Tankar kring varians och downswings

[henjon]

[DISCLAIMER: Jag har bara lirat poker ett halvår och kör lowstakes; mestadels SnG $5-10 och ibland lite NL25. Har således inget att bidra med vad gäller verklig erfarenhet och "riktig" poker på de högre nivåerna. Men jag läser teori och jag läser forum och försöker hela tiden reflektera kring min egen inställning till spelet och andras inställning till det.]

 

Poker är inget turspel, men det är ändå ett spel där turen spelar en mycket stor roll. Det knepiga är att vi som pokerspelare måste hantera det här från två angreppsvinklar samtidigt:

 

1) Vi måste lära oss att mentalt acceptera och hantera de VERKLIGA svängningarna mellan perioder av bra och sämre kort så att vi håller vårt A-game uppe hela tiden och vare sig försämrar oss pga tilt och/eller rädsla när det går dåligt eller blir lättsinniga och sprätter iväg vinster i onödan när vi rushar.

 

2) Vi måste lära oss att analysera och granska oss själva och vårt spel kritiskt så att vi inte felaktigt bortförklarar bristande resultat med "otur"

 

Efter ett halvår i den här cirkusen vågar jag utan att darra på målet säga att gemene pokerspelare - mig själv icke undantagen - delar en central egenskap med gemene bilförare: Båda anser sig oftast vara bättre än genomsnittet. Jag har för mig att undersökningar visat att nånstans runt 80% av alla förare anser sig bättre än snittföraren. Man måste inte ha en doktorshatt i matematisk statistik för att förstå att det inte kan stämma. Möjligen kan man lägga till en liten reservation för pokerliraren: Man anser sig oftast åtminstone vara bättre än nivån man spelar på.

 

Jag har som sagt inte lirat så länge, men jag har lång erfarenhet från andra spel med slumpkomponent inblandad. Det var länge sen jag tyckte mig se att vi som spelar såna spel av någon anledning tenderar att betrakta de situationer då slumpen är på vår sida som normaltillståndet och motsatsen som någon slags anomalier: onaturliga avvikelser som vi lägger en jävla massa energi på att gnälla över och betrakta som någon slags personliga förolämpningar ("Varför händer detta mig?") Motsatsen gäller dock sällan. Okej: Om vi är någorlunda seriösa så kan vi bli lite generade över att ha de värsta formerna av grisflyt på vår sida. Men när vi sätter nötfärgdraget för femte gången i rad efter att ha gått allin på floppen mot en aggressiv motståndare - då är allting bara helt i sin ordning. Vi gjorde ju ett ev+spel, klart vi förtjänar att plocka potterna då!

 

Men vårt minne är kort. När vi några veckor senare MISSAR vårt drag fem gånger i rad så ger vi ingen credit åt flytsekvensen innan. Vi är bara orättvist drabbade av "motrigg". Och motriggen är alltid värre och hårdare. Men det stannar inte där. Vi inte bara förtränger de sekvenser av flyt som nu blir sannolikhetsmässigt balanserade av oflytet: I våra hjärnor blir ofta oflytet större och mäktigare än det är i verkligheten.

 

Jag ska erkänna en sak: Några av de gnällposter jag skrivit i min egen dagbok är inte helt sanna. De beskriver en känsla, inte den exakta verkligheten. Jag har några gånger gått igenom händer i efterhand och jämfört det verkliga utfallet av allins med min känsla av att "allt" gått åt helvete. Det har ALDRIG varit så jävligt som jag själv har tyckt. Däremot har jag nästan alltid hittat tveksamma spel där frustrationen gjort mig för aggressiv. Eller bara spel där jag förstår att jag felbedömt situationen och överbetat i en i bästa fall marginell situation. Och då är jag ändå inte en tiltspelare. Jag blir visserligen lätt arg, men det slår inte över i de vansinnigheter som man både läser om i olika forum titt som tätt och ibland ser på pokerborden. Skottar gör jag inte heller och jag har inte heller fallit för frestelsen att gå upp på högre nivåer som min ekonomi lätt skulle tillåta. Men om jag trots denna bättre kontroll ändå spelar så pass illa i motgången så förstår man lätt hur illa det är för de som har dålig eller ingen kontroll alls.

