Gå till innehåll

Par i Pappor Pokulerar


TotalFarsa

Recommended Posts

  • Svars 400
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Påminner lite om en annan skojig vits, anno 1986;

 

"Vet du varför man sover dåligt i Filippinerna?"

"Näe...?"

"Där ligger Manilla."

 

...eller kanske den här:

 

"Hur många huvudstäder har Kanada?"

"En, va?"

"Näe, Ottawa."

 

Humor på hög nivå!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Påminner lite om en annan skojig vits, anno 1986;

 

"Vet du varför man sover dåligt i Filippinerna?"

"Näe...?"

"Där ligger Manilla."

 

...eller kanske den här:

 

"Hur många huvudstäder har Kanada?"

"En, va?"

"Näe, Ottawa."

Åh gud, en bit av min själ dog precis :-P

 

Du har ett par dar på dig att hitta på något bättre så får du göra live-bot på lördag ;-)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Min helg har varit nästintill frånkopplad från forumistan. Inte ett dugg lugn, men väldigt mentalt avkopplande. Då vårt lag avstod lagpokern i torsdags blev det en lugn kväll med vänner, och sen lite TV-spel.

 

Fredagen tillbringades med föräldrar och familj i uppväxthålan Fellingsbro. Inget att rapportera därifrån förutom att håret rök, och jag nu transformerats från Monchichi till lägerfånge. En halv centimeter kvar.

 

Lördag med svärföräldrar. Påskmat, lite fotboll med ungarna, och allmänt svullande. Påsken slutar alltid med att man mår lite, lite illa och tänker "varför tog jag den där sista för?" För att den finns där, är svaret.

 

Söndag och måndag tillbringades med att riva en inbyggd altan i sommarstugan. Fan, man är inte van vid kroppsarbete och det känns verkligen. Jag kände mig som the fuckin prince of darkness när jag hasade runt i huset i går kväll a la Ozzy Osbourne anno 2009.

 

Kvällen avslutades i alla fall med tv-spel och påskcirkeln var sluten.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jaha, efter att ha samlat kraft i ett par veckor ska jag idag försöka få ihop en ny "fem av de bästa"-lista. Country och amerikansk folkmusik är något som ligger ytterst nära mitt hjärta, nästan som ett litet lager av rosa bomull. Den moderna nashvillecountryn skulle man emellertid kunna hälla bensin på och elda upp. Jag tror att dagens lista kanske kastar lite mer ljus över vilken typ av låtar i den här tämligen breda genren som apellerar till mig.

 

Vidare så är det rätt knivigt att göra någon form av distinktioner. Det går hand i hand med andra stilar. William Eliot Whitmore nallar friskt från deltabluesen, merparten av artisterna står med ena benet i countryn och den andra i någon form av rock. För att inte tala om att varannan låt spelats in nittiofemtusen gånger av nästan lika många artister. Det här är ju flaggviftarnas kanon. Men what the heck, det är ju till syvende og sist bara en jävligt subjektiv listning över vad jag tycker att varje människa borde höra innan han eller hon dör.

 

Vi börjar väl som tidigare med några guldkorn som möjligen inte nådde ända fram. Fast det är fan så svårt....det kanske är ett par av de här som ska in? By far den svåraste listan hittills.

 

Johnny Cash - Redemption

Mannen i svart har spelat in 1500 jävla låtar. Det är sjukt. Han blandar högt och lågt, och en del är nästan olyssningsbart. Öppningen på karriären var bländande, sen gick det tyvärr som för många andra när man blir frälst och nykter (vem minns inte fansens Lundell-banderoll "Börja sup igen, Uffe!"), och kvaliteten och gnistan falnade. De sista åren, när Cash och Rubin fann varandra, och samarbetet utmynnade i American Recordings-plattorna var han kanske som bäst. Redemption är ett njurslag i varje sekund av låten.

 

Townes Van Zandt - A Song For

I mina ögon topp tre av singer / songwriters, när det kommer till texter. De enda jag på rak hand kommer på som matchar i längden är Warren Zevon och Dylan. Townes jobbade med små medel, men hans verk är närmast att jämföra med tonsatta talböcker. En fantastisk historieberättare.

16 Horsepower - Bad Moon Rising

Jag såg David Eugene Edwards och hans Horsepower på Berns 2005, på vad som blev bandets sista Sverigespelning. Alla som hört bandet vet att jämförelser inte låter sig göras, det måste höras, så egen är nischen som Edwards mutat in. Bandets material är jävligt bra även på skiva, men det är live som det verkligen blir en once-in-a-lifetime-experience. Tyvärr spelade de inte Creedence Clearwater Revivals Bad Moon Rising på Berns, men utifrån de inspelningar jag hört, både liveupptagningar och i studio, så sätter jag det som en av de bästa covers som gjorts.

 

Warren Zevon - Frank and Jesse James

Jag vet, jag tjatar om Zevon, men det finns en anledning.

