska thrillers som skrivits.

 

* Steven Donaldson: "Krönikorna om Thomas Covenant". En av få fantasyskildringar som är läsvärd IMO.

 

Skriver under på Donaldson men vill nog gärna se att det läses på engelska. Bara titeln. Thomas Covenant - den klentrogne/Thomas Covenant - the unbeliever :-)

 

Donna Tart ser intressant ut efter en googling, ty för den!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Skriver under på Donaldson men vill nog gärna se att det läses på engelska. Bara titeln. Thomas Covenant - den klentrogne/Thomas Covenant - the unbeliever :-)

 

Donna Tart ser intressant ut efter en googling, ty för den!

 

Håller med om att titeln är två skilda världar på svenska och engelska. Tartt kommer du älska.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Dagens lista ska vara "Komplimanger jag fått" :shock: Fuck that. vi skippar listan idag, och kör en helt annan lista. En stjärnuppställning på ett hårdrocksband.

 

Nu ska vi se om Kroon eller någon annan med lite mer musikaliskt sinne än mig yxar. Here we go.

 

Sång är en av de lättaste platserna. Jag väljer tveklöst Michael Kiske från Helloween. Den bästa metalsångare som funnits, med ett briljant register. Avbytare på bänken blir Hansi Kürsch från Blind Guardian och Demons and Wizards.

 

Sen plockar vi trummor, kanske än mer självskrivet än sången. Ordinarie plats får Neil Peart från Rush. Reserv blir AC/DC:s Phil Rudd.

 

Bas då? riktigt svårt. Efter lite övervägande säger jag Roger Glover i Deep Purple som etta, och Steve Harris från Iron Maiden som tvåa.

 

Nu tänker jag faktiskt vara lite ful, och säga en enda gitarrist. Kai Hansen, från Helloween.

 

Flejm it.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Om jag får lov att ge en bättre lista:

 

Kiske platsar säkert på sången, han är ju fenomenal i I Want Out (vilken är en av få låtar jag hört med honom). Men jag skulle föredra någon med lite mer själ och uttryck i rösten och väljer nog Ian Astbury från The Cult. Kiske får gärna lägga bakgrundsstämmor.

 

Du är inte helt fel ute med trummpallen heller, framför allt Phil Rudd är ju en mästare på att trycka upp ett svängtempo. Men jag älskar tyngd och det finns ingen tyngre, levande eller död, än Vinnie Appice. Han lyckas kombinera enorm tyngd med härligt sväng och driv. Outstanding i min bok!

 

Gällande basister har du cyklat in i skogen en smula. Visst är de sköna, Steve Harris är ju också omisskänlig men det blir för mycket hoppla hoppla-metal med honom. Min favoritbasist, med härligt groove, är Doug Pinnick, så även om han kanske inte kan mätas med Glovers tekniska kompetens får han platsen (han skulle även kunna aspirera på sångplatsen, men en plats får räcka).

 

Gitarrplatsen... Jag föredrar karaktär och känsla framför teknisk briljans. Har lyssnat alldeles för lite på Hellowen, men har svårt att tänka mig en tysk powermetalsnubbe slå t ex Bruce Franklin från Trouble (så grym!) eller inte minst Tony Iommi. Jag låter dessa två doom-gudar dela på rytm- och sologitarr.

 

Här har vi ett band som alla myters åskgudar skulle älska!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Själv tar jag hela Dream Theater och byter sångare till Tobias Sammet eller Russel Allen.

 

Annars tycker jag du hade en bra lista förutom gitarristen. Gillar Kai Hansen, men han platsar imo inte riktigt.

Om jag inte får välja hela DT blir det följande:

 

Trummor - Mike Portnoy (jaja DT, men går inte unkomma att han är bäst)

 

Bas - Geddy Lee

 

Gitarr - Randy Rhodes / Joe Satriani

 

Keybord får bli Jordan Rudess (DT). Släpper inte honom :P

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Om jag får lov att ge en bättre lista:

 

Kiske platsar säkert på sången, han är ju fenomenal i I Want Out (vilken är en av få låtar jag hört med honom). Men jag skulle föredra någon med lite mer själ och uttryck i rösten och väljer nog Ian Astbury från The Cult. Kiske får gärna lägga bakgrundsstämmor.

 

Du är inte helt fel ute med trummpallen heller, framför allt Phil Rudd är ju en mästare på att trycka upp ett svängtempo. Men jag älskar tyngd och det finns ingen tyngre, levande eller död, än Vinnie Appice. Han lyckas kombinera enorm tyngd med härligt sväng och driv. Outstanding i min bok!

 

Gällande basister har du cyklat in i skogen en smula. Visst är de sköna, Steve Harris är ju också omisskänlig men det blir för mycket hoppla hoppla-metal med honom. Min favoritbasist, med härligt groove, är Doug Pinnick, så även om han kanske inte kan mätas med Glovers tekniska kompetens får han platsen (han skulle även kunna aspirera på sångplatsen, men en plats får räcka).

 

Gitarrplatsen... Jag föredrar karaktär och känsla framför teknisk briljans. Har lyssnat alldeles för lite på Hellowen, men har svårt att tänka mig en tysk powermetalsnubbe slå t ex Bruce Franklin från Trouble (så grym!) eller inte minst Tony Iommi. Jag låter dessa två doom-gudar dela på rytm- och sologitarr.

 

Här har vi ett band som alla myters åskgudar skulle älska!

 

Jag köper dina argument med både Iommi och Appice (gillar ju hela den genren och Sabbath är väl det största hårdrocket skapat, och rainbow / Dio är också genialt), men just pga tyngden kom Phil Rudd in. Visst han är inte killen som slösar med fills i onödan, men i min bok finns ingen tyngre.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...