 

Eftersom vi nu alla kör bättre än genomsnittet så beror förstås det mesta av våra förluster på "bad beats" och "downswings" En del anser sig t.o.m. vara konstant otursförföljda - det finns flera intressanta exempel i dagböckerna. Men hur stor är eg. sannolikheten för en rejäl avvikelse från snittresultatet över t ex 100K händer om vi bara ser till slumpen? Har det gjorts datorsimuleringar på detta? Man borde ju t ex kunna låta 10 likvärdiga datorspelare sitta och nöta mot varandra fullring på SnG eller CG. Om vi struntar i rake så borde alla gå +-0. Jag misstänker att mer än små avvikelser från nollresultatet är relativt eller rentav mycket ovanliga.

 

Här inser man om man tänker efter att det finns ytterligare en psykologisk faktor som inverkar: Varifrån mäter vi fallhöjden när vi "swingar"? Säg att jag är en SnG-spelare som har ett ROI på 7%. Kommer jag att mäta därifrån? Nej säger jag. Jag kommer att mäta från de höjder jag når när pokergudarna är med mig eftersom jag som random pokerspelare tenderar att se det som "normaltillstånd" - så min poker alltid borde vara. Jag kommer alltså att uppleva att jag fallit från inte 7 utan kanske 15-20% eller ännu mer. Då känns förstås fallet både högre och tyngre. Men jag är utsatt för en illusion. Om jag är en +7-spelare är streaks av nollresultat precis lika naturliga som streaks av 15-20% i plus. Och kan jag under vissa rusher plussa ännu mer så kan jag naturligtvis också falla djupare.

 

Jag har förstått att många spelare på de högre nivåerna lirar med en ganska liten edge: De slår i snitt nivån med bara några få procent - för att inte tala om de som behöver rakebackdeals för att överhuvudtaget kravla sig upp över 0. Har du en sån dålig vinstmarginal så blir du naturligtvis också sannolikhetsmässigt mer utsatt för perioder av negativt resultat. Min känsla är att långt fler pokerspelare än som medger det spelar på marginalen och därmed också får vidkännas både längre och tyngre förlustsessioner.

 

Frågan är dock om det stannar där. Jag vet att det gjorts undersökningar som visar att många pokerspelare har en felaktig självbild som "vinnande" när de i själva verket går max break-even eller förlorar över längre perioder. Psykologiskt förstår man att förklaringen är den samma som ovan: Om jag betraktar de perioder då jag är rungood som normaltillståndet så är jag ju en vinnare - det är bara motrigg som hindrar mig från att plocka ut mitt rättmätiga plus från spelandet. Eller så lurar jag mig själv genom att tänka på de uttag jag gjort från kontot då jag rushat och förtränga alla insättningar på olika sajter. Även här har jag läst flera spelare som jag misstänker resonerar så.

 

Sen har vi förstås detta med att "klättra i nivåerna" - pokervärldens egen, inre dynamik. Ju högre spel - ju högre status och ju mer och större pengar att vinna! Uppenbart så drivs många av ambition och ärelystnad uppåt i systemet tills man slår huvudet i taket - och det brutalt. Det heter ju att vi har en tendens att befordras upp till precis över vår inkompetensnivå - men därifrån har vi av prestigeskäl svårt att gå tillbaka neråt. Att erkänna att man inte höll för nivån är ett nederlag och för många spelare är det uppenbart svårt att erkänna. Då ligger förstås räddningsplankan "varians" och de dumma fiskar eller "nitiga regs" som tycks fylla alla niåver och väntar.

 

Jag har läst flera dagböcker där man kan följa spelares fåfänga försök att etablera sig på en nivå. De går upp - får stryk och skyller på minskad bankrulle och varians när de går ner igen. Sen bygger de upp rullen igen (med viss möda ofta) och stöter igen. Med samma nedslående resultat. Men trots flera nedslående resultat så lever drömmen vidare. Andra är uppenbart knappt break-even ens på den nivå de spelar, men tror ändå på att de skulle kunna klara nivån över "om jag bara slapp motriggen" eller "om jag bara hade rullen för det"

 