 

William Eliot Whitmore - Our Paths Will Cross Again

Whitmore har gjort en 4-5 låtar som nog skulle in på min topp30-lista. Den här kan vara den bästa av dem. En sångare, en kickdrum, lite handklapp, och ett par killar på kör. Det är ungefär det.

 

Jerry Lee Lewis - Reuben James

Kenny Rogers har gjort den här också, men som vanligt är han inte så jävla subtil när det gäller att hålla igen på smöret. Jag gillar dirty Jerry Lees råa anslag bättre. Han må vara ett slime, men jävlar att han kunde lira. Dessutom hade han röst att backa det med.

 

EDIT: Andra artister som ligger hårfint nära toppen men som inte kommer upp på fem i topp med någon låt är bland annat Emmylou Harris, Pete Seeger, Steve Earle och Guy Clark.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mr Valterego!

Sitter och skummar runt i musikdjungeln för att fastställa min omöjliga :roll: lista!

Hittar en del roligt. :-D

Med tanke på din kommande lista hittade jag denna guldklimp. Farsan hade ett kassettband i bilen som jag tror hette American Graffiti (inte filmen), där denna låt fanns som jag efter hårt pluggande kunde sjunga utantill.

Lyssna och njut :)

 

Har faktiskt inte lyssnat på denna förrän idag, Omalley! Riktigt bra.

 

När kommer din lista, nu börjar jag bli nyfiken.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När kommer din lista, nu börjar jag bli nyfiken.

 

 

Lista? Vad då för lista? :roll:

 

Får gratulera till den bombsäkra gruppsegern i musikcupen, nu får du klonka dig till segern! :-D

 

Själv ska jag köra massa "snabben" med musiktema på Vetgirig så jag kan göra bättre ifrån mig nästa gång :oops:.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Lista? Vad då för lista? :roll:

 

Får gratulera till den bombsäkra gruppsegern i musikcupen, nu får du klonka dig till segern! :-D

 

Själv ska jag köra massa "snabben" med musiktema på Vetgirig så jag kan göra bättre ifrån mig nästa gång :oops:.

 

Tackar, vi får se hur det går. Eury & co känns som en svår nöt att knäcka. För övrigt vet du mycket väl vilken lista jag menar ;-)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

5) Bruce Springsteen - Reason To Believe

 

Ett ganska monotont munspel, gitarren lite lojt hummande i bastonerna. Sen skär rösten fram. Det är en låtöppning jag aldrig tröttnar på, trots att jag säkert hört den över tusen gånger.

 

Jag kan se bossens storhet, jag förstår varför min vän Åklagarn lätt laxat upp två tuss per biljett för att han och frugan ska hänga på cirkus ett par timmar på bra platser. Men, och det är ett rätt stort men, för mig har Bruce Springsteen aldrig varit något annat än en rätt bra artist i mängden. Det finns en del bitar som håller rätt långt om man är på humör.

 

Bossens tolkningar av Pete Seegers verk var till och med riktigt begåvat. The River,Born To Run och The Ghost of Tom Joad är riktigt bra plattor, men det är liksom på den kvalitativa nivån han simmar. Väldigt bra utan att vara lägga-sig-ner-och-dö-en-smula-bra. Det är rätt lite musik som är det, ärligt talat, och Springsteens skapelser är inget undantag. Med ett undantag, och det stavas "Nebraska".

 

Springsteens sjätte platta kom 1982, när jag var åtta år gammal och nyss hade blivit storebror. Det var dock många, många år senare som jag till fullo insåg storheten i skivan. Trots att varje låt faktiskt är lysande, finns det två höjdpunkter ovan de andra. I Johnny 99 visar Springsteen upp hela sitt register av låtskrivande, från den fantastiska rockmelodin, till den gripande texten. Ändå överträffas låten av avslutningsspåret från skivan, Reason To Believe.

 

 

Ett ganska monotont munspel, gitarren lite lojt hummande i bastonerna. Sen skär rösten fram.

 

"Seen a man standin over a dead dog lyin by the highway in a ditch

Hes lookin down kinda puzzled pokin that dog with a stick

Got his car door flung open hes standin out on highway 31

Like if he stood there long enough that dog get up and run"

 

Han sjunger till och med bättre än han någonsin gjort både förr och senare. Det har sagts om Bruce Springsteen att han är den störste vad gäller att skapa autenticitet. Han har aldrig växt upp i den värld han beskriver, bland de människor han tecknar. Han är en medelklassunge från Newark. Det spelar egentligen ingen roll, om man med ord och framför allt med total kontroll kan förmedla känslor hos lyssnarna, att till och med de han sjunger om känner att han är en av dem. Bruce Springsteen målar upp en perfekt bild av fattigdomens Amerika. Om drömmar, tro och ett hopp som aldrig dör. Springsteen är i mina ögon inte en av världens största artister, men han har definitivt skrivit en av de bästa låtarna.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...