Sen har vi de som - säkert ofta sanningsenligt - säger att de slagit en nivå tidigare så det kan bara vara otur som hindrar dem. Här kommer vad jag tror är den sista stora delförklaringen in: Pokern utvecklas och inte alla spelare kan dessvärre inte hänga med. Jag har sett det hända i andra spel. När nätpokern exploderade för några år sen så hade naturligtvis alla som hade en hyfsad intelligens och förstod att ta seriöst på det en stor edge mot alla nybörjare och dumskallar. Vissa har uppenbarligen också lyckats bygga stora rullar med mer av djärvhet och aggressivitet en verkligt solitt spel. Men så går tiden och alltfler spelare kommer till. Bland dem många som är både intelligenta och med rätt psykiska förutsättningar. Ju mer spelets strategiska del utvecklas, desto mer kommer också egenskaper som hör ihop med hög intelligens att premieras: Förmåga till bred och kreativ analys och djupförståelse av ett problem. Detta gäller särskilt när strategin blir alltmer komplex och kräver förmåga till stor variation. När spelet samtidigt också verkar ha utvecklats till att spela om allt större snittpotter med tre- och fyrbetandet som nästan standard på högre nivåer så förstår man också att risken ökar för att även marginella felbeslut blir mycket dyra i längden.

 

Om jag skulle göra en vild gissning så skulle jag säga att medel-IQ:n hos de 10% vinnande spelare på nätet har höjts med flera enheter sen säg 5 år bakåt i tiden. Jag tror att många spelare helt enkelt blivit omsprungna av mer kvicktänkta spelare med rörligare intellekt och kanske också mer mental energi för spelet. Det är fruktansvärt tungt att erkänna för sig själv att man förvandlats från en i toppen till en på sin höjd god medelmåtta. Då finns naturligtvis också varians och downswings att ta till som förklaring för sig själv.

[JesperPV]

Men hur stor är eg. sannolikheten för en rejäl avvikelse från snittresultatet över t ex 100K händer om vi bara ser till slumpen? Har det gjorts datorsimuleringar på detta? Man borde ju t ex kunna låta 10 likvärdiga datorspelare sitta och nöta mot varandra fullring på SnG eller CG. Om vi struntar i rake så borde alla gå +-0. Jag misstänker att mer än små avvikelser från nollresultatet är relativt eller rentav mycket ovanliga.

 

Det finns ett gäng excelfiler ute som gör olika simuleringar med roi, stdavvikelse, winrate etc som variabler. jag har inte kollat på någon på länge, men jag har för mig att swingarna kunde vara rätt så brutala över 100k händer. leta lite så hittar du dom nog, det finns både här och på 2+2.

 

Väl skrivet

[heltok]

cliffnotes plz

[Caroline87]

Antal händer / varians beror väl också på hur många bord man spelar? eller är jag ute och cyklar?

[henjon]

cliffnotes plz

 

OK - bra, jag är dålig på att skriva kort&kärnfullt:

 

Huvudpåståenden:

 

- Varians existerar naturligtvis i högsta grad, men vi både överdriver den och bidrar till den genom eget dåligt spel

- De flesta pokerspelare överskattar sig själva

- Vi har en felaktig bild av vad som är vår normala framgångsnivå och upplever därför downswingsen djupare än vad de är eftersom vi mäter från fel ställe

- Med låg vinstmarginal i % blir förlorande streaks både vanligare och djupare

- Många spelar på för hög nivå pga fixeringen vid att "klättra" och drömmar om större och mer lättförtjänta vinster

- Många inser inte att de går break-even eller t.o.m. förlorar på pokern i långa loppet

- Pokern har utvecklats med hårdare konkurrens, tuffare och mer intellektuellt krävande spel och fler riktigt intelligenta och skickliga spelare. Många har tappat i framgång de senaste åren för att de inte haft förmågan att hänga med i den utvecklingen.

- Flera av dessa punkter bortförklaras psykologiskt med att man har otur, har "sjuk motrigg" etc.

[Zaixer]

tillräckligt välskrivet för att jag skulle orka ta mig igenom väggen av text. tur att den genomsnittlige 25NL spelaren är ljusår ifrån att inse dessa saker.

[heltok]

OK - bra, jag är dålig på att skriva kort&kärnfullt:

 

Huvudpåståenden:

 

- Varians existerar naturligtvis i högsta grad, men vi både överdriver den och bidrar till den genom eget dåligt spel

- De flesta pokerspelare överskattar sig själva

- Vi har en felaktig bild av vad som är vår normala framgångsnivå och upplever därför downswingsen djupare än vad de är eftersom vi mäter från fel ställe

- Med låg vinstmarginal i % blir förlorande streaks både vanligare och djupare

- Många spelar på för hög nivå pga fixeringen vid att "klättra" och drömmar om större och mer lättförtjänta vinster

- Många inser inte att de går break-even eller t.o.m. förlorar på pokern i långa loppet

- Pokern har utvecklats med hårdare konkurrens, tuffare och mer intellektuellt krävande spel och fler riktigt intelligenta och skickliga spelare. Många har tappat i framgång de senaste åren för att de inte haft förmågan att hänga med i den utvecklingen.

- Flera av dessa punkter bortförklaras psykologiskt med att man har otur, har "sjuk motrigg" etc.

 

ok. stämmer väl samtliga påståenden. inte för alla, men för tillräckligt många pokerspelare iaf.

 

men finns ju även motsatta grejjer, att man tror att man är förlorande för att man varit breakeven i 30k händer och oroar sig för att pokerkarriären varit över när man i själva verkat bara swingat ner i gbucks och sklanskybucks lite lätt och drar man ut livstidsgrafen ser man att man är 1000bi plus och senaste downswingen knappt syns.

 

ett kul experiment vore att ta i något winrateintervall och göra alias av dem och se hur deras genemsamma största downswing blir. ska gå och käka men kanske orkar göra det.

[Rebonius]

Tack och bra skrivet

[henjon]

Hehe... här kommer "låtsas att man har ett moget förhållande till varians"-riggen och slår till. Smörja, smörja, smörja på DoN-borden och när man så äntligen får raketerna på bubblan på ett bord så går bordets jättestack/monsterfisk in och ställer emot med "Doyle Brunsson" och träffar en kåk med den! :lol:

[scoob]

Henjon, stort tack för ett riktigt bra inlägg!

 

Du blir antagligen statsminister eller pokerproffs med den analysförmågan och de insikterna

[greywolf]

en av de bästa poster jag läst på pokerforum. välskrivet.

[okocha]

ett kul experiment vore att ta i något winrateintervall och göra alias av dem och se hur deras genemsamma största downswing blir. ska gå och käka men kanske orkar göra det.

Vore riktigt kul att se faktiskt, vore kul om du orkar.

[heltok]

Vore riktigt kul att se faktiskt, vore kul om du orkar.

 

ok, arrar det, kör egen tråd på det kommer strax...

[jkkman]

Jättevälskriven text henjon. Cred för den.

 

ett kul experiment vore att ta i något winrateintervall och göra alias av dem och se hur deras genemsamma största downswing blir. ska gå och käka men kanske orkar göra det.

 

skulle vara kul att se

[aglo]

Väldigt välskriven och läsvärd text som sagt.

 

Jag har en gammal excel-fil från 2+2 på datorn. Laddade upp den på MegaUpload:

http://www.megaupload.com/?d=S8HIASTB

 

Kommer ihåg att jag genererade en del grafer förut - och resultatet kunde skilja sig väldigt mycket. Lätt uppåt 100 inköp över 100k händer har jag för mig.

[zzpike]

Riktigt bra skrivet. Ligger nog en del i det du skriver men har du bara spelat i sex månader har du förmodligen inte haft nån riktigt djup downswing.(hoppas du håller med dig själv om några år)

 

Själv har jag länge funderat på om jag verkligen är en vinnande spelare. Har jag bara varit goodrun dom åren jag plussade, eller plussade jag pga av bra spel men att jag nu är inne i en sjuk sjuk downswing.

Har i alla fall gått så långt så jag hoppas att jag slutar spela på allvar och kanske spelar på skoj nån gång ibland.

 

Hamna i en riktigt svacka i höstas som varade i över 80k händer. Efter det tog jag det lugnt ett bra tag för det behövdes inte mycket för att jag skulle tilta. Nu har jag försökt göra comeback ett par gånger men känner att det inte kommer funka. Nu har jag fått ihop runt 40k händer ytterligare men det lossnar inte.

 

Pga av mitt humör så torskar jag mer än vad jag borde men är inte lätt att spela bra när man blir våldtagen i princip hela tiden. (dyrt att köpa nya laptoppar stup i kvarten också)

 

 

 

 

Nu gick det åt helvete inatt igen så nu blir det utcashning och break ett tag framöver, känner mig sjukt motriggad men det kanske vänder nån gång, (om man orkar vänta in vändningen)